Karlar på väg ut och in

Skulle egentligen träffat Mark idag - första gången på en månad. Men istället sitter jag här och huttrar, medan två rörmokarkarlar slamrar och står i ute i köket. Pinknödig är jag, och sugen på en kopp te... men vattnet är ju avstängt sen tre timmar tillbaka! Det kanske var lika bra att det inte blev nåt av med Mark idag, eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill. Jag vet ju att det inte kommer att funka, men det är ändå svårt att säga ifrån på skrapen. Jag kanske är feg, vad vet jag... Jag vill inte såra honom, men vet ju att vi är alldeles för olika som människor, med olika inställning till livet. Det kanske bara var dålig tajming att vi möttes just nu, när han är så nere. Men samtidigt kan man ju faktiskt hålla kontakt ordentligt även om man råkar ha en bruten fot!

Ni kanske kommer ihåg A, musikern jag dejtade ett tag i somras precis före Mark - han som sjabblade till det rätt ordentligt. Jag berättade inte hela historien här på bloggen, eftersom jag inte orkade just då... Iallafall så backade han ur helt oväntat och på ett ganska abrupt sätt, eftersom han plötsligt insåg att han inte rett ut sina känslor efter sin förra relation. Men nu påstår han att han är redo för nåt nytt. Han har i snart två månader jagat mig och vill att vi ska testa igen... Jag har varit stönig och sagt nej, och också berättat att jag dejtar nån annan. Men han har inte gett upp.

Vi har sagt att vi ska ses till veckan... Inte fan vet jag om det är nån bra idé, men jag tänker göra det iallafall. Har inte sett honom sen i början på augusti, och det vore intressant att se hur det känns att träffa honom igen. Alla förtjänar en andra chans. Det är ju inte som att han bedrog mig eller nåt, det var bara sättet han hanterade det hela på... Fumligt, som 95% av alla karlar jag träffat! Oh well. Den som lever får se, som dom säger.

Inte så hett inatt

Igår morse när jag vaknade kändes det lite kyligt och ruggigt. Ingen värme. Skruvade på varmvattenkranen. Inget varmvatten. Great! Trycket hade sjunkit i gasvarmvattenberedaren ganska så drastiskt, och jag visste inte hur jag skulle få upp det igen.

Jag ringde hyresagenturen, som ringde lägenhetsägarens syster, som i sin tur ringde rörmokaren (det är inte så smidigt system, faktiskt...). Han kom över på kvällen, tog en rejäl titt och konstaterade att varmvattenberedaren hade gått till de sälla jaktmarkerna.

Så nu har jag bara till att vänta tills imorrn, när han kommer och installerar en ny. Duschen imorse kunde jag glömma, jag fick springa meelan kök och badrum och fylla på vatten från vattenkokaren i badkaret men fick ändå bara upp det till rumstemperatur eftersom det svalnade så fort i kylan. Mysigt värre att stå på knä i tjugogradigt vatten och tvätta håret!

Fast natten gick bra, jag sov som en gris eftersom jag lindade in mig i täcket som en liten kokong på soffan, med värmefläkt på och flera lager med kläder. Tack och lov för Polarsockor!

Efter jobbet idag (gick kanon, kul dag och mycket pengar) sköt jag upp hemkomsten genom att åka till Sainsburys och dra ut på sallads- och kycklingleverinköpet så länge som möjligt. Lillgrisen satt hemma och huttrade, stackarn... men värmefläkten gjorde nytta för oss båda så fort jag fick på den. Tur att man är van vid det arktiska engelska klimatet, ha ha ha!

Jag mötte Lassie (WAG-versionen)

För några veckor sen hade vi en riktig stropp-kund i butiken. En ung tjej som skulle köpa en ring, men krånglade nåt alldeles oerhört. Hon ville ha den ändrad till en mindre storlek, och till och med ändra designen på ringen. Inget problem. Men hennes attityd var hopplös... hon var snorkig och nedlåtande mot G och visade tydligt att det nästan var under hennes värdighet att handla av sånt slödder som oss. Typ "ja DU kanske kan förstå vad jag menar eftersom HON uppenbarligen inte kan greppa vad jag vill få gjort!" och i den stilen. Dessutom ville hon inte betala i förväg eftersom hon tidigare hade köpt en ring åt sin syster och systern kanske inte ville behålla den och då blir hon sittandes med ett tillgodokvitto så kunde hon vänta och kanske byta ringen mot den gamla osv osv. *suck* Jag tog över kunden eftersom hon var så besvärlig, och gjorde tålmodigt klart för henne vilka regler vi följer, vad det skulle kosta osv. För att bli av med henne gjorde jag till slut ett undantag och lät henne betala i efterskott.

Jag sa till min personal att de inte skulle ta åt sig av hennes uppträdande, eftersom hon uppenbarligen var en liten prinsessa som var van att få allt hon pekade på. Så kodnamnet för kunden blev genast "lilla prinsessan". Ett par veckor senare (tyvärr på min lediga dag) kommer hon in för att hämta ringen, och då duger inte den storlek som hon SJÄLV har beställt. Nädå, den är för stoooor för hennes delikata lilla finger. Så kan vi genast ändra den till en halvstorlek mindre? Utan betalning, förstås... Jag instruerade alla mina tjejer att efter detta INTE fixa nåt mer åt henne utan att hon betalade fullt pris för alla åtgärder. Ytterligare nån vecka senare kommer hon in, och tycker fortfarande att den är för stor. Men M, min nya tjej, stod på sig och sa att det var den storlek hon beställt och kunde hon nu vara snäll och betala. Så till slut köpte hon ringen och lommade muttrandes iväg.

Imorse ringde P och berättade "du vet lilla prinsessan? När hon var inne för ett tag sen hade hon med sin pojkvän och han satt på vår pall och såg uttråkad ut medan hon tjafsade fram och tillbaka... Well, jag läste tidningen häromdan och såg en bild på honom... fattar inte att jag inte kände igen honom! (P är ett stort fotbollsfans) Han är ju VM-spelaren xxx!!"

Oops! :-) En av Englands mest kända fotbollsspelare... bruden är alltså en WAG! (Wife And Girlfriend) De bor i ett hus värt 40 mille och han drar in ungefär en miljon i veckan. (Konstigt att hon inte hade råd med 200 spänn för att få ringen ändrad, stackars liten) Hon är i tidningarna titt som tätt och är oftast med på tio-i-topplistan över de populäraste fotbollsfruarna. Hon måste ju ha blivit skitsur på att ingen av oss ens kände igen henne och bemötte henne med den andakt och respekt hon förmodligen själv tycker att hon förtjänar... (Ööh hoppas ni såg ironin som dröp av tangentbordet där) Sorry, men vi behandlar alla kunder lika, oavsett vem dom råkar vara. Är någon stroppig och otrevlig mot mig och min personal så tänker jag minsann inte stå där och fjäska för personen ifråga.

Och själv blir jag inte så otroligt imponerad av nån som blir känd för att de råkar pöka på nån som är kändis. En självständig tjej som tjänar sina egna pengar och bygger upp sitt eget liv har min fulla respekt. Men bortskämda morrhoppor som lever genom nån annans framgång - näe tack!

Men nu i efterhand så tycker jag att det var himla kul att vi inte visste vem hon var... gud så irriterande det måste ha varit för henne...

(Micke, jag vet att du håller på att dö av nyfikenhet nu - men jag får ju vara lite diskret och inte nämna namn här på bloggen :-) )

Fem om dan

När jag kom hem efter Sverigeresan kände jag mig allmänt plufsig och överäten efter alla mastiga middagar. Ett par dagar senare var jag ute och handlade och såg som vanligt reklamen för "5 a day" - alltså ät fem portioner frukt och grönt om dagen. Tänkte att jag skulle testa ett tag... nu har jag ju aldrig varit känd för att äta några mängder av grönsaker, men frukt gillar jag ju! Nu kan jag inte hejda mig... det har blivit en vana och jag mår faktiskt riktigt bra av det. (Förutom hosta och trötthet och lite andra allmänna åkommor ha ha)

Frukosten brukar bli ett glas tomatjuice, en fullkornsskiva med sallad, ost eller skinka och soltorkade tomater, samt en fettsnål yoghurt med mammas supernyttiga hemlagade flingblandning.

Till lunch - istället för att köpa nåt ute som jag brukar - tar jag med mig två smörgåsar med magert pålägg och en bytta med färskt frukt och grönt, t ex körsbärstomater, rädisor, champinjoner, paprika och vindruvor.

Midagen ser ut ungefär så här, beroende på entusiasm, ekonomi - och om jag överhuvudtaget orkar bry mig att laga till nåt:

Lunch söndag - stekt kycklinglever med tomatröra, broccoli och grönsallad


Middag lördag - wok på lövbiff, nudlar, blandade grönsaker och sweet chillisås


Middag fredag - ugnsstekt laxkotlett med chamnpinjoner, citron, soya och färsk timjan, samt gröna bönor

Det är verkligen inte likt mig... men nu märker jag att jag riktigt längtar efter mina grönsaker... och konstigt nog är jag inte det minsta sugen på saker som chips och sötsaker... How weird!

För dig som är nyfiken så räknas 80 gram frukt eller grönt som en portion. Det är ungefär 2 nävar broccoli, 4 bitar soltorkad tomat, 1 banan/äpple/päron, 7 körsbärstomater eller 1 majskolv. Läs mer på den här sidan

Veckan som gått

Nu har det varit segt med uppdateringarna igen. Har jobbat mycket den senaste veckan. Min heltidare G är på semester, och en av söndagstjejerna är sjuk. Toppen. Gjorde sex dagar i sträck, och flera gånger fick vi ta hjälp av huvudkontoret för att få en lunchavbytare. Oh well, det är gjort nu iallafall. Den här veckan blir lite lättare - förhoppningsvis!

I måndags var det chefsmöte i en av butikerna inne i centrala London. Ganska avslappnad stämning jämfört med Mexx, och det var kul att träffa de andra cheferna som jag hittills inte hunnit bekanta mig med mer än på telefon. Alla verkar sympatiska, ingen som stack ut på nåt otrevligt sätt. Pratade med regionschefen om min heltidare G, och lyckades få till en ganska ordentlig löneförhöjning åt henne. Kanon - det blir en trevlig överraskning för henne när hon kommer tillbaka nästa vecka. Efteråt var vi några stycken som gick på puben och tog några öl. I efterhand insåg jag att det inte var nån bra idé för mig, eftersom röken fick mig att hosta som en galning halva natten. Men kul var det! Och alltid bra att snacka in sig med folk som jobbat där lite längre och är mer insatta i skvallret...

Har pratat ut lite med Mark, fick äntligen tag på honom igår natt. Känns lite bättre, men det är ett lite knepigt förhållande... Vi ska försöka ses på söndag iallafall. Fast han får nog lägga på ett kol om det ska bli riktigt bra. Han är tjurig för att han inte får träffa sin dotter just nu, och för att han varit sjukskriven så länge pga foten. Han drattade omkull igen härom veckan (det där med kryckor är krångligt!) och det gjorde det hela värre. Men jag försökte få honom att inse att han inte kan sätta mig i pausläge tills saker och ting har rett ut sig, jag måste få vara med i processen så jag vet vad som händer i hans liv. Iallafall fyller han år idag, hela 29... :-) Barnrumpa (alternativt lammkött).

Imorse var jag uppe tidigt igen och hämtade mina provresultat från Walk-In Centret. Det var bara siffror och sa mig absolut ingenting, så jag stegade iväg till drop-in-mottagningen hos min nya läkare. Enligt honom var alla värden helt normala - blodsocker, kolesterol och allt sånt. Skönt att höra - det är inget större fel på mig iallafall! Men ett värde var högt, och det var värdet för "okänd infektion". Det är väl den som orsakar hostan. Han gav mig en remiss och ska skicka iväg mig för att röntga bröstet på sjukhuset, och så skrev han ut en effektivare hostmedicin.

Jag köpte ut medicinen, handlade lite mat, gick hem och lagade lunch, pratade med mamma i telefon och slocknade sen på soffan och sov som en gris i sex timmar... Gud vad skönt det var! Att jag är trött kan ju eventuellt bero på att jag var vaken och chattade med olika personer mellan halv ett och fem i natt... Nu har jag iallafall kvicknat till, bytt åt marsvinet, diskat lite och så. Och medicinen verkar fungera hyfsat. Could be worse.

Blodprov

Idag (klockan sju på morgonen!) tog jag mig i kragen och knallade tillbaks till vårt Walk-In Centre för att ta blodprov, som dom bad mig förra veckan. Isch. Jag var tvungen att fasta i tolv timmar innan, så det blev ingen nattmacka eller annat igår kväll, och ingen frukost. Och dessutom är jag ingen större vän av nålar. Så länge jag slipper se dom sticka mig går det hyfsat. Men sköterskan var väldigt duktig och försiktig, så det gick bra. Hela 5 provrör sög de ur mig, och nu ska dom kolla diabetes och kolesterol och körtelfeber och jag vet inte allt vad det var. Som sköterskan i fredags uttryckte det - "you need a full M.O.T!!" (engelsk bilbesiktning) Om en vecka ska jag få resultaten.

Sen stegade jag iväg och registrerade mig hos en GP också, så nån ska kunna behandla mig! En GP (General Practitioner) är en allmänläkare, typ husläkare. Här måste man registrera sig hos en speciell, beroende på var man bor och var dom har plats för nya patienter. Jag fick några tips av sköterskan i fredags, och det visade sig gå bra där. Fast receptionisten stirrade blankt på mig när jag försökte förklara att jag faktiskt varit i England i fyra år utan att behöva gå till doktorn... "Jamen var har du varit registrerad förut??" "Umm... det har jag inte..."

Så nu blir det obligatorisk allmän hälsokoll den 30e, men jag ska gå dit på drop-in när jag fått provresultaten från Walk-In Centret. Lite omständligt, men det är bara nu i början... i fortsättningen går jag direkt till doktorn.

Under tiden tar jag tacksamt emot alla huskurer mot rethosta som ni kan erbjuda!

Hack hack host

Har varit lite trögt med uppdateringarna... veckan har väl inte varit nåt vidare direkt.

Har fått lite kontakt med Mark, men bara några minuter på chatten klockan fyra på morgonen, typ... han sa att han är sur på sin fot (den brutna) och på sin dator (den funkar inget vidare) men att han var okay... och sen slängde datorn ut honom igen. Inte mycket att hurra för, alltså. Vet inte ens när vi ska ses igen, så det hela känns lite meningslöst just nu.

Hostan ger inte med sig, snarare har den blivit värre. Min personal bara skakar på huvudena när jag går där och hackar dagarna i ända. Så jag tog mig i kragen i fredags och gick iväg till vårt "Walk-In Centre" - typ svensk vårdcentral fast utan tidsbokning. Har inte hört så mycket positivt om dom, men jag blev faktiskt ganska imponerad. Det kostar ingenting, och sköterskan jag träffade tog mig verkligen på allvar och tillbringade runt 40 minuter med att ställa frågor, klämma och lyssna och titta.

Hon trodde att mitt immunförsvar är lite väl kasst just nu, och att det är stressrelaterat. Jag protesterade genast att jag faktiskt inte har ett så stressigt jobb och att jag verkligen trivs med det... men då frågade hon "men privat då?"... och så började jag tänka... det senaste året har ju faktiskt varit ganska tufft! Pappa som gick bort, den inte så roliga bouppteckningen, en jäkla massa strul och brustet hjärta med pojkvänner och andra karlar, puckot till "pet sitter" efter den tuffa resan till Sverige, nazist-regionschefen på Mexx, stressen med det jobbet innan jag bytte till mitt nuvarande, problemet med hälsporresyndromet hela förra vintern och våren (mycket bättre nu, men det påverkar mig fortfarande en del), min vän M som inte riktigt var den jag trodde... Kanske inte så jäkla konstigt att man dyker så småningom.

Det mår man gott av!

Idag fick jag fint beröm från en av ägarna av firman jag jobbar för. Hennes väninna hade varit inne i min butik och handlat (utan att ge sig tillkänna som bekant till ägaren) och hade blivit hemskt imponerad av den charm och utmärkta service hon blivit bemött med. Och hon beskrev mig till utseendet som den som hjälpt henne. Kul!! Jag var "lovely and absolutely charming"... Sånt gör gott att höra. Och det skadar ju inte att ägarna får veta det heller :-)

I övrigt så är det väl sådär. Har inte haft kontakt med Mark sen i onsdags. Han har ingen vanlig telefon, och har fortfarande inte hittat laddaren till sin mobil. Och hans dator krånglar också. Suck. Hoppas allt är okay och att det bara är att han är lite allmänt oorganiserad...

Och dessutom har jag en envis hackig hosta som inte har gett sig på över en månad. Och nu har jag fått ont i halsen också. Verkar som om det cirkulerar en del halsfluss i krokarna. Men det har jag fan inte tid med just nu.

Tack för tipset...

... Isabell Hon tycker jag ska hänga ut min "pet sitter" här på bloggen, så att andra kan varnas för att använda henne. Men eftersom jag inte vill att min blogg ska utsättas för nåt slags anklagelse för förtal eller liknande, tänker jag göra en separat websida för detta ändamål. På det viset kan folk som söker på hennes namn på nätet hitta sidan och läsa om hur hon betett sig. Och eftersom hon fortfarande inte tagit kontakt med mig eller lämnat tillbaka nycklarna och pengarna jag betalade henne så tycker jag faktiskt att hon förtjänar det!

Grabbhelg

Derby var kul. Egentligen var vi ju inte mycket i själva Derby, utan i några mindre byar norrut, Belper och Ripley. Fast det är fasen inte lätt att hålla takten med 3 karlar som alla kan dra i sig en ansenlig mängd sprit på några timmar! Många pubar blev det... och en curry... och några klubbar. Och himla trevligt faktiskt. Hotellet var nytt och fräscht. Några kort fick jag till också. Så...

...Bloggen proudly presents: Pubsoffemannen, Mark