Två minnen

Idag tänker jag speciellt mycket på två personer.

Den första är min älskade lilla farmor Elsa, som fyller 88 år idag. Still going strong, och jag är så tacksam att hon fortfarande finns i mitt liv och är pigg och rask... Jag ringde henne imorse, och vi pratade lite minnen från när jag var liten. Den fantastiska jordgubbstårtan som hon gjorde varje midsommarafton, den årliga hammockmonteringen, julmiddagarna med hela familjen, utflykterna till tivolit på Mariebergsskogen. Jag har så många fina minnen av farmor och farfar från min barndom som jag alltid bär med mig. Grattis på födelsedagen farmor!

Den andre är vår trevlige och försynte bekant Andy, som idag för exakt ett år sedan fattade ett mycket svårt beslut. Han väntade in lågvattnet på morgonen, tog på sig finaste arméuniform, satte sig i bilen, åkte upp på mitten av den höga bron över floden Torridge och hoppade sedan utan minsta tvekan över räcket. Ibland blir det helt enkelt för mycket för en person att hantera.

Varje gång jag åker över bron får jag en rysning längs ryggraden, och jag undrar vad han tänkte under de där sista minuterna. Så tragiskt. Så ledsamt. Jag vet ju att förmodligen kunde inget vi sagt eller gjort påverka vad som hände i någon positiv riktning. Men vi är många som minns dig idag.