fredag, augusti 24, 2012

Födelsedag och bröllopsdag

Det har varit ett par köriga veckor igen. Vårt möte med socialarbetarna gick jättebra, och nu ska vi upp dit nästa vecka. Sedan är det bara att vääääänta på matchnings-panelen i september. Och få lite lagom panik med jämna mellanrum. Typ var femtonde minut.

"Hjälp, vad är det vi har gett oss in på??"
"Hjälp, hur kan jag inbilla mig att jag klarar av att vara en bra mamma??"
"Hjälp, tänk om inte panelmedlemmarna gillar oss och säger nej??"
"Hjälp, vad händer om inte grynet tycker om oss när hon träffar oss??"
"Hjälp, hur kommer det att kännas första gången vi ser henne??"
"Hjälp, hur ska vi göra med hennes mellannamn??"
"Hjälp, behöver vi hyra en van för alla hennes grejer som följer med??!
"Hjälp, hur ska jag hinna med att jobba hemma när hon tar upp all tid??"
"Hjälp, hur klarar vi ekonomin om jag INTE hinner jobba??"
"Hjälp, tänk om hon skiter högaktningsfullt i allt vi säger??"
"Hjälp, tänk om hon blir elak mot katterna??"
"Hjälp, hur ska vi kunna trösta när hon saknar fostermamman och sina syskon??"
"Hjälp, vad händer om Lewis inte klarar av hennes humör och intensitet??"
"Hjälp, hur ska vi kunna hinna ikapp hela tre år av hennes liv??"
osv osv osv

Jag måste erkänna att det är väldigt annorlunda att få hem en liten treåring istället för en nyfödd spädis. Man kan ju inte köra trial and error, liksom. Hon vet ju om jag skulle göra något på fel sätt. Och kan till och med säga ifrån!



 Imorse när jag vaknade så kändes det väldigt trångt i sängen...
Lewis öppnar paket med sin ny speldator. Den gick hem, kan man ju säga...
Vi har inte fått ut honom från rummet på en vecka, typ.

Andy mobbar systersöner Oz (den långa räkeln) och Woody (liten batting som
skymtar i grön tröja). Alltid schyssta farbrorn! Oz har ny flickvän som aldrig
är mer än tre centimeter ifrån honom. Visste inte att det var möjligt att hångla
så oavbrutet... Ack ja, tonårskärlek.

Fina blommor från bästa maken. 3-årig bröllopsdag i onsdags, tänk att det redan
gått så lång tid! Andy kom hem på dagen med ett kort och ett stort fång blommor.
Raring. Jag är fortfarande lika lycklig med honom. Vilken tur jag har haft. Till slut.

2 kommentarer:

Sophie sa...

Sophie Leg Adoptivmamma svarar :O)

Det bästa ni kunde göra

Det blir du!!

Det gör de inte, om ni inte blivit vampyrer och ska gå med i en kult t ex!!

Det kommer hon att göra men kanske inte visa, var beredd på nyfikna blickar OCh frågor!

Fundera och lägg ev till något (vi la till 4 st!)

Ingen aning

Barn TAR tiiiid!

Man klara sig alltid vi får väl skicka nödpaket från Hull!

Då säger man det igen (lite som när man pratar med maken)

Då får man tala om det på ett bra svenskt pedagogiskt sätt ;o)

Då får man kramas lite extra och kanske skicka en teckning eller nåt

Hmmm svårt för mig att svara på

Livet börjar NU och ert liv tillsammans kommer vara upp och ner. Men tänk vilket äventyr och lycka!!

Lycka till och stoooor kram


Helena sa...

Ha ha ha, så rätt, så rätt Sophie! :)

Stooor kram till dig och de dina också.