Café, perrong 5, Twickenham tågstation en sen decemberkväll.

Oh my god, nu var det väääldigt länge sen jag bloggade. Nåja. Är igång och jobbar med besked, det är jobba sova äta jobba sova äta som gäller. Tre arbetsdagar kvar. Woo hoo!

Julfest

Fortfarande har jag inte lyckats ta mig längre än till soffan. Huvudvärk, snorig täppt näsa, kallsvettig, vimmelkantig och yr och med en hackig hosta som gått ner i bröstet var det bara att hålla sig hemma från jobbet för första gången sen jag började på Toko.

Och med min vanliga supertajming missade jag dessutom årets julparty, som gick av stapeln igår kväll. Har redan hört delar av skvallret, he he he, men jag är såååååå jäkla sur över att jag inte kunde gå. Oh well. Inget att göra åt.

Är för dålig för att göra nåt vettigt, så det blir mest att slöglo på Animal Planet eller gamla repriser av Frasier. Katten håller mig sällskap tills Andy kommer hem på kvällarna, och han har börjat väcka mig på morgnarna genom att ställa sig och knåda på mitt bröst och dregla av lycka rätt i ansiktet på mig. Katten alltså. Inte Andy.

Snorf snörvel

Idag var det meningen att jag och Andy skulle gå till svenska kyrkans julmarknad. Trots fem år i England har jag aldrig lyckats ta mig dit, och tyckte det skulle vara mysigt att visa Andy svenska jultraditioner och kanske provsmaka lite glögg och pepparkakor - så han är förberedd när vi dyker upp hemma hos mamma...

Men icke. Istället sitter jag uppkurad i soffan omgiven av pappersnäsdukar, halstabletter, temugg, Nurofen och nån mysko hostmedicin från hälsokosten. You guessed it. Stressen har hunnit ifatt, och förutom hostan som vägrar ge med sig har jag nu som grädde på moset fått en riktig rejäl "head cold" - dunderförkylning.

Jobbmobilen fortsätter ringa fast det är söndag, och nu har jag satt den i "tyst" läge. Nån jävla måtta får det vara. I torsdags när jag försökte ha en ledig dag fick jag sammanlagt 6 text och 13 samtal från jobbet. Nog för att jag och Sally förväntas jobba extra hårt som area managers, men ska jag ha 24-timmars jour vill jag nog ha lite bättre betalt, thank you very much. Så idag är jag ledig. Och sjuk. Låt mig vara ifred.

Äntligen!

Två veckor har släpat sig fram... med jobb, jobb, sömn, mat och sen mera jobb. Men nu kommer han äntligen hem från Florida. Can´t wait!!

Mestadels har jag jobbat sena skift i en av mina butiker i centrala London, eftersom butikschefen har varit på semester. Har kommit hem strax före tio på kvällarna, ätit nåt slumpmässigt, kelat med katten och sen krupit i säng. Sicken party animal jag är!!

Carlos the cat ska till farbror/tant veterinären i eftermiddag för att få sin första vaccination. Lyckligt ovetandes far han runt i huset, jagar sin egen svans i badkaret (ny favoritlek), gnäller efter mat var tionde minut ungefär, gosar in sig bredvid mig i sängen på natten samt anfaller och dödar allt som kommer i hans väg, t ex plastkorkar från PETflaskor, skinkbitar, topz, datormus, vindruvor, mobiltelefoner, pennor, kvitton, läppstift eller örhängen.

Han spinner högre och mer än nån annan katt jag träffat på, och följer mig som en liten skugga vart jag än går i huset. Lite småstressad blir man när han sitter på badrumsgolvet och studerar en medan man pinkar, men i övrigt är det ganska trevligt! Han har varit ett fantastiskt sällskap för mig medan Andy har varit borta.

Apropå ingenting så kommer vi till Sverige ett par dar över jul. Det blir en snabbvisit, från natten före julafton till annandag eftermiddag, men det ska bli toppen att få fira en svensk jul med mamma, skinka och Kalle Anka efter fem år av kalkon och tappra försök att göra egen rödbetssallad...

I förrgår...

...åkte Andy och hela familjen till Florida. Det känns inget kul alls. Saknar honom redan. För ett tag sen trodde jag nog att jag skulle uppskatta lite tid för mig själv, men nu känns det bara långtråkigt och deppigt. På ett vis är det tur att jag jobbar så mycket just nu, för det håller mig sysselsatt!

Nåja. Han och sonen har det bra iallafall! Jag ringde igår kväll och de hade varit på Universal Studios allihop. L hade varit modig och åkt läskiga turer, och alla ungarna var helt lyriska och uppjagade. Villan dom har hyrt är stor och flott, har swimming pool och allt möjligt.

*suck* bara 13 dagar kvar...

Glamour och kissar

Efter en sexdagars arbetsvecka är det skönt att få en ynklig dags vila... Imorse vaknade jag upp i en knökfull säng. Fyra på bredden - styvsonen L, pojkvännen, jag och så katten. Mysigt men aningen trångt!

Vi har varit ute och shoppat - lite nya jobbkläder åt mig, grejer för Floridaresan åt Andy och son, kattmat och käk. Och så flängde vi runt för att hitta en affär som fortfarande hade ett ex av The Sunday Mail. Det var nämligen så att en stylist kom in till en av våra Toko-butiker och lånade smycken för några veckor sedan. De användes till en photo shoot med Katie Price ("glamourmodellen" Jordan). Kanonreklam för oss! Very exciting. Stylisten älskade våra grejer och frågade om hon fick låna mer framöver. Ja tack! Vill ni kolla in reportaget så finns det på den här sidan. De blingiga ringarna på de två översta bilderna är från oss. Hmmm kanske vi skulle sälja dom på eBay? :-)

Jag har fått tillbaka den retliga bröstinfektionen som jag hade förra året, och hostar och hackar som en galning igen. Har varit till läkare och sedan knaprat antibiotika i en vecka, men hostan sitter i. *suck* Hjälper väl knappast att jobba 50-timmarsveckor, men vad gör man?

Katten Carlos blir tuffare och tuffare för varje dag. Vi fick honom av en tjej som hade haft honom i ett par veckor. Hon hade huset fullt med boxerhundar, valpar och skrikande ungar. Han var mager som en sticka och livrädd för allting. Första dan gömde han sig i ett köksskåp i åtta timmar innan jag lyckades lura ut honom. Vi fick stänga in oss i arbetsrummet med honom så att han var tvungen att "umgås" med oss och vänja sig vid att inget var farligt här.

Efter ett par dar uppgraderade vi till sovrummet, så han kunde vara med oss hela kvällarna och nätterna. Vi fick smyga runt... minsta ljud eller rörelse fick honom att hoppa högt. Men nu far han runt i hela huset som ett yrväder och leker så det står härliga till! Äter som en häst, och sover tryggt i sängen mellan oss. Underbart. Inte förrän han kom hit insåg jag hur mycket jag har saknat att ha en katt under de senaste fem åren. Livet är helt enkelt inte fullkomligt utan kisse.

Ny i familjen...

Född på ett gärde för fyra månader sedan... Hur näpen får man vara?

Arbetsnarkoman

Känns som att jag försummar allt och alla just nu. I flera veckor har jag varit så fruktansvärt trött och stressad och upptagen.

Har inte ringt nån hemma i Sverige. Har inte svarat på mail som jag fått från vänner och bekanta. Har inte gjort iordning i nya huset som planerat. Det har bara varit jobb, jobb, jobb. Jag tycker jobbet i sig är jättekul och motiverande, men ägarna tror fortfarande att jag och Sally kan fixa regionschefandet ett par dar i veckan och vara butikschefer resten. I själva verket gör vi massor med övertid varenda vecka, bara för att försöka hinna med allt. Så fort vi har koll på läget, skickar de på oss nåt nytt att ordna upp.

Vi är båda lika envisa och samvetsgranna, och därför sliter vi ont för att göra allt på rätt sätt. Urk. När vi kommenterar att vi gör en massa extra timmar, svarar de att det ska vi absolut inte behöva göra och att vi måste försöka ta igen det i ledig tid. Men när då??

Men det är ändå positivt att de är väldigt nöjda med oss båda och tycker att vi gör ett bra jobb. Och de har sagt att deras jobb är lättare nu, eftersom vi tar stöten att se till att butikerna fungerar som de ska.

Både jag och Andy kommer hem runt halv åtta, åtta varje kväll. Slänger in nåt i mikron och slevar i oss, och sen somnar minst en av oss prompt i soffan... Klockan fem är Andy uppe igen. Jag går upp halv sju (zombie). Andy jobbar just nu så mycket han nånsin kan för att dra in lite extrapengar, eftersom han ska åka med sonen, syrran med söner samt deras föräldrar till Florida i två veckor. De bokade resan i samma veva som vi träffades, och alla försökte få mig att boka i efterhand och hänga på.

Visst vore det toppen! Men 1. vi har inte råd att kosta på tre stycken flygbiljetter och åkpass och all annat. Andy betalar ju redan för sig och sonen. 2. jag kan inte få semester mitt i november och 3. jag har bara en veckas semester kvar i vilket fall. Så den veckan tar jag nu. I princip. Jag jobbar hemifrån, snarare. Men jag kan tänka mig hur tjurig jag kommer att vara när Andy och de andra åker läskiga bergochdalbanor i DisneyWorld och njuter av solen, medan jag stretar hem från tågstationen i det blöta novembermörkret med min rullväska i släptåg...

I helgen flydde vi till Devon, och det var riktigt skönt att få ett break. Slappade hemma hos Andys syrra. Gick ner till the Sunshine Cafe, som lämnar en del övrigt att önska vad gäller dekor och interiör, men som gör de mest fantastiska cheesy chips man kan tänka sig (tjocka hemmagjorda pommes frites, salt, maltvinäger och drivor av smält ost ovanpå. Mmmmmm). Åkte och shoppade. Satt och hängde i soffan och kollade dåliga teveprogram. Underbart. Mer sånt, tack!