fredag, augusti 26, 2011

Regnet det bara öser ner...


Så här kul såg det ut tidigare, när jag satt på kundparkeringen vid Tesco och undrade om jag verkligen behövde fläskkotletter SÅ mycket... 14 grader och ösregn. Vad är det för jä*la augusti egentligen?? Tack och lov är det bara tre veckor kvar till vår semester i solen.


Idag är jag ganska nöjd med mig själv, eftersom jag lyckats nå mitt "helv*te också jag ska på semester och måste visa mig i bikini"-viktmål som jag satte för ett par månader sedan. Det är trevligt när den där första siffran på digitalvågen hoppar neråt ett steg... Över 2 1/2 år på LCHF och jag har fortfarande ingen längtan efter annan mat. Visst tar det längre tid för mig än för många andra att gå ner, men det går åt rätt håll sakta men säkert och kroppen hinner med :)


Här är bilder från i lördags, när vi mötte upp med Sadie efter att ha släppt av Lewis hos mamman. Vi åt lunch tillsammans och hade sedan en skön eftermiddag (i SOL för en gångs skull!) vid Basingstoke Canal, där det är så här fint.

Sadie har praktikplats under sommaren på ett nytt modernt företag, JustEat, som tillhandahåller olika restaurangers hämträttsmenyer på nätet och man kan också beställa utkörning från deras hemsida! Kul att det går så bra för henne och att hon tycker det är så intressant. Förhoppningsvis har hon några dagar ledigt innan pluggandet börjar igen, och då har hon lovat att komma ner till oss och hälsa på igen.



Mäktig och lång Alfapet-kamp hemma hos svägerskan Tracey i söndags. Jag kom tvåa. Inte så tokigt med tanke på att vinnarna svärmor och svärfar spelade som par, och särskilt inte med tanke på den lysande omgången jag hade här nedan... Andy fuskade som vanligt men det hjälpte inte. Jag slog honom ändå. Trots alla mina i:n.



tisdag, augusti 23, 2011

Det är så lugnt och fridfullt här vid kusten

Bläh. Vad stressigt det blev idag...

Först packade jag alla kundordrar som skulle postas, precis som jag gör varje förmiddag. Fick lite panik eftersom jag inte kunde hitta en liten emaljerad berlock som en eBay-kund hade köpt. Letade i alla tänkbara lagerlådor men den fanns ingenstans. Bestämde mig för att ta itu med det problemet senare.

Sen slängde jag mig i bilen och drog till postkontoret och lämpade över dagens skörd. Körde sedan in till stan och parkerade utanför banken, tog ut pengar från svenskt konto och satte in på engelskt. Knallade uppför kullen till en chokladaffär för att hitta grejer till ett par kundbeställningar. Sedan nerför kullen igen, till Superdrug och Boots för att kolla efter solkrämer inför semesterresan.

Handlas behövde det göras också. Så Morrisons blev nästa stopp, lite åt oss och lite åt businessen. Flängde sedan raka vägen hem och mötte Andy i dörren. Lämpade av alla grejer, slafsade i mig lite tonfiskröra a la LCHF (frukost klockan 14...) och så åkte vi iväg i Andys bil för att fixa två nya däck.

Vår däckkille hade givetvis slut på de vi tänkt köpa, de enda som fanns var dyrare och han tar bara kontanter. Så eftersom jag inte tagit ut tillräckligt fick vi skjuta upp däckbytet och istället kuska ner till närmaste uttagsautomat. Passade på att köpa några smågrejer till jobbet i stormarknaden bredvid.

Vid det laget var klockan nästan 15 och Andy hade ett tandläkarbesök bokat. Jag följde med och väntade utanför. Tog inte lång tid, så då blev det raka vägen tillbaka till däckkillen igen. Väntade där medan han bytte två däck. Under tiden satt en av hans hundar på mina fötter. Lite obekvämt för mig men onekligen ganska charmigt!

Andy ringde nu bilverkstan och frågade om de kunde ta emot bilen för besiktning. Löper ut imorgon. Bra framförhållning i familjen H, vill jag lova. Nu var klockan 16.30 och de stängde 17 och vi var tvungna att flänga hem och hämta min bil så att vi kunde ta oss tillbaks! Vid det laget insåg jag att jag bara druckit en kopp te på hela dagen, och började känna mig lite halvsnurrig i skallen av vätskebrist.

Strax efter fem var vi hemma igen. Andy geggade ihop en banana custard eftersom han inte kunde tugga så bra efter tandläkaren, och så vi satte oss och tittade på tv en timme innan det var sängdags för honom. Och då är det som vanligt dags för mig att gå tillbaks till datorn och jobbet.

Jäkligt skönt att inte alla dagar är som idag! Och berlocken låg - helt superlogiskt förstås - i lagerlådan för handgjorda armband. Typiskt mig.


fredag, augusti 12, 2011

Fylla moppe

Sådärja, livet börjar återgår till den vanliga lunken igen. Blir fortfarande vansinnigt arg när jag ser sluskiga tonåringar på teve som skryter om hur många laptops de lyckades stjäla i kravallerna "för att det är ju typ regerings fel typ... de där konservativa eller vilka det nu är..." De vet inte ens vem som sitter vid makten!

Andy är på väg för att hämta Lewis. Först jobbar han ett helt natt/morgonskift, sen sätter han sig i bilen för att köra i ytterligare 6 - 8 timmar beroende på trafiken. Jag vet faktiskt inte hur han bär sig åt för att fixa det! Karln har en uthållighet av sällan skådat slag när det gäller bilkörning... Just nu är alla turister på väg åt det här hållet för sina semestrar vid kusten, så hemresan kan bli lite lång och seg bland alla husvagnar och ovana bilförare.

Lewis fyllde 15 år i förrgår. Vart tar tiden vägen?? Han var ju bara 10 häromdagen när jag och Andy träffades... Vi har köpt en sprillans ny mobil åt honom eftersom hans gamla är nåt billigt skräp från LG som hans mamma köpte och som han avskyr. Så nu ska han få en vettig modell så han kan köra Facebook och annat på. Styvmormor - min mamma - bidrar med ett läckert dödskalle-skal och några grejer som han kan ladda hem. Andy är så förväntansfull så han är som ett litet barn själv! Det är alltid så härligt att se hur han älskar att skämma bort ungarna. Om han nånsin vann en miljon på lotteri skulle vi nog inte ha ens en hundralapp kvar själva! :)

Svärmor har bestämt att vi måste ha tårta och födelsedagskalas för Lewis och har därför bjudit in sig själv och resten av familjen på söndag. Hmm. Det får bli en budgetvariant den här gången!


tisdag, augusti 09, 2011

Reeves Corner

Jag är så ledsen och så arg att det är svårt att formulera sig ordentligt. Igår slog de verkligen till mot Croydon med full kraft. Reeves Corner är borta. Husen på London Road har brunnit ner. Många blev hemlösa och fick fly i panik. Butikerna i närheten är trasiga och tömda.

Där brandbilen står på bilden, det är ju "min" egen lilla gata... Ca femtio meter längre ner står mitt gamla hus... om det nu står kvar efter nattens övningar, vill säga. Vid det vita huset i övre högra hörnet brukade jag stå och vänta på min tram, min spårvagn som tog mig till jobbet i Kingston.

Reeves Corner brinnande med skrämmande höga lågor visades hela kvällen och natten på Sky och BBC. En slags symbol för meningslösheten med dessa kravaller. House of Reeves, en möbelaffär, femte generationens familjeföretag sedan 1867 med många anställda som tjänar sitt levebröd där. Det motstod Blitzen under andra världskriget. Nu borta på ett par minuter för att nån idiot tyckte det var coolt att tända på. För några år sedan köpte jag vår dubbelsäng där, och tyckte det var komiskt när de envisades med att köra ut den med lastbil trots att jag pekade ut mitt hus inifrån affären...

Bilden lånade jag från Daily Mail


Idag slår de sönder Manchester.

måndag, augusti 08, 2011

Eländet fortsätter

Nu har dom gett sig på Croydon också. Huliganerna slår systematiskt sönder en stadsdel i taget. Stölder, bränder, misshandel och våld. Fullkomligt meningslöst. Detta har inget med rättvisa att göra, det handlar bara om själviskhet, besinningslöst och idiotiskt beteende.

Ni som hängt med här ett tag vet att jag bodde i Croydon från våren 2005 tills jag och Andy flyttade till Staines sensommaren 2007. Väldigt centralt bodde jag dessutom, alldeles runt hörnet från den stora affärsgatan. Hade jag varit kvar där nu hade jag känt mig väldigt, väldigt liten och väldigt, väldigt rädd.

Istället sitter jag ute på landsbygden i Devon och funderar på hur det går för mina före detta grannar, kollegor och för mina vänner där i krokarna. Jag känner mig ganska så trygg härute. Men väldigt, väldigt ledsen i ögat... Vart är det här landet på väg egentligen?

söndag, augusti 07, 2011

Puckon

Återigen dåliga nyheter från England. Tottenham brinner. En liten idiotgangster springer runt och viftar med ett vapen och skjuter en polis. Poliserna skjuter tillbaka. Då tycker folk att det är polisens fel att han dör, så då ska man starta ett upplopp?? Hur funkar man när man resonerar så?

Hela natten samlades idioter i Tottenham, satte eld på byggnader, bilar och bussar, plundrade lokala affärer, slogs och skadade 26 poliser på kuppen. Massor med oskyldiga människor har förlorat hem och levebröd bara för att ett gäng puckon låtsas att de "protesterar"

I dagens England finns det tyvärr alltför många våldsamma och egoistiska människor, som tycker att det är helt okay att ta chansen att plundra en sportaffär och få gratis gympadojor för att någon blivit skjuten. Jag har svårt att hitta logiken i det hela!

tisdag, augusti 02, 2011

Svenska kunder

Jag älskar mitt jobb. Tröttnar aldrig på det. Men ibland blir jag väldigt trött på kunder, det måste jag erkänna. Klockan är bara 11 på förmiddan, och jag har redan haft 3 stycken som har fått mig att slita mitt hår...

Är det för mycket begärt att man kanske använder hjärnan en liten tiny bit när man shoppar online? Att man t ex avvaktar ett mail som talar om hur mycket frakten blir på de varor man köpt, och inte bestämmer sig för att "gissa" ett belopp och betala in det? Eller att man kanske inte svarar på betalninginfomailet för att fråga efter betalningsinfon? Eller att kunden som får ett mail där det står att vi har betalat ut ett belopp och att de ska logga in på kontot för att godkänna mottagandet, kanske själv fixar att göra detta utan att vi måste påminna dem och sedan hålla handen för att de inte klarar av att klicka på en länk?

Och hur kommer det sig att alla dessa kunder är svenskar? Engelsmän och andra nationaliteter har givetvis sina problem också, men ingen annanstans har jag så mycket strul och krångel och konstiga frågor som från just svenskarna.

Andra nationaliteter köper en vara, loggar sedan in på PayPal och betalar varan inom fem minuter. Jag packar, postar, lämnar feedback, mailar att varan är på g. Och sen väntar de tills den dyker upp. Och då lämnar de feedback. Affär avklarad.

Svenskarna mailar innan för att fråga om vi samfraktar. Ja, det står i annonsen. De frågar sen om det tar extra tid från England. Ja, det står i annonsen. Sen frågar de om den finns i grönt istället. Nej, det gör den inte. Sen köper de varan. Vi skickar betalningsinfo. Tre dar senare köper de en annan vara. Vi summerar och skickar ny betalningsinfo, betalning inom fem dagar tack. Åtta dagar senare skickar vi ut en påminnelse. Fyra dagar senare skickar vi ut en ny påminnelse.

Då betalar de. Sen mailar de för att tala om att de har betalat och att de tyvärr inte kunde tidigare för de har
A. varit bortresta (really?? 10 minuter efter att du köpte varan åkte du bort i tre veckor?)
B. haft åsknedslag och datorn pajade
C. fått kontot hackat och datorn pajade
D. en faster har varit väldigt sjuk
E. de själva har varit väldigt sjuka (lustigt nog har de varit pigga nog att handla från minst 10 andra säljare på nätet under tiden)
F. internetbanken strular (detta problem varar tydligen normalt i minst två veckor)
G. de har tappat bort originalmailet med betalningsinfon (errm du har fått FYRA vid det här laget, darling) eller
H. all of the above.

Vid detta tillfälle brukar de också meddela att de vill ha varan skickad till sin pojkväns/mammas/kompis adress så kan jag vara så snäll och ändra? Visst, jag skriver ut nya etiketter, no problem.

Dessutom brukar de också passa på att informera mig om att jag ska packa väl och att jag ska lämna feedback när affären är klar. Nähä?? Tänk, registrerat företag och 3600 positiva feedback hittills, och de små bitarna hade jag väl aldrig kommit på själv. Vilken tur att de "utbildar" mig...

Jag mailar tillbaka och tackar för betalningen. Då mailar de för att tacka för mailet och så önskar de en trevlig helg. Jag önskar också trevlig helg. Packar varan, postar den och mailar att den postats, i mailet står också "räkna med ca en veckas leveranstid". Då mailar de och frågar hur länge det kan ta på ett ungefär.

Fyra dagar senare får jag ett mail där de talar om att de fått varan och att de nu ska lämna feedback. Och sen lämnar de feedback. Och så får jag maila och tacka för feedbacken. Och då mailar de för att tacka för mailet och önska trevlig helg igen.

Och vid det laget känns det nästan som jag har förtjänat mina 23 kronor i vinst eller vad det nu blev...

Suuuuuuck.

Låter jag lite cynisk? Nädå. Jag älskar er, svenskar. Egentligen. Men ibland är ni lite jobbiga :)