fredag, augusti 24, 2012

Födelsedag och bröllopsdag

Det har varit ett par köriga veckor igen. Vårt möte med socialarbetarna gick jättebra, och nu ska vi upp dit nästa vecka. Sedan är det bara att vääääänta på matchnings-panelen i september. Och få lite lagom panik med jämna mellanrum. Typ var femtonde minut.

"Hjälp, vad är det vi har gett oss in på??"
"Hjälp, hur kan jag inbilla mig att jag klarar av att vara en bra mamma??"
"Hjälp, tänk om inte panelmedlemmarna gillar oss och säger nej??"
"Hjälp, vad händer om inte grynet tycker om oss när hon träffar oss??"
"Hjälp, hur kommer det att kännas första gången vi ser henne??"
"Hjälp, hur ska vi göra med hennes mellannamn??"
"Hjälp, behöver vi hyra en van för alla hennes grejer som följer med??!
"Hjälp, hur ska jag hinna med att jobba hemma när hon tar upp all tid??"
"Hjälp, hur klarar vi ekonomin om jag INTE hinner jobba??"
"Hjälp, tänk om hon skiter högaktningsfullt i allt vi säger??"
"Hjälp, tänk om hon blir elak mot katterna??"
"Hjälp, hur ska vi kunna trösta när hon saknar fostermamman och sina syskon??"
"Hjälp, vad händer om Lewis inte klarar av hennes humör och intensitet??"
"Hjälp, hur ska vi kunna hinna ikapp hela tre år av hennes liv??"
osv osv osv

Jag måste erkänna att det är väldigt annorlunda att få hem en liten treåring istället för en nyfödd spädis. Man kan ju inte köra trial and error, liksom. Hon vet ju om jag skulle göra något på fel sätt. Och kan till och med säga ifrån!



 Imorse när jag vaknade så kändes det väldigt trångt i sängen...
Lewis öppnar paket med sin ny speldator. Den gick hem, kan man ju säga...
Vi har inte fått ut honom från rummet på en vecka, typ.

Andy mobbar systersöner Oz (den långa räkeln) och Woody (liten batting som
skymtar i grön tröja). Alltid schyssta farbrorn! Oz har ny flickvän som aldrig
är mer än tre centimeter ifrån honom. Visste inte att det var möjligt att hångla
så oavbrutet... Ack ja, tonårskärlek.

Fina blommor från bästa maken. 3-årig bröllopsdag i onsdags, tänk att det redan
gått så lång tid! Andy kom hem på dagen med ett kort och ett stort fång blommor.
Raring. Jag är fortfarande lika lycklig med honom. Vilken tur jag har haft. Till slut.

fredag, augusti 10, 2012

Lewis växer upp

Idag fyller Lewis 16 år. Vad hände med den lille tio-åringen jag lärde känna??

Han firar hemma hos sin mamma idag. Imorgon åker Andy och hämtar honom och sen kan vi ha honom här i två-tre veckor eftersom han har sommarlov. Normalt följer jag med och hämtar, men den här gången ska han släpa med en jättestor teve som han ska ha i sitt rum här, så jag får inte plats i bilen!

Fast det är väl lika bra jag vänjer, när lillgrynet kommer hem så kommer jag ju inte kunna åka med varenda gång... Åtta timmar i bilen är ingen höjdare för en liten tjej direkt.

Nästa vecka kommer grynets socialarbetare och familjefinnare samt vår socialarbetare hit. De ska framförallt träffa Lewis för att lära känna honom lite innan matchningspanelen. På pappret har han ju en del problem bl a Asperger, så de måste försäkra sig om att han är okay med situationen och att han inte kommer att vara något större problem för grynet.

Veckan därpå är det tänkt att vi ska åka till dem istället, för att träffa fostermamman bl a. Sen är det inte såååå långt kvar till panelen, som är planerad till 21 september. Lustigt nog exakt på dagen ett halvår efter vår första panel då vi blev godkända som adoptivföräldrar. Det kanske låter långt, men tro mig, vi har haft tur! Vissa väntar i åratal på att bli matchade...

Jag är så stolt över vår grabb. Han har mognat otroligt mycket den senaste tiden, och jag gläds med varje litet framsteg han gör. Han har ju en hel del emot sig men har ändå utvecklats till en artig och trevlig kille som ger oss så mycket glädje när han är här! Visst blir jag trött när han inte orkar bära ut sin egen tallrik till köket eller när han lämnar en jättepöl på badrumsgolvet efter att ha klivit ur duschen för att byta låt på iPoden, men det mesta är ju faktiskt bara vanligt tonårsbeteende. Han gör så gott han kan.

Här är en av mina favoritbilder, han var 11  år när den togs. Visst är han fin?


onsdag, augusti 01, 2012

Tidens tand


Det här hittade jag på en sajt när jag letade citat...

To realise the value of ONE YEAR, ask a student who failed a grade.
To realise the value of ONE MONTH, ask a mother who has given birth to a premature baby.
To realise the value of ONE WEEK, ask the editor of a weekly newspaper.
To realise the value of ONE HOUR, ask the lovers who are waiting to meet.
To realise the value of ONE MINUTE, ask a person who just missed a train.
To realise the value of ONE SECOND, ask someone who just avoided an accident.
To realise the value of ONE MILLISECOND, ask the person who won a silver medal at the Olympics.