Fettsnålt och förfärligt

Har just läst en mycket bra artikel av hjärtkirurgen Dwight Lundell om varför de gamla fettsnåla kostråden är förkastliga. Rekommenderar alla som är nyfikna på LCHF att läsa den, särskilt om ni är oroliga för hälsoaspekten. Den finns översatt på svenska HÄR

Själv började jag med fettsnål mat i början på 90-talet. Vägde för mycket och det var svårt att gå ner, och då upptäckte jag denna fantastiska mat utan fett. Visst var det vidrigt tråkigt att försöka steka kycklingfiléer (utan skinn förstås för det var ju så fett) i vatten och sojasås och äta torra riskakor, fettfria yoghurtar och blaskig kokt torsk med krossade tomater, visst var jag konstant utsvulten och kände mig missgynnad, visst fick jag vansinnigt sug som jag fick kämpa med varenda dag. Ingenting smakade riktigt bra och jag tyckte synd om mig själv. Men tänk, det skulle ju vara så nyttigt och man gick ju ner i vikt!

Ibland kunde jag inte stå emot och då brukade jag köpa hem en köttbit, en burk creme fraiche och lite oliver, och så stekte jag alltihop till en härlig gegga och moffade i mig. Oftast kokade jag ris till, fast jag inte egentligen ville ha det. Men det kändes ju som att det blev lite "nyttigare" om man fyllde ut med ris... Och sen kom ångesten och samvetskvalen. För att jag hade "syndat". För att jag hade så dålig karaktär, och för att jag var mullig och därmed oattraktiv och viljelös. (Det där med oattraktiv glömde jag bort när jag flyttade till England och insåg att många grabbar faktiskt gillar s.k. "riktiga kvinnor". Men i självkritiska Sverige var jag osynlig och ointressant.)

Efter nästan tjugo år på fettsnål mat vägde jag 25 kilo MER än när jag började.

Jag är fortfarande ganska mullig, men de 25 kilona är borta sedan länge. Och jag tycker fortfarande lite synd om mig själv. För att jag var så j*vla korkad så länge.

Flytande ägg

Nu skäms jag lite, för jag har varit dålig på att uppdatera bloggen igen. Det verkar som att veckorna bara rullar på och jag hinner inte riktigt med ibland. Inte för att jag är så himla upptagen och stressad, det är bara mycket att tänka på just nu.

Flytande ägg? Hmm. Andy jobbar ju för en firma som leverar produkter till bagerier mm, och ibland kommer han hem med de knepigaste grejer som han fått av nån kund. Oftast är det ju t ex ett par munkar eller en limpa (vilket gör svärisarna glada eftersom vi inte äter bröd), en stammis ger honom alltid ett par pajer varje måndag. Hans "flickor" i Chudleigh (de är allihop i pensionsåldern!) skämmer bort honom varje fredag med allehanda bakverk.

Men ibland kommer det nåt udda. Som flytande ägg i tetrapack. Tydligen använder bagerierna det för att t ex pensla bakverk eller att blanda i deg. En literförpackning motsvarar 20 medelstora ägg. Så igår kväll bakade jag lembas-bröd (LCHF) till Andys luncher, och imorse blev det scrambled eggs till frukost för mig. Inte så dumt, det smakade precis som vanligt även om det kändes lite udda att HÄLLA upp äggen...


Jag har fortsatt med min äggdeff, äter nu ägg och smör/majonnäs till frukost och kvällsmat, och en köttbit nån gång på eftermiddagen. Funkar bra. Har inte tappat så mycket mer i vikt, men det syns att kroppen stramat till sig lite. Kan se bl a i ansiktet att jag ser smalare ut. Och dessutom är det billigt att äta ägg! Just nu lever jag på ägg och Andy på vad han kan gräva fram ur frysen plus pajer som han fått på jobbet. Vi har besiktigat min bil den här veckan och det var INTE roligt. Nästan femtusen spänn gick det på. Bromsbelägg, nya däck, fåniga lampor till registreringsskylt mm och så nya track rod ends, vad det nu är... Ouch. Mamma var hygglig och hjälpte till, annars vete farao... femtusen fanns inte med i bilbudgeten för den här månaden! I eftermiddag ska vi iallafall hämta den på verkstan och sen ska det vara klart.

En god nyhet är att vår vän på sjukhus verkar ha klarat sig igenom det värsta! Han åkte på någon slags kombinerad streptokock och lunginflammation och hela hans kropp var full av infektioner. Men han har kämpat och nu tror de att han blir helt bra igen fast det kommer ju förstås att ta lång tid.

Nu ska jag ta och sätta lite fart och få de där paketen packade... det är för en gångs skull soligt och klarblå himmel, så jag tänker utnyttja det till max! Idag ligger temperaturen runt nollan och alla klagar på den arktiska kylan :) Själv funderar jag på om det är dags att ta på sig halsduken än.

Ägg-deff

Det har varit en lite tuff period, faktiskt. Så ni får ursäkta att jag inte bloggat så flitigt. Det började på nyårsnatten, när en släkting till mig sprang för att hinna med en buss, halkade och hamnade under bussen. Jag kände henne inte personligen, men blev ändå ganska tagen över att en fin ung tjej - bara 20 år och med hela livet framför sig - ska försvinna på ett sånt onödigt och tragiskt sätt.

Sen var det Mozart. Han var ju också mammas sista husdjur, hon säger nu att hon inte ska skaffa några fler och det måste kännas tomt och tråkigt för henne nu.

En olycka kommer ju sällan ensam. Strax efter nyår togs en väldigt nära vän till Andys familj in på sjukhus, han dök jättesnabbt och för några dagar sen trodde de inte han skulle överleva natten... Han hänger fortfarande med, men han är över 70 och det är lite skört just nu så vi vet inte hur det går.

Ägg-deffen då? Jo. Själv tyckte jag att jag var jätteduktig över jul matmässigt, jag syndade inte och det "värsta" jag åt var lite mörk choklad och jordnötter. Och några skedar hemmagjord rödbetssallad. Men fy när jag ställde mig på vågen den 27 dec, då blev det fakir direkt! Några vattenkilon släppte snabbt men jag vill tillbaka där jag var i somras, så jag bestämde mig för att köra en äggdeff för första gången.

För er oinvigda kan jag berätta att äggdeff är en slags "hardcore" LCHF-variant, när man bara äter ägg och fett. Inget för nybörjare, utan mera nåt man kan ta till för att kicka igång viktnedgången om man stått still ett tag. Så i en hel vecka körde jag 4 ägg och ca 30 gram smör, 3 gånger om dagen. Inget annat. Kändes konstigt i början och det blev lite halvtråkigt, men samtidigt var det lite skönt för det tog bort min fokus på maten och jag koncentrerade mig på annat. Behövde ju inte fundera på vad jag skulle ha till middag osv. Det blev hårdkokta ägg och krämig äggröra för det mesta. Snabbt och smidigt.

De första fyra dagarna gick jag ner 2,2 kilo, och stod sedan still resten av veckan så kroppen hann ifatt. Är jättenöjd med det. Magen mådde bra och jag var inte särskilt hungrig heller. Blev jag sugen på kvällen tog jag ett ägg till. Enkelt. Nu är jag på dag nio, och har bytt ut ett mål om dagen mot vanlig strikt LCHF. Igår blev det en stor fläskkotlett, idag blev lunchen en tonfiskburk med majonnäs. Mycket trevligare med lite variation! Så här kan jag nog köra ett tag.

Varför ägg, undrar ni? Jo, ägg är väldigt nyttiga, har en bra protein/fettbalans och innehåller precis allt din kropp behöver förutom C-vitamin. Det löser man lätt med en bit gul paprika.

Tre år med LCHF

Idag är det exakt tre år sedan jag gick över till LCHF. Och jag känner mig filosofisk!

Det var hösten 2008 och jag stressade på Toko, åt fel och för mycket och hann inte med mig själv. Andy hade haft ovanligt många migränanfall en period, och jag hade läst om den där knasiga "fettdieten" som doktor Dahlqvist förordade. Tydligen skulle den hjälpa mot migrän och många andra saker. Funderade lite och tänkte att vikten var det ju så illa ställt med att det skulle nog inte göra nåt om jag gick upp ett kilo till eller två. Gå NER kunde man ju knappast göra på det viset, men det kunde vara värt ett försök! Jag pratade med Andy och föreslog att vi skulle testa en vecka, mest för migränens skull. Och på den vägen är det.

De senaste tre åren har jag inte ens smakat på pasta, ris, potatis, kakor, frukt, godis eller bröd. Inte en enda gång. Jag har tappat massor i vikt. Håret är längre, naglarna starkare. Sover som en stock. Magen är lugn. Hälsporre och dåligt knä har blivit mycket bättre och ger mig nästan aldrig problem. Rynkor och ledvärk och annat åldrande håller sig borta. Läkarkontroll förra månaden (av andra skäl) visade att alla värden är precis som de ska. Enligt "experterna" borde jag vara död vid det här laget. Jag litar mer på min egen kropp än på dem...

Jag predikar aldrig, för jag vet hur tjatiga folk kan vara när man inte vill lyssna. Och LCHF rör upp en hel del känslor verkar det som. Vet inte varför så många motståndare känner sig hotade av det. Men jag respekterar deras åsikt! Jag äter det jag vill, så kan du äta det du vill. Funkar fint för båda. Andy t ex följer inte LCHF utom när det gäller middagarna som jag lagar. Jag läser Kostdoktorns blogg och hänger på forumet Kolhydrater i Fokus för att få inspiration och "sällskap".

Visst har jag några kilo kvar att bli av med. Det får väl ta lite tid om det vill. Det här är inte någon snabbfix.

Visst blir jag sugen på saker ibland. Lasagne. Melon. En påse chips med dippa. Pizza. Mjukglass. Ett grovt vitt bröd med knaprig skorpa. Lemon cheesecake. Men inte så mycket sugen. Inte så sugen så jag stormar till affären och vrålhandlar. Det värsta suget försvann efter några dar, efter det är det mera en saknad efter det "gamla invanda".

Visst kan jag tänka mig att folk tycker jag är lite tråkig när vi är bortbjudna, och lite krånglig på restauranger när jag beställer sallader och omeletter istället för pommes frites och pasta.

Men... igår var vi i Barnstaple och shoppade för julpartyt som Andys jobb bjuder på. Provade flera snygga outfits på Monsoon. Jag hittade sedan en tajt liten svart festklänning på Next. Normalt brukar jag inte ens gå in i de affärerna, för de har ju inte min storlek... Det blev ett par pumps också, och en liten väska. Hemma igen kråmade jag mig framför spegeln och kände mig riktigt fin. Och ganska slank.

Och jag var inte alls sugen på cheesecake.

Regnet det bara öser ner...

Så här kul såg det ut tidigare, när jag satt på kundparkeringen vid Tesco och undrade om jag verkligen behövde fläskkotletter SÅ mycket... 14 grader och ösregn. Vad är det för jä*la augusti egentligen?? Tack och lov är det bara tre veckor kvar till vår semester i solen.


Idag är jag ganska nöjd med mig själv, eftersom jag lyckats nå mitt "helv*te också jag ska på semester och måste visa mig i bikini"-viktmål som jag satte för ett par månader sedan. Det är trevligt när den där första siffran på digitalvågen hoppar neråt ett steg... Över 2 1/2 år på LCHF och jag har fortfarande ingen längtan efter annan mat. Visst tar det längre tid för mig än för många andra att gå ner, men det går åt rätt håll sakta men säkert och kroppen hinner med :)


Här är bilder från i lördags, när vi mötte upp med Sadie efter att ha släppt av Lewis hos mamman. Vi åt lunch tillsammans och hade sedan en skön eftermiddag (i SOL för en gångs skull!) vid Basingstoke Canal, där det är så här fint.

Sadie har praktikplats under sommaren på ett nytt modernt företag, JustEat, som tillhandahåller olika restaurangers hämträttsmenyer på nätet och man kan också beställa utkörning från deras hemsida! Kul att det går så bra för henne och att hon tycker det är så intressant. Förhoppningsvis har hon några dagar ledigt innan pluggandet börjar igen, och då har hon lovat att komma ner till oss och hälsa på igen.



Mäktig och lång Alfapet-kamp hemma hos svägerskan Tracey i söndags. Jag kom tvåa. Inte så tokigt med tanke på att vinnarna svärmor och svärfar spelade som par, och särskilt inte med tanke på den lysande omgången jag hade här nedan... Andy fuskade som vanligt men det hjälpte inte. Jag slog honom ändå. Trots alla mina i:n.

Fyra små bokstäver...

...blir LCHF.

Imorse visade vågen på minus 23,0 kilo. Det går inte fort, men det går! Två och ett halvt år efter ett av de bästa besluten jag fattat i mitt liv går jag nu och kråmar mig i spegeln lite extra varje gång jag passerar.

Det är en bit kvar, men hur underbart tror ni att det känns att hiva iväg tre kassar med kläder till välgörenhet för att de blivit för stora... och sen gå ut och shoppa nya med tonårsstyvdottern som uppmuntrande smakråd? Och inte behöva fundera på om affären har en "plus-avdelning" eller inte?

Och jag har fortfarande inte tröttnat på fläskkarré.

Matrevolutionen

Igår satt Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och signerade sin nya bok Matrevolutionen i Karlstad. Jag tipsade mamma och hon kuskade ner till stan, köpte ett ex till sig själv och ett till mig, fick dem signerade och pratade också några ord med Andreas och med Monique Forslund, som ju också är mycket aktiv inom LCHF.

Mamma blev inspirerad igen, och jag är lite avundsjuk på att hon kan få tag i all litteratur så lätt och dessutom har folk att prata LCHF med. Här i England är det ju ingen som hört talas om det...

Matrevolutionen ligger redan i topp på alla bästsäljarlistor och nu väntar jag med spänning på att mamma ska skicka mitt ex så jag äntligen får läsa den!

Magsjuk. Två dar. Roligare kan man ha det.

Prillig

Ikväll är det exakt två veckor sedan jag tog min sista snus. Se på fan! Det trodde ni inte, va? Jag är mäkta stolt över mig själv. Har gått igenom vrålsug, sömnlöshet, uttråkning, frenetiskt tuggummituggande, deprimerad saknad, bottenlös tomhetskänsla, en aning irritation i början (som stackars Andy blev utsatt för) och våldsamma hungerkänslor, och nu kommit ut på andra sidan. Känns inte så dumt, faktiskt.

Bäst känns det nog för mamma, som slipper springa till posten med Jiffypåsar fulla med snus varenda månad - vilket hon troget gjort i fem och ett halvt år...

Men jag erkänner att jag saknar mina små portionsprillor. Och min trogna lilla dosa. Fast livet är nog enklare utan.

(För dig som funderar på att sluta snusa, kan jag rekommendera DET HÄR forumet - har hjälpt mig en hel del när motivationen varit låg.)

Julfest

Fortfarande har jag inte lyckats ta mig längre än till soffan. Huvudvärk, snorig täppt näsa, kallsvettig, vimmelkantig och yr och med en hackig hosta som gått ner i bröstet var det bara att hålla sig hemma från jobbet för första gången sen jag började på Toko.

Och med min vanliga supertajming missade jag dessutom årets julparty, som gick av stapeln igår kväll. Har redan hört delar av skvallret, he he he, men jag är såååååå jäkla sur över att jag inte kunde gå. Oh well. Inget att göra åt.

Är för dålig för att göra nåt vettigt, så det blir mest att slöglo på Animal Planet eller gamla repriser av Frasier. Katten håller mig sällskap tills Andy kommer hem på kvällarna, och han har börjat väcka mig på morgnarna genom att ställa sig och knåda på mitt bröst och dregla av lycka rätt i ansiktet på mig. Katten alltså. Inte Andy.

Snorf snörvel

Idag var det meningen att jag och Andy skulle gå till svenska kyrkans julmarknad. Trots fem år i England har jag aldrig lyckats ta mig dit, och tyckte det skulle vara mysigt att visa Andy svenska jultraditioner och kanske provsmaka lite glögg och pepparkakor - så han är förberedd när vi dyker upp hemma hos mamma...

Men icke. Istället sitter jag uppkurad i soffan omgiven av pappersnäsdukar, halstabletter, temugg, Nurofen och nån mysko hostmedicin från hälsokosten. You guessed it. Stressen har hunnit ifatt, och förutom hostan som vägrar ge med sig har jag nu som grädde på moset fått en riktig rejäl "head cold" - dunderförkylning.

Jobbmobilen fortsätter ringa fast det är söndag, och nu har jag satt den i "tyst" läge. Nån jävla måtta får det vara. I torsdags när jag försökte ha en ledig dag fick jag sammanlagt 6 text och 13 samtal från jobbet. Nog för att jag och Sally förväntas jobba extra hårt som area managers, men ska jag ha 24-timmars jour vill jag nog ha lite bättre betalt, thank you very much. Så idag är jag ledig. Och sjuk. Låt mig vara ifred.

Glamour och kissar

Efter en sexdagars arbetsvecka är det skönt att få en ynklig dags vila... Imorse vaknade jag upp i en knökfull säng. Fyra på bredden - styvsonen L, pojkvännen, jag och så katten. Mysigt men aningen trångt!

Vi har varit ute och shoppat - lite nya jobbkläder åt mig, grejer för Floridaresan åt Andy och son, kattmat och käk. Och så flängde vi runt för att hitta en affär som fortfarande hade ett ex av The Sunday Mail. Det var nämligen så att en stylist kom in till en av våra Toko-butiker och lånade smycken för några veckor sedan. De användes till en photo shoot med Katie Price ("glamourmodellen" Jordan). Kanonreklam för oss! Very exciting. Stylisten älskade våra grejer och frågade om hon fick låna mer framöver. Ja tack! Vill ni kolla in reportaget så finns det på den här sidan. De blingiga ringarna på de två översta bilderna är från oss. Hmmm kanske vi skulle sälja dom på eBay? :-)

Jag har fått tillbaka den retliga bröstinfektionen som jag hade förra året, och hostar och hackar som en galning igen. Har varit till läkare och sedan knaprat antibiotika i en vecka, men hostan sitter i. *suck* Hjälper väl knappast att jobba 50-timmarsveckor, men vad gör man?

Katten Carlos blir tuffare och tuffare för varje dag. Vi fick honom av en tjej som hade haft honom i ett par veckor. Hon hade huset fullt med boxerhundar, valpar och skrikande ungar. Han var mager som en sticka och livrädd för allting. Första dan gömde han sig i ett köksskåp i åtta timmar innan jag lyckades lura ut honom. Vi fick stänga in oss i arbetsrummet med honom så att han var tvungen att "umgås" med oss och vänja sig vid att inget var farligt här.

Efter ett par dar uppgraderade vi till sovrummet, så han kunde vara med oss hela kvällarna och nätterna. Vi fick smyga runt... minsta ljud eller rörelse fick honom att hoppa högt. Men nu far han runt i hela huset som ett yrväder och leker så det står härliga till! Äter som en häst, och sover tryggt i sängen mellan oss. Underbart. Inte förrän han kom hit insåg jag hur mycket jag har saknat att ha en katt under de senaste fem åren. Livet är helt enkelt inte fullkomligt utan kisse.

De e mycke nu

Det har varit full fart hela veckan, ursäkta bristen på uppdateringar! Vår "store visit" gick jättebra, jag fick så mycket beröm att jag gått omkring och känt mig lite mallig sen dess... Våra displayer är "absolutely fabulous", jag är en av de viktigaste/ mest kompetenta cheferna i kedjan, butiken sköts exemplariskt, vi förvarar lagervarorna på rätt sätt, allt är så välorganiserat osv osv. Skitkul!!

Vi hade gott om tid att prata, och jag hann komma med både förslag och funderingar. Vi kom till och med in på min blogg och hur den funkar... de var väldigt nyfikna. Nu har jag en göra-lista som vi ska jobba efter, lite småsaker som t ex att förbättra dekoren på utsidan av affären, och så ska jag knåpa ihop ett formulär som kan användas av alla butikerna för att hålla reda på vilken utrustning som behövs till just deras butik - t ex vilken sorts glödlampor och lysrör som används, var man får tag på bläckpatroner till kassaapparaterna, specialverktyg som måste användas till vissa reparationer och såna saker. Ska bli intressant! Jag tycker om såna arbetsuppgifter, och det var också jag som föreslog att jag kunde göra lite mer för att avlasta dom på huvudkontoret.

Den här helgen behövde jag iallafall inte rycka in och jobba extra på min lediga söndag. Skööönt. Istället blev det en date med en spansk kille, kunde ha varit toppenromantiskt eftersom förutsättningarna var goda - lite solsken, båttur på Themsen, promenad längs floden och sen pint och middag på mysig pub. Killen var jättesnäll... men... nej nej nej. Kändes inte rätt alls. Fast en hel del fina vyer fick jag ju se iallafall... St Paul´s upplyst i mörkret, Buckingham Palace (ganska så folktomt på en söndagseftermiddag förutom en bunt turister som försökte ta kort på de stackars vakterna som inte får röra en min) och 10 Downing Street knallade vi förbi, Big Ben och Houses of Parliament också med upplysta fasader. Mäktigt.

Det är fortfarande L som gäller. Har svårt att se att någon kan vara bättre. Fast jag slutar ändå inte försöka... Vi har haft lite sporadiskt kontakt under veckan, och ska försöka hinna ifatt varann under nästa vecka om det går. Nån gång ska jag berätta lite mer. Det är krångligt. Men jag tror han kan vara värd det.

Vad det gäller den semi-vegetariska (har jag lärt mig att det heter när man avstår från kött men äter fisk och skaldjur) kosthållningen så är det nu 3 veckor and counting... Jag mår bra, och det har varit lätt att avstå. Lite pyssligare med jobbluncherna, kanske, men det finns ganska gott om alternativ att välja på. Omeletter, fiskburgare, tonfiskmackor, sallader, potatistortillas, falafel, laxbaguetter och sånt brukar jag hitta. Nu längtar jag efter lite sommarvärme så jag kan börja sitta i parken och käka lunch igen... Det har varit kallt och rått sista veckan, blä!

Minsann

Då har det redan gått en vecka sen jag bestämde mig för att skippa kött i en vecka. Och det gick ju bra! Har faktiskt inte saknat det alls. Idag blev lunchen tonfisk- och cheddarmacka från Boots, minimorötter och magra ostsnacks. Middagen blev en sallad på tomat, gurka, paprika, grönsallad, fetaost och några underliga "cuttlefish balls" (ungefär som svenska fiskbullar fast med mera tuggmotsånd) som jag hittade i kinesaffären. Inte dumt! Bra mår jag. Så jag kör nog på ett tag till...

Jag gillar inte fiberoptik

Idag har jag ääääntligen varit hos öron-näsa-halsspecialisten på sjukhuset, tog bara två månader att få en tid på remiss. Wow. Synd bara att min hosta gick över för nån månad sen... Han undersökte mig med hjälp av en fiberoptikkamera. Det var en smal kabel som han stack in i näsborren på mig - och ner i halsen. Det gjorde inte ont, men FY F*N vad läskigt det kändes! Iallafall så konstaterade han att det var en infektion i lungorna som jag hade haft, och att det var det som orsakade hostan. Oh well.

Har varit en ganska mysig dag idag, förutom läkarbesöket då. Köpte några nya pocket i bokhandeln, gick till kinesiska mataffären och handlade mysko snacks och nudlar... men jag undvek de frysta grislivmodrarna, tyckte inte det lät så mumsigt. På eftermiddan har jag läst, lagat thaimat, tittat på tv, slappat... sköööönt. Men jag var tillräckligt ambitiös att jag körde en tvätt och fräschade upp håret med slingor också.

Förresten så dök min fredagsdejt upp på söndagskvällen igen, på väg hem från Brighton. Mysigt...

Och igår kväll hade jag samlat ihop min personal för lite uteliv. Måste ju umgås utanför jobbet nån gång emellanåt! Dessutom är det ju sällan vi ses allihop på en gång, eftersom alla jobbar olika dagar osv. Vi var på The Slug and lettuce, en fräsch pub/ restaurant runt hörnet från jobbet, och slafsade i oss brakmiddag samt diverse exotiska cocktails. Mmmmmmm... Trevligt!

Nu är jag sliten...

...efter en lång dag med mycket fläng. Började med doktorn igen imorse, återbesök för hamsterkinden, eller parotitis som det så vackert heter. Han var nöjd med utvecklingen, men klagade på mig för att jag inte gått och gjort bröströntgen än... den som jag fick remiss för i oktober *host harkel*

Vidare ner på stan, handlade några julklappar, handlade medicin, handlade julkort och julsnören... sen till posten och köa för att köpa en kartong och packtejp.

Hem igen, rafsa fram alla klappar som skulle skickas. Slå in alltihop i raketfart, veckla ut lådor och jiffypåsar och knöla ner rubbet. Adresser, tejp, kort... medan lunchen puttrade i micron. Slafsade i mig Bolognese, kollade saldot på kontot, iväg ut igen.

Släpade en stor tung kartong plus två stora jiffypåsar till postkontoret uppe i backen, och köade sedan snällt i en halvtimme för nöjet att få betala 700 spänn för att få skicka dom...

Sen upp till tågstationen, där jag tog en taxi till sjukhuset för att få den eländiga röntgen överstökad. Lyckades så småningom hitta rätt avdelning och fick sen sitta där en bra stund och vänta. När mitt namn ropades ut fick jag kliva in i en liten hytt och klä av mig på överkroppen. Istället fick jag en sån där larvig rock som man ser i tv-serier ibland, ni vet en sån där som är öppen i ryggen. (Synd att jag inte hade tillgång till detta sexiga plagg när vi hade julfest!! Särskilt attraktivt är mönstret med Hospital Use Only tryckt i käcka färger över hela eländet.) Sen in till röntgen, vilket gick väldigt snabbt. Stå framför en skärm, hakan på övre kanten av skärmen, armarna ut, håll andan! KLICK, färdigt.

Promenerade sen tillbaks till centrum, vilket är ett par modiga kilometer. Passade på att ta lite bilder med mobilen på vägen... det är fascinerande vilken skillnad det är på västra och östra Croydon. Västra är slummigt, skitigt, brötigt och fullt med folk - mest färgade. Jag känner mig alltid väldigt uttittad när jag promenerar där. Främmande blond fågel... Man kan nästan se var gränsen går för "slummen" går... det är en särskild gatukorsning, och sen börjar centrala/östra (där jag bor) och där är det prydligare, lugnare och affärerna och husen är inte lika nergångna.

Vidare in på närmaste mataffär där jag slet åt mig lite yoghurt, bröd, gurka och annat av livets nödtorft. Sen en snabbis in på kinesen för att köpa mer Tom Kha-soppa, mums!! Stapplade sen hem med kassar på trötta fötter. Tur att man är van att stå hela dagarna...

Egentligen skulle jag ha bytt åt lillgrisen idag... men det får nog vänta en dag eller två. Just nu är jag helt slut. Vadå LEDIG dag??


Västra Croydon...

...och ett par hundra meter längre fram, centrala Croydon... viss skillnad, eller hur?

Hamsterkindad glamour

Då var den här veckan nästan över! Fort har det gått...

I onsdags fick jag knalla iväg till doktorn igen... känns som jag inte gjort annat den senaste tiden. Jag som brukar vara så kärnfrisk! Men nu hade jag svullnat upp på ena kinden/ sidan av halsen på ett väldigt mysko sätt, och hade svårt att tugga mm. Tänk er en hamster som pulat in ett halvt kilo frön i ena kinden, så hamnar ni ganska rätt... Undrade om det kunde vara knutet till hostan på nåt sätt. Doktorn sneglade på mitt hamsterfejs och konstaterade "Du kanske har påssjuka!" Öh? Är inte det en barnsjukdom? Men efter undersökning sa han att det var en svullen "parotid gland" vilket jag senare lyckades lista ut var en salivkörtel. Skumt. Samma symptom som när man har påssjuka, tydligen. Så jag fick penicillin som ska ta ner svullnaden, och ska tillbaka om en vecka. *suck*

På kvällen hade vi julfest för alla butikerna inne i centrala London. Bra uppslutning, och det var riktigt kul! Synd bara att jag inte kunde dricka mer än nåt glas vin pga antibiotikan. Vi hade bestämt oss för att vara den "blingigaste" butiken, och det tror jag vi lyckades med! Glitter, juveler, sidencaper och annat kom vi uppklädda i, och fick höra från alla hur "glamorous" vi såg ut. Själv hade jag draperat mitt illblonderade hår på ett elegant vis över ena kinden, så det skulle dölja det mesta av min "kindpåse". Hängde på mig paljettklänning, sjal och ungefär 3 kilo smycken, och var sedan redo att rocka.

Obegränsat med vin och endast små kanapéer gjorde att alla blev tämligen bladiga. Dansandet urartade redan till Abba-medleyt och regionschefen hängde sig framåt natten om halsen på mig och bedyrade att hon var såååå stolt över mig och att jag var en av de bästa cheferna hon nånsin jobbat med. Och ägarna talade om att min butik är en av dom få som de känner att de inte behöver oroa sig för och blanda sig i inför julhandeln, eftersom den är så välskött och självgående. Kul!

Efteråt hade vi en 2-timmars mardrömsresa hem med värkande fötter, tunnelbanestopp och tågförseningar, men det är en annan historia...


Jag uppblingad inför festen


Vad "mina" tjejer G och M gör här är jag inte riktigt säker på, men jag TROR att det kan vara ett försök till magdans. Eller nåt.

Fem om dan

När jag kom hem efter Sverigeresan kände jag mig allmänt plufsig och överäten efter alla mastiga middagar. Ett par dagar senare var jag ute och handlade och såg som vanligt reklamen för "5 a day" - alltså ät fem portioner frukt och grönt om dagen. Tänkte att jag skulle testa ett tag... nu har jag ju aldrig varit känd för att äta några mängder av grönsaker, men frukt gillar jag ju! Nu kan jag inte hejda mig... det har blivit en vana och jag mår faktiskt riktigt bra av det. (Förutom hosta och trötthet och lite andra allmänna åkommor ha ha)

Frukosten brukar bli ett glas tomatjuice, en fullkornsskiva med sallad, ost eller skinka och soltorkade tomater, samt en fettsnål yoghurt med mammas supernyttiga hemlagade flingblandning.

Till lunch - istället för att köpa nåt ute som jag brukar - tar jag med mig två smörgåsar med magert pålägg och en bytta med färskt frukt och grönt, t ex körsbärstomater, rädisor, champinjoner, paprika och vindruvor.

Midagen ser ut ungefär så här, beroende på entusiasm, ekonomi - och om jag överhuvudtaget orkar bry mig att laga till nåt:

Lunch söndag - stekt kycklinglever med tomatröra, broccoli och grönsallad


Middag lördag - wok på lövbiff, nudlar, blandade grönsaker och sweet chillisås


Middag fredag - ugnsstekt laxkotlett med chamnpinjoner, citron, soya och färsk timjan, samt gröna bönor

Det är verkligen inte likt mig... men nu märker jag att jag riktigt längtar efter mina grönsaker... och konstigt nog är jag inte det minsta sugen på saker som chips och sötsaker... How weird!

För dig som är nyfiken så räknas 80 gram frukt eller grönt som en portion. Det är ungefär 2 nävar broccoli, 4 bitar soltorkad tomat, 1 banan/äpple/päron, 7 körsbärstomater eller 1 majskolv. Läs mer på den här sidan

Veckan som gått

Nu har det varit segt med uppdateringarna igen. Har jobbat mycket den senaste veckan. Min heltidare G är på semester, och en av söndagstjejerna är sjuk. Toppen. Gjorde sex dagar i sträck, och flera gånger fick vi ta hjälp av huvudkontoret för att få en lunchavbytare. Oh well, det är gjort nu iallafall. Den här veckan blir lite lättare - förhoppningsvis!

I måndags var det chefsmöte i en av butikerna inne i centrala London. Ganska avslappnad stämning jämfört med Mexx, och det var kul att träffa de andra cheferna som jag hittills inte hunnit bekanta mig med mer än på telefon. Alla verkar sympatiska, ingen som stack ut på nåt otrevligt sätt. Pratade med regionschefen om min heltidare G, och lyckades få till en ganska ordentlig löneförhöjning åt henne. Kanon - det blir en trevlig överraskning för henne när hon kommer tillbaka nästa vecka. Efteråt var vi några stycken som gick på puben och tog några öl. I efterhand insåg jag att det inte var nån bra idé för mig, eftersom röken fick mig att hosta som en galning halva natten. Men kul var det! Och alltid bra att snacka in sig med folk som jobbat där lite längre och är mer insatta i skvallret...

Har pratat ut lite med Mark, fick äntligen tag på honom igår natt. Känns lite bättre, men det är ett lite knepigt förhållande... Vi ska försöka ses på söndag iallafall. Fast han får nog lägga på ett kol om det ska bli riktigt bra. Han är tjurig för att han inte får träffa sin dotter just nu, och för att han varit sjukskriven så länge pga foten. Han drattade omkull igen härom veckan (det där med kryckor är krångligt!) och det gjorde det hela värre. Men jag försökte få honom att inse att han inte kan sätta mig i pausläge tills saker och ting har rett ut sig, jag måste få vara med i processen så jag vet vad som händer i hans liv. Iallafall fyller han år idag, hela 29... :-) Barnrumpa (alternativt lammkött).

Imorse var jag uppe tidigt igen och hämtade mina provresultat från Walk-In Centret. Det var bara siffror och sa mig absolut ingenting, så jag stegade iväg till drop-in-mottagningen hos min nya läkare. Enligt honom var alla värden helt normala - blodsocker, kolesterol och allt sånt. Skönt att höra - det är inget större fel på mig iallafall! Men ett värde var högt, och det var värdet för "okänd infektion". Det är väl den som orsakar hostan. Han gav mig en remiss och ska skicka iväg mig för att röntga bröstet på sjukhuset, och så skrev han ut en effektivare hostmedicin.

Jag köpte ut medicinen, handlade lite mat, gick hem och lagade lunch, pratade med mamma i telefon och slocknade sen på soffan och sov som en gris i sex timmar... Gud vad skönt det var! Att jag är trött kan ju eventuellt bero på att jag var vaken och chattade med olika personer mellan halv ett och fem i natt... Nu har jag iallafall kvicknat till, bytt åt marsvinet, diskat lite och så. Och medicinen verkar fungera hyfsat. Could be worse.

Blodprov

Idag (klockan sju på morgonen!) tog jag mig i kragen och knallade tillbaks till vårt Walk-In Centre för att ta blodprov, som dom bad mig förra veckan. Isch. Jag var tvungen att fasta i tolv timmar innan, så det blev ingen nattmacka eller annat igår kväll, och ingen frukost. Och dessutom är jag ingen större vän av nålar. Så länge jag slipper se dom sticka mig går det hyfsat. Men sköterskan var väldigt duktig och försiktig, så det gick bra. Hela 5 provrör sög de ur mig, och nu ska dom kolla diabetes och kolesterol och körtelfeber och jag vet inte allt vad det var. Som sköterskan i fredags uttryckte det - "you need a full M.O.T!!" (engelsk bilbesiktning) Om en vecka ska jag få resultaten.

Sen stegade jag iväg och registrerade mig hos en GP också, så nån ska kunna behandla mig! En GP (General Practitioner) är en allmänläkare, typ husläkare. Här måste man registrera sig hos en speciell, beroende på var man bor och var dom har plats för nya patienter. Jag fick några tips av sköterskan i fredags, och det visade sig gå bra där. Fast receptionisten stirrade blankt på mig när jag försökte förklara att jag faktiskt varit i England i fyra år utan att behöva gå till doktorn... "Jamen var har du varit registrerad förut??" "Umm... det har jag inte..."

Så nu blir det obligatorisk allmän hälsokoll den 30e, men jag ska gå dit på drop-in när jag fått provresultaten från Walk-In Centret. Lite omständligt, men det är bara nu i början... i fortsättningen går jag direkt till doktorn.

Under tiden tar jag tacksamt emot alla huskurer mot rethosta som ni kan erbjuda!