fredag, december 30, 2005

Morr och gnäll

Har en fantastisk vecka på jobbet när det gäller försäljning, men annars känns det rätt pissigt. Mitt hälsporre-syndrom har blivit värre, och varenda steg jag tar gör jätteont. På morgonen när jag kliver upp är det som värst, och jag får hålla i mig i dörrkarmar och köksbänkar för att ens ta mig till toan. Känner mig som en gammal kärring! Tydligen är det inte mycket läkare kan göra heller, de kan lindra smärtan men inte direkt bota det. Känner mig lätt desperat eftersom hela min karriär beror på att jag kan gå och stå hela dagen!

Det finns en klinik strax utanför Croydon där dom har specialister på hälsporre, ska ringa efter juluppehållet och försöka få en tid där. De gör en laser-scan av fötterna och tillverkar specialsulor som är millimeterrätt för just dig. Svindyrt men funkar för 99% av kunderna, tydligen.

Har fått en ny regionschef istället för Gerry, och jag är inte imponerad alls. Regionen delades i två eftersom den blivit så stor. Det var meningen att Gerry skulle behålla Croydon, och jag var så tacksam för det eftersom vi alltid kommit väldigt bra överens och hon har backat upp mig. Men sen fick den nya (Nessa) ta över eftersom hon är mer oerfaren och dom ville ge henne de "lätta" butikerna - dvs de som varit igång länge, med starka chefer som inte behöver ringa och be om hjälp tio gånger om dan. Suck. Jag gillar henne inte alls!! Hon är petig och negativ och ifrågasätter varenda liten detalj, och jag vet att jag kommer att reta mig på henne. T ex sa hon häromdagen:

"Tycker du inte att du har för många heltidare?? (3 + jag själv för 4 avdelningar)"
"Näe, verkligen inte!"
"Ja men om du t ex tog bort en heltidare så kunde du ha två som gjorde 20 timmar i veckan och då behövde du ju inte ge dom några raster..."

Vilken jäkla attityd! Fortsätter hon på det sättet så säger jag upp mig. Det finns fler jobb. Själv har jag jobbat arslet av mig över julveckorna för att få ihop det, eftersom de inte gett mig mer än några få extratimmar till personalen. De får inte jobba - och jag jobbar gratis istället. Underbart.

tisdag, december 27, 2005

God jul!

Då var det över för den här gången då. Blev ganska lyckat iallafall! Kvällen för julafton kom Andy över till mig, och vi var kvar här ända till juldagsmorgon. Lugnt och skönt, bara vi två. Och de flesta av er via telefon, förstås! Fick t o m ett samtal från Zappa som för tillfället befann sig i Chile. Kul!

Jag fixade ihop en svensk julmiddag med det jag kommit över, så det blev sill, potatis, julskinka, rödkål, älgkorv, bröd och edamer, hemlagad rödbetssallad, julmust , pepparkakor och clementiner. Inte så tokigt! Andy glufsade i sig en rejäl portion.

Sen hängde jag med på lite Kalle Anka via telefon med mamma... man behöver nästan inte se det eftersom man kan varenda replik och scen utantill :-)

Fick två armbandsur (han påstod att han inte kunde välja!) och en DKNY-väska av Andy. Bra gjort av en karl! Mamma hade skickat en fullproppad låda med presenter och svenska specialiteter som jag saknar här, böcker, kalendrar, smink och allt möjligt.

På juldagen åkte vi igen till Andys föräldrar för middag och klapputdelning. Engelsk julmiddag består normalt av kalkon med fyllning, ugnsrostad potatis, brysselkål (blä), palsternackor, morötter och sås. Och sen Christmas Pudding, jultårta med glasyr, choklad... Puh. Och den engelska motsvarigheten till Kalle skulle väl vara The Queen´s Speech, när drottningen talar till nationen kl 3 på juldagen. Alla måste titta.

Fortfarande lite stelt, jag är van vid mer öppna och lättsamma människor... men jag tror nog att dom ändå anstränger sig för min skull. Syrran är rätt så negativ och fräste åt allihop utom mig, men mamman är snäll om än återhållsam. Känns som om hela familjen är väldigt gammalmodig! Oh well, kunde väl vara värre.

Var skönt att komma hem till mig på annandagen iallafall...

onsdag, december 21, 2005

Grönland är stort

Var på pub quiz på min "local" The Eagle med Andy igår - vi brukar gå dit varje tisdagkväll. Den här gången hade de en julspecial... vi kom trea så det var väl hyfsat. Sen körde quizmastern Dan en bonusfråga till alla individuellt, den som kom närmast skulle få £50 (ca 700 spänn). Frågan var "Hur många square miles (kvadrat miles, 1 mile = 1,6 km) är Grönlands yta?" Tjena. Andy satt och filosoferade att det borde vara över en miljon, men jag tyckte det lät mycket så jag drog till med 830.000. Alla chansade hej vilt och jag trodde jag hade tagit i för mycket. När Dan läste upp svaret höll jag på att svimma. 840.000!! Så enkelt kan man bli 700 kronor rikare, he he he.

tisdag, december 20, 2005

Släktmiddag

Ibland tror man nåt ska bli lite halvjobbigt... och så visar det sig att det är en barnlek. Inte den här gången! Vi kom till Basingstoke sent lördag kväll, hälsade snabbt på familjen och gick sedan ner till puben för att käka. Andys mamma kom dit och jag hann prata lite med henne. Ganska stelt och obekvämt! Hon är trevlig men det kändes som att fika med Maggie Thatcher eller nåt... hon var inte easy-going direkt. Typ stram högknäppt blus och litet pärlhalsband. *suck*

På morgonen knackar Andy på min dörr och säger "jag mår inge braaaa". Migrän och illamående. Tackar tackar. Så det slutar med att jag får åka på egen hand till Andys familjemiddag med 18 totala främlingar, medan han ligger hemma i sängen och tycker synd om sig själv... Huga.

Morsan hade problem med uttalet av mitt namn, så jag blev presenterad för hela släkten som Andrews "vän" Jelena. Kände mig som en rysk strippa. Kunde väl ha gått värre, alla skämtade om hur "tapper" jag var som kom själv utan Andy, och dom flesta var tämligen trevliga. Men jag satt och tittade på ett stort sällskap vid bordet bredvid och insåg att jag lika gärna kunde ha gått och satt mig vid dom! Andys svåger var himla trevlig, och som tur var satt jag bredvid honom. Visade sig att han hade jobbat i Uppsala någon vecka i stöten för några år sen, så då hade vi ju lite att prata om :-)

När vi efter fem långa timmar kom tillbaks, hade Andy kvicknat till och var som vanligt. Bra tajming där, hmmm. Själv var jag mentalt slut och kunde ha somnat stående!

lördag, december 17, 2005

Meet the parents

Huga, nu var det dags att bekanta sig med "svärföräldrarna"! Ikväll ska vi åka över till Basingstoke, där Andys föräldrar bor. Stannar över natten, och sen är det hans morbrors 60-årsfest imorgon. Inte nog med att man måste vara artig och trevlig mot mamman och pappan, man åker på att träffa hela j**a släkten på en gång! Nåja, det är väl lika bra att få det avklarat... det blir ju lite lättare på juldagen också, om jag redan har träffat dom... Får koncentrera mig på att vara söt och näpen några timmar, så går det nog bra he he he. Mamman är katolik och ganska religiös, så tydligen kommer vi t o m att sova i skilda rum inatt. Välkommen till 2000-talet!! Komiskt. Fast jag är ju ganska härdad efter Jems familj...

På jobbet är det slitigt och stressigt. Mexx vägrar att ge mig övertidstimmar till jul, vilket innebär att jag ska klara att bemanna 4 avdelningar 9 - 21 varje dag nästa vecka med 4 personal, inkluderande mig själv. Hur enkelt blir det?? Känner mig less på det just nu. Till råga på allt har jag drabbats av hälsporre-syndrom, vilket innebär att undersidan på min ena häl smärtar nästan oavbrutet vissa dagar. Inte så himla enkelt att gå och stå 8-9 timmar om dan då... Har köpt specialsulor till skorna, vilket hjälper lite, men det är ändå väldigt jobbigt.

lördag, december 10, 2005

Julsånger

Jösses vad veckorna rinner iväg just nu... tänker varenda dag att jag ska uppdatera bloggen, men det kommer alltid nåt emellan! I och för sig så har jag väl bara 2 - 3 kvällar i veckan för mig själv, resten träffar jag Andy - och så julstress på jobbet, plus en suspenderad tjej och en kille som jag fick sparka igår (nu har jag blivit maktgalen, ha ha) så det kanske inte är så konstigt att det är fullt upp.

Det känns bra iallafall... vi har setts väldigt mycket på sistone och det verkar växa fram nåt bättre ur den tveksamhet jag kände tidigare. Vi ska fira jul ihop - julafton blir svensk hemma hos mig med svensk julskinka och pepparkakor och julmust (tack gode gud för IKEA!) och juldagen blir engelsk hemma hos Andys föräldrar. Presenteras för svärmodern för första gången på jul, hmmmm. Nåja, vad jag förstått av Andys prat så blir de nog överlyckliga bara han har med sig nån som är någorlunda icke-psykopatisk, och den klassificeringen ska jag väl klara...

De började spela julsånger på jobbet sex veckor före jul. Sex veckor!!! Snart börjar det likna kinesisk vattentortyr - dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp, dropp. Jag räknade ut att om dom spelar 15 sånger per timme, 8 timmar om dan i sex veckor så kommer vi att ha lyssnat oss igenom 3600 klämkäcka julsånger på julafton. Hur illa tror ni man mår då?? Inte konstigt man får panikångest på morgonen när man ska iväg, he he he...