Happy Birthday to me!

Vaknade i morse och var ett helt år äldre. Håhåjaja. Fast jag har ju ett helt års respit innan jag fyller kärring nästa jul.

Att fylla år på julafton är lite udda. Folk tycker synd om en. Man får väääldigt mycket presenter eftersom alla tycker synd om en. Man får födelsedagspresenter som är inslagna i papper med tomtar och änglar och sånt. Man får födelsedagspresenter som också är julklappar. Man kan aldrig ha fest på sin egen födelsedag. Man är stenbock.

Själv tycker jag att det är toppen. Och dessutom får jag väl skylla mig själv eftersom jag tydligen skulle ha fötts runt Lucia, men i vanlig ordning inte hade så bråttom...

Idag blir det slappning hemma, med svensk julmiddag. (Julafton här är ju "dagen FÖRE jul"... Dumma engelsmän.) Men eftersom jag inte hade tid och energi att trängas på IKEA dagarna före jul har jag inte fått tag på allt jag behövde för en riktig svensk jul. Så jag kör internationellt - spansk tortillaomelett istället för Jansson. Italiensk anitpasti istället för rökt korv. Skotska rollmops istället för sill. Fransk fasanpaté istället för pastejer och syltor. Det låter inte så dumt, faktiskt... Rödbetssalladen fixar jag själv, det är inte så svårt. Fast det hade ju varit bättre om jag hade kommit ihåg att ta ut den färdiga julskinkan ur frysen igår kväll...

Imorrn är jag inbjuden på julmiddag till vänner i Essex... de har mer eller mindre öppet hus på jul, och det brukar vara allt möjligt roligt folk där. Men jag har inte bestämt mig än. Kanske stannar jag hemma och äter chokladpraliner hela dagen...

I miss you, granen

För ett antal år sedan bodde jag i stadsdelen Bellevue i Karlstad. Vår gamle gårdskarl brukade fixa fram en julgran till innergården varje år. Ett år fick vi den här.

Varje gång jag ser den här bilden och tänker tillbaka så blir jag så jävla lycklig. Att en sån liten patetiskt tunn, skranglig och sned gran fick ståta som julgran på gården. Trots att fyra av lamporna inte lös... och dom var ändå inte jämnt placerade. Trots att grenarna slokade och satt lite hur som helst. Barren trillade av efter hand, men den stod tappert kvar. Kan man annat än älska en sån julgran? Det är definitivt den finaste julgran jag haft, och när den till sist togs bort var jag deprimerad i flera dar.

Om en sån liten gran kan bli julgran finns det hopp för oss alla. God Jul på er.

MERRY CHRISTMAS EVERYONE!!

Julförberedelser?

När jag var på väg hem nu på kvällen undrade jag över alla människor som verkade vara ute och supa skallen av sig på pubarna... sen kom jag på att vanliga normala människor - dom som inte jobbar inom handeln - faktiskt gjorde sin sista arbetsdag före jul idag!

Lucky bastards.

Äntligen...

...fick jag igår träffa min online-vän L. Vi har chattat varenda vecka ända sedan i maj, och bor inte särskilt långt ifrån varandra. Men inte förrän nu har vi lyckats träffas! Han var precis så trevlig som jag visste att han skulle vara. Vi tog en öl på puben, en middag på Nando's och en kopp te hemma hos mig, och pratade om livet, kärlek, resor, familjer och mycket annat.

Tyvärr ska han ut och resa några månader i januari, så vi kommer väl bara att ha sporadisk kontakt under tiden... men vi ska försöka ses igen innan han sticker.

Det är märkligt att se nån som man känner så himla väl men aldrig har mött. Snygg är han också! Men inga såna tankar nu, Helena... han är en kompis... så det så... Kompisar är bra att ha, särskilt dom som man kan vara sig själv med.

Okay...nu har

jag sagt ifrån till Mark. Inte en dag för tidigt, enligt många... Kände på morgonen igår - efter att han gått - att det inte gick längre. Jag vet att det kanske inte låtit så, men har är faktiskt en väldigt rar kille... det är bara det att han inte vet vad ett riktigt förhållande innebär. Han har nog inte haft mycket tur med tjejer tidigare, och tror att den där slarviga stilen är normal.

I den här åldern inser man att det inte går att ändra på människor. Man får ta hela paketet. Ibland måste man utforska innehållet noga innan man bestämmer sig för om man ska utnyttja ångerrätten...

*suck*

Efter en...

enorm pizza och ostgratinerat vitlöksbröd på Pizza Hut strax efter jobbet, ett par Coronas på puben och ett tupplur i soffan i Marks knä mådde jag ganska gott. Nu har jag fått sova uuuuut också, och är nästan normal igen! Puh.

Idag börjar Sofia, min gamla tjej från Mexx. Hon är den sista av julextratjejerna som börjar, och det ska bli så kul att jobba med henne igen! Hela den här veckan gör jag de sena skiften... vi har ju öppet 9 - 9 de sista två veckorna före jul. Men nu har nedräkningen börjat iallafall.

Workaholic

Ursäkta bristen på uppdateringar! (Sorry Pierre! :-) ) Den här veckan har bara varit jobb, jobb och mera jobb. Gjorde sex dar på raken, hade ledigt på onsdagen då jag flängde runt som en skållad råtta och fixade julklappar till personalen, skrev och postade julkort och en massa annat, och jobbar nu sex dar på raken igen. Har dessutom gjort en extra timme eller två varje dag. Igår hade vi högsta budgeten på hela året, och vi tog mer pengar under dagen än vad vi normalt gör på en hel vecka... Pust.

Detta leder till tämligen lite aktivitet på kvällarna... typ "ät nåt som går att värma i micron och somna sedan i soffan före klockan tio".

Fick sparka en av jultjejerna, så därför är schemat lite tajt och därför får jag gå in och jobba idag igen. CA, den unga tjejen som jag var osäker på men som trots allt gjorde ett vettigt jobb, skickade mig ett text klockan sju på tisdag morgon "Sorry jag kan inte jobba i kväll eftersom jag inte mår bra alls". Jag HATAR när dom textar mig om sjukdom och vägrar acceptera det. Dessutom är "inte mår bra" inte nån sjukdom som jag känner till... jag vill veta vad som är fel! Hur ska jag kunna veta hur länge de blir borta och kunna planera bemanningen?Är det hosta, magsjuka, vrickat foten, feber, brutit en nagel...? Textade tillbaks "Det finns inget som heter "texta in sig sjuk" - du måste faktiskt ringa och prata med mig personligen" Har inte hört ett ljud sen dess.

Försökte ringa henne flera gånger men hon svarade inte. Hon dök inte upp på onsdagen heller. Uppenbarligen har hon fått nåt viktigare för sig. Så på torsdagen ringde jag och lämnade ett meddelande att hennes kontrakt har upphört. Har fortfarande inte hört nåt. Men mina tjejer kan täcka de flesta skiften så vi är okay. Det är bara söndagarna - jag gör den här och G gör julafton (det finns gränser för vad jag gör - jobba julafton ställer jag inte upp på om jag kan undvika det!!)

Mark sa tidigare att jag kunde komma över till honom på jul, men nu ska han tydligen fira med föräldrarna... Vi har knappt kommunicerat senaste veckorna, och jag skickade honom ett surt mail att jag inte ställer upp på den här situationen längre. Genast var han online på kvällen, och ska nu komma och möta mig efter jobbet ikväll. Fjäsk. Han gör så var tredje vecka och tror att det räcker. Det gör det INTE. Han börjar få slut på "andra chanser". Men jag är för trött för att göra nåt åt det, så det får rulla på till efter jul...

Gåshud

Måste erkänna att det var lite speciellt att se webb-tv från uppskjutningen av Discovery. En svensk - i rymden. Wow. Undrar hur det känns att sitta däruppe. Härnere räcker det att tänka på det för att man ska få gåshud. Heja Fuglesang!

Nu ska jag hoppa in i duschen. Blir ingen ledig dag idag, eftersom M fortfarande är dålig. Så det är bara till att ge sig iväg och jobba igen. Så är det att vara chef... alltid den som får ta stöten. Fast å andra sidan betalar de mig ju ganska bra för att ta stötarna. Och jag tänker inte lämna mina småttingar i sticket. Men nog hade jag behövt vara ledig idag... Jobba 6 dar i sträck under julruschen är ingen höjdare.

Julpaniken...

...börjar dra igång. Fattar inte var alla människor får pengar ifrån, hur kan de spendera så himla mycket på julklappar? De kommer in i butiken och hostar upp ett par tusenlappar för ett smycke utan att blinka.

Det här var en ovanligt stressig dag. Normalt är vi tre som jobbar 9-6, 10-7 och 11-7. Nu skulle M börja 10 istället för 11, och så hade jag en extratjej (CH) 10-6. Men... CH frågade i veckan om hon kunde sluta 4 pga makens julfest på jobbet. Sure, det ska nog gå bra. Och så under natten får jag ett text av M att hon har spytt hela natten och kanske inte kan komma in...

Succé. Vi hördes imorse och hon var inte bättre, så det blev bara till att sälja mer än 150% mer än en vanlig lördag - med mindre personal än en vanlig lördag... Men vi fixade det!!

Själv gjorde jag 9-7 i ett sträck utan nån som helst rast. G fick också skippa lunchen. Vi galopperade över till Boots och köpte varsin smörgås som vi tryckte i oss bakom kassan. That's it. Stackars CH gjorde ju bara sin tredje dag hos oss och det måste ha varit lite småkörigt för henne. Jag har ju inte direkt haft tid att träna upp henne ordentligt. Våra displayer såg ut som Beirut, och vi fick slut på både kedjor och små bärnstenssmycken och en hel del annat. Själva kunde vi nätt och jämt ta oss tid till ett par toabesök under dagen. Man kan ju inte knipa hur länge som helst, och eftersom vi inte har nån toa i butiken måste vi springa upp till kundtoaletterna på övervåningen och köa tillsammans med alla kunder.

Men det gick. Det roligaste var när jag textade ägaren A med dagens siffror, och hon konstaterade att vi slagit butiken vid Oxford Street - där hon själv hade jobbat under dagen. Hi hi hi. Nu ska jag sova.

Nu är jag sliten...

...efter en lång dag med mycket fläng. Började med doktorn igen imorse, återbesök för hamsterkinden, eller parotitis som det så vackert heter. Han var nöjd med utvecklingen, men klagade på mig för att jag inte gått och gjort bröströntgen än... den som jag fick remiss för i oktober *host harkel*

Vidare ner på stan, handlade några julklappar, handlade medicin, handlade julkort och julsnören... sen till posten och köa för att köpa en kartong och packtejp.

Hem igen, rafsa fram alla klappar som skulle skickas. Slå in alltihop i raketfart, veckla ut lådor och jiffypåsar och knöla ner rubbet. Adresser, tejp, kort... medan lunchen puttrade i micron. Slafsade i mig Bolognese, kollade saldot på kontot, iväg ut igen.

Släpade en stor tung kartong plus två stora jiffypåsar till postkontoret uppe i backen, och köade sedan snällt i en halvtimme för nöjet att få betala 700 spänn för att få skicka dom...

Sen upp till tågstationen, där jag tog en taxi till sjukhuset för att få den eländiga röntgen överstökad. Lyckades så småningom hitta rätt avdelning och fick sen sitta där en bra stund och vänta. När mitt namn ropades ut fick jag kliva in i en liten hytt och klä av mig på överkroppen. Istället fick jag en sån där larvig rock som man ser i tv-serier ibland, ni vet en sån där som är öppen i ryggen. (Synd att jag inte hade tillgång till detta sexiga plagg när vi hade julfest!! Särskilt attraktivt är mönstret med Hospital Use Only tryckt i käcka färger över hela eländet.) Sen in till röntgen, vilket gick väldigt snabbt. Stå framför en skärm, hakan på övre kanten av skärmen, armarna ut, håll andan! KLICK, färdigt.

Promenerade sen tillbaks till centrum, vilket är ett par modiga kilometer. Passade på att ta lite bilder med mobilen på vägen... det är fascinerande vilken skillnad det är på västra och östra Croydon. Västra är slummigt, skitigt, brötigt och fullt med folk - mest färgade. Jag känner mig alltid väldigt uttittad när jag promenerar där. Främmande blond fågel... Man kan nästan se var gränsen går för "slummen" går... det är en särskild gatukorsning, och sen börjar centrala/östra (där jag bor) och där är det prydligare, lugnare och affärerna och husen är inte lika nergångna.

Vidare in på närmaste mataffär där jag slet åt mig lite yoghurt, bröd, gurka och annat av livets nödtorft. Sen en snabbis in på kinesen för att köpa mer Tom Kha-soppa, mums!! Stapplade sen hem med kassar på trötta fötter. Tur att man är van att stå hela dagarna...

Egentligen skulle jag ha bytt åt lillgrisen idag... men det får nog vänta en dag eller två. Just nu är jag helt slut. Vadå LEDIG dag??


Västra Croydon...

...och ett par hundra meter längre fram, centrala Croydon... viss skillnad, eller hur?