söndag, oktober 28, 2007

Glamour och kissar

Efter en sexdagars arbetsvecka är det skönt att få en ynklig dags vila... Imorse vaknade jag upp i en knökfull säng. Fyra på bredden - styvsonen L, pojkvännen, jag och så katten. Mysigt men aningen trångt!

Vi har varit ute och shoppat - lite nya jobbkläder åt mig, grejer för Floridaresan åt Andy och son, kattmat och käk. Och så flängde vi runt för att hitta en affär som fortfarande hade ett ex av The Sunday Mail. Det var nämligen så att en stylist kom in till en av våra Toko-butiker och lånade smycken för några veckor sedan. De användes till en photo shoot med Katie Price ("glamourmodellen" Jordan). Kanonreklam för oss! Very exciting. Stylisten älskade våra grejer och frågade om hon fick låna mer framöver. Ja tack! Vill ni kolla in reportaget så finns det på den här sidan. De blingiga ringarna på de två översta bilderna är från oss. Hmmm kanske vi skulle sälja dom på eBay? :-)

Jag har fått tillbaka den retliga bröstinfektionen som jag hade förra året, och hostar och hackar som en galning igen. Har varit till läkare och sedan knaprat antibiotika i en vecka, men hostan sitter i. *suck* Hjälper väl knappast att jobba 50-timmarsveckor, men vad gör man?

Katten Carlos blir tuffare och tuffare för varje dag. Vi fick honom av en tjej som hade haft honom i ett par veckor. Hon hade huset fullt med boxerhundar, valpar och skrikande ungar. Han var mager som en sticka och livrädd för allting. Första dan gömde han sig i ett köksskåp i åtta timmar innan jag lyckades lura ut honom. Vi fick stänga in oss i arbetsrummet med honom så att han var tvungen att "umgås" med oss och vänja sig vid att inget var farligt här.

Efter ett par dar uppgraderade vi till sovrummet, så han kunde vara med oss hela kvällarna och nätterna. Vi fick smyga runt... minsta ljud eller rörelse fick honom att hoppa högt. Men nu far han runt i hela huset som ett yrväder och leker så det står härliga till! Äter som en häst, och sover tryggt i sängen mellan oss. Underbart. Inte förrän han kom hit insåg jag hur mycket jag har saknat att ha en katt under de senaste fem åren. Livet är helt enkelt inte fullkomligt utan kisse.

fredag, oktober 19, 2007

tisdag, oktober 16, 2007

Arbetsnarkoman

Känns som att jag försummar allt och alla just nu. I flera veckor har jag varit så fruktansvärt trött och stressad och upptagen.

Har inte ringt nån hemma i Sverige. Har inte svarat på mail som jag fått från vänner och bekanta. Har inte gjort iordning i nya huset som planerat. Det har bara varit jobb, jobb, jobb. Jag tycker jobbet i sig är jättekul och motiverande, men ägarna tror fortfarande att jag och Sally kan fixa regionschefandet ett par dar i veckan och vara butikschefer resten. I själva verket gör vi massor med övertid varenda vecka, bara för att försöka hinna med allt. Så fort vi har koll på läget, skickar de på oss nåt nytt att ordna upp.

Vi är båda lika envisa och samvetsgranna, och därför sliter vi ont för att göra allt på rätt sätt. Urk. När vi kommenterar att vi gör en massa extra timmar, svarar de att det ska vi absolut inte behöva göra och att vi måste försöka ta igen det i ledig tid. Men när då??

Men det är ändå positivt att de är väldigt nöjda med oss båda och tycker att vi gör ett bra jobb. Och de har sagt att deras jobb är lättare nu, eftersom vi tar stöten att se till att butikerna fungerar som de ska.

Både jag och Andy kommer hem runt halv åtta, åtta varje kväll. Slänger in nåt i mikron och slevar i oss, och sen somnar minst en av oss prompt i soffan... Klockan fem är Andy uppe igen. Jag går upp halv sju (zombie). Andy jobbar just nu så mycket han nånsin kan för att dra in lite extrapengar, eftersom han ska åka med sonen, syrran med söner samt deras föräldrar till Florida i två veckor. De bokade resan i samma veva som vi träffades, och alla försökte få mig att boka i efterhand och hänga på.

Visst vore det toppen! Men 1. vi har inte råd att kosta på tre stycken flygbiljetter och åkpass och all annat. Andy betalar ju redan för sig och sonen. 2. jag kan inte få semester mitt i november och 3. jag har bara en veckas semester kvar i vilket fall. Så den veckan tar jag nu. I princip. Jag jobbar hemifrån, snarare. Men jag kan tänka mig hur tjurig jag kommer att vara när Andy och de andra åker läskiga bergochdalbanor i DisneyWorld och njuter av solen, medan jag stretar hem från tågstationen i det blöta novembermörkret med min rullväska i släptåg...

I helgen flydde vi till Devon, och det var riktigt skönt att få ett break. Slappade hemma hos Andys syrra. Gick ner till the Sunshine Cafe, som lämnar en del övrigt att önska vad gäller dekor och interiör, men som gör de mest fantastiska cheesy chips man kan tänka sig (tjocka hemmagjorda pommes frites, salt, maltvinäger och drivor av smält ost ovanpå. Mmmmmm). Åkte och shoppade. Satt och hängde i soffan och kollade dåliga teveprogram. Underbart. Mer sånt, tack!