lördag, mars 25, 2017

Börja om

Oj. Hur drar man igång en blogg igen när man inte skrivit ett enda inlägg på så länge?

Jag fick en trevlig kommentar av en svensk tjej på ett gammalt inlägg, och det fick mig att titta tillbaka. Och inse att "skriver nåt imorrn... eller nästa vecka" har helt plötsligt dragit iväg till typ tre och ett halvt år. Hur summerar man åratal i ett par inlägg? Vet inte ens i vilken ände jag ska börja. Vart i hela friden tog tiden vägen?

Går det ens att pinga till samma ställen som förut? Knappast. Är det nån som läser fortfarande? Jodå, det kan jag se att det är. De flesta hittar väl hit via Google nuförtiden, det gamla gardet måste väl ha gett upp för länge sedan...

Jag läser vidare, och inser hur mycket som ändrats på den tiden. Går tillbaka något extra år. Huset vi bor i, hälsan, familjen, situationen i allmänhet... nya och gamla husdjur. Fonzie? Lemur! Eddie... och vad hände med Milly och Peggy härom veckan? Varför jobbar inte Andy längre? Varför bor vi inte kvar där vi gjorde, och var sjutton är vi nu? Hur gick det med Ungen? Herregud, det är ju så mycket som fattas!! Sliter mitt hår och inser att jag aldrig kan komma ifatt med alltihop, det får bli något slags summeringar allt eftersom.

Personerna i listan över namn som förekommer i bloggen... hälften av namnen är inte relevanta längre. En del har dragit sig undan, en del har vi bara glidit ifrån så sakteliga. Och en del har vi varit tvungna att hålla på avstånd. Och en massa nya har dykt upp istället - nya vänner och bekantskaper som vi värdesätter.

Jag inser plötsligt hur snabbt det gått, och hur mycket som ändrats. Fast kärnan är kvar. Jag, Andy, Ungen och Carlos. Vi är här. Mitt företag. De flesta i familjen. Och Devon. Alltid karga, blåsiga, ljuvliga Devon. Och idag, för en gångs skull, soliga Devon. Det är 16 grader. I'm back, baby.