onsdag, juni 21, 2006

Ett speciellt tack...

...till ANNA, som har varit en sån klippa för mig de senaste veckorna. Tack för att du är en sån toppentjej och bryr dig om hur jag mår, och för att du erbjöd dig att komma ner till begravningen. Du är en riktig vän.

Och grattis till nya jobbet!

Love you to bits.

tisdag, juni 20, 2006

En konstig resa

Nu blir det en lång post igen, har hänt mycket de senaste dagarna! Kom hem till Värmland på onsdagen efter en smidig resa. Kalasväder hela tiden jag var där, och katten Mozart fick finna sig i att bli klämd och kramad vare sig han ville eller inte :-) .

På torsdagen var det dags för pappas begravning. Tufft var det. Men samtidigt fint att se hur många människor som hade kommit - kollegor från både Uppsala och Örebro, gamla klasskamrater, grannar, ungdomskompisar, många av mina släktingar och många från Amis sida. Var skönt att träffa farmor och mina farbröder med fruar igen, det var ju nästan ett helt år sen sist.

Det kändes lite konstigt att sitta där på första bänken som närmast anhörig. Att föreställa sig att det är min pappa som ligger där framme. Svårast var det när musiken från filmen The Mission - pappas favorit - spelades. Psalmer och gudfruktigt tal rör mig inte nåt särskilt, men den musiken representerar en tid när pappa var frisk och vi hade kontakt hyfsat ofta. Och vacker är den också, väldigt eterisk...

Kvällen tillbringade jag hemma hos mamma, blev mycket prat om gamla tider och sånt. På fredagen åkte vi ut till mitt hus i Vålberg för att titta till det och njuta av sommaren. Lunch på golfrestaurangen i Dömle först, riktigt fint var det. Sen lite shopping på Bergvik för att ladda upp med några stockar snus, ett dussin dipmix-påsar, svensk senap och lite annat av livets nödtorft som inte finns här i England...

Fredagkväll och det betyder bara en sak - pizza!! Magnus och jag åker alltid till Norrstrand och tar en stoooor flötig pizza med ett jättelass pizzasallad (varför har inget annat land pizzasallad? Hur överlever dom utan??) varje gång jag är hemma och hälsar på. Sen hem till honom, kollade gamla videos och tölade. Härligt.

Lördag = hemresa. Trodde jag. Ha. Strax bortanför Karlskoga känner jag och mamma att det luktar bränt. Stannar bilen och ett stort rökmoln pyser ut från hjulhuset. Ledtråd nummer ett : rök från en bil är aldrig ett gott tecken! Så det var bara att handla snabbt. Ringde på bärgning, och en snubbe från Karlskoga kom ut och hämtade oss och körde oss till en verkstad han kände till. Sen med hans hjälp försöka fixa en hyrbil, nåt som inte gick att uppbringa i hela stan! Inte en enda jäkla bil. Så det var bara att försöka med Kristinehamn, och där fanns det en mack som hade en Ford Focus åt oss över helgen. Problem - det är flera mil bort, och vi har ju som sagt ingen transport... Viftade med ögonfransarna åt verkstadskillen, och han ställde upp och skjutsade oss.

So far so good. Men då var ju problemet att det vid det laget var 1 1/2 timme kvar till incheckningen stängde, och över 20 mil att köra... Så jag fick ringa och försöka boka om. Inte så lätt. Inga platser kvar på Skavsta förrän på tisdagen! EN plats kvar på söndans morgonplan från Västerås. Högg den. 2400 spänn - om inte jag kan ta mig till Skavsta och boka om innan planet går, för då är det bara 600. Ööööööh jomen det var ju liksom problemet... att ta sig till flyget innan avgång. Puckon.

Så det blev till att åka tillbaks till mamma i Deje... en extra bonusnatt så att säga. Vi stannade på vägen och köpte flintastek och lite annat, och grillade i trädgården. Skitmysigt!

Nästa problem... jag kommer att landa på Luton, och bilen står på parkeringen på Stansted... Men det löste sig smidigt - jag var inne på nätet som hastigast, och A som jag chattat med ett tag var online. Han bor strax utanför Luton... *Helena lägger an värsta flörtoffensiven* "Nåt särskilt för dig imorrn...?"

På söndan klev vi upp klockan 5 och slängde oss iväg. Smidig resa, inga problem alls. Gott om tid och bilen gick som kulan. Flyget gick i tid, och jag hamnade bredvid ett trevligt par som skulle på minisemester i London, de frågade en massa om affärer, pubar och sånt. På Luton stod A och väntade och jag fick skjuts av honom ända till Stansted. En sann gentleman.

Så jag kom hem nästan ett dygn senare än planerat, men hur det nu var så blev det ju ganska bra ändå... Fast jäkla dyrt med alla merkostnader. Mamma hämtade bilen igår, och det var bara bromsklossarna. Sen hade hon besiktning i Karlskoga på eftermiddan, så det blev avklarat också. Är det inte lite knepigt att de inte hade några tider i Karlstad förrän i augusti, men att det fanns EN kvar i Karlskoga...? Och den bokade vi INNAN vi fick fel på bilen utanför... Karlskoga. Makes you wonder.

Nu blir det fotboll på TV. Fånig som jag är står jag upp och sjunger Du gamla, du fria... och studsar sen upp igen för att klämma i med God Save The Queen. Kluven? Javisst. Men Sverige är ju dom jag håller på - naturligtvis.

måndag, juni 12, 2006

Vaaaaaaaaarmt

Pust. Pust igen. Och ytterligare lite pust. Jag är definitivt inte designad för sån här värme... Jobbet var bara någorlunda uthärdligt, jag och min deltidare P stod framför golvfläkten hela dan och sörplade vattenflaska efter vattenflaska. Lunch i skuggan i parken var hyfsat icke-vidrig.

När jag äntligen kom bort till tågstationen ropade de ut att 18.19-tåget skulle gå från plattform 1 istället för 3. Lämmeltåg bort till plattform 1. Alla kliver på och pustar av ansträngning. Högtalarutrop att tåget inte går till Wimbledon utan via Richmond in till London Waterloo. Fel riktning alltså. Lämmeltåg tillbaks till plattform 3 för att vänta på 18.34-tåget istället. Runt 18.30 ropar de ut att tåget är kraftigt försenat p g a en brand i Raynes Park, som är en av stationerna mellan Kingston och Wimbledon. Nästa tåg blir istället 18.49. Givetvis finns det inga sittplatser lediga nånstans på plattformen. Själv har man stått sen 8-tiden på morgonen men det är det ju ingen som vet eller bryr sig om. Runt 18.50 ropas ut att det inte blir några tåg på obestämd tid på grund av branden. Lysande. Sitter fast i Kingston.

Stapplar ut från stationen och lyckas så småningom lokalisera en buss som går till Wimbledon. Bussen är fullsmockad och det är ca 45 grader därinne. Klämmer in mig vid "kliv-av"-dörrarna som givetvis öppnas inåt så jag trycks upp mot glasväggen varje gång bussen stannar. Vid varje hållplats släpper de på mer folk men ingen tycks kliva av. Det går i snigelfart eftersom branden orsakat trafikstockningar i hela området. Det som skulle varit en behaglig 10-minutersresa sittandes på tåget blir istället en 50-minuters stående busstur a la bastu efter 30 minuters väntan på tågstationen. Mysigt.

Typiskt England.

söndag, juni 11, 2006

En officer fast inte så mycket gentleman

Mmmmmmmm ny dejt i fredags kväll, den här gången en väldigt snygg och hunkig f.d. militär numera polisman... Han var i närheten och frågade om jag hade lust att möta upp på puben. Några öl på nattklubbsbakgård och grovhångel på trottoaren utanför mitt hus gjorde det till en väldigt trevlig om än något oväntad utekväll! Grovhångel - jo, det får man nog kalla det eftersom han kommenterade att vi förmodligen skulle bli arresterade om polisen hade kommit förbi *okynnigt flin* Var och hur kvällen avslutades tänker jag inte berätta på min familjevänliga blogg...

Ja ja, var förmodligen en "one-off" men det var ju lite trevligt iallafall... Man lever bara en gång och jag kan ju alltid skylla på värmeslag eller nåt.

onsdag, juni 07, 2006

Hemma bra men hemma bäst

Ledig. Gött. Ska börja planera lite för hemresan nästa vecka... vilka kläder jag ska ta med osv. Åker på onsdagen och kommer hem igen på lördag kväll, så det blir en kortis. Men kan ju inte vara borta för länge från jobbet, känns inte rätt så här i början. Pappas begravning är på torsdagen så det blir den jobbiga biten, men sen har jag hela fredagen att umgås med mamma och förhoppningsvis också trycka i mig den numera klassiska "pizzan på Norrstrand med Magnus". Mmmm pizzasallad... Måste ske varje Sverigebesök! :-)

Inte direkt en resa jag ser fram emot... även om det ska bli skönt att träffa alla. Förresten ber jag om ursäkt om det låter förvirrat när jag säger att jag kommer HEM på onsdan och åker tillbaks HEM på lördan... men det är så det känns. England är hemma nu. Men Sverige kommer också alltid att vara hemma. Oavsett i vilket av länderna jag skulle bo i framtiden, kommer det alltid vara något som saknas. Jag skulle inte kunna flytta hem till Sverige igen utan att sakna England nåt alldeles desperat.

Ett liv utan England vore ett liv:

utan maltvinäger på chipsen...ööh sorry pommes fritten...
utan pubar i varje gathörn...
utan nattöppna supermarkets...
utan engelsk TV...
utan att kunna vara den man vill och klä sig som man vill...
utan framfusiga engelska karlar som tror att dom är Guds gåva till kvinnorna även när de ser ut som Danny de Vito...
utan fåniga engelska ordvitsar och språk som dryper av sarkasm...
utan att kunna gå hem till folk utan att behöva ta av sig ytterskorna vid dörren...
utan att kunna äta en påse crisps...sorry chips till lunch utan att bli be betraktad som bulimiker...
utan att kunna köpa läckra kläder i min storlek som inte ser ut som rundhalsade tält...
utan att få dagliga kommentarer om mina fantastiska "boobs"...
utan att kunna beställa mat från vilken restaurant som helst och dom kör hem den till din dörr...
utan att automatiskt bli sedd som alkis om man går ut och tar en öl en tisdagkväll...
utan doftande rapsfält längs M25:an...
utan tusen andra saker som jag skulle kunna räkna upp om jag inte skulle träffa M på Lakeside om två timmar... måste in i duschen NU!

Can't win.

måndag, juni 05, 2006

Att jobba med... ööh... barn?

Hade världens lataste söndag efter en knövlig lördag på jobbet. Den störiga tjejen A är tillbaka, nu på prov en månad... om jag inte är nöjd med henne åker hon. Hittills är jag inte så värst imponerad. Hon har en jäkla kaxig attityd och har svårt att smälta in. G tröttnade och fräste ifrån på eftermiddan, eftersom A envisades med att hela tiden hoppa in och ta över Gs kunder. Himla irriterande och det ser inte så proffsigt ut för kunderna, som helt plötsligt har en ny säljare efter att ha pratat med den första i flera minuter...

Den här gången fick jag släpa ut A i friska luften en timme så hon fick lugna ner sig. Finns ju andra saker jag skulle vilja lägga ner min energi på än att tillrättavisa tjuriga brudar som beter sig som barnungar... sälja till kunder och dra in en massa pengar t ex...

Söndagen var ett slappt töcken. Skulle tvätta kläder, åka och handla, städa åt Snoddas, sitta i trädgårn i solen... hamnade i soffan framför datorn hela dan och gjorde inte ett skvatt utom att chatta och prata i telefon. Kul var det iallfall. Man behöver lite flirt då och då.