Snabbsummering

Nu har vi hämtat oss efter Skitungens första Sverigeresa... Vi hann med väldigt mycket på en vecka, men stressigt blev det! Tre nätter i Uppsala hos min bästa vän Anna och hennes familj, sedan tre nätter på hotell i Karlstad och till sist två nätter hos min farbror Affen på Hammarön. Vi träffade mamma, mina farbröder och fastrar, min farmor - Skitungens gammelfarmor nästan 90 år gammal nu! - samt diverse vänner och bekanta. Jag stötte bl a oväntat ihop med min bästa gamla simmarkompis Helen som jag nog inte sett på över 20 år, det var jättetrevligt!

Vi hann med en båttur på Vänern (tack Affen!), fiska mört och braxen från bryggan, rida på ponny (tack Ida!), äta svenska kräftor och dricka nubbe (inte ungen förstås...), bada i hotellets pool flera gånger, besöka Mariebergsskogen med mormor Monica, gå på fotbollsdag med David, vara ute i skogen, ta en titt på huset i Vålberg, äta svensk pizza med vännen Magnus... Pust!

Skitungen har ju precis börjat "big school" nu och är vansinnigt stolt. Teoretiskt sett hade vi kunnat hålla tillbaka henne en termin eller ett år eftersom hon fyller så sent på skolåret. Men vi tyckte det var bättre för hennes känslomässiga trygghet att hon fick börja samtidigt som kompisarna från nursery/lekskolan!

Men de började ge hemläxa redan första veckan. Till 4-åringar!! Fast mestadels leker de, sjunger sånger och ramsor, lär sig känna igen bokstäver, springer runt på skolgården, matar guldfiskar mm. Första veckan gick hon 9-12, nästa var det samma plus skollunch så 9-12.30. Från imorgon går hon 9-15.30 (!!) Långa dagar minsann...

Ålder 4-11 är primary education, först reception och sedan year 1-6 (11 år). Sedan kommer secondary education year 7-11 (16 år) och till sist sixth form (17 år, blir 18 år från 2015). Pust. Enligt engelska myndigheter är det absolut livsviktigt för en bra utbildning att ungarna börjar supertidigt och också att de bär skoluniform hela dagarna. (Jag och min japanska vän Miki skrattar gott åt detta... Sverige och Japan har ju allmänt sett har extremt bra skolgång i båda länderna - utan detta!)

Nursery/lekskola eller inte är ju upp till var och en, men jag tycker det beror mycket på barnet. För Skitungen har det varit en livräddare. Hon har så extremt mycket energi och är så utåtriktad att hon hade blivit alldeles bindgalen av att gå hemma med mig och bli uttråkad. Hon behöver leka med jämnåriga, är van vid syskon och behöver folk ikring sig. Dessutom försöker ju jag jobba så mycket jag kan också (vilket ju inte gått så lysande med henne i hasorna i sommar hehehe)

Jag skulle heller inte stå ut med att leka 12 timmar om dagen... Fy farao vad tråkigt! Har insett att jag helt enkelt är urkass på att leka och att komma på roliga saker att göra. Alla andra mammor verkar så himla organiserade, de bakar tillsammans och målar och sjunger och läser och är allmänt kreativa... Not me. Nope.

Under sommaren har jag iallafall kört mycket aktiviteter med henne t ex soft play (inhomhuslekställen med klätterrep, rutschkanor, studsmattor och sånt), umgås med kompisar, gå till stranden, barnaktiviteter som kommunen anordnat t ex piratskattjakter, leta kryp och insekter, bygga sjömonster mm - men hon måste nästan ha nåt på gång hela dagen från morgon till kväll annars klättrar hon på väggarna. Så nu hoppas vi skolan ger henne en rejäl "brain ache" varje dag!

Midsommarafton

Här i England är det en dag som alla andra. Regnig och trist, med jobb och lekis och mataffär och möten och lakanstvätt.

Men i mitt svenska hjärta skiner solen och jag sitter i backen nere vid flaggstången och väntar på att farmor och farfar ska komma med jordgubbstårtan och punschen. Sen hissar vi flaggan, äter tårta, gungar i hammocken och njuter av sommaren hela dagen innan farmor och farfar tar med mig till Stenudden för att leka små grodorna, dansa runt midsommarstången, lyssna på folkmusiken och äta grillkorv och kanske till och med få en sockerdricka eller päronfestis, medan mamma och pappa tar båten ut på sjön med grillad kyckling och potatissallad i picknickkorgen.

Pappa och farfar är borta sedan länge, men barndomsminnena består. Någon dag ska min lilla dotter får uppleva en äkta svensk midsommar hon med. Men idag har vi istället vårt sista möte med hennes socialarbetare. Sedan är allt klart och vi kan gå vidare som vilken familj som helst. Lustigt nog är det nästan på dagen ett år sedan hon kom för att träffa oss för första gången, för att se om vi var lämpliga som ny mamma och pappa till Skitungen. Tänk så fort det har gått.

                            GLAD MIDSOMMAR på er alla!

 

En sessa

En sån här dag så känner man sig lite extra härligt svensk på ett nästan löjligt sentimentalt sätt. En ny liten kronprinsessa.

Att jag minns när hennes mamma föddes, och när hennes morföräldrar gifte sig, får mig att känna mig en liten gnutta gammal, kanske. Men oj vad roligt att vi har fått en ny tronarvinge.

Många gratulationer till prinsessan Victoria och hennes Daniel. Vilken lycka att ha en liten tjej. Visst är de kungligheter, visst har de storslagna privilegier och stundtals tunga skyldigheter som skiljer dem från oss andra... men i grund och botten är de ju också bara ett nygift par som just fått en liten dotter. Och det tycker jag är jättemysigt.

Orphei Drängar

Det ösregnar och blåser stormbyar. Femdygnsprognosen säger REGN. Inget annat. Bara regn. Vad mysigt det känns. Blev genomblöt och vindpiskad bara av att försöka ta mig till postkontoret idag, och kände mig lätt deprimerad.

Idag hyllar jag min födelsestad, Uppsala, med en stämningsfull O.D.-version av en av de vackraste svenska julsångerna. Trots temat kommer jag att tänka på ett hav av vita studentmössor, scilla vid Rektorsgården och första solbrännan vid Fyrisån...

Svenska kunder

Jag älskar mitt jobb. Tröttnar aldrig på det. Men ibland blir jag väldigt trött på kunder, det måste jag erkänna. Klockan är bara 11 på förmiddan, och jag har redan haft 3 stycken som har fått mig att slita mitt hår...

Är det för mycket begärt att man kanske använder hjärnan en liten tiny bit när man shoppar online? Att man t ex avvaktar ett mail som talar om hur mycket frakten blir på de varor man köpt, och inte bestämmer sig för att "gissa" ett belopp och betala in det? Eller att man kanske inte svarar på betalninginfomailet för att fråga efter betalningsinfon? Eller att kunden som får ett mail där det står att vi har betalat ut ett belopp och att de ska logga in på kontot för att godkänna mottagandet, kanske själv fixar att göra detta utan att vi måste påminna dem och sedan hålla handen för att de inte klarar av att klicka på en länk?

Och hur kommer det sig att alla dessa kunder är svenskar? Engelsmän och andra nationaliteter har givetvis sina problem också, men ingen annanstans har jag så mycket strul och krångel och konstiga frågor som från just svenskarna.

Andra nationaliteter köper en vara, loggar sedan in på PayPal och betalar varan inom fem minuter. Jag packar, postar, lämnar feedback, mailar att varan är på g. Och sen väntar de tills den dyker upp. Och då lämnar de feedback. Affär avklarad.

Svenskarna mailar innan för att fråga om vi samfraktar. Ja, det står i annonsen. De frågar sen om det tar extra tid från England. Ja, det står i annonsen. Sen frågar de om den finns i grönt istället. Nej, det gör den inte. Sen köper de varan. Vi skickar betalningsinfo. Tre dar senare köper de en annan vara. Vi summerar och skickar ny betalningsinfo, betalning inom fem dagar tack. Åtta dagar senare skickar vi ut en påminnelse. Fyra dagar senare skickar vi ut en ny påminnelse.

Då betalar de. Sen mailar de för att tala om att de har betalat och att de tyvärr inte kunde tidigare för de har
A. varit bortresta (really?? 10 minuter efter att du köpte varan åkte du bort i tre veckor?)
B. haft åsknedslag och datorn pajade
C. fått kontot hackat och datorn pajade
D. en faster har varit väldigt sjuk
E. de själva har varit väldigt sjuka (lustigt nog har de varit pigga nog att handla från minst 10 andra säljare på nätet under tiden)
F. internetbanken strular (detta problem varar tydligen normalt i minst två veckor)
G. de har tappat bort originalmailet med betalningsinfon (errm du har fått FYRA vid det här laget, darling) eller
H. all of the above.

Vid detta tillfälle brukar de också meddela att de vill ha varan skickad till sin pojkväns/mammas/kompis adress så kan jag vara så snäll och ändra? Visst, jag skriver ut nya etiketter, no problem.

Dessutom brukar de också passa på att informera mig om att jag ska packa väl och att jag ska lämna feedback när affären är klar. Nähä?? Tänk, registrerat företag och 3600 positiva feedback hittills, och de små bitarna hade jag väl aldrig kommit på själv. Vilken tur att de "utbildar" mig...

Jag mailar tillbaka och tackar för betalningen. Då mailar de för att tacka för mailet och så önskar de en trevlig helg. Jag önskar också trevlig helg. Packar varan, postar den och mailar att den postats, i mailet står också "räkna med ca en veckas leveranstid". Då mailar de och frågar hur länge det kan ta på ett ungefär.

Fyra dagar senare får jag ett mail där de talar om att de fått varan och att de nu ska lämna feedback. Och sen lämnar de feedback. Och så får jag maila och tacka för feedbacken. Och då mailar de för att tacka för mailet och önska trevlig helg igen.

Och vid det laget känns det nästan som jag har förtjänat mina 23 kronor i vinst eller vad det nu blev...

Suuuuuuck.

Låter jag lite cynisk? Nädå. Jag älskar er, svenskar. Egentligen. Men ibland är ni lite jobbiga :)

Tillbaka till rötterna

Vad konstigt det kändes att vara i Sverige, efter nästan två års frånvaro! Men allt var väldigt mycket som vanligt, inte mycket hade ändrats.

Mamma blev jätteglad men fick en smärre chock när jag dök upp på verandan :)

Jag hann med att fira födelsedag med mamma, hjälpa till med bl a fönsterputs och förrådsrensning, lämpa av flera kassar med gamla böcker hos Gengåvan, titta ut till huset i Vålberg, ta en tur till Arnäs med Magnus (bilderna nedan), hitta en geocache, ta en pizza(fyllning), kolla på gamla filmsnuttar från 90-talet, kolla in farbror Affens och Maris nya lägenhet (vilken usikt!!) och samtidigt träffa farmor och min andra farbror Janne och Maya. Toppen att få se alla dessa kära ansikten igen...

Det blev också ett par shoppingrundor inne i stan och en HEL DEL flängande för att på mindre än fyra dagar fixa både nytt pass som Mrs H och nytt bankkort, byta adress på Skattemyndigheten och gud vet allt annat som måste grejas. Som tur var kände killen på polisen igen mig, han är en gammal kompis till Pia vilket innebar att jag fick extra snäll hjälp med allt tramsande. Att ansöka om pass när man bor utomlands är INTE så värst straight forward direkt...

Passet fick jag på förmiddagen samma dag jag reste till Uppsala - puh!! Sedan var det ett mindre problem att få flygplatspersonalen att förstå att jag ju borde få flyga på en biljett som inte hade samma efternamn som mitt pass... Men de var hyggliga och hjälpsamma!

Sen blev det ett alldeles för snabbt besök i Uppsala hos Anna och Jonas och ungarna. Anna bjöd på ljuvlig LCHF-mat som passade perfekt, och sen satt vi uppe halva natten och snackade... Hade mycket att ta igen och det var härligt att se hela familjen. Dagen därpå skjutsade hon mig till flyget i Västerås och vips så var resan över.

Måste dock erkänna att det var underbart att komma hem till en mycket efterlängtad Andy som deklarerade redan vid flygparkeringen att "Hörru du det där gör vi inte om i första taget! Nästa gång följer jag med, det är helt enkelt inte rätt att vi ska vara ifrån varandra en hel vecka!"

På vägen hem plockade vi upp Lewis och nu är han här hela veckan. Idag kommer svärisarna över på fika så vi får se om jag kan slita honom ifrån World of Warcraft på datorn...

En av de bästa platserna på jorden...

Magnus har hittat en geocache

Hemliga resplaner

Håller just på att packa de sista bitarna. Inatt kör vi upp till Stansted och sen tar jag flyget över till Sverige. Mamma fyller år i veckan och det är VERKLIGEN på tiden att jag hälsar på. Vi har inte varit i Sverige sedan bröllopet och det är ju nästan lite skämmigt...

Bokade för bara ett par veckor sedan, efter att jag och Andy diskuterat igenom hur vi skulle göra med Sverigebesök närmsta tiden. Han får stanna hemma den här gången, vi sparar på semesterdagar och pengar för att kunna åka på någon resa i höst. Känns trist att vara ifrån honom en hel vecka, men jag får stå ut.

Jag kommer säkert att ha fullt upp, och han jobbar ju mest och sover i veckan så han kanske inte hinner sakna mig så mycket. Raringen ska köra mig hela vägen till flygplatsen vilket tar 4-5 timmar, och sen vända om och köra hem igen. Sen några dagar senare får han göra om alltihop igen för att hämta mig!

Ska försöka hinna med det vanliga - farmor och kanske förhoppningsvis båda mina farbröder med respektive, en pizzakväll med Magnus (jag får väl äta fyllningen och skippa degen!) och sedan en dag på slutet hemma hos bästaste vännen Anna och Jonas och deras två goa ungar.

Nu gäller det bara att klara av ett sista snabbt telefonsamtal till mamma utan att försäga mig och avslöja planerna! Hon vet nämligen inte om att jag kommer än... :)

Matrevolutionen

Igår satt Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och signerade sin nya bok Matrevolutionen i Karlstad. Jag tipsade mamma och hon kuskade ner till stan, köpte ett ex till sig själv och ett till mig, fick dem signerade och pratade också några ord med Andreas och med Monique Forslund, som ju också är mycket aktiv inom LCHF.

Mamma blev inspirerad igen, och jag är lite avundsjuk på att hon kan få tag i all litteratur så lätt och dessutom har folk att prata LCHF med. Här i England är det ju ingen som hört talas om det...

Matrevolutionen ligger redan i topp på alla bästsäljarlistor och nu väntar jag med spänning på att mamma ska skicka mitt ex så jag äntligen får läsa den!

Slut på friden

Så är två härliga semesterveckor till ända, och allvaret börjar igen. Igår var det röd dag här i England, så vi fick lite "extraledigt". Vi satt på en stenmur nere vid stranden med varsin mugg te och njöt av de stora vågorna, och log i mjugg åt alla turister som var tvungna att åka hem till London eller Birmingham eller var de nu kommer ifrån. Inte vi inte. Vi bor här. Jämt. Det känns oförskämt bra. Men visst är det vardag här också - idag är tillbaka till jobbet som gäller.

Semestern har varit fantastisk, och bröllopet gick precis så bra som jag hade hoppats. Mer bilder från själva bröllopet kommer snart, men tillsvidare får ni hålla tillgodo med några sommarfoton från bröllopshelgen på Hennickehammar...

En alldeles vanlig dag

Kungligt

Skäms på sig, kronprinsessan Victoria! Stealing my thunder på det där viset... Alla andra brudar kommer ju att få stå i skymundan nu.

Nä men allvarligt talat, det var ju jättekul att de ÄNTLIGEN kom till skott! Dom var så söta, hon och Daniel, när dom satt och liksom puttade på varann i den klassiska soffan. Näpet. Vad nervöst det måste vara...

En annan får ju nervsammanbrott när man tänker på själva bröllopet. Hur mycket som kan gå fel. Särskilt när man är en kluns som jag. Man kan snubbla och dratta i backen. Trassla in sig i klänningen. Svettas för mycket. Fastna med håret i en trädgren (jodå, det brukar jag vara bra på!). Staka sig under själva akten. Bli pinknödig. Eller spilla sås över hela bröstet. Och då är det ju bara ens allra närmsta och käraste. Inte hela jäkla svenska folket.

Miljöombyte

Nära sjön Gapern, Värmland, sent måndag eftermiddag



Utsikt över stranden i Westward Ho!, Devon, fredag morgon

God fortsättning!

Jaha, det var det det. En styck jul, en styck nyår och en styck ålderskris avklarad. Det var kanon att fira en svensk jul igen, men utöver mamma var farmor den enda vi hann med att träffa. Både jag och Andy flöt igenom julen i ett dimmigt förkylningstöcken. Men Kalle Anka var där, och skinka fick vi, och risgrynsgröt, och fina presenter... Mysigt. Och en liten antydan till snö på söndagskvällen när vi landade.

Nyår firade vi i Devon med Andys familj. Fortfarande förkylda. Och dimmiga. Lugnt och fridfullt tolvslag skålandes med Andys syrra, och söndagsstek med föräldrarna på nyårsdagen.

Vi har hittat en jätteduktig "pet sitter" (djurvakt) som kommer hit när vi behöver och tar hand om både katten och marsvinet. Det underlättar väldigt att veta att nån tittar till dom, kelar och pysslar och matar. Vi anlitade henne båda helgerna, och det gick galant. Fast Carlos var väldigt desperat efter lek och kel när vi väl kom hem!

Annars är det tillbaka i selen igen. Min kollega Sally är ledig den här veckan, och båda ägarna är halvlediga. Så gissa vem så får göra grovjobbet? Kontorsdamen ringde häromdan och bad mig hitta lite mer personal till en av våra julbutiker. "Jaha, vilka skift behöver du nån till?" "Öhhm ja vi har ju bara en person just nu för hela veckan..." Great. Lyckades tråckla ihop det till slut, men fick en del sura miner när jag var tvungen att norpa personal från andra butiker för att täcka upp. Oh well. Rean är i full gång, och vissa butiker börjar få dåligt med reavaror och då måste det omfördelas. Halva personalstyrkan är utslagen av förkylningar, virus och magsjukor. Resten är igång med pluggandet igen, och har inte tid att jobba extra. En dam snackar skit om allt och alla, ljuger och lägger sig i. Två av butikscheferna är i luven på varann på grund av ett borttappat vitguldscertifikat. Allt är precis som vanligt, med andra ord.

Äntligen!

Två veckor har släpat sig fram... med jobb, jobb, sömn, mat och sen mera jobb. Men nu kommer han äntligen hem från Florida. Can´t wait!!

Mestadels har jag jobbat sena skift i en av mina butiker i centrala London, eftersom butikschefen har varit på semester. Har kommit hem strax före tio på kvällarna, ätit nåt slumpmässigt, kelat med katten och sen krupit i säng. Sicken party animal jag är!!

Carlos the cat ska till farbror/tant veterinären i eftermiddag för att få sin första vaccination. Lyckligt ovetandes far han runt i huset, jagar sin egen svans i badkaret (ny favoritlek), gnäller efter mat var tionde minut ungefär, gosar in sig bredvid mig i sängen på natten samt anfaller och dödar allt som kommer i hans väg, t ex plastkorkar från PETflaskor, skinkbitar, topz, datormus, vindruvor, mobiltelefoner, pennor, kvitton, läppstift eller örhängen.

Han spinner högre och mer än nån annan katt jag träffat på, och följer mig som en liten skugga vart jag än går i huset. Lite småstressad blir man när han sitter på badrumsgolvet och studerar en medan man pinkar, men i övrigt är det ganska trevligt! Han har varit ett fantastiskt sällskap för mig medan Andy har varit borta.

Apropå ingenting så kommer vi till Sverige ett par dar över jul. Det blir en snabbvisit, från natten före julafton till annandag eftermiddag, men det ska bli toppen att få fira en svensk jul med mamma, skinka och Kalle Anka efter fem år av kalkon och tappra försök att göra egen rödbetssallad...

Ljuvliga sommar-Sverige

Andy hjälper mamma trimma gräsmattan

Hemma hos min farbror Affen och hans Mari. Svensk öl och smörgåstårta i trädgården!

Andy testar nävgröt med fläsk och lingonsylt uppe på Tossebergsklätten nära Torsby.

Utsikt från Tossebergsklätten

Mamma på Mårbacka

Underbara, ljuvliga Arnäs - ett av mina absoluta favoritställen i världen

Andy tar ett svensk dopp i Vänern

Magnus njuter av sommarsolen på Arnäs

Surströmmingsdags!! Andy konstaterar att lukten inte är så illa som alla svenskar har påstått.

Dags att hugga in. Andys omdöme: lite pilligt att rensa, men surströmmingen smakar bra, och tunnbröd med mesost är mumma.

Pias dotter lär Andy vad de olika färgerna heter på svenska

Flyttstädning

Nu börjar det röra på sig! Igår hämtade vi nycklarna till vårt nya hus och imorrn åker vi till Sverige för en veckas semester. När vi kommer hem igen flyttar vi direkt. Vi har fem lediga dagar på oss att få alla grejer över till Staines och städa ur lägenheten.

Som tur är har de städat huset ganska väl. Alla andra gånger jag har flyttat i England har jag fått städa ur min gamla lägenhet, och sen städa ur den nya eftersom det alltid är snuskigt och ostädat. En gång var det så illa att det tog mig en och en halv vecka att få lägenheten beboelig. Alla strömbrytare var brunsvarta med smuts, bakom dörren i vardagsrummet var den röda heltäckningsmattan alldeles grå av damm, badrummet var fuktigt och skitigt och luktade skumt, ugnen hade åratal av fettavlagringar och matrester osv osv. Folk är helt enkelt inte så noga här. Ett svep med dammsugaren och en snabb avtorkning av diskbänken = flyttstädning. Jag skulle aldrig kunna med att lämna ett ställe i det skicket. Och jag är inte nån pedant direkt!

Huset är möblerat, och just nu funderar vi på vilka grejer vi ska använda och vilka vi ska lagra. Möblerna är ganska vettiga, och det mesta passar med mina grejer.

Sverigeresan ska bli rolig, jag ser fram emot att få visa Andy Sverige och han ser fram emot att träffa mamma och alla andra. Vi tar en sväng till Uppsala för att träffa Anna och hennes familj, och då får han ju se var jag tillbringade de första åtta åren av mitt liv också... Sen blir det stugan, träffas farmor och mina farbröder, träffa Magnus... och Pia... och hjälpa mamma lite... och så har jag äntligen fått till ett möte med advokaten och pappas fru. Förhoppningsvis kan vi få till ett avslut och ett arvskifte snart. Det drar ut på tiden, och det irriterar mig eftersom jag inte har gjort nånting för att komplicera det hela. Jag överklagade varken testamentet, bodelningen eller bouppteckningen... trots att de skrivit bort så mycket de kunde av min lott. Jag kunde ställt till med en hel del oreda, men det är inte min stil. Men just nu skulle vi verkligen kunna ha nytta av de där extra pengarna...

Vet inte om jag hinner blogga medan vi är i Sverige, men jag lovar att uppdatera så fort jag kan!

Sverige i majsolen

Kom hem i fredags kväll efter en mycket trevlig resa till Sverige, och ett lyckat födelsedagsfirande. För en gångs skull flög jag från Gatwick ända till Karlstad, via Köpenhamn. Och guuuud vad skönt det var att slippa de långa bilresorna. Dessutom blev jag hämtad och lämnad av mamma i Sverige, och Andy i England. Sicken service!

Hann med bl a en rundtur till sommarstugan och till huset i Vålberg. En snabb visit hos Magnus (jag är sååååå imponerad av hur duktig du varit!), lite snusinköp på OBS Bergvik där jag också hann säga hej till Pia, diverse hjälp till mamma som t ex att installera DVD-spelare och grovdammsugare. Men dagarna gick väldigt fort och man hinner aldrig så mycket som man hoppas.

Andy hämtade mig på Gatwick, och tillbringade sedan hela helgen med att passa upp på mig på alla möjliga sätt och vis. Är fortfarande chockad över att det finns en sån toppenkarl. Inte nog med att han tog hand om Snoddas och tillbringade timmar med att hålla honom sällskap, han hade också satt på ett ordentligt regellås på min trädgårdsskjulsdörr som alltid blåser upp, samt fixat min badrumsbelysning som inte fungerade. Helt på eget initiativ. Han hade lagt en godisbit på min kudde när jag kom hem. Och igår när han hämtade mig efter jobbet hade han köpt en stor bukett blommor åt mig. Blimey!




Mamma njuter av vårsolen utanför huset i Vålberg



Födelsedagsfirande: Här i Hennickehammars Herrgårds privata relaxavdelning lyxade vi och badade bubbelpool innan vi käkade 3-rätters gourmetmiddag.



Vackra vyer utanför herrgården



Mamma och jag svullar i oss frukost dagen efter. Man kunde t o m grädda egna våfflor med vispad grädde och sylt om man ville. Det ville vi. Mums.



"Matte, jag förstår om du är trött, men kan vi inte leeeeeeka lite??"

I miss you, granen

För ett antal år sedan bodde jag i stadsdelen Bellevue i Karlstad. Vår gamle gårdskarl brukade fixa fram en julgran till innergården varje år. Ett år fick vi den här.

Varje gång jag ser den här bilden och tänker tillbaka så blir jag så jävla lycklig. Att en sån liten patetiskt tunn, skranglig och sned gran fick ståta som julgran på gården. Trots att fyra av lamporna inte lös... och dom var ändå inte jämnt placerade. Trots att grenarna slokade och satt lite hur som helst. Barren trillade av efter hand, men den stod tappert kvar. Kan man annat än älska en sån julgran? Det är definitivt den finaste julgran jag haft, och när den till sist togs bort var jag deprimerad i flera dar.

Om en sån liten gran kan bli julgran finns det hopp för oss alla. God Jul på er.

MERRY CHRISTMAS EVERYONE!!

Sverige del 3 - highs and lows

Höjdpunkter:

- Att få klämma på Mozart (katten) så mycket man vill (fast han samarbetar inte alltid)

- Revbensspjäll och potatissallad i stugan med mamma efter utfört hårt trädgårdsarbete (de där stackars granarna hade inte en chans!)

- Suverän middag hos farbror Affen och Mari i deras vackra hus vid älven en sensommarkväll. Många minnen avhandlades...

- Få träffa Magnus, Pia och farmor och faktiskt ha tid att prata ordentligt - för en gångs skull.

- Sitta i mammas trädgård en solig morgon

Lågvattenmärken:

- Att inte kunna prata med pubsoffemannen på en hel vecka eftersom han hade tappat bort laddaren till sin mobil... Tur att det finns e-mail iallafall...

- Fästingar (don´t ask!)

- Laptop och skrivare. Båda nyinköpta på Elgiganten. Båda ägnade jag timmar åt att försöka få igång. Båda sedan returnerade eftersom de faktiskt inte fungerade och inte ens butikens tekniker kunde dom fixa dom.

- Bouppteckningen. Huset som ägts av vår familj i generationer, som jag alltid trott jag skulle få ta över, är numera skrivet på min pappas fru som enskild egendom. Vilket innebär att det inte ingår i dödsboet. Vilket innebär att jag inte får någon del i det alls. Hur detta känns vill jag inte ens kommentera här, eftersom jag inte vill röra upp några känslor på andra håll. Men ni kan ju föreställa er.

Sverige del 2 - hemkomsten

Imorse fick jag byta lås på min ytterdörr.

Som jag berättade tidigare så fick jag anlita en professionell "pet sitter" att se efter Snoddas, eftersom grannen ballade ur i sista stund. Hon fick betalt för att komma onsdag - tisdag och mata honom och titta till honom en stund. På tisdag kväll textade jag henne att jag var på väg hem enligt planerna. Skrev att jag skulle ringa dagen därpå, som vi gjort upp, för att återfå nycklarna och kolla av.

Strax före tre på onsdag morgonen sätter jag nyckeln i dörren, och reagerar på att det ligger en massa post på hallgolvet. Går in, tänder ljuset... och möts av en syn jag inte väntat mig. Där sitter ett vrålhungrigt, rufsigt och övergivet litet marsvin och plirar... Pälsen stod rätt ut så han såg ut som en liten igelkott. Förutom lite frön var buren sopren på mat. Lappen med instruktioner som tjejen skrev ligger på soffbordet, men i övrigt ser jag inga tecken på att nån varit där.

Chockad knallar jag ner till köket och konstaterar att alla grönsaker och frukter som jag lämnat till honom ligger kvar på samma plats i kylskåpet och på köksbänken. Inget har blivit rört. Sophinken är tom, bara ett torrt salladsblad på botten - precis som jag lämnade den. Paniken sprider sig när jag inser att ingen överhuvudtaget varit inne i lägenheten på 5-6 dagar. Sliter åt mig lite gurka och sallad och kastar in till stackars Snoddas, som slänger sig över maten...

Morgonen därpå ringer jag hem till tjejen, till mobilen och lämnar meddelande samt till kliniken där hon jobbar. "Hon kommer in i eftermiddag". Okay. Så hon ligger inte på akuten iallafall... Ringer igen på eftermiddan "hon var här men är på vår andra filial nu" Ringer filialen. "Hon är i ett möte" Jag lämnar namn och nummer och ber att hon snarast ska ringa upp. Hör ingenting. Försöker ringa igen på kvällen, mobilen är avstängd och hemma svarar ingen.

Dagen därpå - igår - börjar jag bli riktigt jäkla förbannad. Ringer hem och mobil, och sedan kliniken igen. Kollega svarar och frågar vad det gäller. Jag talar om att hon djurvaktat åt mig men inte svarar på mina samtal och att jag behöver få tillbaks mina nycklar. Hon går iväg, kommer tillbaka och meddelar "hon säger att hon kommer över med dom ikväll" "Okay, jag är nog inte hemma men hon kan slänga dom i brevinkastet och sedan förväntar jag mig att hon ringer eftersom jag vill diskutera vad som hände när jag var borta..."

Kvällen går, jag blir kvar hemma (skulle träffa pubsoffemannen men han var tvungen att ta hand om sin dotter) men ingen kommer och ingen ringer. Imorse när jag vaknat ringde jag polisen, och frågade vad de tyckte jag kunde göra åt det hela. "Vi kan inte göra så mycket eftersom du ingått ett kontrakt med henne, men jag skulle nog byta lås om jag var du..." Så det fick det bli. Billigt var det inte (tack mamma för bistånd!) och sen till jobbet blev jag. Men nu är jag iallafall trygg.

Vad sjutton hände egentligen? Vad är det för människa som kallar sig djurvän (och dessutom jobbar hos en veterinär!) och sedan lämnar ett litet djur åt sitt öde i nästan en vecka? Tänk om jag hade varit borta längre?? *ryser* Och vad f-n ringde hon inte för, om hon nu fick problem av något slag? Och varför ringer hon inte nu? Har hon tänkt sig att behålla mina nycklar eller? Skäms hon?

Min lilla kämpe Snoddas har hämtat sig fint, som tur är... men jag har ett tag kvar... Och just nu känner jag mig ganska hämdlysten...