Sammanfattning: April 2010

April blev en månad som mest bestod av flyttförberedelser. Försök att att packa ihop möbler och prylar som tidigare fyllde ett normalstort hus, som sedan klämts in i något liknande en svensk sommarstuga. Fast mindre, typ. Under tiden måste hushållet fungera smidigt och du måste kunna sprida ut alla dina företagsgrejer över hela huset utan att ställa till nån oreda. Pust. Varje dag räknade vi ner till flyttdagen med ivrig förväntan.

Kändes lite som "here we go again". Jag räknade ut att jag under min tid i England (sedan hösten 2002) flyttat sammanlagt 7 gånger. På 7 1/2 år. Urk. Nu kändes det som att det vore skönt att faktiskt rota sig lite och kanske stanna ett par år iallafall!

Sadie kom på besök några dagar, och vi hade tur med vädret och fick en riktigt fin helg. Här är vi uppe bland sanddynerna vid stranden i Westward Ho! alldeles bredvid en golfbana som måste ha en av de bättre utsikterna i världen.

I mitten på april var vädret så här ljuvligt, och vi tog en tur till Hartland Point. Där finns en gammal fyr, någon slags arméinstallation, vrakrester från ett skepp som gick på grund på 80-talet, och en vidunderlig utsikt...

Fåren var tämligen oberörda av sin tjusiga omgivning. Vi däremot njöt av solen, åt en glass och vandrade runt bland klipporna.

Här ser man den lilla fyren långt nere. Där bodde fyrvaktaren med hela sin familj under många generationer. Något ensligt, kanske?

Och så här fin utsikt har vi från trädgården i nya huset! Det blev inflyttning i slutet av april, och jag bara ääälskar vyn över floden... kan stå och stirra ut genom fönstret i timmar, känns det som. Mer bilder från huset kommer i maj-summeringen.

Flytten gick bra, det struligaste var faktiskt att få dit katterna! Vi dividerade fram och tillbaka, och bestämde oss för att flytta oss själva tillsammans med katterna dagen före möblemanget, så att de skulle slippa värsta stöket. Alltså knöt vi fast vår dubbelmadrass på biltaket och vinglade dit med den på eftermiddan.

När det sedan blivit mörkt jagade vi fatt i katterna (betydligt lättare sagt än gjort!) och petade in Carlos i transportlådan och Princess i en flyttkartong. Jag tog Carlos, Andy tog Princess, vi hystade in dem i varsin bil och körde i sporrsträck till nya huset. Carlos klagade lite men det var inga problem. När vi kom fram klev jag ur bilen och hojtade till Andy "You guys okay?" varpå han nickade åt bilen till och svarade "hmm beror på vad du menar med okay..." Fastklistrad i bakrutan sitter en vilt stirrande Princess. Tydligen hade hon utan pardon slitit sönder lådan och klättrat ur redan när vi svängde ut från parkeringen...

Men det var ingen fara, så fort vi fått fatt i henne och kånkat in henne i nya sovrummet spatserade hon orädd runt och inspekterade alla vinklar och vrår. Carlos, däremot, var inte lika kaxig utan tillbringade de första timmarna inkrupen under vårt täcke...

Vägarbete

Andy skrattar alltid gott när vi är ute och bilar i Sverige. Han tycker nämligen att svenska vägarbetsskyltar "look gay"... Varje gång han ser en skylt så pekar han och tjoar glatt "But LOOK how CAMP he is!!"

Och det är klart... när man jämför en engelsk som ser ut så här:


Med en svensk skylt som ser ut så här:

Så kan jag faktiskt hålla med om att den svenske arbetaren ser lite... well... femininin ut, kanske...

Och idag är det extra synd om Andy, för han har nämligen MAN FLU. Denna mystiska sjukdom, som vi kvinnor kallar "förkylning" drabbar ju alltså bara män och guuuuud vad dåliga de blir. Just nu ligger han och snarkar på soffan, med stort fluffigt täcke, fyra kuddar, temugg, alvedon, nässpray och Dirty Harry på teven. Stackars liten så svårt han har det.

Sammanfattning: Mars 2010

Våren var här! I början på mars tog vi en sväng till Southampton på sydkusten och hälsade på styvdotter Sadie, som nu pluggar företagande och entreprenörskap på universitet. Hon visade stolt upp sin första lilla lya, ett studentrum i något som liknar våra svenska studentkorridorer.

Hade en fin helg med henne, vi bodde över på ett hotell i närheten (studentrummet har ju inte direkt plats för övernattande gäster!), var ute och käkade, gick på puben, var ute i shoppingvimlet och kollade runt i Southampton i allmänhet.


Vädret var toppen. Här är Lewis hos oss en vecka och vi passade på att ta en sväng ner till stranden i Westward Ho! och njuta av solen... Lewis fick utlopp för en något ovanlig överskottsenergi genom att klättra runt på klipporna, leta upp gamla rostiga cykelfälgar och annat som är viktigt när man är tretton. Motionen gjorde honom gott iallafall!


Kolla in glassbilen... Hockings glass, den bästa i hela världen! Längtar redan till mars i år då den kommer tillbaka. Trots LCHF kan man väl unna sig ett par stycken små kulor per sommar...


En mulen men varm dag var vi nere vid stranden igen, den här gången med våra två "nephews" Oscar och Woody samt Andys föräldrar. Grabbarna sparkade boll och vi andra beundrade talangen och tog kort. Jag blir alltid lika hänförd över denna fantastiska vidsträckta strand, den är över tre kilometer lång och hur bred som helst när det är ebb...


Vi fick med tungt hjärta ge upp vår älskade Volvo, som tjänat oss så troget sen vi köpte den. Men en 3-liters motor och dyr bensin går inte ihop, och när det sedan var dags för besiktning var det såpass mycket som behövde göras att det inte blev lönsamt för oss att behålla den. Så vi sålde den på eBay till en Volvoentusiast i närheten och köpte istället en billig Opel Omega för att ta oss fram till nästa besiktning!

Och sedan bestämde vi oss definitivt för att det var dags för husbyte. En matkasse till och vårt lilla hus skulle förmodligen spricka i sömmarna! Började leta runt bland hyresagenturerna och efter några besvikelser fick vi fatt i en kille som flyttat ner från London några år före oss. Vi fick bra kontakt direkt, och även om vi inte fick huset vi först kollade på (nån annan hann före, och lika bra var det!) så ringde han upp ett par veckor senare och hade då precis fått in ett alldeles nybyggt hus med fyra sovrum och undrade om vi var intresserade...! Japp!!

Wow, så fräscht och så stort... jag är ju inte bortskämd med att bo i stora hus direkt. Och det var till och med en hyra som vi kunde klara av. Och ägaren hade inget emot att vi hade en katt (hmm ja det blev ju två till slut...) Inflyttning bestämdes till slutet på april, så nu var det bara att börja packa igen...

Dags att deklarera

Vädret här på västkusten har lite svårt att bestämma sig... i lördags morse vaknade vi upp till 8 minusgrader, idag var det 10 plus... Fast jag klagar inte, jag vet ju hur kallt, snöigt och jäkligt ni haft i Sverige i vinter!

Har väl varit en tämligen ointressant, vanlig vecka här. Jag har jobbat förstås, gjort en del nya smycken, jagat varor på nätet, åkt till posten, handlat, packat, fotat, listat, bokfört, mailat, stressat över ekonomin och slitit mitt hår i vanlig ordning. I helgen gjorde jag min allra första "self assessment" online, dvs engelska motsvarigheten till självdeklaration. I England behöver man normalt inte fylla i nån alls om man inte är höginkomsttagare, så hittills har jag sluppit undan. Men nu var jag ju tvungen att deklarera bokslutet från företagets första månader, januari till mars förra året. Optimist som jag är har jag ännu inte skaffat nån revisor eller liknande, och det kanske hade varit lättare att lämna det till nån annan men jag hade inte lust att ta den utgiften än. Nästa gång kanske det behövs... Hmm undrar hur stora böter man får om man klantat till det och siffrorna blir fel...? Oh well, jag fick den ju inlämnad i tid iallafall, alltid något!

Vill passa på att säga GRATTIS till David som fyller år idag! ;-)

Sammanfattning: Februari 2010

Tänkte lite snabbt sammanfatta en månad i taget under året som gått, så att ni kan hänga med i svängarna!

Februari var inte nån särskilt spännande månad. Jag jobbade a*slet av mig för att börja bygga upp min lilla onlinebusiness. Under januari hade jag lagt ut lite varor på prov på Tradera, och det blev en riktig rivstart! Så jag började successivt bygga upp ett varulager där, en del smycken och kosmetika men framför allt engelskt godis och en del matvaror.


Det blev snabbt ganska populärt och jag fick fullt sjå, började fundera så smått på att skaffa en liten webshop för att kunna erbjuda mera.

Dessutom körde jag på för fullt på eBay, la upp så mycket varor jag kunde komma över och det kunde vara lite av varje! Smyckena förstås, men även saker som DVD, CD, böcker, babykläder, kuriosa...

Hade väldigt roligt med allt detta, och det var fortfarande en stor lättnad att slippa ifrån mitt gamla jobb. Efterhand insåg jag hur dåligt jag hade mått under de månader jag jobbade där, och jag var glad att jag tagit beslutet att gå i förtid. Det visade sig att den mammalediga fd chefen inte tänkte komma tillbaka (tur för henne, eftersom disciplinära åtgärder väntade pga hennes beteende under tiden hon var borta. Hon snackade skit, spred rykten och gick bakom ryggen på mig och företagsledningen var därför INTE imponerad...) och därför fick min "högra hand" ta över. Hon halkade s a s in på ett bananskal och har väl inte haft det så lätt och inte gjort så värst bra ifrån sig. Hon är ganska ung och oerfaren och inte redo att vara chef över någon. Den sista tjejen (som var jätteduktig) ur "min" personal har nu precis slutat, så nu har hon ingen kvar av det gamla gardet... Så det kan bli.

Anyway, förutom detta var det väl en lugn månad. Vi började definitivt växa ur vårt lilla mini-hus, särskilt med mig staplandes matvaror, kartonger, smyckeslådor, bubbelpåsar, pärmar och gud vet vad i varenda rum... Enkelglas i fönstren är inte det bästa alternativet för en snöig. våt och kall vinter. Och vi fick mögel på väggarna pga fukten. Yuk. Så vi började fundera på något större. Dålig tajming som vanligt, eftersom inkomsten var minst sagt osäker! Men det har väl aldrig hindrat oss...

Vår lilla "fripassagerare" Princess bodde kvar. Vi hade fått tag i ett telefonnummer och tagit kontakt med hennes s.k. ägare i slutet på januari och förklarat att hon var hos oss hela tiden. Kvinnan svarade att "jag kanske kollar efter henne imorrn eller nåt". Vilken entusiasm!! En eftermiddag kom en grabb över och frågade om vi hade hans katt. Princess hörde honom, tog sig en titt och FLYDDE ur huset i vild panik. Han sprang efter henne, skrikandes i högan sky. Hon kom tillbaks halv tre på morgonen, mycket mycket vaksamt och försiktigt... det tog flera dagar innan hon var lugn och trygg igen.

Efter det lät vi henne stanna. Det var ganska uppenbart vem hon ville bo hos, och de hörde aldrig av sig igen... Så hon är fortfarande här. Trygg och välmående, avgudad och adored av både oss och Carlos. Precis som det ska vara.

Matrevolutionen

Igår satt Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och signerade sin nya bok Matrevolutionen i Karlstad. Jag tipsade mamma och hon kuskade ner till stan, köpte ett ex till sig själv och ett till mig, fick dem signerade och pratade också några ord med Andreas och med Monique Forslund, som ju också är mycket aktiv inom LCHF.

Mamma blev inspirerad igen, och jag är lite avundsjuk på att hon kan få tag i all litteratur så lätt och dessutom har folk att prata LCHF med. Här i England är det ju ingen som hört talas om det...

Matrevolutionen ligger redan i topp på alla bästsäljarlistor och nu väntar jag med spänning på att mamma ska skicka mitt ex så jag äntligen får läsa den!

Weekendtripp

Just nu sitter jag i en fluffig hotellsäng och bloggar. Vi har åkt över till Surrey utanför London för att träffa Lewis över helgen. Normalt hämtar vi honom ju bara och tar med honom till Devon, ett bra tag nu har han kommit en vecka i taget eftersom han inte gått i sin ordinarie skola. Men nu försöker man få till nån form av undervisning som kan funka, och då får det bli helger istället! Tyvärr blir det ju då lite kort, så den här gången valde vi att stanna här och slippa två 30-mils tur och retur-resor på en helg...

Så idag tog vi med honom till Coral Reef, som är en badanläggning i närheten med vattenrutschkanor, kanoner, virvelpoolar och en massa andra roligt. Vi har varit där förut och han älskar det. Och det är ju rätt så kul för oss att vara lite barnsliga ibland också... Fast jag blir lite frustrerad som gammal simmare, eftersom det inte finns någonstans där man kan sträcka ut ordentligt och ta några rejäla simtag utan att riskera att lappa till nån stackars liten treåring i fejset!

Sen blev det McDonalds och en liten biltur i krokarna, och nu sitter vi alltså på hotellrummet ch kollar tv och slappar. Liten minisemester, faktiskt. Men datorn släpper jag ju inte ifrån mig hursomhelst, lilla babylaptopen fick följa med...

Ett helt år...

Idag är det exakt ett år sedan jag slutade skriva här. Jag vet inte riktigt varför, kanske var det lite för mycket på gång, kanske var det att jag kände att jag hade tappat lite fart med bloggandet. Kanske det bara blev lite för nära, lite för personligt, och allt som behövdes var en paus... Eller kanske så enkelt som att jag tillbringar mycket tid framför datorn, och det är så mycket annat som ska göras så bloggandet blev bara en ytterligare "uppgift" snarare än ett nöje.

En lång paus blev det! Men lite då och då har jag upplevt något eller sett något och tänkt "wow, det där måste jag blogga om!" och sen kommit på att jag inte håller på länge och då har jag känt en liten saknad efter det.

Så ett år, precis på dagen, kändes lagom. Det har hänt ganska mycket under tiden! Men vi får väl ta en sak i taget. Jag tänker inte känna någon press på att jag måste skriva ett visst antal inlägg under en vecka eller en månad eller whatever, jag tänker blogga när jag känner för det. Vem vet, det kanske blir ofta?

Jag fick en smärre chock när jag kollade min besöksstatistik häromdagen, vilket jag inte gjort på nästan ett år. Flera hundra besök varje månad, trots att jag inte skrivit nåt inlägg på ett helt år! Fantastiskt. Jag blev lite rörd, och lite generad för att jag inte hållt er alla uppdaterade. Är nyfiken på vilka ni alla är också. Men jag ska skärpa mig lite. Jag ska berätta om husflytten. Om katterna. Om jobbet. Om att vara gift med Andy. Och allt annat som är livet inemellan. Vardag för mig, men kanske intressant för någon annan... Vill ni hänga på så vore det roligt!

Rusningstrafik i Devon

Det suger.

Sitter just och slötittar på Celebrity Big Brother... Basshunter-Jonas är ju i huset i år, som ni säkert vet. Har väl inte funderat så mycket på att det är en svensk med. Han har flörtat och hånglat med Katia Ivanova, som just brutit upp med gamle rockräven Ronnie Wood. Tjejerna här i England tycker att Jonas är superhunkig. Hmm. Han är väl snäll men lite menlös, vad det verkar.

MEN... alldeles nyss zoomade dom in honom när han satt och fipplade med nåt. Måste sett konstigt ut för alla engelsmän, den där vita lilla fyrkanten. Men min erfarna radar fångade upp det lilla föremålet direkt. SNUS. En liten påsprilla. Han beundrade den, fipplade lite till, sög lite på den och petade sen in den under läppen. Den där diskreta, vana rörelsen med tungan för att trycka in den så långt som möjligt.

Den 11 februari är det två år sen jag slutade. Och j*vlar vad sugen jag blev. Fasen också.

J*vla Jonas.





Vintrig utflykt i The Burrows, en slags allmänning i närheten av våran strand. Stort och blåsigt hedland. Folk flyger drakar, spelar golf och rastar hundar. Hästarna kan röra sig fritt, precis som i New Forest. Jag var ju tvungen fram och klappa. Den vita pållen var endast måttligt imponerad, eftersom jag inte hade nåt att bjuda på. Men en snygg bild fick jag iallafall.