Jaa... vad kan man säga om en sån här dag...
Djungeltelegrafen började gå på jobbet tidigt på förmiddan, att något hade hänt i London. Någon sorts explosion... Det var svårt att få någon korrekt info, ingen visste riktigt vad som hade hänt. Sedan började sms:en droppa in från oroliga kompisar i Sverige "Är du okay??" Samtidigt bröt hela telenätet ihop, så jag kunde inte skicka några svar och tala om att vi var oskadda här ute! Lyckades så småningom komma fram till mamma och berätta att allt var väl.
Oron började spridas, folk hittade alla möjliga konstiga paket som dom givetvis trodde var bomber, och helt plötsligt var större delen av Croydon centrum avspärrat. Tågstationen, ett par banker, en stor kundparkering osv - allt spärrades av, evakuerades och genomsöktes. Personalen på kvällsskiftet kunde inte ta sig in till jobbet, och jag fnattade runt som en yr höna för att få fatt i alla 20 i min personal för att se att dom var okay. Inte så lätt när man varken kan ringa eller sms:a! Värst var oron för alla jag känner som jobbar inne i London - är nån skadad eller t o m värre?? Chris som åker tåg via Liverpool Street... Cathy som brukar ta Circle Line till Victoria... Ed som jobbar nånstans i närheten av Edgware Road... Jem som jobbar nära Russell Square osv osv.
Torsdag är normalt vår sena kväll i Allders, men butiksledningen bestämde sig för att stänga klockan sex eftersom så många var uppskakade och hade svårt att ta sig dit och hem.
Nu har det lugnat sig lite, men det kommer att dröja några dagar innan livet återgår till det normala. Jag har fått tag på alla "mina" Mexxar och alla är okay. En har en kompis på sjukhus med skrubbsår och hjärnskakning, en annan var bara 5 minuter från Aldgate när bomben smällde. Kunde ha varit värre. Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar