Kändes konstigt hela dagen idag. Hela tiden tänker man "nu är det sista gången jag går in på det här lagret...", "det här är sista gången jag skriver en lönerapport", "undrar om nån av småttingarna kommer att packa upp den här lådan inom den närmsta veckan" osv osv i all oändlighet. Lämnade in skåpnyckeln och mitt swipe card (för kassafunktioner) och skopade ihop mina papper på kontoret. Sentimental? You bet!! Jag är hopplös på sånt här.
Men det var trevligt också. Min lilla weekend supervisor Sofia skickade uppmuntrade tillrop via text hela dagen, typ "kom ihåg att allt som händer idag kan du skylla på nån annan!" och "EN HALVTIMME KVAR!" Gulligt. Hon är en av dom jag kommer att sakna mest.
Soux som är chef för en annan concession bjöd mig på lunch. Vi har tillbringat många timmar med att klaga av oss om hur svårt vi har det, ha ha. Har kommit överens om att jag ska titta in ibland och släpa iväg henne på en pint eller två.
Har fått höra av andra i butiken att min personal har pratat om hur mycket dom kommer att sakna mig, och att jag är en bra chef. Det värmer verkligen.
Heidi har hittat en tjej som ska "vikariera" som chef ett tag innan dom hittar någon permanent. Låter som en vettig tjej, vill ju inte att "mina" små ska få nån otrevlig barsk manager... Dom är lite panikslagna just nu, men det lugnar sig nog så fort de har vant sig.
Mitt i alltihop fick jag ett text från lammköttet at han "träffat någon och ville se hur det utvecklas, hoppas du förstår" Oh well. Det var roligt så länge det nästan varade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar