Jamen jösses vad tiden flyger... har inte uppdaterat på flera veckor, och ändå händer det så mycket hela tiden som jag vill berätta om!

Jag började jobba igen förra veckan. Hittills har det gått riktigt bra, butiken är trevlig och tjejerna i mitt team är helt okay. En av dom sökte jobbet men fick det inte, så hon är lite trulig fortfarande, men det går över så småningom.

Det är precis den sorts jobb som jag tänkte mig att jag skulle kunna ha när vi flyttade hit. Inte så fasligt stressigt, en lagom stor butik med ett lagom stort team, ingen karriärjakt, inte så långa öppettider, möjlighet att ha en ledig lördag då och då.

I tisdags och onsdags var jag i Street i Somerset för att jobba parallellt med chefen i en annan butik ett par dagar. Bodde över på hotell i närheten, och jobbade i butiken med leverans, kunder, pappersarbete och annat. Vi hade jättetrevligt, och det blev nästan som en liten utflykt eftersom området är så pittoreskt. Jag såg Glastonbury Tor på distans, nån gång skulle jag vilja åka dit och kolla ordentligt.

Andy har varit på säljkurs hela veckan för att fräscha upp kunskaperna, han kommer hem ikväll och har med sig Lewis som han fiskar upp på vägen. Trots dryga två år tillsammans längtar jag efter honom som en galning när han inte är hemma! Jag har städat huset, kört ett par tvättar, köpt hem god mat och fluffat upp katten så att allt ska vara fint när han kommer.

På lunchen idag (ledig idag, puh!) stack jag ner till "The Ho" alltså... err... centrum kan man väl säga... inte för att det är så stort, ha ha. Satt på en bänk i solen och njöt av vyn över havet, sen knallade jag över till vår lokala slaktare och bunkrade upp med köttfärs, skinkstek och hemmagjorda lamm- och mintkorvar, hur gott som helst! De har allt man kan tänka sig, och dessutom fantastiska grönsaker och stoooora sprättägg från en lokal gård, och allting är billigare än på stormarknaden.


Visst känner jag mig priviligierad. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit några tuffa månader, och jag har varit stressad, orolig och nere - men nu har det vänt. Ordentligt.

Vi har båda jobb som verkar bli okay, vi trivs i vårt pyttelilla hus, vädret är fint och vi bor ett stenkast från en fantastisk strand, i ett milt klimat och med barn- och kattvakt runt hörnet.

Carlos har sin förnäma flickvän och älskar att smyga runt husen på nätterna, och sover sen hela dagarna helt utslagen.

Lewis har en lugnare period och sover bättre och är mindre stressad.

Maten - vår LCHF-livsstil - funkar bra, vi har gått ner i vikt båda två och mår toppen. Stackars Andy har varit tvungen att äta vanlig mat hela veckan på kursen, och beklagade sig igår att han kände sig eländig och längtade efter "våran mat".

Villavagnarna är båda äntligen i ordning och vi har redan fått jättefina tackbrev från nöjda kunder.

Min bästa vän Anna och hennes Jonas och två barn kommer över i juli och ska stanna en hel vecka i en av vagnarna, så vi kommer att hinna ses en hel del förhoppningsvis.

Och i augusti samlar vi ihop hela gänget och flyger över till Sverige för att gifta oss.

Visst känns det bra... *suckar förnöjt och rättar till dynan på solstolen *