måndag, februari 28, 2011

En kärleksförklaring

En varm julidag 2003 knallade jag iväg till den närmaste bilhandlaren jag hade i Grays, Essex, och pekade på den billigaste bilen de hade och bad att få provköra. Mamma hade lovat att bidra med pengar. Jag var pank, jag bodde i en pytteliten etta och jag hade bara jobbat några månader på mitt första jobb i England. Jag kände nästan ingen förutom min ex, och honom ville jag ju inte direkt umgås med så mycket. Jag hade kravlat mig upp från en nästan omöjlig situation, ensam i ett främmande land med alla planer omkullkastade, utan karl, jobb, boende, pengar eller vänner.

Och nu var det dags för FRIHET. En bil. Efter 10 månader utan, för första gången sen jag tog körkort, hade jag gett mig f*n på att nu skulle jag fixa det. Inga fler halvtimmespromenader till jobbet, inga dyra taxiresor, inga opålitliga bussar... Kunna handla mer än två matkassar. Kunna åka till Chadwell Heath för att hälsa på de enda kompisarna jag hade, Chris, Debbie och Gary. Kunna ge mig ut på landsbygden på en dagstur. Kunna ta mig till jobbet på en söndag.

Jag minns känslan när jag hämtade min Rover. Nervositeten över att helt plötsligt köra på fel sida, växla med vänstern och virra runt i rondellerna. Känslan av stolthet när min första tur på egen hand blev en vinglig 10-minutersresa till Tesco stormarknad nere vid Lakeside. Så lycklig jag var.


Min Rover har följt mig till South Ockendon, till Croydon, till Staines, till Westward Ho! och nu till Bideford. Den har sett alla mina hjärtesorger och ögonblick av lycka. Den har troget tagit mig på utflykter med besökare från Sverige, till och med en tripp med mamma till Devon långt innan Andy dök upp. Den har varit min följeslagare genom alla kullerbyttor som livet i England har gett mig.

I lördags startade vi upp den efter att den stått still några veckor... som pensionär ville den inte längre samarbeta efter flera veckors ösregn. Jag förstod. Och jag accepterade. Tacksam för att den fortfarande hängde med. Men den startade som en dröm. Vi körde en liten sväng för att ladda batteriet. Solen sken, bilen var pigg och ärtig som vanligt och jag sken som en sol jag också över att äntligen ha fått igång min lilla vän igen.

Ett par kilometer hemifrån tog det stopp. Vi hackade och rullade så långt vi kunde, och kom nästan hela vägen hem men fick lämna den i vägrenen nere i kurvan. Motorn hade skurit och topplocket hade gått.

The end of an era. Strax ska jag knalla ner till vägen med två nycklar, ett registreringsbevis och ett tungt hjärta. Om en timme kommer det en kille med en bärgningsbil för att ta med en liten svart Rover till den stora parkeringsplatsen i himmelen.

Min älskade lilla bil.


tisdag, februari 15, 2011

Tre mot en


Jag är faktiskt glad att jag inte är den stackars musen som Carlos alldeles nyss släpade in... den har optimistiskt nog klämt sig in mellan Andys arbetskängor, i ett lite fåfängt försök att få de tre mus-ketörerna (ser ni vad vitsig jag var där!) att tappa intresset och ge upp... snacka om att inte ha någon chans! Till och med grannens röda katt har bestämt sig för att hjälpa till.

Grannens katt har förresten kommit på att det är ju jättesmidigt att komma in till oss när husse/matte slänger ut honom. Perfekt katthus här ju - fullt med smaskig mat (inga billiga skitmärken heller, för då matvägrar våra små kräsna odjur), mjuka sängar och mysiga stolsdynor överallt, polare att jaga runt och två stycken tvåbeningar som kliar och klappar. Vi lyfter ut honom typ åtta gånger om dagen, men han går bara raka vägen runt huset och smiter in genom kattluckan igen...


Och påminn mig nästa gång vi ska köpa persienner att vi ska satsa på rejäla sådana i trä. INTE snåla och köpa nån j**la tunn plast! *suck*


måndag, februari 14, 2011

Be my LCHF Valentine

Idag efter jobbet kom min käre engelske man hem med en Valentines-present till mig...

Hans kommentar var:

- Well... I can't get you chocolates now that you're on the LCHF... so I thought this would be much better!!

Gissa om jag skrattade! Visst var det gulligt!!? Nu ska jag gå och steka upp dem med lite sallad och persiljesmör...

tisdag, februari 08, 2011

Sammanfattning: April 2010


April blev en månad som mest bestod av flyttförberedelser. Försök att att packa ihop möbler och prylar som tidigare fyllde ett normalstort hus, som sedan klämts in i något liknande en svensk sommarstuga. Fast mindre, typ. Under tiden måste hushållet fungera smidigt och du måste kunna sprida ut alla dina företagsgrejer över hela huset utan att ställa till nån oreda. Pust. Varje dag räknade vi ner till flyttdagen med ivrig förväntan.

Kändes lite som "here we go again". Jag räknade ut att jag under min tid i England (sedan hösten 2002) flyttat sammanlagt 7 gånger. På 7 1/2 år. Urk. Nu kändes det som att det vore skönt att faktiskt rota sig lite och kanske stanna ett par år iallafall!

Sadie kom på besök några dagar, och vi hade tur med vädret och fick en riktigt fin helg. Här är vi uppe bland sanddynerna vid stranden i Westward Ho! alldeles bredvid en golfbana som måste ha en av de bättre utsikterna i världen.

I mitten på april var vädret så här ljuvligt, och vi tog en tur till Hartland Point. Där finns en gammal fyr, någon slags arméinstallation, vrakrester från ett skepp som gick på grund på 80-talet, och en vidunderlig utsikt...

Fåren var tämligen oberörda av sin tjusiga omgivning. Vi däremot njöt av solen, åt en glass och vandrade runt bland klipporna.


Här ser man den lilla fyren långt nere. Där bodde fyrvaktaren med hela sin familj under många generationer. Något ensligt, kanske?


Och så här fin utsikt har vi från trädgården i nya huset! Det blev inflyttning i slutet av april, och jag bara ääälskar vyn över floden... kan stå och stirra ut genom fönstret i timmar, känns det som. Mer bilder från huset kommer i maj-summeringen.

Flytten gick bra, det struligaste var faktiskt att få dit katterna! Vi dividerade fram och tillbaka, och bestämde oss för att flytta oss själva tillsammans med katterna dagen före möblemanget, så att de skulle slippa värsta stöket. Alltså knöt vi fast vår dubbelmadrass på biltaket och vinglade dit med den på eftermiddan.

När det sedan blivit mörkt jagade vi fatt i katterna (betydligt lättare sagt än gjort!) och petade in Carlos i transportlådan och Princess i en flyttkartong. Jag tog Carlos, Andy tog Princess, vi hystade in dem i varsin bil och körde i sporrsträck till nya huset. Carlos klagade lite men det var inga problem. När vi kom fram klev jag ur bilen och hojtade till Andy "You guys okay?" varpå han nickade åt bilen till och svarade "hmm beror på vad du menar med okay..." Fastklistrad i bakrutan sitter en vilt stirrande Princess. Tydligen hade hon utan pardon slitit sönder lådan och klättrat ur redan när vi svängde ut från parkeringen...

Men det var ingen fara, så fort vi fått fatt i henne och kånkat in henne i nya sovrummet spatserade hon orädd runt och inspekterade alla vinklar och vrår. Carlos, däremot, var inte lika kaxig utan tillbringade de första timmarna inkrupen under vårt täcke...

måndag, februari 07, 2011

Vägarbete

Andy skrattar alltid gott när vi är ute och bilar i Sverige. Han tycker nämligen att svenska vägarbetsskyltar "look gay"... Varje gång han ser en skylt så pekar han och tjoar glatt "But LOOK how CAMP he is!!"

Och det är klart... när man jämför en engelsk som ser ut så här:


Med en svensk skylt som ser ut så här:


Så kan jag faktiskt hålla med om att den svenske arbetaren ser lite... well... femininin ut, kanske...

Och idag är det extra synd om Andy, för han har nämligen MAN FLU. Denna mystiska sjukdom, som vi kvinnor kallar "förkylning" drabbar ju alltså bara män och guuuuud vad dåliga de blir. Just nu ligger han och snarkar på soffan, med stort fluffigt täcke, fyra kuddar, temugg, alvedon, nässpray och Dirty Harry på teven. Stackars liten så svårt han har det.


torsdag, februari 03, 2011

Sammanfattning: Mars 2010

Våren var här! I början på mars tog vi en sväng till Southampton på sydkusten och hälsade på styvdotter Sadie, som nu pluggar företagande och entreprenörskap på universitet. Hon visade stolt upp sin första lilla lya, ett studentrum i något som liknar våra svenska studentkorridorer.

Hade en fin helg med henne, vi bodde över på ett hotell i närheten (studentrummet har ju inte direkt plats för övernattande gäster!), var ute och käkade, gick på puben, var ute i shoppingvimlet och kollade runt i Southampton i allmänhet.


Vädret var toppen. Här är Lewis hos oss en vecka och vi passade på att ta en sväng ner till stranden i Westward Ho! och njuta av solen... Lewis fick utlopp för en något ovanlig överskottsenergi genom att klättra runt på klipporna, leta upp gamla rostiga cykelfälgar och annat som är viktigt när man är tretton. Motionen gjorde honom gott iallafall!


Kolla in glassbilen... Hockings glass, den bästa i hela världen! Längtar redan till mars i år då den kommer tillbaka. Trots LCHF kan man väl unna sig ett par stycken små kulor per sommar...


En mulen men varm dag var vi nere vid stranden igen, den här gången med våra två "nephews" Oscar och Woody samt Andys föräldrar. Grabbarna sparkade boll och vi andra beundrade talangen och tog kort. Jag blir alltid lika hänförd över denna fantastiska vidsträckta strand, den är över tre kilometer lång och hur bred som helst när det är ebb...


Vi fick med tungt hjärta ge upp vår älskade Volvo, som tjänat oss så troget sen vi köpte den. Men en 3-liters motor och dyr bensin går inte ihop, och när det sedan var dags för besiktning var det såpass mycket som behövde göras att det inte blev lönsamt för oss att behålla den. Så vi sålde den på eBay till en Volvoentusiast i närheten och köpte istället en billig Opel Omega för att ta oss fram till nästa besiktning!

Och sedan bestämde vi oss definitivt för att det var dags för husbyte. En matkasse till och vårt lilla hus skulle förmodligen spricka i sömmarna! Började leta runt bland hyresagenturerna och efter några besvikelser fick vi fatt i en kille som flyttat ner från London några år före oss. Vi fick bra kontakt direkt, och även om vi inte fick huset vi först kollade på (nån annan hann före, och lika bra var det!) så ringde han upp ett par veckor senare och hade då precis fått in ett alldeles nybyggt hus med fyra sovrum och undrade om vi var intresserade...! Japp!!

Wow, så fräscht och så stort... jag är ju inte bortskämd med att bo i stora hus direkt. Och det var till och med en hyra som vi kunde klara av. Och ägaren hade inget emot att vi hade en katt (hmm ja det blev ju två till slut...) Inflyttning bestämdes till slutet på april, så nu var det bara att börja packa igen...

onsdag, februari 02, 2011

Dags att deklarera

Vädret här på västkusten har lite svårt att bestämma sig... i lördags morse vaknade vi upp till 8 minusgrader, idag var det 10 plus... Fast jag klagar inte, jag vet ju hur kallt, snöigt och jäkligt ni haft i Sverige i vinter!

Har väl varit en tämligen ointressant, vanlig vecka här. Jag har jobbat förstås, gjort en del nya smycken, jagat varor på nätet, åkt till posten, handlat, packat, fotat, listat, bokfört, mailat, stressat över ekonomin och slitit mitt hår i vanlig ordning. I helgen gjorde jag min allra första "self assessment" online, dvs engelska motsvarigheten till självdeklaration. I England behöver man normalt inte fylla i nån alls om man inte är höginkomsttagare, så hittills har jag sluppit undan. Men nu var jag ju tvungen att deklarera bokslutet från företagets första månader, januari till mars förra året. Optimist som jag är har jag ännu inte skaffat nån revisor eller liknande, och det kanske hade varit lättare att lämna det till nån annan men jag hade inte lust att ta den utgiften än. Nästa gång kanske det behövs... Hmm undrar hur stora böter man får om man klantat till det och siffrorna blir fel...? Oh well, jag fick den ju inlämnad i tid iallafall, alltid något!

Vill passa på att säga GRATTIS till David som fyller år idag! ;-)