Geografi

Ibland har jag dagar när jag tycker att många engelsmän är väääääldigt dåligt utbildade... Och vissar dagar så bevisar dom det!

Den här tjejen är med i Big Brother just nu, och visst är hon ganska näpen... men ack ack ack så korkad. Häromdagen kommenterade hon t ex att delfinvänlig tonfisk betyder att det inte är någon delfin i burken... och sedan klämde hon i med att "Sverige - ligger det nära Amerika"?

Big Brother kontrade med att ge henne en geografilektion som uppgift. Klicka på länken för 3 minuters lysande underhållning! Man blir ju lite mörkrädd, dock.

En alldeles vanlig dag

Glass

Vissa saker är helt enkelt värda att flytta till Devon för. Hocking´s ice cream är en av dom. Tillverkad enligt traditionellt recept av clotted cream och annat gott, av samma familj sen 1930-talet. Glassen säljs från mini-van på några olika ställen runt Bideford, bl a nere vid våran strand. Ljuvligt.

Jag låtsas att det bara är clotted cream och nästan inget socker alls, och så tar jag bara EN liten kula i bägare. Och bara nån gång i månaden. Aaaahhh...

Tidigt imorgon bitti drar vi till Sverige. Plockar upp Lewis, sen stydottern Sadie och hennes kompis Aimee, och sen direkt till Stansted flygplats. Framme i Skavsta har vi hyrbil som väntar, och så blir det min tur att köra till Filipstad på kvällen. En natt på hotell, och sedan blir det lunch med mamma och svärisarna på fredagen. Och så ska vi checka in på Hennickehammar. Och gå igenom dukning och annat. Och så ska jag försöka få tag i blommor.

Sen på lördag är det dags!

Traditioner

Så har jag varit hos svärmor på "frisyrträning" för sista gången. Det blir en ganska klassisk stil med håret uppsatt framtill och lockar på sidorna. Inte min normala vardagsstil, men jag vill ju se liiite annorlunda ut på en speciell dag...

Förresten så läste jag en artikel idag om hur prinsessgemålerna Daniel och Jonas inte har förlovningsringar eftersom de följer den internationella traditionen. Lustigt. Tänker inte på det så ofta, men jag och Andy följer ju den engelska traditionen som i princip är raka motsatsen till den svenska - vid förlovningen fick jag en ring med en solitär diamant, och efter vigseln bär vi båda släta ringar. Det känns mer rätt än den svenska varianten, jag tycker det är kul att vi båda markerar att vi är gifta. Förlovningen är ju inte riktig lika märkvärdig som vigseln...

Och ifall ni undrar så kommer jag att ta hans efternamn. Traditionellt så det förslår för en så självständig person som jag, men det känns som att det är det rätta att göra. Ska man göra det, ska man göra det till 100%, typ. Hade ni frågat för ett par år sedan, hade jag nog svarat att det var osannolikt att jag nånsin skulle gifta mig överhuvudtaget! Så kan det gå.

Fast det känns lite konstigt att tappa mitt eget efternamn, som jag haft i så många år...

Det lokala djurlivet

Igår kväll satt jag uppe sent. Andy har börjat köra igen, och han har fått ett permanent jobb där han börjar typ klockan tre på morgonen och går därför och lägger sig runt sju/åtta på kvällen. Inte så kul för det sociala livet, men han tjänar väldigt bra för den typen av jobb så det kan vara värt att stå ut ett tag!

Anyway. Jag satt uppe själv fram till ettsnåret eftersom jag är ledig idag, och när jag gick för att låsa ytterdörren till inglasningen, snubblade jag nästan på nåt mörkt och runt på väg till köket. Förundrad tände jag belysningen och insåg att den mörka runda skepnaden var en liten hoprullad igelkott!

Efter flera trevande försök att övertyga den lille krabaten att trädgården var ett mycket trevligare alternativ, vaggade han muttrandes iväg och la sig bakom en stol. Då gav jag upp, släckte ner, lämnade ytterdörren öppen och satte mig vid datorn igen för att vänta ut honom. Det tog inte så lång tid innan han smet iväg. Snabbt förbi kattlådan, och sen som ett skott ut i trädgården och under staketgrinden...

Klcokan fyra på morgonen, långt efter att Andy hade åkt till jobbet, vaknade jag av några mysko ljud i sovrummet. Jag fattade att det var Carlos, men det var inte dom "vanliga" ljuden om ni förstår vad jag menar. Efter moget övervägande tände jag sänglampan för att kika.

En padda på golvet nedanför sängen. Stor och fet. Och vid det laget hade den bara tre ben kvar. Men den liksom satt i en vanlig ställning och såg levande ut. Försiktigt klev jag ur sängen och drog på mig ett par shorts, och steg väääldigt långsamt förbi paddan. Den rörde sig inte. Jag hämtade en lång remsa hushållspapper som jag vek ihop. Sedan svepte jag upp paddan, som ju uppenbarligen var död. Dumpade den obönhörligt i soptunnan, med inslag av sound effects i stil med "uuuuhh ääääääh bläbläblä ick ick ick blööööööh"

Normalt är jag inte så värst sjåpig, men den var nog den sena timmen som gjorde mig lite överkänslig!

Det tog ett par timmar innan jag somnade om. Och min käre blivande make hade föga eller ingen förståelse för mina problem när han ringde på morgonen, utan skrattade rått och hjärtligt åt mina nattliga mödor.

*SUCK*

Äntligen lite sol!!

Efter fyra veckors ihållande regn är det ljuvligt med en solglimt. Vi tillbringade en lat söndagseftermiddag i pittoreska lilla Instow bara några kilometer hemifrån.

Planer

6 arbetsdagar kvar till semestern. Till bröllopet. Från Miss till Mrs. Det låter väldigt vuxet... måste jag börja bete mig moget och sansat nu?

Jag har inte fått kalla fötter. Jag har inte fått panik. Att bli Andys fru känns helt rätt. Men lite läskigt och stort är det faktiskt. Det är ett enormt åtagande egentligen, eller hur?

Vi är hyfsat väl förberedda, med tanke på att jag inte direkt är nån bridezilla... Klänningen är klar, likaså skor, smycken, liten väska, frisyr, make up och alla kläder som Andy och Lewis ska ha på sig. Blommor fixar jag dagen före. Trerätters middag är bokad, tårta är beställd och vi har fått en vigselförättare också, vilket ju underlättar :-) Har pratat med honom på telefon och han ska köra ceremonin på både svenska och engelska, med en engelsk dikt som jag väljer som inledning och sedan en dikt av Ferlin på svenska som avslutning. Låter helt okay! Svägerskan är officiell fotograf, hon har fotat bröllop förut och gjort ett bra jobb. Min bästa vän Anna och Andys styvdotter Sadie är vittnen, och Lewis ska vara best man.

Vi har inte planerat så mycket för själva festen... den får ta den form den vill! Vi har en god middag, lite vin, en vacker lokal och 30 personer vi bryr oss om, en bar och lite bakgrundsmusik - resten får bli som det blir.

Svenskar på vift

Vädret var FANTASTISKT hela veckan.

Vi körde lite geocaching i ösregnet, när vi väl kom underfund med att vi t o m var ute och knallade på fel stig gick det ganska lätt att hitta cachen!

Vi tränade flitigt på att kasta macka.

En dag var det till och med lite sol, och då bar det av till stranden!

Veckans badpojkar

Andy gillade långgrunt...