Jag hjärta Andy

Förra året satt jag hemma - med teven och en entrecote - och tyckte lite synd om mig själv.

I år blev det take-away från kinakrogen, vi skålade i Baileys och mumsade hjärtformade doughnuts. Lite smörigt, men kul. Imorse hittade jag ett stort kort med nallar och hjärtan på köksbänken, och när jag kom hem låg det en långstjälkad mörkröd ros på min huvudkudde.

Vem behöver champagne, Parisresor, diamantringar och dyra middagar med levande ljus? Jag har min grabb. Och han är bäst i världen. Så det så.

Idag ska jag säga upp två jätterara tjejer eftersom vi har för mycket personal i en av våra butiker. Det känns inget vidare.

Jag vet att det är en del av mitt jobb, och jag kan göra mitt bästa för att se till att det blir så skonsamt som möjligt för dem. Men fy och usch vad hemsk jag känner mig! Visst har jag sparkat folk förut i mina tidigare jobb, men då har det var personer som misskött sig.

En av dem, t ex, försvann från butiksgolvet för att gå till McDonalds, ljög om sin sjukfrånvaro och förfalskade sitt eget sjukintyg. En annan hånglade med flickvännen på butiksgolvet, och smet sedan iväg på lunchen för att dricka ett par bärs. Detta gjorde han sittandes på en parkbänk alldeles utanför fönstret till butikens säkerhetsvaktskontor. Smart grabb. Som tur var hade inte jag personligen anställt dom klappträna... då skulle jag nog ha sparkat mig själv i ändan för dålig personkännedom!

Men idag är det en annan situation. Och jag tar ett par djupa andetag medan jag packar ner mina papper.

SNODDAS

R.I.P.

Februari 2003 - Januari 2008

God fortsättning!

Jaha, det var det det. En styck jul, en styck nyår och en styck ålderskris avklarad. Det var kanon att fira en svensk jul igen, men utöver mamma var farmor den enda vi hann med att träffa. Både jag och Andy flöt igenom julen i ett dimmigt förkylningstöcken. Men Kalle Anka var där, och skinka fick vi, och risgrynsgröt, och fina presenter... Mysigt. Och en liten antydan till snö på söndagskvällen när vi landade.

Nyår firade vi i Devon med Andys familj. Fortfarande förkylda. Och dimmiga. Lugnt och fridfullt tolvslag skålandes med Andys syrra, och söndagsstek med föräldrarna på nyårsdagen.

Vi har hittat en jätteduktig "pet sitter" (djurvakt) som kommer hit när vi behöver och tar hand om både katten och marsvinet. Det underlättar väldigt att veta att nån tittar till dom, kelar och pysslar och matar. Vi anlitade henne båda helgerna, och det gick galant. Fast Carlos var väldigt desperat efter lek och kel när vi väl kom hem!

Annars är det tillbaka i selen igen. Min kollega Sally är ledig den här veckan, och båda ägarna är halvlediga. Så gissa vem så får göra grovjobbet? Kontorsdamen ringde häromdan och bad mig hitta lite mer personal till en av våra julbutiker. "Jaha, vilka skift behöver du nån till?" "Öhhm ja vi har ju bara en person just nu för hela veckan..." Great. Lyckades tråckla ihop det till slut, men fick en del sura miner när jag var tvungen att norpa personal från andra butiker för att täcka upp. Oh well. Rean är i full gång, och vissa butiker börjar få dåligt med reavaror och då måste det omfördelas. Halva personalstyrkan är utslagen av förkylningar, virus och magsjukor. Resten är igång med pluggandet igen, och har inte tid att jobba extra. En dam snackar skit om allt och alla, ljuger och lägger sig i. Två av butikscheferna är i luven på varann på grund av ett borttappat vitguldscertifikat. Allt är precis som vanligt, med andra ord.

Efterlysning

En större mängd kattmat av diverse märken försvann någon gång under torsdagsnatten från en köksbänk i centrala Staines. Delar av bytet återfanns tidigt morgonen därpå inne i sovrummet. Värdet av det stulna är ännu inte känt, men tros vara tämligen ringa.

Förövaren, som är av okänt ursprung, har beskrivits som en ung svart-vit man med lång svans.

Café, perrong 5, Twickenham tågstation en sen decemberkväll.

Oh my god, nu var det väääldigt länge sen jag bloggade. Nåja. Är igång och jobbar med besked, det är jobba sova äta jobba sova äta som gäller. Tre arbetsdagar kvar. Woo hoo!

Julfest

Fortfarande har jag inte lyckats ta mig längre än till soffan. Huvudvärk, snorig täppt näsa, kallsvettig, vimmelkantig och yr och med en hackig hosta som gått ner i bröstet var det bara att hålla sig hemma från jobbet för första gången sen jag började på Toko.

Och med min vanliga supertajming missade jag dessutom årets julparty, som gick av stapeln igår kväll. Har redan hört delar av skvallret, he he he, men jag är såååååå jäkla sur över att jag inte kunde gå. Oh well. Inget att göra åt.

Är för dålig för att göra nåt vettigt, så det blir mest att slöglo på Animal Planet eller gamla repriser av Frasier. Katten håller mig sällskap tills Andy kommer hem på kvällarna, och han har börjat väcka mig på morgnarna genom att ställa sig och knåda på mitt bröst och dregla av lycka rätt i ansiktet på mig. Katten alltså. Inte Andy.

Snorf snörvel

Idag var det meningen att jag och Andy skulle gå till svenska kyrkans julmarknad. Trots fem år i England har jag aldrig lyckats ta mig dit, och tyckte det skulle vara mysigt att visa Andy svenska jultraditioner och kanske provsmaka lite glögg och pepparkakor - så han är förberedd när vi dyker upp hemma hos mamma...

Men icke. Istället sitter jag uppkurad i soffan omgiven av pappersnäsdukar, halstabletter, temugg, Nurofen och nån mysko hostmedicin från hälsokosten. You guessed it. Stressen har hunnit ifatt, och förutom hostan som vägrar ge med sig har jag nu som grädde på moset fått en riktig rejäl "head cold" - dunderförkylning.

Jobbmobilen fortsätter ringa fast det är söndag, och nu har jag satt den i "tyst" läge. Nån jävla måtta får det vara. I torsdags när jag försökte ha en ledig dag fick jag sammanlagt 6 text och 13 samtal från jobbet. Nog för att jag och Sally förväntas jobba extra hårt som area managers, men ska jag ha 24-timmars jour vill jag nog ha lite bättre betalt, thank you very much. Så idag är jag ledig. Och sjuk. Låt mig vara ifred.

Äntligen!

Två veckor har släpat sig fram... med jobb, jobb, sömn, mat och sen mera jobb. Men nu kommer han äntligen hem från Florida. Can´t wait!!

Mestadels har jag jobbat sena skift i en av mina butiker i centrala London, eftersom butikschefen har varit på semester. Har kommit hem strax före tio på kvällarna, ätit nåt slumpmässigt, kelat med katten och sen krupit i säng. Sicken party animal jag är!!

Carlos the cat ska till farbror/tant veterinären i eftermiddag för att få sin första vaccination. Lyckligt ovetandes far han runt i huset, jagar sin egen svans i badkaret (ny favoritlek), gnäller efter mat var tionde minut ungefär, gosar in sig bredvid mig i sängen på natten samt anfaller och dödar allt som kommer i hans väg, t ex plastkorkar från PETflaskor, skinkbitar, topz, datormus, vindruvor, mobiltelefoner, pennor, kvitton, läppstift eller örhängen.

Han spinner högre och mer än nån annan katt jag träffat på, och följer mig som en liten skugga vart jag än går i huset. Lite småstressad blir man när han sitter på badrumsgolvet och studerar en medan man pinkar, men i övrigt är det ganska trevligt! Han har varit ett fantastiskt sällskap för mig medan Andy har varit borta.

Apropå ingenting så kommer vi till Sverige ett par dar över jul. Det blir en snabbvisit, från natten före julafton till annandag eftermiddag, men det ska bli toppen att få fira en svensk jul med mamma, skinka och Kalle Anka efter fem år av kalkon och tappra försök att göra egen rödbetssallad...