Efter en sexdagars arbetsvecka är det skönt att få en ynklig dags vila... Imorse vaknade jag upp i en knökfull säng. Fyra på bredden - styvsonen L, pojkvännen, jag och så katten. Mysigt men aningen trångt!
Vi har varit ute och shoppat - lite nya jobbkläder åt mig, grejer för Floridaresan åt Andy och son, kattmat och käk. Och så flängde vi runt för att hitta en affär som fortfarande hade ett ex av The Sunday Mail. Det var nämligen så att en stylist kom in till en av våra Toko-butiker och lånade smycken för några veckor sedan. De användes till en photo shoot med Katie Price ("glamourmodellen" Jordan). Kanonreklam för oss! Very exciting. Stylisten älskade våra grejer och frågade om hon fick låna mer framöver. Ja tack! Vill ni kolla in reportaget så finns det på den här sidan. De blingiga ringarna på de två översta bilderna är från oss. Hmmm kanske vi skulle sälja dom på eBay? :-)
Jag har fått tillbaka den retliga bröstinfektionen som jag hade förra året, och hostar och hackar som en galning igen. Har varit till läkare och sedan knaprat antibiotika i en vecka, men hostan sitter i. *suck* Hjälper väl knappast att jobba 50-timmarsveckor, men vad gör man?
Katten Carlos blir tuffare och tuffare för varje dag. Vi fick honom av en tjej som hade haft honom i ett par veckor. Hon hade huset fullt med boxerhundar, valpar och skrikande ungar. Han var mager som en sticka och livrädd för allting. Första dan gömde han sig i ett köksskåp i åtta timmar innan jag lyckades lura ut honom. Vi fick stänga in oss i arbetsrummet med honom så att han var tvungen att "umgås" med oss och vänja sig vid att inget var farligt här.
Efter ett par dar uppgraderade vi till sovrummet, så han kunde vara med oss hela kvällarna och nätterna. Vi fick smyga runt... minsta ljud eller rörelse fick honom att hoppa högt. Men nu far han runt i hela huset som ett yrväder och leker så det står härliga till! Äter som en häst, och sover tryggt i sängen mellan oss. Underbart. Inte förrän han kom hit insåg jag hur mycket jag har saknat att ha en katt under de senaste fem åren. Livet är helt enkelt inte fullkomligt utan kisse.
söndag, oktober 28, 2007
söndag, oktober 21, 2007
fredag, oktober 19, 2007
tisdag, oktober 16, 2007
Arbetsnarkoman
Känns som att jag försummar allt och alla just nu. I flera veckor har jag varit så fruktansvärt trött och stressad och upptagen.
Har inte ringt nån hemma i Sverige. Har inte svarat på mail som jag fått från vänner och bekanta. Har inte gjort iordning i nya huset som planerat. Det har bara varit jobb, jobb, jobb. Jag tycker jobbet i sig är jättekul och motiverande, men ägarna tror fortfarande att jag och Sally kan fixa regionschefandet ett par dar i veckan och vara butikschefer resten. I själva verket gör vi massor med övertid varenda vecka, bara för att försöka hinna med allt. Så fort vi har koll på läget, skickar de på oss nåt nytt att ordna upp.
Vi är båda lika envisa och samvetsgranna, och därför sliter vi ont för att göra allt på rätt sätt. Urk. När vi kommenterar att vi gör en massa extra timmar, svarar de att det ska vi absolut inte behöva göra och att vi måste försöka ta igen det i ledig tid. Men när då??
Men det är ändå positivt att de är väldigt nöjda med oss båda och tycker att vi gör ett bra jobb. Och de har sagt att deras jobb är lättare nu, eftersom vi tar stöten att se till att butikerna fungerar som de ska.
Både jag och Andy kommer hem runt halv åtta, åtta varje kväll. Slänger in nåt i mikron och slevar i oss, och sen somnar minst en av oss prompt i soffan... Klockan fem är Andy uppe igen. Jag går upp halv sju (zombie). Andy jobbar just nu så mycket han nånsin kan för att dra in lite extrapengar, eftersom han ska åka med sonen, syrran med söner samt deras föräldrar till Florida i två veckor. De bokade resan i samma veva som vi träffades, och alla försökte få mig att boka i efterhand och hänga på.
Visst vore det toppen! Men 1. vi har inte råd att kosta på tre stycken flygbiljetter och åkpass och all annat. Andy betalar ju redan för sig och sonen. 2. jag kan inte få semester mitt i november och 3. jag har bara en veckas semester kvar i vilket fall. Så den veckan tar jag nu. I princip. Jag jobbar hemifrån, snarare. Men jag kan tänka mig hur tjurig jag kommer att vara när Andy och de andra åker läskiga bergochdalbanor i DisneyWorld och njuter av solen, medan jag stretar hem från tågstationen i det blöta novembermörkret med min rullväska i släptåg...
I helgen flydde vi till Devon, och det var riktigt skönt att få ett break. Slappade hemma hos Andys syrra. Gick ner till the Sunshine Cafe, som lämnar en del övrigt att önska vad gäller dekor och interiör, men som gör de mest fantastiska cheesy chips man kan tänka sig (tjocka hemmagjorda pommes frites, salt, maltvinäger och drivor av smält ost ovanpå. Mmmmmm). Åkte och shoppade. Satt och hängde i soffan och kollade dåliga teveprogram. Underbart. Mer sånt, tack!
Har inte ringt nån hemma i Sverige. Har inte svarat på mail som jag fått från vänner och bekanta. Har inte gjort iordning i nya huset som planerat. Det har bara varit jobb, jobb, jobb. Jag tycker jobbet i sig är jättekul och motiverande, men ägarna tror fortfarande att jag och Sally kan fixa regionschefandet ett par dar i veckan och vara butikschefer resten. I själva verket gör vi massor med övertid varenda vecka, bara för att försöka hinna med allt. Så fort vi har koll på läget, skickar de på oss nåt nytt att ordna upp.
Vi är båda lika envisa och samvetsgranna, och därför sliter vi ont för att göra allt på rätt sätt. Urk. När vi kommenterar att vi gör en massa extra timmar, svarar de att det ska vi absolut inte behöva göra och att vi måste försöka ta igen det i ledig tid. Men när då??
Men det är ändå positivt att de är väldigt nöjda med oss båda och tycker att vi gör ett bra jobb. Och de har sagt att deras jobb är lättare nu, eftersom vi tar stöten att se till att butikerna fungerar som de ska.
Både jag och Andy kommer hem runt halv åtta, åtta varje kväll. Slänger in nåt i mikron och slevar i oss, och sen somnar minst en av oss prompt i soffan... Klockan fem är Andy uppe igen. Jag går upp halv sju (zombie). Andy jobbar just nu så mycket han nånsin kan för att dra in lite extrapengar, eftersom han ska åka med sonen, syrran med söner samt deras föräldrar till Florida i två veckor. De bokade resan i samma veva som vi träffades, och alla försökte få mig att boka i efterhand och hänga på.
Visst vore det toppen! Men 1. vi har inte råd att kosta på tre stycken flygbiljetter och åkpass och all annat. Andy betalar ju redan för sig och sonen. 2. jag kan inte få semester mitt i november och 3. jag har bara en veckas semester kvar i vilket fall. Så den veckan tar jag nu. I princip. Jag jobbar hemifrån, snarare. Men jag kan tänka mig hur tjurig jag kommer att vara när Andy och de andra åker läskiga bergochdalbanor i DisneyWorld och njuter av solen, medan jag stretar hem från tågstationen i det blöta novembermörkret med min rullväska i släptåg...
I helgen flydde vi till Devon, och det var riktigt skönt att få ett break. Slappade hemma hos Andys syrra. Gick ner till the Sunshine Cafe, som lämnar en del övrigt att önska vad gäller dekor och interiör, men som gör de mest fantastiska cheesy chips man kan tänka sig (tjocka hemmagjorda pommes frites, salt, maltvinäger och drivor av smält ost ovanpå. Mmmmmm). Åkte och shoppade. Satt och hängde i soffan och kollade dåliga teveprogram. Underbart. Mer sånt, tack!
söndag, september 30, 2007
Chokladtårta
Konversation med elvaårig styvson på fish & chips-ställe söndag eftermiddag:
- Ni har inte likadana näsor.
- Öhm neej det har vi inte, för vi är ju inte släkt med varann...
- Inte likadana ögon heller. Eller munnar.
- Nej... vi är ju inte släkt med varann... då skulle vi ju inte kunna vara pojkvän och flickvän...
*kort paus*
- Men ni är ju gifta ju?
- Nej L, vi är inte gifta!
- Men... jag var ju på ert bröllop häromdagen!
- ???
- Eller... jag kanske drömde det...
- Ja det måste du nog ha gjort, för vi har inte gift oss!
- Hmm... för jag åt chokladtårta på ert bröllop... alldeles för mycket... sen mådde jag illa och spydde. Jag drömde nog det.
*kort paus*
- Om ni gifter er, kommer det att finnas chokladtårta på bröllopet då?
- Självklart! Vi kan ha den största chokladtårta du nånsin sett.
- Bra.
- Ni har inte likadana näsor.
- Öhm neej det har vi inte, för vi är ju inte släkt med varann...
- Inte likadana ögon heller. Eller munnar.
- Nej... vi är ju inte släkt med varann... då skulle vi ju inte kunna vara pojkvän och flickvän...
*kort paus*
- Men ni är ju gifta ju?
- Nej L, vi är inte gifta!
- Men... jag var ju på ert bröllop häromdagen!
- ???
- Eller... jag kanske drömde det...
- Ja det måste du nog ha gjort, för vi har inte gift oss!
- Hmm... för jag åt chokladtårta på ert bröllop... alldeles för mycket... sen mådde jag illa och spydde. Jag drömde nog det.
*kort paus*
- Om ni gifter er, kommer det att finnas chokladtårta på bröllopet då?
- Självklart! Vi kan ha den största chokladtårta du nånsin sett.
- Bra.
måndag, september 24, 2007
Stormy weather
Idag vaknade jag upp till ösregn och stormbyar. Helt plötsligt känns inte femtonminuterspromenaden till tågstationen som nån jättekul grej...
Hittills har det gått väldigt bra, även om det är slitigt att släpa på pärmar, kalendrar, rullväska med varor och kontorsmaterial och lite annat smått och gott som jag belamras med med jämna mellanrum. Men regn och blåst är inte kul. Alls. Kanske ringer efter en taxi.
För att minska släpandet på arbetspapper och kalender har jag införskaffat en sprillans ny liten mini-laptop. 11,1 inches för att vara exakt. Den är hur söt som helst. Så nu är jag i full fart med att flytta över alla arbetsdokument, lägga in min kalender osv. Kollar upp mobilt bredband, man kan få ett hyfsat abbonnemang för ett par hundringar i månaden om man inte laddar hem för mycket. Men jag ska ju bara kolla lite e-mail och sånt. Inte spela datorspel på tåget eller chatta på msn eller nåt sånt. Eller...?
Har äntligen fått ut arvet efter pappa, och laptopen var den lilla lyx jag unnade mig för tillfället. Det mesta fick jag ut i aktier och fonder, och dom ska jag försöka hålla på litegrann. Huset är borta för alltid, men jag fick iallafall ut både laglott och arvslott till slut, eftersom jag stod på mig. Ingen förmögenhet, men en liten buffert som kan komma väl till pass framöver. Ett par saker som betyder mycket för mig kommer jag också att få - en snidad häst och en vapensamling som mina föräldrar byggde upp tillsammans när jag var liten. Men den här gången orkade jag inte åka ut till huset och hämta dom.
Summan av ett liv. Det kändes konstigt. Nu hoppas jag att pappas fru får tummen ur och ser till att han får en gravsten. Det har faktiskt gått ett och ett halvt år.
Hittills har det gått väldigt bra, även om det är slitigt att släpa på pärmar, kalendrar, rullväska med varor och kontorsmaterial och lite annat smått och gott som jag belamras med med jämna mellanrum. Men regn och blåst är inte kul. Alls. Kanske ringer efter en taxi.
För att minska släpandet på arbetspapper och kalender har jag införskaffat en sprillans ny liten mini-laptop. 11,1 inches för att vara exakt. Den är hur söt som helst. Så nu är jag i full fart med att flytta över alla arbetsdokument, lägga in min kalender osv. Kollar upp mobilt bredband, man kan få ett hyfsat abbonnemang för ett par hundringar i månaden om man inte laddar hem för mycket. Men jag ska ju bara kolla lite e-mail och sånt. Inte spela datorspel på tåget eller chatta på msn eller nåt sånt. Eller...?
Har äntligen fått ut arvet efter pappa, och laptopen var den lilla lyx jag unnade mig för tillfället. Det mesta fick jag ut i aktier och fonder, och dom ska jag försöka hålla på litegrann. Huset är borta för alltid, men jag fick iallafall ut både laglott och arvslott till slut, eftersom jag stod på mig. Ingen förmögenhet, men en liten buffert som kan komma väl till pass framöver. Ett par saker som betyder mycket för mig kommer jag också att få - en snidad häst och en vapensamling som mina föräldrar byggde upp tillsammans när jag var liten. Men den här gången orkade jag inte åka ut till huset och hämta dom.
Summan av ett liv. Det kändes konstigt. Nu hoppas jag att pappas fru får tummen ur och ser till att han får en gravsten. Det har faktiskt gått ett och ett halvt år.
söndag, september 16, 2007
Ljuvliga sommar-Sverige
Andy hjälper mamma trimma gräsmattan
Hemma hos min farbror Affen och hans Mari. Svensk öl och smörgåstårta i trädgården!
Andy testar nävgröt med fläsk och lingonsylt uppe på Tossebergsklätten nära Torsby.
Utsikt från Tossebergsklätten
Mamma på Mårbacka
Underbara, ljuvliga Arnäs - ett av mina absoluta favoritställen i världen
Andy tar ett svensk dopp i Vänern
Magnus njuter av sommarsolen på Arnäs
Surströmmingsdags!! Andy konstaterar att lukten inte är så illa som alla svenskar har påstått.
Dags att hugga in. Andys omdöme: lite pilligt att rensa, men surströmmingen smakar bra, och tunnbröd med mesost är mumma.
Pias dotter lär Andy vad de olika färgerna heter på svenskaBredband är himmelriket!
Bättre sent än aldrig - jag är tillbaka!
Jag vet att ni är många som har muttrat om hur lång tid det tagit för mig att uppdatera, men det är först nu som jag har fått bredband igen efter flytten... Och allt har varit såååå körigt! Jag lovar att jag ska berätta allt om den senaste månaden, men vi får ta det i etapper.
Men... Sverigeresan är avklarad och gick galant. Trevligt var det. Vi har flyttat till nya huset och trivs jättebra. Har kastat mig tillbaks in i jobbet efter semestern och det blev en riktig rivstart, eftersom 3 tjejer i "mina" butiker hade sagt upp sig under tiden jag var borta. En för att plugga, två för nya och mer välbetalda jobb. Jäklar. Rekrytera, rekrytera, rekrytera.
Vi har haft svärföräldrarna här för att hjälpa till med flytten. Vi har Andys son L och hans styvdotter S här den här helgen, och håller dom sysselsatta med datorer, pubmiddagar och teve. Vi har installerat telefoner, satellitteve, bredband och allt annat som behövs. Vi har släpat möbler och kartonger upp och ner och ut och in. Vi har irriterat oss på hyresagenturer, telefonbolag, sopgubbar, inventeringsbolag, fd hyresgäster och lite annat smått och gott.
Det är nu ganska exakt fem år sen jag flyttade till England, och äntligen känns det som att alla bitar börjar falla på plats.
Nu kan livet börja. Bring it on.
Jag vet att ni är många som har muttrat om hur lång tid det tagit för mig att uppdatera, men det är först nu som jag har fått bredband igen efter flytten... Och allt har varit såååå körigt! Jag lovar att jag ska berätta allt om den senaste månaden, men vi får ta det i etapper.
Men... Sverigeresan är avklarad och gick galant. Trevligt var det. Vi har flyttat till nya huset och trivs jättebra. Har kastat mig tillbaks in i jobbet efter semestern och det blev en riktig rivstart, eftersom 3 tjejer i "mina" butiker hade sagt upp sig under tiden jag var borta. En för att plugga, två för nya och mer välbetalda jobb. Jäklar. Rekrytera, rekrytera, rekrytera.
Vi har haft svärföräldrarna här för att hjälpa till med flytten. Vi har Andys son L och hans styvdotter S här den här helgen, och håller dom sysselsatta med datorer, pubmiddagar och teve. Vi har installerat telefoner, satellitteve, bredband och allt annat som behövs. Vi har släpat möbler och kartonger upp och ner och ut och in. Vi har irriterat oss på hyresagenturer, telefonbolag, sopgubbar, inventeringsbolag, fd hyresgäster och lite annat smått och gott.
Det är nu ganska exakt fem år sen jag flyttade till England, och äntligen känns det som att alla bitar börjar falla på plats.
Nu kan livet börja. Bring it on.
söndag, augusti 19, 2007
Flyttstädning
Nu börjar det röra på sig! Igår hämtade vi nycklarna till vårt nya hus och imorrn åker vi till Sverige för en veckas semester. När vi kommer hem igen flyttar vi direkt. Vi har fem lediga dagar på oss att få alla grejer över till Staines och städa ur lägenheten.
Som tur är har de städat huset ganska väl. Alla andra gånger jag har flyttat i England har jag fått städa ur min gamla lägenhet, och sen städa ur den nya eftersom det alltid är snuskigt och ostädat. En gång var det så illa att det tog mig en och en halv vecka att få lägenheten beboelig. Alla strömbrytare var brunsvarta med smuts, bakom dörren i vardagsrummet var den röda heltäckningsmattan alldeles grå av damm, badrummet var fuktigt och skitigt och luktade skumt, ugnen hade åratal av fettavlagringar och matrester osv osv. Folk är helt enkelt inte så noga här. Ett svep med dammsugaren och en snabb avtorkning av diskbänken = flyttstädning. Jag skulle aldrig kunna med att lämna ett ställe i det skicket. Och jag är inte nån pedant direkt!
Huset är möblerat, och just nu funderar vi på vilka grejer vi ska använda och vilka vi ska lagra. Möblerna är ganska vettiga, och det mesta passar med mina grejer.
Sverigeresan ska bli rolig, jag ser fram emot att få visa Andy Sverige och han ser fram emot att träffa mamma och alla andra. Vi tar en sväng till Uppsala för att träffa Anna och hennes familj, och då får han ju se var jag tillbringade de första åtta åren av mitt liv också... Sen blir det stugan, träffas farmor och mina farbröder, träffa Magnus... och Pia... och hjälpa mamma lite... och så har jag äntligen fått till ett möte med advokaten och pappas fru. Förhoppningsvis kan vi få till ett avslut och ett arvskifte snart. Det drar ut på tiden, och det irriterar mig eftersom jag inte har gjort nånting för att komplicera det hela. Jag överklagade varken testamentet, bodelningen eller bouppteckningen... trots att de skrivit bort så mycket de kunde av min lott. Jag kunde ställt till med en hel del oreda, men det är inte min stil. Men just nu skulle vi verkligen kunna ha nytta av de där extra pengarna...
Vet inte om jag hinner blogga medan vi är i Sverige, men jag lovar att uppdatera så fort jag kan!
Som tur är har de städat huset ganska väl. Alla andra gånger jag har flyttat i England har jag fått städa ur min gamla lägenhet, och sen städa ur den nya eftersom det alltid är snuskigt och ostädat. En gång var det så illa att det tog mig en och en halv vecka att få lägenheten beboelig. Alla strömbrytare var brunsvarta med smuts, bakom dörren i vardagsrummet var den röda heltäckningsmattan alldeles grå av damm, badrummet var fuktigt och skitigt och luktade skumt, ugnen hade åratal av fettavlagringar och matrester osv osv. Folk är helt enkelt inte så noga här. Ett svep med dammsugaren och en snabb avtorkning av diskbänken = flyttstädning. Jag skulle aldrig kunna med att lämna ett ställe i det skicket. Och jag är inte nån pedant direkt!
Huset är möblerat, och just nu funderar vi på vilka grejer vi ska använda och vilka vi ska lagra. Möblerna är ganska vettiga, och det mesta passar med mina grejer.
Sverigeresan ska bli rolig, jag ser fram emot att få visa Andy Sverige och han ser fram emot att träffa mamma och alla andra. Vi tar en sväng till Uppsala för att träffa Anna och hennes familj, och då får han ju se var jag tillbringade de första åtta åren av mitt liv också... Sen blir det stugan, träffas farmor och mina farbröder, träffa Magnus... och Pia... och hjälpa mamma lite... och så har jag äntligen fått till ett möte med advokaten och pappas fru. Förhoppningsvis kan vi få till ett avslut och ett arvskifte snart. Det drar ut på tiden, och det irriterar mig eftersom jag inte har gjort nånting för att komplicera det hela. Jag överklagade varken testamentet, bodelningen eller bouppteckningen... trots att de skrivit bort så mycket de kunde av min lott. Jag kunde ställt till med en hel del oreda, men det är inte min stil. Men just nu skulle vi verkligen kunna ha nytta av de där extra pengarna...
Vet inte om jag hinner blogga medan vi är i Sverige, men jag lovar att uppdatera så fort jag kan!
måndag, augusti 06, 2007
Hur ska jag hinna...?
Tja, referenserna lär ju inte vara nåt problem... Min hyresagentur ringde idag för att boka ytterligare en visning (vi har haft två hittills) och när jag nämnde referens så sa killen att det inte skulle vara några problem, eftersom jag har skött mig så bra och eftersom lägenheten har hållits i så gott skick. Fast det får en ju att fundera över hur många hyresgäster de har som INTE sköter sig!
Den andra referensen, från mina arbetsgivare, tog min boss en titt på och frågade sen om inte jag kunde slänga ihop nåt själv som hon kunde skriva under. Så den blev ju väldigt positiv, he he he! Pålitlig, samvetsgrann, uppskattad osv osv. Oh well. Hon bad mig ju!
Lite stressad börjar jag bli... det drar ihop sig till flytt och jag har inte ens börjat tänka på packning och alla praktiska detaljer som att t ex boka om telefon, bredband, gas, el, vatten, bank, eftersändning av post, registrera om bilen (kan inte hitta registreringsbeviset som man MÅSTE ha för att byta adress, och det kostar 400 spänn att beställa ett nytt. Ocker!!) samt beställa nytt körkort. Jodå, ni ska inte tro att det är så smidigt som i Sverige. Här kör man ju fortfarande inte med någon form av personnummer. Så din adress står på körkortet. Flyttar du måste du beställa ett nytt!
Har ingen lust att fortsätta med AOL som internetleverantör. Dom är urusla. Jag sitter fortfarande och tragglar med min gamla laptop, eftersom den nya fina jag köpte inte går att koppla upp! Och ingen hjälp har jag fått. De skyller på att de "inte stödjer det modemet jag har", trots att det är ett av de vanligaste märkena i England. Så nu funderar vi på att skaffa Sky istället. All kabel-tv du orkar med, samt obegränsat bredband för ca 450 spänn i månaden totalt. (Mitt bredband kostar 350:- nu) Låter helt okay. Vet flera som har det, och dom är väldigt nöjda.
Jobbet flyter på, men det är körigt! Har en del problem med att chefen i en av mina butiker verkar vara på väg mot nåt slags sammanbrott. Nervig, stressad, otålig och nedlåtande mot personalen, slarvar med pappersarbetet osv. Vi har haft ett allvarligt samtal på huvudkontoret, och nu gäller det för mig att följa upp och se om det blir nån förbättring. Dessutom bestämde sig ägarna att tidigarelägga rean, och alla planer vad gäller bemanning, semestrar osv flög ut genom fönstret. Den andra area managern är på semester just nu, så jag fick dra lasset med att kicka igång rean i ALLA butikerna. Och en av mina butiker har en pajad luftkonditionering sen flera veckor tillbaka, vilket gör att de har 35 - 37 grader inne... Så varje dag får jag tålmodigt ta emot de stackarnas klagomål.
Tur att jag har Andy, som är en sån klippa. Han ser fram emot sin första Sverigeresa och vår flytt med barnslig förtjusning. I helgen hade vi L igen, eftersom det är hans födelsedag till veckan. Han fick en supercool BMX-cykel och ett datorspel av oss. Tyvärr var jag tvungen att jobba både lördag och söndag, så det blev inte så mycket tid. Han verkar trivas väldigt bra hos oss på helgerna, och det känns jättebra. Jag kan tänka mig att många av er därhemma höjer på ögonbrynen och tänker "allvarligt?? Helena?? Med en unge??" Faktum är att jag tycker mycket bättre om att ha en "styvson" än vad jag trodde. Han är ganska smidig att ha att göra med, och tyr sig till mig på ett sätt som tydligen är ganska ovanligt för honom. Det verkar som att jag har en positiv och lugnande inverkan på honom, och det känns jätteskönt att han har accepterat mig så väl.
Innan vi kommer till Svedala ska jag köra ett par lektioner i svenska med Andy. Han kan redan säga en handfull användbara ord som kram, lampa, hej, havregrynsgröt och pöka (borde väl påpeka att det sistnämnda lärde han sig av Pia, inte mig!). Så värst mycket mer behöver man väl inte? Häromdagen fick jag ett text från honom där det stod "Ingemar Bergman DoD. Ville aterforenas med sin doda fru" Han hade klickat in sig på Expressens hemsida, förstått att vad det nu var som hade hänt så var det tämligen viktigt för oss svenskar, och kopierat texten så gott han kunde. Snuttigt.
Den andra referensen, från mina arbetsgivare, tog min boss en titt på och frågade sen om inte jag kunde slänga ihop nåt själv som hon kunde skriva under. Så den blev ju väldigt positiv, he he he! Pålitlig, samvetsgrann, uppskattad osv osv. Oh well. Hon bad mig ju!
Lite stressad börjar jag bli... det drar ihop sig till flytt och jag har inte ens börjat tänka på packning och alla praktiska detaljer som att t ex boka om telefon, bredband, gas, el, vatten, bank, eftersändning av post, registrera om bilen (kan inte hitta registreringsbeviset som man MÅSTE ha för att byta adress, och det kostar 400 spänn att beställa ett nytt. Ocker!!) samt beställa nytt körkort. Jodå, ni ska inte tro att det är så smidigt som i Sverige. Här kör man ju fortfarande inte med någon form av personnummer. Så din adress står på körkortet. Flyttar du måste du beställa ett nytt!
Har ingen lust att fortsätta med AOL som internetleverantör. Dom är urusla. Jag sitter fortfarande och tragglar med min gamla laptop, eftersom den nya fina jag köpte inte går att koppla upp! Och ingen hjälp har jag fått. De skyller på att de "inte stödjer det modemet jag har", trots att det är ett av de vanligaste märkena i England. Så nu funderar vi på att skaffa Sky istället. All kabel-tv du orkar med, samt obegränsat bredband för ca 450 spänn i månaden totalt. (Mitt bredband kostar 350:- nu) Låter helt okay. Vet flera som har det, och dom är väldigt nöjda.
Jobbet flyter på, men det är körigt! Har en del problem med att chefen i en av mina butiker verkar vara på väg mot nåt slags sammanbrott. Nervig, stressad, otålig och nedlåtande mot personalen, slarvar med pappersarbetet osv. Vi har haft ett allvarligt samtal på huvudkontoret, och nu gäller det för mig att följa upp och se om det blir nån förbättring. Dessutom bestämde sig ägarna att tidigarelägga rean, och alla planer vad gäller bemanning, semestrar osv flög ut genom fönstret. Den andra area managern är på semester just nu, så jag fick dra lasset med att kicka igång rean i ALLA butikerna. Och en av mina butiker har en pajad luftkonditionering sen flera veckor tillbaka, vilket gör att de har 35 - 37 grader inne... Så varje dag får jag tålmodigt ta emot de stackarnas klagomål.
Tur att jag har Andy, som är en sån klippa. Han ser fram emot sin första Sverigeresa och vår flytt med barnslig förtjusning. I helgen hade vi L igen, eftersom det är hans födelsedag till veckan. Han fick en supercool BMX-cykel och ett datorspel av oss. Tyvärr var jag tvungen att jobba både lördag och söndag, så det blev inte så mycket tid. Han verkar trivas väldigt bra hos oss på helgerna, och det känns jättebra. Jag kan tänka mig att många av er därhemma höjer på ögonbrynen och tänker "allvarligt?? Helena?? Med en unge??" Faktum är att jag tycker mycket bättre om att ha en "styvson" än vad jag trodde. Han är ganska smidig att ha att göra med, och tyr sig till mig på ett sätt som tydligen är ganska ovanligt för honom. Det verkar som att jag har en positiv och lugnande inverkan på honom, och det känns jätteskönt att han har accepterat mig så väl.
Innan vi kommer till Svedala ska jag köra ett par lektioner i svenska med Andy. Han kan redan säga en handfull användbara ord som kram, lampa, hej, havregrynsgröt och pöka (borde väl påpeka att det sistnämnda lärde han sig av Pia, inte mig!). Så värst mycket mer behöver man väl inte? Häromdagen fick jag ett text från honom där det stod "Ingemar Bergman DoD. Ville aterforenas med sin doda fru" Han hade klickat in sig på Expressens hemsida, förstått att vad det nu var som hade hänt så var det tämligen viktigt för oss svenskar, och kopierat texten så gott han kunde. Snuttigt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)