torsdag, april 26, 2012

Mötet med Clare

Hurra, det är torrt idag! Vädret har varit ruskigt - vi fick motsvarande en hel månads regn på ett dygn... Men idag verkar det ha lättat lite och jag är glad att min stackars karl inte kommer hem och ser ut som en dränkt katt.

Mötet med familjefinnaren Clare i förrgår gick jättebra. Hon är riktigt trevlig och verkar "på hugget" och organiserad. Hon ställde många frågor för att lära känna oss bättre, och vi gick igenom en lång lista med olika situationer och vad vi kände att vi skulle tacka ja respektive nej till. Inte alldeles enkelt. Vi har gjort detta tidigare, men nu när vi börjat titta på barns profiler känns det mer verkligt. Bl a så frågar det om vi kan tänka oss ett barn med Downs, med HIV, med CP-skada, som blivit sexuellt eller fysiskt misshandlat (tyvärr vanligare än man tror), ett barn där förälder har förståndshandikapp, ett barn från en etnisk minoritet, ett barn där föräldrarna har lovats direkt kontakt (korta personliga möten med barnet någon gång om året) efter adoptionen... många olika saker att ta ställning till men vi är förvånande överens om det mesta.

Hon hade med sig en full rapport om en av "våra" flickor som hon fått från flickans socialarbetare, och han var mycket intresserad av oss. Tyvärr visade rapporten att hon kommer att ha mycket större problem både fysiskt och mentalt än vi tidigare informerats om, så med sorg i hjärtat sa vi ifrån att vi inte kan gå vidare med henne. Ett par andra småttingar som vi frågat om har adoptivföräldrar på gång, så de är ute ur bilden. Men man får vara glad för deras skull, det betyder ju att de är mycket efterlängtade och är på väg till en bra familj!

Clare tycker iallafall om vår stil - att vi är aktiva och inte sitter och väntar på en match utan letar själva och är med och har åsikter. Hon vill att vi ska fortsätta att kontakta henne så fort vi hittar en profil som vi tycker verkar intressant, och hon följer då upp direkt och kontaktar barnets socialarbetare. Det hjälper henne då hon vet redan från början att vi har ett intresse för just det barnet. Härligt med någon som är entusiastisk och får saker och ting att hända!

Nu ska jag ta och se om jag kan fiska fram den stackars mus som sitter och gömmer sig från katterna i garderoben i hallen. Carlos får hålla sig till Whiskas till lunch istället för rå gnagare.

söndag, april 22, 2012

Familjefinnande

Nu är jag tillbaka efter min lilla bloggpaus. Det har varit full fart här, men även då jag hade massor av saker att berätta, kände jag att jag behövde smälta de senaste veckorna och bara njuta av att vi blivit godkända för adoption. Det är en väldigt speciell och ganska konstig känsla, antar att det är lite som att få reda på att man är gravid, men inte veta nedkomstdatum!

De flesta som genomgår en sk home study här fortsätter med samma socialarbetare efteråt ända tills deras barn har placerats och även för support efteråt. Men vår socialarbetare Don är frilans och genomförde därför bara vår utredning för att bli godkända. Så nu har vi fått Clare som vår kontakt, hon ska vara vår "familjefinnare" och hjälpa oss att hitta och matchas med en liten. Förhoppningsvis tar detta steg bara några månader. I segdragna fall kan det ta flera år för vissa par att få en match.

Clare kommer hit på tisdag för att träffa oss, då ska vi lära känna varann och hon ska kika runt och se hur vi bor etc. Hon har också lite mer information om några småtjejer som vi visat intresse för. Ska bli jättespännande att träffa henne och "dra igång" på riktigt. Hon vill också veta mer om vilka vi är och vad vi letar efter.

Det vi hoppas på är en flicka under två år om möjligt. Men vi är givetvis flexibla med åldern, det viktiga är att "klicket" infinner sig. Vi är öppna för etnicitet, men tror att de helst kommer att vilja placera ett vitt brittiskt barn med oss på grund av den region vi bor i. Det finns inte så många etniska minoritetsgrupper här ute på vischan, och vi tror att det kan vara lite svårare för vissa barn att hitta sig egen identitet här och det finns en större risk för mobbing etc om du "sticker ut" och är annorlunda. Kanske kan de dock vara öppna för att placera t ex ett halvbrittiskt/halveuropeiskt barn med oss då jag själv ju inte är brittisk... ? Vi kan också tänka oss ett barn med lindrigare problem, t ex vissa funktionshinder, sen i utvecklingen, risk för förståndshandikapp osv så länge det inte är för grava problem. Vi har sagt oss själva att gränsen går vid att vara förälder och inte vårdare. Men det är så svårt att veta var man ska dra gränsen för vad man själv kan klara av! Om vi hade fått ett biologiskt barn så hade vi ju inte haft denna underliga möjlighet att "välja" barn.

Det finns några websajter där lokala myndigheter kan visa upp barn som finns tillgängliga för adoption, dessa barn har de av olika anledningar inte hittat adoptivföräldrar för lokalt och de uppmuntrar därför andra att visa intresse. Vi har redan gjort några förfrågningar från en av sajterna där vi är medlemmar, och hoppas nu på att få lite mer info från Clare då hon nu personligen handskas med vårt ärende. Lite overkligt är det, nästan som att sitta på en dejtingsajt och välja ut nån man tycker verkar trevlig. Vi försöker gå på magkänslan och att det känns rätt, men man skulle ju helst vilja ta hem hela bunten...