Snabbsummering

Nu har vi hämtat oss efter Skitungens första Sverigeresa... Vi hann med väldigt mycket på en vecka, men stressigt blev det! Tre nätter i Uppsala hos min bästa vän Anna och hennes familj, sedan tre nätter på hotell i Karlstad och till sist två nätter hos min farbror Affen på Hammarön. Vi träffade mamma, mina farbröder och fastrar, min farmor - Skitungens gammelfarmor nästan 90 år gammal nu! - samt diverse vänner och bekanta. Jag stötte bl a oväntat ihop med min bästa gamla simmarkompis Helen som jag nog inte sett på över 20 år, det var jättetrevligt!

Vi hann med en båttur på Vänern (tack Affen!), fiska mört och braxen från bryggan, rida på ponny (tack Ida!), äta svenska kräftor och dricka nubbe (inte ungen förstås...), bada i hotellets pool flera gånger, besöka Mariebergsskogen med mormor Monica, gå på fotbollsdag med David, vara ute i skogen, ta en titt på huset i Vålberg, äta svensk pizza med vännen Magnus... Pust!

Skitungen har ju precis börjat "big school" nu och är vansinnigt stolt. Teoretiskt sett hade vi kunnat hålla tillbaka henne en termin eller ett år eftersom hon fyller så sent på skolåret. Men vi tyckte det var bättre för hennes känslomässiga trygghet att hon fick börja samtidigt som kompisarna från nursery/lekskolan!

Men de började ge hemläxa redan första veckan. Till 4-åringar!! Fast mestadels leker de, sjunger sånger och ramsor, lär sig känna igen bokstäver, springer runt på skolgården, matar guldfiskar mm. Första veckan gick hon 9-12, nästa var det samma plus skollunch så 9-12.30. Från imorgon går hon 9-15.30 (!!) Långa dagar minsann...

Ålder 4-11 är primary education, först reception och sedan year 1-6 (11 år). Sedan kommer secondary education year 7-11 (16 år) och till sist sixth form (17 år, blir 18 år från 2015). Pust. Enligt engelska myndigheter är det absolut livsviktigt för en bra utbildning att ungarna börjar supertidigt och också att de bär skoluniform hela dagarna. (Jag och min japanska vän Miki skrattar gott åt detta... Sverige och Japan har ju allmänt sett har extremt bra skolgång i båda länderna - utan detta!)

Nursery/lekskola eller inte är ju upp till var och en, men jag tycker det beror mycket på barnet. För Skitungen har det varit en livräddare. Hon har så extremt mycket energi och är så utåtriktad att hon hade blivit alldeles bindgalen av att gå hemma med mig och bli uttråkad. Hon behöver leka med jämnåriga, är van vid syskon och behöver folk ikring sig. Dessutom försöker ju jag jobba så mycket jag kan också (vilket ju inte gått så lysande med henne i hasorna i sommar hehehe)

Jag skulle heller inte stå ut med att leka 12 timmar om dagen... Fy farao vad tråkigt! Har insett att jag helt enkelt är urkass på att leka och att komma på roliga saker att göra. Alla andra mammor verkar så himla organiserade, de bakar tillsammans och målar och sjunger och läser och är allmänt kreativa... Not me. Nope.

Under sommaren har jag iallafall kört mycket aktiviteter med henne t ex soft play (inhomhuslekställen med klätterrep, rutschkanor, studsmattor och sånt), umgås med kompisar, gå till stranden, barnaktiviteter som kommunen anordnat t ex piratskattjakter, leta kryp och insekter, bygga sjömonster mm - men hon måste nästan ha nåt på gång hela dagen från morgon till kväll annars klättrar hon på väggarna. Så nu hoppas vi skolan ger henne en rejäl "brain ache" varje dag!

Nästan där

Den här förmiddagen är mina sista timmar ensam i huset på en lång lång tid... Eller ja - det är en snubbe nere i köket som inspekterar varmvattenberedaren just nu!

Andy kommer hem runt lunch, och sen är det full speed ahead. Vi förbereder de sista smågrejerna innan det stora äventyret. Ikväll sover mamma över här och inatt åker vi upp mot Stansted. Mamma har ett ganska tidigt flyg hem till Sverige. Sedan åker vi och hälsar på Lewis över helgen, sover på hotell i närheten och åker sedan upp till grynets hemstad på söndag.

Måndag morgon har vi ett planeringsmöte med socialarbetarna och sedan klockan 13 är det meningen att vi ska träffa vår dotter för första gången. Wow.

Hon vet vilka vi är nu, hon tittar varje dag på den fåniga videon vi spelat in och sitter i tevesoffan och vinkar åt oss på teven :) Hon har talat om för sin fostermamma att hon "tycker om sin nya mamma och pappa" och hon har berättat för alla hon känner att hon ska åka och bo vid havet... Fostermamman skickar foton och uppdaterar oss nästan dagligen om hur förberedelserna går på hennes sida, och vi uppdaterar om vår sida. Många diskussioner om trappgrindar, vinterkläder, frukostmat och sängdagsrutiner...

Visst är det en helt bisarr situation egentligen, men ack så spännande det är nu! Jag vet att några av er som läser har gått igenom samma sak, bl a Sophie och Inger, och ni vet ju precis hur jag känner det just nu... överlycklig och lätt panikslagen på samma gång!

Veckans utflykter

Svärmor Cath ger mamma en lektion i hur man spelar bingo "at the seaside"

Själva spelade jag, Andy och svärfar Grum airhockey. Jag kom sist. Förstås.

Besök i urgulliga pittoreska lilla kustbyn Clovelly i lördags. Bilförbud och 

kullerstensgator gör att man fortfarande fraktar dit vissa varor med åsnor...

Mamma och Andy beundrar utsikten halvvägs ner till hamnen.

Det är ganska brant så man får stanna och vila då och då, men 

det är värt det när man har såna vidunderligt vackra vyer!

Skrikhalsar!

Fiskehamnen i Clovelly vid ebb. 

Vi käkade fish and chips i en pub nere vid hamnen och det var nog den godaste 

jag nånsin ätit. Pinfärsk fisk med öl i paneringssmeten och tjocka pommes frites, 

mums! (Hmmm jo jag vet att chips inte är speciellt LCHF... men jag har lagt av

 den strikta livsstilen ett tag eftersom jag inte vill ge grynet några matnojjor när 

hon flyttar in. Och givetvis gick jag upp i vikt direkt!)

Ilfracombe strax före lunch på söndagen. 

Andy har massor med respekt för sin svärmor. Massor. Jag lovar.

Man blir aldrig för gammal för att leka flygplan. 

I Ilfracombe finns det gott om plats att göra det!

(Fast han rullade inte nerför kullen den här gången, Anna)

Söndag eftermiddag. Världens vackraste och mest stämningsfulla kyrkogård. 

Strax utanför byn Mortehoe med dimma, svagt solsken, utsikt över hav och 

karga klippor. Hänförande. Efteråt blev det cream tea i byn.

Promenad

Nu är det nästan dags. Imorgon har vi vårt möte med matchnings-panelen, då de formellt bestämmer om vi är en bra match med grynet eller inte. Det är mest en formalitet, men man ska inte ropa hej osv.

I eftermiddag åker vi upp till kommunen hon bor i, de har bokat hotell åt oss eftersom panelen är på förmiddagen och vi har ca 35 mil att åka. Jag är inte lika nervös som förra gången, men visst känns det. Ett dussin främlingar som har läst allt om oss och nu ska avgöra om vi ska tillåtas bli mamma och pappa till denna tuffa lilla tjej.

I förrgår tog jag en promenad, det var en solig sensommarkväll och luften var sval men behaglig. Jag gick uppför min vanliga kulle till en gammal kohage med knotiga träd där jag brukar stå och filosofera en stund. Det slog mig att det nog var sista gången på ett bra tag som jag kunde ta en lugn promenad på kvällen... Det är många saker som vi gör just nu som får mig att tänka så. Sista helgen tillsammans som ett par. Sista gångerna jag kan åka och handla i lugn och ro. Sista av mycket. Men snart blir det första av mycket. Och det ska bli spännande!

Imorgon efter panelen åker vi vidare upp till Stansted flygplats och sover över på hotell i närheten. Mamma kommer på lördag med eftermiddagsflyget och ska hälsa på i två veckor. Det är en ren slump att det blev precis nu innan lilltjejen kommer, vi bokade mammas resa redan i mars och nu har det ju kört ihop sig ordentligt. Vi bestämde oss för att låta bokningen vara som den var, det kommer att bli väldigt stressigt för mig men samtidigt distraherar det ju att mamma är här så jag inte längtar ihjäl mig efter första introdagen...

Det är första gången på sju år som hon kommit över till England. Senast var i Croydon 2005, och då var det bara över natten. Hon har aldrig stannat längre än tre fyra dagar. Den här gången har vi hyrt en villavagn alldeles vid havet åt henne. Vi visste ju inte i mars hur många vi skulle vara här i huset vid det här laget, och det kan vara skönt att vi alla kan få lite andrum när det är ett såpass långt besök.

Jag ser fram emot att få visa henne hur vi har det och ta med henne till alla platser som är "våra". Hon har redan tingat fish & chips dagligen, en tripp till en äkta engelsk manor house/trädgård, shoppa på Morrisons och bjuda svärisarna på middag ute.

Men just nu är det dags att packa panelkläderna och fluffa till håret. Återkommer med rapport. Håll tummarna.

Några viktiga möten

Nu börjar det kännas som att tiden går lite snabbare! Helt plötsligt är det bara ett par veckor kvar till panelen. Vi fick ett mail från vår familjefinnare Clare idag, hon hade kollat med de andra och nu är alla papper klara inför panelen och har skickats in.

Vi håller på att förbereda ett "pratande" fotoalbum där man kan spela in små meddelanden, laminerade porträttfoton av mig och Andy och så ska vi försöka filma en liten video runt huset nån dag när det är soligt. OM det är soligt. Allt detta ska lämnas över till grynet när de berättar för henne att de hittat en ny mamma och pappa. Hon vet redan att de letar, men inte att det är vi. Panelen måste klaras av först.

Mötena i torsdags gick bra men det var ganska slitigt! Som tur var erbjöd kommunen att boka hotell åt oss, så vi åkte upp kvällen innan. Tur var väl det, vi var trots detta helt slut! Kommunen grynet kommer ifrån ligger ca 35 mil bort, så det tar några timmar att ta sig dit...

Först fick vi träffa en läkare som hade tillgång till grynets journal, men hon har inga särskilda hälsoproblem så vi fick inte så mycket ny information från honom. För säkerhets skull ska de testa henne för en ärftlig blodsjukdom som den biologiska fadern påstår att han har, men det finns inga som helst bevis för att detta är sant. Han är känd för att ljuga om både det ena och de andra.

Sedan hade vi ett fikamöte med våran Clare där vi gick igenom våra kommentarer till matchningsrapporten, typ varför vi vill matchas med just vårt gryn och varför vi kan vara bra föräldrar till henne.

Efter detta fick vi träffa fostermamman i kommunhuset. Hon hade med sig massor med foton och sin laptop och visade oss, och så fick vi chans att lära känna henne och ställa en del frågor. Givetvis kom jag på alla de viktiga frågorna efteråt... Men hon var trevlig och verkar göra sitt bästa för grynet, och det är tur eftersom vi kommer att tillbringa merparten av en vecka i hennes hus under introduktionsperioden!

Sedan kom det svåraste mötet, något som inte är helt vanligt att man får möjlighet till, och som normalt endast sker efter panelen, inte före. Den biologiska mamman V. En uppriven, gråtande, rufsig, illa klädd liten kvinna som egentligen vill väl men inte har allt på plats för att kunna ta hand om sina barn. Fy vad jobbigt och känslosamt det var. Hon var så ledsen att hon nästan inte klarade av att komma in i rummet, men hon tog mod till sig och vi fick en pratstund.

Man förstår ganska snabbt varför V aldrig skulle kunna ha barnen hos sig. Maken var våldsam och kontrollerande, själv är hon väldigt svag och lättstyrd och förstår inte riktigt varför barnen tagits ifrån henne. Det finns mycket att berätta om detta men samtidigt känner jag mig lite beskyddande mot henne och vill inte lämna ut allt just nu. V är ett offer i situationen precis som barnen.

Grynets syskon bor nu hos släktingar. Hon är den enda som kommer att adopteras ut, men vi har lovat att möta upp med syskonen ett par gånger om året så att grynet kan hålla kontakten om hon vill.

Vi visade några neutrala kort på grynets sovrum, Lewis, katterna mm så hon kunde se att flickan kommer att få det bra. De tog ett foto på oss tre tillsammans som vi kan visa grynet så småningom. V hade skrivit ett brev till oss, och ett brev som grynet ska få när hon är äldre. Hon pratade mycket om hur hon inte vill flytta, för "alla barnen måste kunna hitta mig när de är äldre och kommer tillbaka för att bo med mig igen"... Vi ville inte förstöra illusionen så vi bara nickade, båda med tårar i ögonen. Hon sa också att hon tyckte vi var bra för vi såg rena ut. Hon tycker inte om folk som inte är rena. Och sedan deklarerade hon att hon tyckte att varit bra om vi skulle kunna ta ett av de äldre syskonen också.

Efter detta möte tog vi en fika med grynets socialarbetare Lisa, och hon berättade att V sagt till henne att "du hade inte kunnat hitta några bättre mänskor" och det värmde verkligen.

Som sagt, en jobbig dag, men vi är glada att vi gjorde det trots allt. Vi fick en bättre bild av en person som vi läst mycket om men inte riktigt förstod oss på. Och vi har blivit förvarnade att det blir tornadovarning när grynet flyttar in... Pratig, ivrig, påhittig, busig, krävande, full fart hela tiden, "kan själv". Någon som kan skriva ut Valium...?

Blött

Regn, regn och mera regn. Vore trevligt om vi kunde ha ett PAR dagar sommar iallafall!! Jag börjar bli lätt desperat.

Vårt möte förra veckan gick nog så bra som vi kunde hoppas på. Flickans socialarbetare var lite stel först, men när hon slappnade av visade hon sig vara trevlig och redig. Hon och vår familjefinnare Clare stannade i flera timmar, vi pratade igenom vår situation och varför vi vore bra för henne, socialarbetaren berättade mer om flickan och hennes personlighet och bakgrund. Vi fick också se ett par nya bilder (har bara sett en liten suddig förut) och en ny liten videosnutt. Hon är super. Kaxig och kavat med världens bredaste flin. Och jättesöt. Och jag är förstås helt opartisk.

Socialarbetaren började sedan diskutera datum och procedurer och hur logistiken för introduktionsperioden skulle kunna fungera, så det tog vi ju förstås som väldigt goda tecken! Clare ringde efteråt och sa att vi båda hade gjort väldigt bra ifrån oss och att hon tyckte att matchen lät "till och med bättre än vi kunde hoppas på" och att hon och den andra damen skulle diskutera ett möte mellan oss och fostermamman hon bor hos osv.

I onsdags fick vi ett kort mail från Clare där hon bad oss uppge några datum som skulle passa oss inom närmsta veckorna, de vill att hon och vi åker till deras kommun för att träffa fostermamman, några socialarbetare och ev lekskolan hon går till två dar i veckan (lekskola är lite tidigt tycker jag, med tanke på hur liten hon är!) Så det hela låter ju väldigt lovande, måste jag säga. Vi gillar henne båda två och även då hon är väldigt olik mig fysiskt, så kände jag starkt när jag såg videon att "det där, det kan faktiskt vara min lilla dotter"... Så håll tummarna för oss, hörni.

Imorgon bitti drar vi till Surrey för att hälsa på Lewis över helgen. Nu när han går i skolan igen kan han inte komma hit lika ofta, så vi får ta oss dit istället. Det blir en natt på hotell och så gäller det att hitta på lite sysselsättning. Vi tänkte åka till Kingston, där jag jobbade förut. Lite shopping och sånt på eftermiddan, sen ska mina två grabbar gå och se Chernobyl Diaries på bio medan jag har stämt träff med min kära gamla raring Geraldine, min tämligen eccentriska högra hand från tiden på Toko. Har inte sett henne på jättelänge och jag ser verkligen fram emot det!

Vart tog sommaren vägen?

Det var ju meningen att det skulle bli lite varmare och trevligare framåt maj, eller...? Nu hotar de t o m med snö och minusgrader i vissa delar av landet. Näe, skärpning tack! Lite sol vill vi ha i helgen.

Bästaste Anna ska vi hämta på Heathrow imorgon, hon kommer för att hälsa på i några dagar och det ska bli såååå roligt! Vi har inte setts på ett helt år och har mycket att ta ifatt när det gäller tedrickande, tjejsnackande, glassätande och shoppande. Kanske blir några minuters adoptionssnack också... eller typ ett antal timmar om jag känner Anna rätt! Hon hjälpte oss så mycket och var en fantastisk referens för mig under själva godkännandeprocessen, det är inte många människor som känner mig så väl som hon gör.

Vi passar också på att fiska upp Lewis när vi ändå är i krokarna. Efter ett tredagars "testbesök" har han ÄNTLIGEN blivit erbjuden en plats på en specialskola, och vi är så glada att han kommer att få någon form av utbildning trots allt. Han lämnade sin gamla skola för ett par år sedan, eftersom de till slut erkände att de inte kunde hjälpa honom med skolgången. För en Aspie som han är det ofta ganska traumatiskt att gå till skolan, Aspisar blir ofta mobbade, de har svårt med höga ljudnivåer, stressar över att inte ha koll på vilket klassrum de ska var i och när, de förstår inte alltid vad som förväntas av dem och vad lärarna ber dem om. De kan ofta inte hänga med i takten på lektionerna och får rejäl ångest, magont och mental härdsmälta när det inte fungerar.

Lewis själv har fortfarande inte koll på klockan och en extremt dålig tidsuppfattning, man kan t ex inte säga till honom "kom ner till köket om tio minuter så äter vi middag" för han har ingen aning om hur länge det är... Efter en halv minut har han förmodligen glömt bort att du sa det!

Så nu passar vi på att ha honom en vecka eller två för det blir nog sista gången på ett tag som han kan komma ifrån. Det har ju varit den positiva biten av att han inte gått i skolan, att vi har kunnat ha honom här hos oss ett par veckor i sträck ibland. Men nu kommer det nog att bli helger på hotell nära honom, och veckor med oss på skolloven istället. En omställning för oss, men det känns jättebra att han har en skola att gå till.

Partytajm i Torquay

Liknelsen med Fawlty Towers igår var ju inte alldeles tokig, faktiskt... Restaurangen och baren var helt okay på hotellet, men rummen... oj oj oj. Trötta och nerslitna, stora fläckar på gardinerna, udda kakelplattor, tapeter som hade lossnat, tjocka dammlager överallt. Och den mest intressanta detaljen i vårt rum - en toalettstol som var placerad rakt framför ett stort fönster - i knähöjd, utan gardin - som vette mot gatan! Lite småkul ställe att behöva stå med rumpan bar medan man tittade på bilarna som åkte förbi utanför. Men vi tog det hela med ett gott humör och många skratt.

Det var iallafall kul att träffa en del av folket bakom namnen som jag hör saker om dagligen. De flesta var väldigt trevliga, om än något råbarkade. Jag och Andy tog det rätt lugnt, minglade lite, roade oss med vår vanliga "people watching" och satt och snackade i baren med en lagerchef och hans fru. De flesta konversationerna under kvällen bestod av tävlingen "vem har fått det värsta rummet".

Fördelen med att äta LCHF är att man blir väldigt billig i drift på parties! Två små glas vin var allt som behövdes... men å andra sidan var jag ju pigg och fräsch imorse också! Maten gick bra att anpassa, jag hade valt en krabbpaté till förrätt och sjötunga till huvudrätt, skippade färskpotatisen till och tog blandade grönsaker istället. Fast efterrätten - en ljuvlig chokladmousse med Baileys-smak - hade jag bestämt mig för att äta och njuta av, och det gjorde jag också. Nån gång ibland ska man ju "synda" lite, och igår var det faktiskt värt en smärre magknip...

Och så fick jag ju äntligen chansen att ha på mig min fina svarta klänning som jag köpte för ett tag sedan! Andy konstaterade att han definitivt hade den sexigaste frun på partyt. Men så är han ju lite partisk också. Skulle bara fattas annat :)

En dag i bilen

Idag har vi i stort sett tillbringat i bilen. Varje gång vi kör hem eller hämtar Lewis är det drygt 32 mil dit och 32 mil tillbaka. Vi har oftast Lewis en vecka i stöten, följt av två veckor som han bor hos sin mamma. Så två helger av tre, året runt, gör vi denna resa antingen på lördagen eller söndagen. Hämta, lämna, ledig, hämta, lämna, ledig... Det tar på krafterna, men vad gör man inte... Det var ju den uppoffringen vi fick bestämma oss för när vi tog beslutet att flytta till Devon. Fast på den tiden visste vi inte att bensinpriset skulle vara nästan dubbelt så högt ett par år senare!

Den här gången hann vi iallafall med ett längre stopp på ett enormt stort Tesco som ligger nära där Lewis bor, och vi fick en hel del av vår julklappsshopping gjord på ett bräde. Puh. Alla de där mindre "extragrejerna" är klara och nu är det bara ett par saker vi ska beställa online och så är det klart!

Lyllo

Min styvdotter Sadie sms:ade mig imorse: snälla kan du retweeta mina tweets till Richard Branson (superkänd mångmiljonär/entreprenör som äger Virgin) för jag har anmält mig till en tävling... Såvisst, jag retweetade. Och ser man på, ungen gick och vann hela tävlingen!!

En lyxweekend i New York, inklusive fickpengar. För två pers. Och hon åker på fredag!

Så här gjorde hon det

Och det här vann hon

Avundsjuk? Jag? Näääeeee...

Drömmer mig tillbaka...

Vi åkte runt på en vulkan i Timanfaya Nationalpark

Vi badade och solade på vår lilla strand i Costa Teguise

Vi häpnade över landskapet

...och missade aldrig ett tillfälle att fika, med eller utan utsikt!

Vi åkte på ubåtssafari och såg sjunkna skatter och fiskar

och vi letade upp ett par geocachar också!

Sent omsider kommer det så en liten uppdatering efter resan... Jag kan faktiskt inte fatta att det redan är två och en halv vecka sen vi kom hem!! Vart tar tiden vägen? Och varför är det ibland så svårt att sätta sig ner och skriva några få rader när man egentligen har massor att berätta? Nu får jag faktiskt skärpa till mig.

Som ni säkert förstår av det förra blogginlägget så hade vi en alldeles fantastiskt fin resa. Allt gick så smidigt, inga förseningar eller strul eller otrevligheter. Bara lata, varma dagar med en riktig smekmånadskänsla. Vi var båda väldigt imponerade av Lanzarote och tyckte att det var mycket finare och bättre än vi hade förväntat oss. Landskapet är kargt och ödsligt men samtidigt otroligt dramatiskt, storslaget och hisnande vackert.

Vår lilla hyrbil tog oss till udda små hörn av ön som man kanske inte alltid ser. Vi "åkte vilse" med flit ibland för att upptäcka nya ställen, och trots att vi hann med en hel del så finns det fortfarande massor att utforska. Vi vill gärna åka tillbaka snart, det var något med stämningen och klimatet som tilltalar oss väldigt. Andy började snabbt fantisera om hur jag skulle kunna ha ett litet marknadsstånd och sälja smycken, medan han kunde skaffa taxi-licens eller köra buss eller nåt. Hmmm jo visst är det lätt att drömma sig bort!

Vi var på kamelsafari vid lavafälten

Vi såg hisnande vyer och vackra landskap

Vi åt en massa sånt här gott. Ge lökringarna till maken så
har man en perfekt LCHF-rätt! (Och jo, jag "syndade" lite
med några glassar för en gångs skull)

och vi bodde så här fint.

Till sist en av mina favoritbilder från resan.
Andy och receptionskatten i ett avslappnat ögonblick...

Semestertider

Hade ju tänkt uppdatera regelbundet med bilder och annat från vår semester på Lanzarote, men jag har införskaffat en minst sagt vinglig spansk internetuppkoppling så det får bli lite mer sparsmakat eftersom jag inte alltid har mer än styrfart...

Vi har det iallafall jättebra. Vår ort Costa Teguise är väldigt fin och inte något partyställe, utan har lite lugnare och trevligare atmosfär vilket vi gillar. Vi har hyrt en liten bil och kuskar runt på dagarna och utforskar olika delar av ön. Det finns massor att se och göra! Idag har vi t ex vandrat runt i underjordiska lavatunnlar och beundrat utsikten från en kustremsa 500 meter över havet. Magnifikt, minst sagt.

Bilden nedan är tagen från vår närmaste strand, och där har vi badat och snorklat, och studerat fiskar som simmar upp så nära intill en att man nästan kan ta i dem.

På morgnarna latar vi oss på vår lilla terass, och på kvällarna knallar vi runt och letar upp olika enkla restauranger och sitter där och spanar på folk som går förbi. Då och då hamnar vi i samspråk med någon "fellow Brit" och skojar om hur många ställen här det finns där man kan se "Hem till gården" varje kväll och äta engelsk steak & ale pie... Konstigt nog känner jag mig mer engelsk än svensk när vi är här nere!


Och sen har jag ju förstås hittat en liten mager katt som behöver matas. Naturligtvis. Hade ni trott nåt annat? Varje morgon runt 8.30 dyker hon/han upp på terassen och väntar tålmodigt. I början blev det min frukosttonfisk som gick åt, nu har vi uppgraderat till riktig kattmat. Och varje morgon sitter det lilla livet och fräser vilt åt oss - för säkerhets skull - innan fatet med mat placeras framför nosen. Man vet ju aldrig med turister.

Mot solen och värmen

Om två dygn kommer jag att sitta någonstans vid den här poolen med en drink i näven och min karl vid min sida. Shortsen är lite mindre storlek än vanligt, bikinin är tvättad, iPoden är synkad, pocketböckerna inköpta, solkrämerna provsniffade, pengarna växlade, kattvakterna/chaufförerna mutade, benen rakade, eBay-butiken stängd och paketen postade.


Det känns ju lite småbra faktiskt (årets understatement). Nu är det smekmånadsdags, två år efter bröllopet...

Nästan midsommar!

I år blir det lugnt... inget särskilt firande eftersom Andy jobbar och sedan hämtar Lewis. Hmm... skrev jag inte det sist också? Nu har tiden rasat iväg igen. Ska skaffa hem lite laxfilé och några färska bär så blir det lite LCHF-midsommar av det. Tyvärr har det inte blivit någon tur till IKEA på sistone, så jag har ingen sillburk eller svensk ost hemma, men det får gå ändå!

Inget superspännande har väl hänt på sistone. Vädret har varit ganska uruselt, regn och blåst varenda dag. Affärerna är sega just nu, sommarn står för dörren och folk har väl inte råd att spendera en massa extra. Dagarna har gått in en jämn lunk.

Fast en positiv sak iallafall - vi har äntligen kommit till skott och bokat vår bröllopsresa! Hmm nåja, bara två år för sent... men det var ju så mycket andra utgifter runt bröllopet. Mamma deklarerade tidigare i våras att hon ville bjuda oss på en semester, och det nappade vi ju tacksamt på. Så det blir två härliga veckor på Lanzarote i september. Ser verkligen fram emot det, det är ju också faktiskt Andys och min första riktiga semesterresa tillsammans! Hittills har det bara varit turer till Sverige.

I helgen firade vi Andys pappas födelsedag, av en slump var det i år också Fars Dag här på samma dag så vi firade lite extra. Tänkte en del på min egen pappa också, det är ju fem år sedan han gick bort nu.


Men var är det med engelsmän och deras "puddings"?? Hur många efterrätter behöver man egentligen på en familjemiddag? I söndags had svärmor fixat SEX stycken efterrätter PLUS födelsedagstårta. Herregud... Vi var ju bara fem vuxna och två barn. Och jag kunde ju ändå bara äta lite bär och grädde...

Woody hade fått en luftballong som karlarna bestämde sig för att testa. Det gick ju sisådär... Den kom aldrig ens upp i luften utan "sömmarna" revs upp och det blev platt fall innan det ens började. Men tanken var ju god iallafall.

Och det vore bra om någon kunde tala om för den där röda katten att han faktiskt inte bor här... Fast visst är dom söta alla tre. Helledudane.

Tillbaka till rötterna

Vad konstigt det kändes att vara i Sverige, efter nästan två års frånvaro! Men allt var väldigt mycket som vanligt, inte mycket hade ändrats.

Mamma blev jätteglad men fick en smärre chock när jag dök upp på verandan :)

Jag hann med att fira födelsedag med mamma, hjälpa till med bl a fönsterputs och förrådsrensning, lämpa av flera kassar med gamla böcker hos Gengåvan, titta ut till huset i Vålberg, ta en tur till Arnäs med Magnus (bilderna nedan), hitta en geocache, ta en pizza(fyllning), kolla på gamla filmsnuttar från 90-talet, kolla in farbror Affens och Maris nya lägenhet (vilken usikt!!) och samtidigt träffa farmor och min andra farbror Janne och Maya. Toppen att få se alla dessa kära ansikten igen...

Det blev också ett par shoppingrundor inne i stan och en HEL DEL flängande för att på mindre än fyra dagar fixa både nytt pass som Mrs H och nytt bankkort, byta adress på Skattemyndigheten och gud vet allt annat som måste grejas. Som tur var kände killen på polisen igen mig, han är en gammal kompis till Pia vilket innebar att jag fick extra snäll hjälp med allt tramsande. Att ansöka om pass när man bor utomlands är INTE så värst straight forward direkt...

Passet fick jag på förmiddagen samma dag jag reste till Uppsala - puh!! Sedan var det ett mindre problem att få flygplatspersonalen att förstå att jag ju borde få flyga på en biljett som inte hade samma efternamn som mitt pass... Men de var hyggliga och hjälpsamma!

Sen blev det ett alldeles för snabbt besök i Uppsala hos Anna och Jonas och ungarna. Anna bjöd på ljuvlig LCHF-mat som passade perfekt, och sen satt vi uppe halva natten och snackade... Hade mycket att ta igen och det var härligt att se hela familjen. Dagen därpå skjutsade hon mig till flyget i Västerås och vips så var resan över.

Måste dock erkänna att det var underbart att komma hem till en mycket efterlängtad Andy som deklarerade redan vid flygparkeringen att "Hörru du det där gör vi inte om i första taget! Nästa gång följer jag med, det är helt enkelt inte rätt att vi ska vara ifrån varandra en hel vecka!"

På vägen hem plockade vi upp Lewis och nu är han här hela veckan. Idag kommer svärisarna över på fika så vi får se om jag kan slita honom ifrån World of Warcraft på datorn...

En av de bästa platserna på jorden...

Magnus har hittat en geocache

Hemliga resplaner

Håller just på att packa de sista bitarna. Inatt kör vi upp till Stansted och sen tar jag flyget över till Sverige. Mamma fyller år i veckan och det är VERKLIGEN på tiden att jag hälsar på. Vi har inte varit i Sverige sedan bröllopet och det är ju nästan lite skämmigt...

Bokade för bara ett par veckor sedan, efter att jag och Andy diskuterat igenom hur vi skulle göra med Sverigebesök närmsta tiden. Han får stanna hemma den här gången, vi sparar på semesterdagar och pengar för att kunna åka på någon resa i höst. Känns trist att vara ifrån honom en hel vecka, men jag får stå ut.

Jag kommer säkert att ha fullt upp, och han jobbar ju mest och sover i veckan så han kanske inte hinner sakna mig så mycket. Raringen ska köra mig hela vägen till flygplatsen vilket tar 4-5 timmar, och sen vända om och köra hem igen. Sen några dagar senare får han göra om alltihop igen för att hämta mig!

Ska försöka hinna med det vanliga - farmor och kanske förhoppningsvis båda mina farbröder med respektive, en pizzakväll med Magnus (jag får väl äta fyllningen och skippa degen!) och sedan en dag på slutet hemma hos bästaste vännen Anna och Jonas och deras två goa ungar.

Nu gäller det bara att klara av ett sista snabbt telefonsamtal till mamma utan att försäga mig och avslöja planerna! Hon vet nämligen inte om att jag kommer än... :)

Weekendtripp

Just nu sitter jag i en fluffig hotellsäng och bloggar. Vi har åkt över till Surrey utanför London för att träffa Lewis över helgen. Normalt hämtar vi honom ju bara och tar med honom till Devon, ett bra tag nu har han kommit en vecka i taget eftersom han inte gått i sin ordinarie skola. Men nu försöker man få till nån form av undervisning som kan funka, och då får det bli helger istället! Tyvärr blir det ju då lite kort, så den här gången valde vi att stanna här och slippa två 30-mils tur och retur-resor på en helg...

Så idag tog vi med honom till Coral Reef, som är en badanläggning i närheten med vattenrutschkanor, kanoner, virvelpoolar och en massa andra roligt. Vi har varit där förut och han älskar det. Och det är ju rätt så kul för oss att vara lite barnsliga ibland också... Fast jag blir lite frustrerad som gammal simmare, eftersom det inte finns någonstans där man kan sträcka ut ordentligt och ta några rejäla simtag utan att riskera att lappa till nån stackars liten treåring i fejset!

Sen blev det McDonalds och en liten biltur i krokarna, och nu sitter vi alltså på hotellrummet ch kollar tv och slappar. Liten minisemester, faktiskt. Men datorn släpper jag ju inte ifrån mig hursomhelst, lilla babylaptopen fick följa med...

Vem i hela friden är det som bestämde att tiden ska gå så här fort?? Det kan inte vara möjligt att det är nästan en hel månad sen senaste blogginlägget... Allvarligt?

På lördag flyger vi över till gamla Svedala för den obligatoriska höstvisiten. Den här gången tar vi omvägen via min kompis Anna och hennes Jonas och ungar i Uppsala och tillbringar helgen där. Can´t wait!! Förra gången vi sågs hade vi bara ett par timmar en kväll att "prata ikapp", och nu blir det lite lugnare.

Sedan blir det hem till mamma fram till torsdagen, och vi ska försöka hinna med att träffa farmor och kanske mina farbröder, och ta den numera traditionella pizzan med Magnus. Åka ut till huset i Vålberg, kanske titta in på gamla jobbet, shoppa lite... *host* hur många dagar sa jag att vi hade på oss?

Andy hoppas på snö, men jag har övertygat honom om att det inte är så stor chans... Och så vill ha se en älg. Hmmm.

Kommer hem natten till fredag, vänder i dörren och plockar upp L (och kanske en kompis) och drar till Devon för att fira Halloween. Ska bo i nyinköpta villavagnen och städa ur lite mer. Den första vagnen är uthyrd den veckan, så vi får in lite pengar som tur är. Dom har ett stort Halloweenfirande i parken, med fyrverkerier, bål, barbeque, maskerad och lite annat, så vi tänkte det kunde vara kul för ungarna att härja runt lite.

Efter den veckan är det bara att ta ett djupt andetag och stålsätta sig för julrushen. Urk.

Veranda makeover

FÖRE

EFTER

Nyaste "babyn" i familjen! Med nya gardiner och en renskrubbning kommer den att bli riktigt fin... fast verandan var större än vi mindes, och det blev väldigt uppenbart när vi började måla *pust* Vi belönade oss själva med en jätteladdning revbensspjäll och vitlöksbröd på den lokala puben, mums.

Besök på Longleat

Rundtur i safariparken med bl a kameler, giraffer, antiloper, vargar, tigrar och lejon... Alla djur verkade må väldigt bra, och hade stora ytor att röra sig på. Vi kände det som om det var VI som satt i bur (varm bil med fönstren stängda så ingen skulle äta upp oss)

...och små illbattingar till apor! Extremt underhållande, särskilt när de slet loss gummilisterna på taket till bilen framför... Det skrattade vi gott och elakt åt. Det låg mindre bildelar överallt i hela parken, men man åker ju in på egen risk! Själva fick vi nöja oss med en present på taket - apbajs.

Lejonen ligger och jäser i förmiddagssolen. Detta var en av de mest populära delarna av djurparken, och det tog evigheter att köra runt. Tigrar, lejon och vargar i varsin del. De hade precis snaskat i sig frukostantilopen och var lite smådåsiga.

Trädgården påminde en hel del om Rottneros, faktiskt... Väldigt välskött och prydligt. Häckarna klippta till perfektion, och vackra rabatter överallt.



Skulle vara rätt coolt att ha en sån där häckskulptur i trädgården hemma! Huset är så stort att de har tappat bort en del rum som de TROR kan finnas där nånstans. Det intressanta med Longleat är att det fortfarande är privatbostad - den nuvarande markisen av Longleat bor i en egendomligt inredd privat svit på övervåningen. Han är... ehm... lite eccentrisk kan man väl säga! Vi såg honom när vi lämnade parken, han var ute och spankulerade med en bekant. Iförd shorts, sandaler och blommig skjorta och med ett yvigt lockigt helskägg och spretigt hår så han ut som en bortsprungen jultomte ungefär. Han har en beräknad förmögenhet på 120 miljoner pund. Oh well. Nån ska ju ha det också.

Låglandsgorillan Nico på egen ö i den lilla sjön. Tyvärr dog hans partner för ett tag sen, och man kan inte introducera en ny eftersom Nico är för gammal för förändringar av den sorten. Med sina 48 år på nacken är han Englands äldsta gorilla. Han har egen satellitteve i det lilla huset, och

enligt uppgift gillar han Simpsons och annat tecknat bäst...

Hjärteknipande kyrkogård - full med små gravstenar för alla husdjur genom århundraderna... mest hundar, men också en grå jako och en och annan katt.

Vad ni ser här är ungefär en fjärdedel av den enorma häcklabyrinten. Vi gick vilse. Länge.