fredag, september 29, 2006

Fredag kväll

Ingen nyckel än från "pet sittern"... börjar bli redigt trött på henne. Hon vet ju inte att jag bytt lås så jag kräver fortfarande att få tillbaks den gamla. Mest för att det är intressant att se vad som händer...

Ikväll har jag varit ute med min personal och firat min heltidare G som just fyllt 60 (!). Gick på Old Orleans, en restaurantkedja som serverar cajun-mat. Mums. Trevligt var det. Det måste vi göra om.

Nu är det packa som gäller, för jag har för en gångs skull helgen ledig (efter att ha fifflat med schemat och deltidarna litegrann he he) och ska åka med pubsoffemannen och hans kompis till Derby, där kompisens son bor. Ska bli kul. Vet inte riktigt vad vi ska göra - jag bara hänger på - men det blir väl middag och en massa öl på pubar och sånt. Och en natt på hotell är ju aldrig fel heller...

tisdag, september 26, 2006

Igår natt...

...var det någon som talade om att han älskade mig. Det är inte varje dag man får höra det. Hela dan igår och idag har jag gått omkring med små lyckofjärilar fladdrande runt i magen. Det går väl över. Det brukar göra det. Men just nu känns det rätt så bra. :-)

söndag, september 24, 2006

Sverige del 3 - highs and lows

Höjdpunkter:

- Att få klämma på Mozart (katten) så mycket man vill (fast han samarbetar inte alltid)

- Revbensspjäll och potatissallad i stugan med mamma efter utfört hårt trädgårdsarbete (de där stackars granarna hade inte en chans!)

- Suverän middag hos farbror Affen och Mari i deras vackra hus vid älven en sensommarkväll. Många minnen avhandlades...

- Få träffa Magnus, Pia och farmor och faktiskt ha tid att prata ordentligt - för en gångs skull.

- Sitta i mammas trädgård en solig morgon

Lågvattenmärken:

- Att inte kunna prata med pubsoffemannen på en hel vecka eftersom han hade tappat bort laddaren till sin mobil... Tur att det finns e-mail iallafall...

- Fästingar (don´t ask!)

- Laptop och skrivare. Båda nyinköpta på Elgiganten. Båda ägnade jag timmar åt att försöka få igång. Båda sedan returnerade eftersom de faktiskt inte fungerade och inte ens butikens tekniker kunde dom fixa dom.

- Bouppteckningen. Huset som ägts av vår familj i generationer, som jag alltid trott jag skulle få ta över, är numera skrivet på min pappas fru som enskild egendom. Vilket innebär att det inte ingår i dödsboet. Vilket innebär att jag inte får någon del i det alls. Hur detta känns vill jag inte ens kommentera här, eftersom jag inte vill röra upp några känslor på andra håll. Men ni kan ju föreställa er.

fredag, september 22, 2006

Sverige del 2 - hemkomsten

Imorse fick jag byta lås på min ytterdörr.

Som jag berättade tidigare så fick jag anlita en professionell "pet sitter" att se efter Snoddas, eftersom grannen ballade ur i sista stund. Hon fick betalt för att komma onsdag - tisdag och mata honom och titta till honom en stund. På tisdag kväll textade jag henne att jag var på väg hem enligt planerna. Skrev att jag skulle ringa dagen därpå, som vi gjort upp, för att återfå nycklarna och kolla av.

Strax före tre på onsdag morgonen sätter jag nyckeln i dörren, och reagerar på att det ligger en massa post på hallgolvet. Går in, tänder ljuset... och möts av en syn jag inte väntat mig. Där sitter ett vrålhungrigt, rufsigt och övergivet litet marsvin och plirar... Pälsen stod rätt ut så han såg ut som en liten igelkott. Förutom lite frön var buren sopren på mat. Lappen med instruktioner som tjejen skrev ligger på soffbordet, men i övrigt ser jag inga tecken på att nån varit där.

Chockad knallar jag ner till köket och konstaterar att alla grönsaker och frukter som jag lämnat till honom ligger kvar på samma plats i kylskåpet och på köksbänken. Inget har blivit rört. Sophinken är tom, bara ett torrt salladsblad på botten - precis som jag lämnade den. Paniken sprider sig när jag inser att ingen överhuvudtaget varit inne i lägenheten på 5-6 dagar. Sliter åt mig lite gurka och sallad och kastar in till stackars Snoddas, som slänger sig över maten...

Morgonen därpå ringer jag hem till tjejen, till mobilen och lämnar meddelande samt till kliniken där hon jobbar. "Hon kommer in i eftermiddag". Okay. Så hon ligger inte på akuten iallafall... Ringer igen på eftermiddan "hon var här men är på vår andra filial nu" Ringer filialen. "Hon är i ett möte" Jag lämnar namn och nummer och ber att hon snarast ska ringa upp. Hör ingenting. Försöker ringa igen på kvällen, mobilen är avstängd och hemma svarar ingen.

Dagen därpå - igår - börjar jag bli riktigt jäkla förbannad. Ringer hem och mobil, och sedan kliniken igen. Kollega svarar och frågar vad det gäller. Jag talar om att hon djurvaktat åt mig men inte svarar på mina samtal och att jag behöver få tillbaks mina nycklar. Hon går iväg, kommer tillbaka och meddelar "hon säger att hon kommer över med dom ikväll" "Okay, jag är nog inte hemma men hon kan slänga dom i brevinkastet och sedan förväntar jag mig att hon ringer eftersom jag vill diskutera vad som hände när jag var borta..."

Kvällen går, jag blir kvar hemma (skulle träffa pubsoffemannen men han var tvungen att ta hand om sin dotter) men ingen kommer och ingen ringer. Imorse när jag vaknat ringde jag polisen, och frågade vad de tyckte jag kunde göra åt det hela. "Vi kan inte göra så mycket eftersom du ingått ett kontrakt med henne, men jag skulle nog byta lås om jag var du..." Så det fick det bli. Billigt var det inte (tack mamma för bistånd!) och sen till jobbet blev jag. Men nu är jag iallafall trygg.

Vad sjutton hände egentligen? Vad är det för människa som kallar sig djurvän (och dessutom jobbar hos en veterinär!) och sedan lämnar ett litet djur åt sitt öde i nästan en vecka? Tänk om jag hade varit borta längre?? *ryser* Och vad f-n ringde hon inte för, om hon nu fick problem av något slag? Och varför ringer hon inte nu? Har hon tänkt sig att behålla mina nycklar eller? Skäms hon?

Min lilla kämpe Snoddas har hämtat sig fint, som tur är... men jag har ett tag kvar... Och just nu känner jag mig ganska hämdlysten...

onsdag, september 20, 2006

Sverige del 1 - mat

Jeez vad jag har ätit den här veckan! Verkar som om alla tävlar om vem som kan proppa mig full på kortast möjliga tid.

Grillade revbensspjäll med potatissallad. Pizza med bearnaisesås. Ostbricka med vin. McDonalds - två gånger. Lammskav med sötpotatis och svamp. Fläskfilegryta med ris och rödvin och hemlagad äppelpaj. Fläskpannkaka. Ostkaka med hjortronsylt. Falukorvmackor. Tapas och kolgrillad entrecote. Chips. "Tre små rätter" och friterad banan på kinakrogen. Gino. Räkmacka och köttbullsmacka.

Och filmjölk. Och mer filmjölk. Och lite filmjölk till. Det gäller att passa på när man kan.

*Raaap*

Synd att vi inte hann med surströmmingen... Och kräftorna... Och våfflorna...

måndag, september 11, 2006

Tjejhelg

Nu har Anna anlänt, och vi har haft en toppenhelg! På lördagen ägnade vi oss mest åt shopping i Croydon, och middag på Nandos... och massa snack förstås. Det gäller att komma ikapp när man inte setts på ett år!

Söndag morgon vaknade vi upp till strålande sommarväder, och beslöt oss för lite sightseeing. Vi tog en tur till Titsey Place söder om Croydon - ett gammalt herresäte med anor från femtonhundratalet. På ditvägen hamnade vi lite vilse, men det gjorde inte så mycket eftersom det ledde till en publunch i en mycket pittoresk och charmig liten by. Titsey var otroligt fint - en fantastisk trädgård med fontäner, planteringar och park. I huset gick vi på rundtur guidade av två äldre damer som berättade allt om husets historia.

Var ganska slut bägge två när vi kom hem, men lyckades ändå släpa oss ut och få i oss lite thai-mat...

Idag har vi varit i Kingston, kollat in min butik och shoppat lite mer till Anna. Sen åkte vi över till marsvinsvakten som jag fixat (min granne skulle sköta om honom men ballade ur i sista stund så jag fick anlita en professionell "pet sitter") med mina extranycklar och instruktioner. Hon verkar väldigt schysst så det går nog bra. Sen blev det sista-minuten-handling på Sainsburys och så hem för en kollaps i soffan. Imorgon är det packning och annat som gäller, innan vi ger oss av till Luton för resa till Sverige.








fredag, september 08, 2006

Hotell

Tillbringade onsdag och natten till torsdag i Reading med mannen från pubsoffan. Myyysigt. Eftersom han har kompisar boende hos sig just nu, hade han bokat rum åt oss på ett hotell i närheten. Så att vi skulle få vara ifred litegrand, if you know what I mean ;-)

Det blev fotboll England - Makedonien på tv i hotellbaren, och sedan pubrunda i centrala Reading.

Hotellet var mysigt och servicen personlig... men jag undrar vad de tänkte om oss! Jag hade bara en stor handväska, och han hade inget bagage alls... och hoppade dessutom på kryckor. Och han uppger en adress i samma stad... De måste ju trott att vi har en hemlig affär och nån av oss är gift eller nåt!!

Ifall ni undrar så har han kryckor eftersom han bröt benet i början på sommaren när han trillade ut genom ett fönster... (!!) För en gångs skull är det inte jag som är klumpigast...


onsdag, september 06, 2006

Idag...

...är det exakt fyra år sedan jag stod på Skavsta med klump i halsen och kramade om mamma innan jag klev på planet för en enkelresa till Stansted.

Kan inte fatta att det gått fyra år redan! Det känns som betydligt kortare tid än så.

Jag är glad att jag fattade det beslutet. Även om det sket sig nästan omedelbums med Jem. Även om det varit tufft. Och slitigt. Och annorlunda. Ensamt ibland. Men gud vad kul det har varit! Och ifall ni undrar så kan jag tala om att jag stannar. Så det så.

tisdag, september 05, 2006

Där skulle man bo...

Ibland brukar jag underhålla mig själv genom att studera brittiska kartor. Upphör aldrig att förvånas av alla underliga ortsnamn och hur dom kan tänkas ha uppstått. Vad sägs t ex om:

- Pratt´s Bottom (på vägen mellan Croydon och Essex)
- Frenchbeer (hick!)
- Dog Village
- Inkpen (där har jag faktiskt varit! Det var så litet att det sprang fasaner över huvudgatan...)
- Tintinhull
- Petworth (är husdjuren värda extra mycket där?)
- Upper och Lower Dicker (dom låter ju rent oanständiga...)

Sen har vi dom som bara är roliga att uttala i största allmänhet, som t ex Bratton Fleming, Uffculme, Little Shoddlesdean och Nempnett Thrubwell. Prova att rulla dom över tungan får ni se!

Och sen har vi hedersomnämnande för kategorin "fullkomligt obegripliga". Denna kategori innefattar huvudsakligen orter i Wales och Skottland. Här finns bl a:

- Blaengwrach
- Cefn-coed-y-cymmer
- Llansantffraed
- Tighnabruaich (den vet jag iallafall hur den uttalas - Tinnabrook. En av dom vackraste platser jag varit på)
- Portnaluchaig
- Ault a´chruinn

Och till sist en av mina favoriter för tillfället - Rest and be thankful. Mår man bra om man bor där? Låter inte som om dom har nåt uteliv att tala om iallafall...

Ja, jag vet... jag är lättroad...

söndag, september 03, 2006

Så lämpligt

Slö dag idag. Behövde nog vila lite, kanske. Skulle träffat mannen från pubsoffan, men han fick förhinder. Det får bli till veckan istället. Diskade några tallrikar. Pratade i telefon. Slösurfade på datorn. Läste på om arvsrätt på nätet (har fått kallelse till bouppteckning efter pappa, vi ska göra det när jag åker hem om ett en och en halv vecka) men det är ju en jäkla massa jargong och fackspråk och kryphål...

Var iallafall och handlade på eftermiddagen... det blev en ny topp och en adapter till mobilen. Och så hoppade jag in på den lokala matbutiken. Där finns den grinigaste personalen ni kan skåda. Varje gång jag går därifrån är jag på riktigt dåligt humör! Personalen i kassan hälsar aldrig, ler aldrig, talar nätt och jämt om hur mycket man ska betala - och sen slänger dom pengarna efter en. Ibland sitter dom och dricker läsk medan dom väntar på att kunden plockar fram pengar. En gång satt kassörskan och spelade musik på sin mobil i kassan. De sitter alltid och snackar skit med varandra istället för att prata med kunderna. Trevlig stämning, måste jag säga. Charmkurs kanske skulle vara nåt? Dessutom brukar dom väsa efter en om man kommer in senare än en kvart före stängning. Idag klev jag in ungefär sju minuter före stängning, men skulle bara rafsa åt mig lite frukt och dricka. En av vakterna står vid dörrn och fräser åt mig och två karlar som också var på väg in "FIVE minutes, only FIVE minutes, we close in FIVE, no more than FIVE minutes!!!" Jag bara tittade på honom och väste tillbaks "Jag tror nog att vi allihop är läskunniga..."

Jag plockade ihop mina grejer, köade, betalade och lämnade affären en minut före stängning. HA! Som chef inom handeln blir jag väldigt sur på dålig service. Jag vet att det inte krävs så jäkla mycket att smajla åt kunden och tacka när man får pengarna. Jag sätter alltid en ära i att jag och min personal är supertrevliga mot kunderna och får dom att känna sig uppskattade och välkomna. Till och med EFTER stängningsdags...

Anyway, när jag kom hem slängde jag ett getöga på kvittot. Där står "Your store manager is Mat Tester". Ett sånt klockrent namn för chefen i en matbutik! Men vad innebär det... går han runt och provsmakar varorna innan vi handlar...? Vad exakt är det han testar? :-)