Tillbaka på jobbet igen och det känns ganska okay, eftersom jag vet att Nessa är borta. Puh! Närmaste utmaningen är att de vill skära ner mer på personalen. När jag började i Croydon hade jag ungefär 350 personaltimmar/vecka, nu är jag nere på 185 och de vill ner till 142. Löjligt. Bemanna barn och herr i en butik som är öppen 60 timmar i veckan med en heltidstjänst på 37,5 timmar per avdelning. Hur i helskotta har dom tänkt sig att det ska fungera? Jag kommer att kämpa emot så länge jag kan, inte minst för min personals skull...
Blev förresten kontaktad idag av ett bijouteriföretag som har en chefsposition ledig i Kingston-Upon-Thames (ca 40 min med tåg). Det lustiga är att jag gått förbi just den butiken med Andy och vi båda kommenterade att det vore ett drömjobb för mig men att det nog betalar för dåligt. Och sen några veckor senare ringer dom mig efter att ha hittat mitt CV på nätet... Vet fortfarande inte vad dom erbjuder men ska förmodligen på intervju till veckan, kul!
Har pratat som hastigast med B och chattat litegrann. Har kommit underfund med att vi tydligen båda två är "förvirrade" - vad nu det innebär. Kompis eller attraktion eller båda delarna? Vi får se vad som händer. Han har flera filmuppdrag på gång just nu och sitter och redigerar halva nätterna, så har inte tid med lilla mig *suck*
Apropå på det så verkar karlarna på nätet (och på stan) ha vårkänslor just nu, så heta på gröten som dom är... Lite välja-och-vraka situation vilket ju aldrig är fel... ;-) Killen i Romford - M - har jag fortfarande kontakt med och vi planerar att träffas, släpper inte allt förrän jag vet om det blir nåt med B. Och så har vi ju S, A, A, J, M, E, G, D, C, J och dom andra förstås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar