Dagens goda gärning

Min gamla röda soffa, som jag köpte på rea i Debenhams när jag jobbade i Romford nånstans 2003, har helt plötsligt blivit överflödig. Efter att vi bytte till nya soffor i våras har Lewis haft den på sitt rum, men häromveckan skiftade vi runt lite. Hans våningssäng funkade inte riktigt längre nu när han är en lång (nåja) gänglig (hmm) tonåring som sitter där och hukar över sin laptop. Istället fick han ta över dubbelsängen som stod i gästrummet, och då fick inte soffan plats längre.

Efter ett par veckor i garaget hade jag nu lagt ut den på Freecycle. Det är en hemsida med lokala grupper, där man kan skänka bort grejer man inte behöver. Idén är "hellre återvinna än skicka till tippen". Och det var ju inget fel på soffan, men samtidigt kanske man inte alltid orkar städa upp och snygga till och tvätta och ta kort och lista på eBay och tjafsa för att kanske få ut några hundringar om man har tur. Då är principen med Freecycle perfekt: du får den gratis, men du får ta den i befintligt skick och du får hämta den och göra jobbet själv. Man kan även fråga efter saker som nån kan tänkas ha. Det kan vara allt ifrån överblivna burkar för egen sylt-tillverkning till en barnsäng, en gammal generator eller flyttkartonger.

Tidigare har vi gett bort bl a Snoddas gamla marsvinsbur till en familj där dottern skulle få sitt första egna husdjur och var jätte-excited. Visst finns det många som utnyttjar systemet och försöker tigga till sig husvagnar, plasma-tv och hela vardagsrumsinredningar, men på det hela är det en trevlig grej.

Efter ett antal turer med folk som varit varit "VERY interested" och sedan aldrig hörde av sig igen, fick vi så napp från en trevlig kille som hörde av sig igår. Han fixade fram en minibuss och dök upp på eftermiddan med två kompisar.

Som vanligt var jag ganska sentimental. Jag är hopplös med att göra mig av med saker som gamla bilar, soffor, sängar, böcker... till och med en mikrovågsugn kan ge upphov till anfall av "tack snälla du för alla maträtter du värmt åt mig"-sentimentalitet. En viss hamstrings- och OCD-instinkt gör det inte lättare... Och nu snackar vi en soffa som hängt med i typ åtta år och som var den första rejäla möbeln jag köpte i England. Många nätter har jag sovit i den, efter att ha slocknat efter en sen session av chattande med söta pojkar på MSN eller tre avsnitt av CSI på raken.

Och då, när jag står där i regnet och tycker lite synd om mig själv, nämner killen som är här för att hämta soffan att han bara nyligen hörde talas om Freecycle och är såååå tacksam för soffan och kan inte fatta vilken tur han haft. För han jobbar åt en grabb med Downs syndrom, som precis har fått sitt första egna självständiga boende. Och som inte har tillräckligt med möbler och kommer att bli jätteglad över en egen soffa.

Och tänk, helt plötsligt blev det så lätt att se den åka iväg...

Bortskämmardag

I tisdags var det alltså dags för en Pamper Day på vackra Arlington Court strax utanför Barnstaple. Jag och Tracey hade varsitt bord, jag med mina smycken förstås - och hon visade upp sina inramade fotografier och erbjöd bokningar för t ex bröllopsfotografering. Är du nyfiken har hon en hemsida här. Hon fotar också det hon kallar Boudoir Babes, dvs sexiga intima foton som överraskning till pojkvännen t ex... men jag vet inte om det är så många som vågat nappa på det hittills!


Så här fint är Arlington Court. Anrikt och vackert, med enorm trädgård från 1800-talet. Vilken otrolig miljö för oss att sälja i, jämfört med mitt skrivbord hemma!

En sån här skylt hittar man ju inte varje dag precis. Fast några påfåglar såg jag aldrig till, tyvärr.


Här har vi hela härligheten. Vi hade ömtåliga antika glasskåp med diverse rariteter alldeles bakom oss, och det var lite nervöst att klampa runt bland alla antikviteter (undertecknad ej inräknad). Det var lite väl mörkt i entréhallen där vi höll hus, så det slutade med att jag stod och lös på smyckena med min mobiltelefon större delen av eftermiddagen!

Arlington var fullt av välklädda medelålders damer som gick runt och drack Bucks Fizz, fick nackmassage och makeovers och hade pengar att spendera på "onödigheter". De var väldigt positiva, och jag fick massor med komplimanger för mina smycken (dagen till ära hade jag enbart mina handgjorda grejer med mig och då känns det ju lite extra kul när folk gillar det man säljer).

Många frågade var jag "fanns till vardags" och verkade besvikna att jag inte hade en liten butik nånstans som de kunde besöka. Överlag var dagen riktigt lyckad och jag kom hem på kvällen med fickorna fulla med pengar och ett par beställningar att skicka ut. Inte dumt! Dessutom har jag nu blivit kontaktad av en av damerna, som undrade om jag ville komma och "hålla ett föredrag" om mina smycken på hennes Women's Institute-förening. Inte vet jag hur man gör nåt sånt, men jag ska fundera på det lite...

Guy Fawkes Day

Idag firar vi igen! Knappt har alla små älvor och Draculas smockat i sig sitt lösgodis från Halloween, så är det dags för Guy Fawkes Day, även kallad Bonfire Night.

Guy (Guido) Fawkes var en upprorsman, som år 1605 försökte spränga parlamentet med hjälp av 36 kruttunnor utplacerade på strategiska ställen.

Detta firar vi nu varje 5 november genom att tända massor av majbrasor och skjuta av stora fyrverkerier. Fråga mig inte varför, men lite kul är det och man ska ju aldrig missa ett tillfälle att fira nåt... Lewis är här, och svägerskan Tracey med Lewis två kusiner Oscar och Woody kommer över ikväll, och då ska vi skjuta raketer så det står härliga till, äta hamburgare och överblivet Halloweengodis.

Dessutom vill jag också idag passa på att nämna två små jättefina tjejer som också är värda att fira! Lilla knoddan Ciara som just har fyllt hela 2 år, och våran bästaste lilla Ida, som fyller år imorgon 6 november. GRATTIS till våra finaste töser!

Lyllo

Min styvdotter Sadie sms:ade mig imorse: snälla kan du retweeta mina tweets till Richard Branson (superkänd mångmiljonär/entreprenör som äger Virgin) för jag har anmält mig till en tävling... Såvisst, jag retweetade. Och ser man på, ungen gick och vann hela tävlingen!!

En lyxweekend i New York, inklusive fickpengar. För två pers. Och hon åker på fredag!

Så här gjorde hon det

Och det här vann hon

Avundsjuk? Jag? Näääeeee...

Drömmer mig tillbaka...

Vi åkte runt på en vulkan i Timanfaya Nationalpark

Vi badade och solade på vår lilla strand i Costa Teguise

Vi häpnade över landskapet

...och missade aldrig ett tillfälle att fika, med eller utan utsikt!

Vi åkte på ubåtssafari och såg sjunkna skatter och fiskar

och vi letade upp ett par geocachar också!

Sent omsider kommer det så en liten uppdatering efter resan... Jag kan faktiskt inte fatta att det redan är två och en halv vecka sen vi kom hem!! Vart tar tiden vägen? Och varför är det ibland så svårt att sätta sig ner och skriva några få rader när man egentligen har massor att berätta? Nu får jag faktiskt skärpa till mig.

Som ni säkert förstår av det förra blogginlägget så hade vi en alldeles fantastiskt fin resa. Allt gick så smidigt, inga förseningar eller strul eller otrevligheter. Bara lata, varma dagar med en riktig smekmånadskänsla. Vi var båda väldigt imponerade av Lanzarote och tyckte att det var mycket finare och bättre än vi hade förväntat oss. Landskapet är kargt och ödsligt men samtidigt otroligt dramatiskt, storslaget och hisnande vackert.

Vår lilla hyrbil tog oss till udda små hörn av ön som man kanske inte alltid ser. Vi "åkte vilse" med flit ibland för att upptäcka nya ställen, och trots att vi hann med en hel del så finns det fortfarande massor att utforska. Vi vill gärna åka tillbaka snart, det var något med stämningen och klimatet som tilltalar oss väldigt. Andy började snabbt fantisera om hur jag skulle kunna ha ett litet marknadsstånd och sälja smycken, medan han kunde skaffa taxi-licens eller köra buss eller nåt. Hmmm jo visst är det lätt att drömma sig bort!

Vi var på kamelsafari vid lavafälten

Vi såg hisnande vyer och vackra landskap

Vi åt en massa sånt här gott. Ge lökringarna till maken så
har man en perfekt LCHF-rätt! (Och jo, jag "syndade" lite
med några glassar för en gångs skull)

och vi bodde så här fint.

Till sist en av mina favoritbilder från resan.
Andy och receptionskatten i ett avslappnat ögonblick...

Semestertider

Hade ju tänkt uppdatera regelbundet med bilder och annat från vår semester på Lanzarote, men jag har införskaffat en minst sagt vinglig spansk internetuppkoppling så det får bli lite mer sparsmakat eftersom jag inte alltid har mer än styrfart...

Vi har det iallafall jättebra. Vår ort Costa Teguise är väldigt fin och inte något partyställe, utan har lite lugnare och trevligare atmosfär vilket vi gillar. Vi har hyrt en liten bil och kuskar runt på dagarna och utforskar olika delar av ön. Det finns massor att se och göra! Idag har vi t ex vandrat runt i underjordiska lavatunnlar och beundrat utsikten från en kustremsa 500 meter över havet. Magnifikt, minst sagt.

Bilden nedan är tagen från vår närmaste strand, och där har vi badat och snorklat, och studerat fiskar som simmar upp så nära intill en att man nästan kan ta i dem.

På morgnarna latar vi oss på vår lilla terass, och på kvällarna knallar vi runt och letar upp olika enkla restauranger och sitter där och spanar på folk som går förbi. Då och då hamnar vi i samspråk med någon "fellow Brit" och skojar om hur många ställen här det finns där man kan se "Hem till gården" varje kväll och äta engelsk steak & ale pie... Konstigt nog känner jag mig mer engelsk än svensk när vi är här nere!


Och sen har jag ju förstås hittat en liten mager katt som behöver matas. Naturligtvis. Hade ni trott nåt annat? Varje morgon runt 8.30 dyker hon/han upp på terassen och väntar tålmodigt. I början blev det min frukosttonfisk som gick åt, nu har vi uppgraderat till riktig kattmat. Och varje morgon sitter det lilla livet och fräser vilt åt oss - för säkerhets skull - innan fatet med mat placeras framför nosen. Man vet ju aldrig med turister.

Mot solen och värmen

Om två dygn kommer jag att sitta någonstans vid den här poolen med en drink i näven och min karl vid min sida. Shortsen är lite mindre storlek än vanligt, bikinin är tvättad, iPoden är synkad, pocketböckerna inköpta, solkrämerna provsniffade, pengarna växlade, kattvakterna/chaufförerna mutade, benen rakade, eBay-butiken stängd och paketen postade.


Det känns ju lite småbra faktiskt (årets understatement). Nu är det smekmånadsdags, två år efter bröllopet...

En söndag i bilen

Lewis på väg till Surrey, söndag förmiddag

Sadie på väg till Devon, söndag eftermiddag

Helledudane då. :)

Gåsmarsch

Idag såg vi en man med en gås.

Mannen promenerade runt på bilparkeringen vid vår lokala stormarknad. Gås vaggade efter honom, fram och tillbaka vart han än gick. Efter en stund plockade mannen upp gåsen i famnen och en kille med stor kamerautrustning tog några foton på dem.

Såna slumpmässiga saker händer ofta i England. Liiite undrar man ju varför någon behöver ta kort på en gås utanför Tesco.

En tripp till South Molton

Idag tog jag och Andy en biltur till South Molton, som är en liten pittoresk stad här i närheten. De har en inomhusmarknad som jag funderar på att söka till. Betydligt mer folk och mer säljare än i Bideford, där jag brukar hålla hus.

De senaste gångerna jag har varit på marknaden har jag haft sällskap av svägerskan Tracey, som har börjat sälja egna inramade fotografier. Då det är så lugnt i Bideford, vill vi söka oss ut till nåt annat ställe med lite mer fart. Men det gäller ju också att det inte finns för många säljare där redan med liknande sortiment, oftast begränsar varje marknad hur många som får sälja t ex smycken eller böcker, så det blir en bra blandning och inte alla stånd säljer samma sorts varor.


Ganska mycket folk runt lunchtid! South Molton är en livlig och traditionsrik marknadsstad och en populär sommarstad för turisterna, och marknaden kändes mycket mer levande än vår vanliga. Såg ingen som sålde fotografier och bara ett par med smycken, så vi borde kunna ha en chans där...


Härligt färgglada och fräscha grönsaker från en lokal handlare. Blev riktigt middagssugen, men det fick bli en kopp te på ett café istället. Sen botaniserade vi i lite second hand-affärer (jag köper ibland gamla halsband och liknande att göra om till egna smycken) och strosade runt på stan.


Så här såg mitt marknadsstånd ut i tisdags i Bideford. Hade för en gångs skull med lite make-up och annat blandat, men det var väldigt dött så försäljningen var inte så imponerande. Tror att det dåliga vädret har avskräckt en del av turisterna.

Efter turen till South Molton idag tog vi en sväng till ett gör-det-själv-ställe och köpte en salig blandning av grejer för att bygga några större displayer till mina örhängen. Jag har lite idéer som jag vill försöka förverkliga, men jag får nog vifta med ögonfransarna lite för make och svärfar, så att de kan knåpa ihop dem åt mig. Jag skulle kunna hamra ihop dem själv, men det har jag inte talat om för Andy! Vill ju inte föstöra mina naglar... ;)