fredag, juni 05, 2009

Jamen jösses vad tiden flyger... har inte uppdaterat på flera veckor, och ändå händer det så mycket hela tiden som jag vill berätta om!

Jag började jobba igen förra veckan. Hittills har det gått riktigt bra, butiken är trevlig och tjejerna i mitt team är helt okay. En av dom sökte jobbet men fick det inte, så hon är lite trulig fortfarande, men det går över så småningom.

Det är precis den sorts jobb som jag tänkte mig att jag skulle kunna ha när vi flyttade hit. Inte så fasligt stressigt, en lagom stor butik med ett lagom stort team, ingen karriärjakt, inte så långa öppettider, möjlighet att ha en ledig lördag då och då.

I tisdags och onsdags var jag i Street i Somerset för att jobba parallellt med chefen i en annan butik ett par dagar. Bodde över på hotell i närheten, och jobbade i butiken med leverans, kunder, pappersarbete och annat. Vi hade jättetrevligt, och det blev nästan som en liten utflykt eftersom området är så pittoreskt. Jag såg Glastonbury Tor på distans, nån gång skulle jag vilja åka dit och kolla ordentligt.

Andy har varit på säljkurs hela veckan för att fräscha upp kunskaperna, han kommer hem ikväll och har med sig Lewis som han fiskar upp på vägen. Trots dryga två år tillsammans längtar jag efter honom som en galning när han inte är hemma! Jag har städat huset, kört ett par tvättar, köpt hem god mat och fluffat upp katten så att allt ska vara fint när han kommer.

På lunchen idag (ledig idag, puh!) stack jag ner till "The Ho" alltså... err... centrum kan man väl säga... inte för att det är så stort, ha ha. Satt på en bänk i solen och njöt av vyn över havet, sen knallade jag över till vår lokala slaktare och bunkrade upp med köttfärs, skinkstek och hemmagjorda lamm- och mintkorvar, hur gott som helst! De har allt man kan tänka sig, och dessutom fantastiska grönsaker och stoooora sprättägg från en lokal gård, och allting är billigare än på stormarknaden.


Visst känner jag mig priviligierad. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit några tuffa månader, och jag har varit stressad, orolig och nere - men nu har det vänt. Ordentligt.

Vi har båda jobb som verkar bli okay, vi trivs i vårt pyttelilla hus, vädret är fint och vi bor ett stenkast från en fantastisk strand, i ett milt klimat och med barn- och kattvakt runt hörnet.

Carlos har sin förnäma flickvän och älskar att smyga runt husen på nätterna, och sover sen hela dagarna helt utslagen.

Lewis har en lugnare period och sover bättre och är mindre stressad.

Maten - vår LCHF-livsstil - funkar bra, vi har gått ner i vikt båda två och mår toppen. Stackars Andy har varit tvungen att äta vanlig mat hela veckan på kursen, och beklagade sig igår att han kände sig eländig och längtade efter "våran mat".

Villavagnarna är båda äntligen i ordning och vi har redan fått jättefina tackbrev från nöjda kunder.

Min bästa vän Anna och hennes Jonas och två barn kommer över i juli och ska stanna en hel vecka i en av vagnarna, så vi kommer att hinna ses en hel del förhoppningsvis.

Och i augusti samlar vi ihop hela gänget och flyger över till Sverige för att gifta oss.

Visst känns det bra... *suckar förnöjt och rättar till dynan på solstolen *

måndag, maj 18, 2009

Jaha ja

Då är man med jobb igen då!

Intervju nummer ett gick sisådär, kände mig lite ringrostig och blev nog lite för flamsig. Intervju nummer två gick bättre, hade mer flyt i frågorna och var lite kaxigare.

Intervju nummer två gav utdelning. Butikschef i en affär som säljer bl a kaffe, te och choklad av den exklusivare sorten. Dom har också snyggt porslin typ muggar och färgglada tallrikar. Ett mamma-vik till januari eller eventuellt längre.

Lönen är pinsamt låg jämfört med vad jag hade på Toko. Men det här är Devon... det tar tio minuter med bil att ta sig till jobbet. Och öppettiderna är 10 - 18 de flesta dagar.

Det låter som att jag faktiskt kan ha ett liv utanför jobbet för en gångs skull.

Man tackar.

söndag, maj 17, 2009

Blandad kompott


Det här är Carlos nya flickvän. Vi vet inte var hon bor eller vad hon heter. Hon är ung och spenslig och nån slags oriental/russian blue-blandning tror vi. Väldigt stilig. En dag dök hon bara upp i trädgården och lurade med honom på dåligheter. De klättrar på hustaken i hela kvarteret på kvällarna och hoppar upp och ner på taket till vår inglasning. Hon kommer in i huset via kattluckan och äter upp Carlos mat, sover i vår soffa, jagar honom runt huset halva nätterna och ibland fräser och morrar dom åt varann och vevar tassar så hårtussarna flyger. Han är verkligen "a smitten kitten" och avgudar henne med skräckblandad förtjusning...


Här har vi ett praktexempel på "the King of Barbeque" Andys försök att sätta eld på föräldrarnas trädgård. Resterande medlemmar i familjen söker skydd i inglasningen. Inget brann ner denna gång, men förut har han lyckats elda upp ett halvt staket, en grill samt en kusins ögonbryn. Vid olika tillfällen. Och han önskar sig en eldkastare i julklapp nästa år. Det blir det inget med.


Här har Carlos trillat ner från ett hustak eller nåt, och har skrapat upp hela hakan och tycker lite synd om sig själv. Är det bara jag som tycker att han ser ut som katten Gustaf?


Och till sist en ljuvlig solnedgång över stranden i Westward Ho. Magiskt!

måndag, maj 11, 2009

På jobbfronten lite nytt

Nu har det äntligen börjat röra på sig med jobbsökandet. Andy har varit på ett möte nu på morgonen, och bestämt sig för att nappa på ett säljjobb. Innan vi träffades, för tre år sen, jobbade han som säljare på ett företag som han trivdes med, men han fick en ny regionschef som han inte tyckte om att jobba för och slutade strax efter. Nu letar dom en säljare här i krokarna, och regionsansvarige här verkar vettig och delar Andys åsikter om hur jobbet ska göras.

Provisionsbaserade jobb kan ju vara lite vingligt för oss just nu, men Andy är en jätteduktig säljare så jag tror nog han kan dra runt det! Blir konstigt att se honom i kostym istället för shorts och flip-flops...

Själv har jag en intervju imorgon och en på onsdag, båda butikschefsjobb. Väletablerade firmor är de båda två, men jag vet ännu inget om lön, arbetstider osv. Här i Devon får man ta vara på möjligheterna, så jag tycker det är väl värt en timme av min tid för att se om dom kan vara nåt för mig. Det dyker inte upp så många jobb, så de som finns har förmodligen hundratals sökande. Att komma så långt som intervju är inte dåligt, och två på samma vecka är rena flytet!

Tummar hålles.

söndag, maj 03, 2009

Caravan Makeover

FÖRE



EFTER


Inte riktigt klara med villavagn nummer två än, men så här fin ser den iallafall ut nu! Ett stort tack till svenska vännen Vivi, som är flink med en symaskin och som har sytt dom fräscha nya gardinerna åt oss.

fredag, april 24, 2009

Karln är ledig

...han är officiellt singel, alltså. Vi har haft möte med en karl på kommunen/rådhuset för att få ett intyg, motsvarande hindersprövning, på att Andy är singel och kan gifta sig med mig. En massa detaljer skulle fyllas i, plats, tid och datum för vigseln, personuppgifter om mig och honom osv.

Liiiite pinsamt blev det ju när Andy fick frågan "Och hur gammal är du?" Han stirrade blankt framför sig i fem sekunder, och vände sig sen till mig och frågade "Hur gammal är jag nu igen??"

Jag fick le mitt allra vackraste "nej-då-jag-är-inte-alls-nån-visumsökande-illegal-invandrare-som-betalat-en-årslön-för-att-han-ska-gifta-sig-med-mig-så-jag-får-stanna-i-landet" leende och svarade iskallt "43", varpå Andy kontrade "Jaså? Jag trodde jag var 42..."

onsdag, april 22, 2009

Okay...

...det kanske inte var världens bästa ide´att ställa ljusstaken ute i den smällheta inglasningen...

tisdag, april 21, 2009

Inte för att jag vill skryta, men...

...hur är vädret hos ER? :-) Har fått höra på flera håll att det är dags att ta av vinterdäcken i Sverige - själva jobbar vi på solbrännan i shorts och flip-flops...

Jodå, vi har faktiskt palmer också...


Vår fantastiska strand som är över tre kilometer lång...
Får man verkligen ha det SÅ bra?


Vi sprang på syster Tracey, Oz och Woody på "the green" och Andy var inte sen med att hoppa in och spela fotboll. Totalt regelvidriga manövrar på alla kanter, som ni själva kan se... Själv föredrog jag att sätta mig på en filt och njuta av den värmande solen.

(Klicka på bilderna för förstoring)

torsdag, april 16, 2009

Carlos Houdini

Ibland när man har haft en lång slitig dag i trädgården med diverse klättrande på staket och tak så blir man så väldigt, väldigt trött...

onsdag, april 15, 2009

Uppdatering

Mamma klagade på mig tidigare. Jag har varit slö och inte uppdaterat bloggen. Jag erkänner, jag är skyldig! Dagarna rinner iväg, och jag tror att anledningen till att jag inte skrivit så mycket är att det är egentligen så himla mycket att skriva om att jag inte vet var jag ska börja...

T ex skulle jag vilja skriva om hur bilen pajade mitt på motorvägen bara några mil från London när vi skjutsade hem Lewis. Hur vi fick hjälp av fyra olika bilbärgare, och blev bärgade hela vägen tillbaka till Devon - via Southampton - och kom hem halv fem på morgonen. Efter tolv timmar. Fast tur i oturen, det finns en Volvohandlare i Barnstaple någon mil bort, som kunde fixa hem reservdelar på bara nån dag. Och så fick vi en check på £25 av bärgarna, AA, eftersom vi fick vänta så länge och behövde köpa nåt att äta...

Och så skulle jag kunna berätta om hur mycket smidigare det var att registrera sig hos en husläkare i Westward Ho jämfört med Staines. I Staines fick vi boka tid för att få boka en tid. Vi fick gå dit två gånger med olika papper. Vi var tvungna att visa upp flera olika bevis på var vi bodde, typ räkningar och hyreskontrakt. Körkort. Pass. Vi blev snästa åt. I Westward Ho knallade vi in, fyllde i ett formulär och lämnade det i receptionen. Klart.

Fär att inte tala om arbetsförmedlingen! De har inte ens en säkerhetsvakt här, ha ha ha... bara ett gäng vänliga små tanter som tycker att det är såååå trevligt att man flyttat hit.

Eller så kunde jag nämna att vi tittade in hos kommunen idag för att boka tid för ett "certificate of no impediment" åt Andy. Det är den engelska motsvarigheten till hindersprövning. Vi gifter oss den 22 augusti. Den 20 maj - tre månader före bröllopet - åker vi till Sverige för att ansöka om hindersprövning. Den gäller i fyra månader. Den engelska gäller ett år i England, men bara fyra månader i Sverige. Det tar 21 dagar att få den, så vi måste ansöka ungefär en månad före resan i maj. Andy har nu bokat ett besök för ansökan den 22 april. Vilket är på dagen fyra månader före bröllopet. Vilket är exakt så länge som pappret är giltigt. Så det kan ju bli lite tajt, om inte allt flyter på som det ska...

Det är underbart att bo här. Tempot är annorlunda, folk är lugnare och mer saktmodiga. Saker får ta lite tid. Men samtidigt behöver man sällan vänta länge. Det är inga köer på posten och banken. Personalen är inte så stressad och tjurig. Man får alltid en parkeringsplats utanför mataffären utan att behöva köra runt som en idiot i tio minuter.

Och det är billigt. Maten. Bensinen. Att gå på bio. Att äta ute. Att handla pryttlar till huset. Att parkera. Häromdagen köpte vi en cappucino och en kopp te. Killen ville ha £1.70, drygt 20 kronor. Jag var tvungen att fråga om det var för bägge. Och det var det.

Men jag ska inte tjata om allt det där. Istället ska jag lägga in några bilder från när vi åkte till vackra och pittoreska kuststaden Bude i Cornwall häromdagen.







(Klicka på bilderna för förstoring)