En space jam som heter duga

Nu är jag ju ett Barenaked Ladies-fan av stora mått, så jag kanske inte är så objektiv... men jag måste nog säga att det här är en av de coolaste låtinspelningar jag hört talas om!

Ed Robertson i duett med Commander Chris Hadfield, astronaut för närvarande uppe på I.S.S. - International Space Station. Ed i en studio i Toronto med tjejkör och resten av bandet, Chris via videolänk från sin rymdstation. Vem hade kunnat ana såna samarbeten för några decennier sedan?

Jag tycker att låten växer för varje gång jag hör den, och den gör mig riktigt känslosam. Kanske är jag lite nördig. Men ni får lyssna och avgöra själva.

I.S.S. (Is Somebody Singing)

Den olympiska elden

Häromdagen landade den olympiska elden på engelsk mark, och nu har den börjat sin vandring runt hela landet för att till sist landa i London för sommarolympiaden. Idag var det dags för löparna att ta elden genom norra Devon, så givetvis passade jag på att åka in till centrala Bideford för att vara med. Kändes som en riktig "once in a lifetime-grej" som jag inte ville missa.

Strax efter 10 på förmiddagen kom hela följet och tre lokala förmågor fick chansen att springa en bit med facklan. Det var över ruskigt snabbt förstås, bara några sekunder så var löparen ur sikte, men det var ändå riktigt kul att vara med och jag är glad att jag fick se det hela. Alla skolbarn i sina uniformer kantade kortegevägen, det viftades med massor av brittiska flaggor och stämningen var hög. Kände mig patriotisk :) Längst ner i inlägget hittar ni en liten videosnutt som jag filmade när han sprang förbi.

Driving home

Juldagsfirandet är över. Vi har ätit alldeles för mycket mat, fått presenter som inte ens var i närheten av vad vi önskat oss, spelat familjespel, monterat ihop en flygande radiostyrd haj fylld med helium, suttit i 7 timmar i norra Devons mest obekväma soffa och genomlidit ett par riktigt dåliga filmer. Allt är som det ska, med andra ord.

Tracey hade gjort sig extra besvär med min mat idag och det fanns mycket LCHF-vänligt på julbordet... stekt kalkonlår, korvar och kött av olika slag, coleslaw, massor med ostar, majonnäs, keso, ägghalvor, räkor, avocado, fläsksvålar, nötter, blåbär och grädde... pust. Hon bad häromveckan om en lista på saker jag kan äta, och jag tror att hon tog den bokstavligt att ALLT som stod på listan var det jag ville äta på en och samma dag!

Idag avslutar jag min musikala adventskalender. Igår, på vår svenska julafton, fick ni min svenska favorit. Så det är inte mer än rätt att ni på vår engelska juldag får min engelska favorit. Den bästa jullåten någonsin. Bring on the gåshud.

God Jul!

Vi har tittat på Kalle Anka, Ferdinand, Askungen och de andra på YouTube. Vi har ätit skinka och rödbetssallad och köttbullar och allt det andra. Jag har fått en fantastisk bukett med tolv mörkröda rosor från Andy. Har fått telefonsamtal från farbröderna och bästaste Anna, massor med sms och Facebookhälsningar. Strax ska jag öppna julpaketet från mamma och senare ska jag ringa farmor. En komprimerad svensk jul med det allra viktigaste.

Ni firar säkert mycket mer. Men å andra sidan har ju julen inte ens börjat för oss, officiellt. Alla runt omkring oss kör på som vanligt. Grannen står utanför garaget och målar bokhyllor. Postisen dök upp han brukar. Folk panikhandlar det sista på Tesco. Men i vår lilla svenska bubbla myser vi ifred och njuter av vår "extra" juldag. Vi tänder adventsstakar och gran och gosar i soffan med en kopp te och en ask choklad (åt Andy, alltså...).

Jag är säker på att ni är supertrötta på alla mina julsånger vid det här laget. Men jag lovar att det bara kommer EN till, imorgon. Men det är ju så att för mig bara MÅSTE det vara Adolphson & Falk på självaste julafton. Min svenska julfavorit, alla kategorier.

God Jul på er. Ha det gött.

Dan före dopparedan

Vi har precis kommit hem från gemensamt födelsedagsfirande med svärmor. Tårtan gick snabbt åt, och resten av maten med. Stojigt som vanligt, riktigt trevligt idag vilket inte alltid är fallet. Som ett någorlunda försynt ensambarn med liten familj är jag fortfarande inte riktigt van vid ljudvolymen i Andys familj, och ibland blir det lite överväldigande. Men idag var det kul.

Och Traceys flickvän Lora var där för en gångs skull. Vi träffar henne inte särskilt ofta men vi gillar henne verkligen så det är extra trevligt när hon är med!

Andy kroknade så fort vi kom innanför dörren, men då har han ju också varit vaken sedan 00.30 och inte fått sin vanliga fredagseftermiddagslur så det är ju förståeligt. Man vet att han är redo för sin skönhetssömn när han klagar på att han inte känner igen en enda skådis i Two and a Half Men... och det programmet slutade tio minuter tidigare. Nu har jag stoppat honom i säng. Jag ska göra mig en kopp te, sätta mig med katten i knät och mysa framför teven vars bildrör bestämt sig för att - jultevetittandet till ära - skippa ett par basfärger. Nåja. Gult är ju snyggt det också.

Nu är det nästan jul. Och den här sången ger mig gåshud nästan jämt.

Förra julen

Nedräkningen har börjat. Nu har vi kommit fram till de riktiga favoriterna på julsångslistan.

Last Christmas ger mig ljuva minnen från ljumma sommarnätter i Grekland, tonårsdrömmar och en väldigt speciell mörkögd ung man med världens raraste leende... Undrar om han minns samma sak och tänker på mig när han hör den? Jag hoppas det.

Lucka nummer 21

Idag har jag varit ganska effektiv, tycker jag. Julmaten är inhandlad för min och Andys julaftonmiddag. Skinka, lax, broccoli (istället för potatis), lite paté och annat gott. Och allt jag behöver för efterrätter och tårta på fredag (Hmmm jo det behöver ju fortfarande lagas till och bakas, men det är iallafall inköpt!)

Dessutom har jag fotograferat och listat lite nya varor på eBay och i webshopen, och har också hunnit med att göra ca 50 par örhängen på kvällskvisten. Pust.

Idag bjuder jag på en av de absolut populäraste jullåtarna i England... typiskt "Christmas Anthem" helt enkelt. Man kan inte låta bli att bli på gott humör och sjunga med en liten sväng! Ibland var det faktiskt bättre förr... typ 1973.

Sammetslent

Idag har det känns lite segt. Massor att göra, men jag kan inte göra det förrän slutet på veckan. T ex förbereda tårta och efterrätt för svärmors och mitt födelsedagsfirande. (Vi fyller dagarna efter varandra och firar ihop) Handla det färskaste av julmaten. Göra en halventusiastisk städrunda innan julafton. Och så vidare.

Dagens adventskalenderlucka blir lite lagom mellow och sammetslen... en av Andys favoritartister.

Bing och Bowie

En osannolik men ack så lyckad kombination! Den här sången gör mig alltid lite sentimental.

Partytajm i Torquay

Liknelsen med Fawlty Towers igår var ju inte alldeles tokig, faktiskt... Restaurangen och baren var helt okay på hotellet, men rummen... oj oj oj. Trötta och nerslitna, stora fläckar på gardinerna, udda kakelplattor, tapeter som hade lossnat, tjocka dammlager överallt. Och den mest intressanta detaljen i vårt rum - en toalettstol som var placerad rakt framför ett stort fönster - i knähöjd, utan gardin - som vette mot gatan! Lite småkul ställe att behöva stå med rumpan bar medan man tittade på bilarna som åkte förbi utanför. Men vi tog det hela med ett gott humör och många skratt.

Det var iallafall kul att träffa en del av folket bakom namnen som jag hör saker om dagligen. De flesta var väldigt trevliga, om än något råbarkade. Jag och Andy tog det rätt lugnt, minglade lite, roade oss med vår vanliga "people watching" och satt och snackade i baren med en lagerchef och hans fru. De flesta konversationerna under kvällen bestod av tävlingen "vem har fått det värsta rummet".

Fördelen med att äta LCHF är att man blir väldigt billig i drift på parties! Två små glas vin var allt som behövdes... men å andra sidan var jag ju pigg och fräsch imorse också! Maten gick bra att anpassa, jag hade valt en krabbpaté till förrätt och sjötunga till huvudrätt, skippade färskpotatisen till och tog blandade grönsaker istället. Fast efterrätten - en ljuvlig chokladmousse med Baileys-smak - hade jag bestämt mig för att äta och njuta av, och det gjorde jag också. Nån gång ibland ska man ju "synda" lite, och igår var det faktiskt värt en smärre magknip...

Och så fick jag ju äntligen chansen att ha på mig min fina svarta klänning som jag köpte för ett tag sedan! Andy konstaterade att han definitivt hade den sexigaste frun på partyt. Men så är han ju lite partisk också. Skulle bara fattas annat :)

En vecka kvar till jul

Nu bär det av till Torquay i södra Devon. Julfest för Andys jobb på anrikt hotell med övernattning och middag och hallabaluns.

Hotell i Torquay. Hmm. Inte utan att man kommer att tänka på...

..."BASIL!!!"

Lucka nummer 16

Julgranen är uppe och den är knubbig och fin. Vädret har lugnat ner sig lite, men det blåser och regnar och haglar fortfarande varje dag, även om det inte är lika extremt. Vi ligger ganska lågt med julklappar i år, så det vi behöver har vi skaffat. Julkorten är skickade. Jag ska bara fixa nåt litet fint till Sue på postkontoret, hon får stå ut med mig rännandes där varenda vardag hela året om! Kanske ett halsband och en chokladask.

Tradera har jag tagit en paus ifrån över jul. Det blir alltid för mycket strul när kunderna hoppas och tror att de ska kunna få hem varor hela vägen från England på typ tre dagar veckan alldeles före jul. Så i år offrade jag lite försäljning för att få lugn och ro. Lördagen före jul - imorgon - är normalt den jobbigaste och mest hektiska dagen på hela året för de som jobbar i butik. Och jag måste erkänna att jag är lite nöjd i smyg att jag inte behöver göra det i år... Jag behöver inte ens lyssna på de dansande teddybjörnarna sjungandes två miljoner julsånger i Kingston. Fast kunderna brukade tycka det var komiskt när jag och Geraldine och Maya sjöng med och gjorde vår egen lilla dans. Tortyr skulle en del andra kalla det.

Två dejliga norskar och tre grabbar

Det blev julgransköp idag. Tydligen är det julgransbrist i England så det var bäst att vara ute i god tid. Själv tycker jag att julgranen ska upp nånstans runt den 22 december, inte tidigare... Två ställen hade helt slut, men på det tredje fick vi napp. Och det blev en norsk en. Som ser ut som om jag hade huggit ner den själv ute i hagen i Vålberg. Och den luktar Sverige. Tänk att det känns så hemtamt.

Fast egentligen luktar den ju fjording. Varm och go och fnysig stor fjordhäst med rimfrost i hakskägget, som gått ute i hagen hela dan och ätit gran så att alla träden är helt kala upp till ca två meters höjd. Stor och gosig Gulli som står och mumsar hö i sin box och luktar varm fjording och gran... Aaaaah *suck*

Idag blir det en julsång av Bob Dylan. Missförstå mig inte nu. Jag tycker inte om Bob Dylan. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Men den här ovanligt pigga lilla truddelutten brukar Andy envisas med att spela i bilen när vi hämtar och lämnar Lewis. (Kan även hända i juni, eftersom min käre make älskar julen och särskilt julsånger. Han tycker därför att man inte ska begränsa sig till att bara lyssna på dem en månad om året. Efter drygt 20 års erfarenhet av att jobba i butik under julhandeln är jag benägen att INTE hålla med honom.)

Anyway, sagda lilla truddelutt har tyvärr satt sig i skallen på mig och den är svår att bli av med. Så den får vara med i min adventsmusikkalender. Sedärja. Jag gillar EN sång med Bob.

Apropå sånger som sätter sig i huvudet vaknade jag imorse sjungandes på Rick Springfields Written in Rock. Mycket slumpmässigt. Har ingen aning om varför. Men jag lyssnade på den i duschen efteråt iallafall.

Ischoklad och freaky weather

Igår hade vi - under loppet av en enda dag - ösregn, hagelskurar, snöslask, solsken, översvämningsvarningar och åska. Slå det om ni kan! Idag har vi haft hagelskurar mer eller mindre hela dagen. Myspys.

I eftermiddags experimenterade jag lite med julgodis a la LCHF. Vore gott att ha nåt att snaska på när alla de andra mosar i sig choklad, efterrätter, frukt, kakor, nötter, dadlar, tårtor... Och då blev det en variant på ischoklad som blev otroligt god! Så jag kommer definitivt att göra en ny sats i nästa vecka. Satsen från idag verkar ha krympt avsevärt redan. Möss i kylskåpet? Hmm.

Så här gjorde jag:

100 gram mörk choklad (jag använde 74%)
ca 120 gram kokosfett

Bröt i bitar och smälte försiktigt i mikron och rörde om regelbundet. Hällde sedan i ca 1 dl kokosflingor, 1 dl hackade hasselnötter och en näve pinjenötter. Hällde upp i två iskubslådor (det blir ganska mycket!) och sedan fick de svalna i kylen. Nam nam.



Här kommer ytterligare en engelsk klassiker. Jem brukade sjunga den här för mig i falsett och jag tyckte han var tämligen knepig. Men så höll det ju inte länge heller, ha ha ha!

Glad Lucia!

Carlos leker äkta lussekatt...

Hoppas ni alla firar en mysig och stämningsfull Lucia. Själv sitter jag och jobbar. Utanför fönstret är himlen så mörkt så det känns som att det är sent på kvällen redan. Regnet vräker ner, blandat med hagelskurar. Vinden ylar med full stormstyrka och hela gatan är full med blomkrukor som vält och återvinningslådor som blåst omkring.

Det är nästan så man längtar efter lite snö...

När jag gick i tredje klass blev jag framröstad som hela skolans Lucia. Var mäkta stolt. Sen fick jag genast vattkoppor och missade hela tillställningen. En tjej i parallellklassen som var riktigt otrevlig och mallig fick vara Lucia istället. Jag är fortfarande traumatiserad...

Halvvägs

Nu är vi halvvägs till julafton! Om man bara räknar december, vill säga.

Lucka nummer 11

Det här har varit en riktigt händelselös dag! Efter en lat morgon tvättade vi lite och bytte lakan. Sen släpade vi oss ut i bilen för att tanka efter gårdagens långtur, och så blev det en snabb runda till mataffären också. Sedan latade vi oss igen. Petade ihop lite playlists på iTunes, kollade ett par program vi hade spelat in, slöade i soffan. Gött. Nästa helg blir det full fart så det var skönt att ta det lite lugnt...

Nu är jag "tillbaka på jobbet" framför datorn. Helgens eBay-försäljning ska packas och förberedas för postning. Har lite nya örhängen som jag ska ta foton på, redigera, ladda upp och sedan lista på eBay och i webshopen. En ganska lugn och fridfull arbetskväll.

Dagens adventskalender bjuder på en lite udda julsång, den här gången med Jona Lewie. Mycket populär här i England sedan länge, men jag kan inte minnas att jag nånsin hörde den innan jag flyttade hit!

En dag i bilen

Idag har vi i stort sett tillbringat i bilen. Varje gång vi kör hem eller hämtar Lewis är det drygt 32 mil dit och 32 mil tillbaka. Vi har oftast Lewis en vecka i stöten, följt av två veckor som han bor hos sin mamma. Så två helger av tre, året runt, gör vi denna resa antingen på lördagen eller söndagen. Hämta, lämna, ledig, hämta, lämna, ledig... Det tar på krafterna, men vad gör man inte... Det var ju den uppoffringen vi fick bestämma oss för när vi tog beslutet att flytta till Devon. Fast på den tiden visste vi inte att bensinpriset skulle vara nästan dubbelt så högt ett par år senare!

Den här gången hann vi iallafall med ett längre stopp på ett enormt stort Tesco som ligger nära där Lewis bor, och vi fick en hel del av vår julklappsshopping gjord på ett bräde. Puh. Alla de där mindre "extragrejerna" är klara och nu är det bara ett par saker vi ska beställa online och så är det klart!

Lucka nummer 9

Mera regn. Och vind. Och lite kyla ovanpå. Fast jag ska väl inte klaga, mamma har blivit mer eller mindre insnöad idag och jag vet att ni i Sverige har det eländigt!

Idag har det varit en vanlig halvtråkig dag, packat varor och slagit in några julpaket, varit till postkontoret som vanligt och till apoteket, handlade lite mjölk och julklappspapper, mailat lite kunder, listat ett par nya annonser på eBay och webshoppen... Inte så jättespännande kanske!
Middagen blev stekta fläskkotletter med aromsmör och smörstekt vit- och grönkål. Inte så dumt, den stekta kålen ska jag nog köra med oftare som omväxling! Och snart ska vi sätta oss och mysa i soffan och kolla nytt avsnitt av Criminal Minds.

Tillbakablick: när Andy och jag först började träffas, visade han ett foto på mig för sin syrra Tracey, numera min svägerska. Hon konstaterade då bestämt att jag var väldigt lik Kim Wilde. Fan trot. Hon hade nog inte kontaktlinserna inne. Men det är en sån där komplimang man kan lägga på minnet för de dagar då man känner sig ovanligt ful, klunsig och gammal... de flesta dagar, alltså!

Orphei Drängar

Det ösregnar och blåser stormbyar. Femdygnsprognosen säger REGN. Inget annat. Bara regn. Vad mysigt det känns. Blev genomblöt och vindpiskad bara av att försöka ta mig till postkontoret idag, och kände mig lätt deprimerad.

Idag hyllar jag min födelsestad, Uppsala, med en stämningsfull O.D.-version av en av de vackraste svenska julsångerna. Trots temat kommer jag att tänka på ett hav av vita studentmössor, scilla vid Rektorsgården och första solbrännan vid Fyrisån...