Äntligen!

Två veckor har släpat sig fram... med jobb, jobb, sömn, mat och sen mera jobb. Men nu kommer han äntligen hem från Florida. Can´t wait!!

Mestadels har jag jobbat sena skift i en av mina butiker i centrala London, eftersom butikschefen har varit på semester. Har kommit hem strax före tio på kvällarna, ätit nåt slumpmässigt, kelat med katten och sen krupit i säng. Sicken party animal jag är!!

Carlos the cat ska till farbror/tant veterinären i eftermiddag för att få sin första vaccination. Lyckligt ovetandes far han runt i huset, jagar sin egen svans i badkaret (ny favoritlek), gnäller efter mat var tionde minut ungefär, gosar in sig bredvid mig i sängen på natten samt anfaller och dödar allt som kommer i hans väg, t ex plastkorkar från PETflaskor, skinkbitar, topz, datormus, vindruvor, mobiltelefoner, pennor, kvitton, läppstift eller örhängen.

Han spinner högre och mer än nån annan katt jag träffat på, och följer mig som en liten skugga vart jag än går i huset. Lite småstressad blir man när han sitter på badrumsgolvet och studerar en medan man pinkar, men i övrigt är det ganska trevligt! Han har varit ett fantastiskt sällskap för mig medan Andy har varit borta.

Apropå ingenting så kommer vi till Sverige ett par dar över jul. Det blir en snabbvisit, från natten före julafton till annandag eftermiddag, men det ska bli toppen att få fira en svensk jul med mamma, skinka och Kalle Anka efter fem år av kalkon och tappra försök att göra egen rödbetssallad...

I förrgår...

...åkte Andy och hela familjen till Florida. Det känns inget kul alls. Saknar honom redan. För ett tag sen trodde jag nog att jag skulle uppskatta lite tid för mig själv, men nu känns det bara långtråkigt och deppigt. På ett vis är det tur att jag jobbar så mycket just nu, för det håller mig sysselsatt!

Nåja. Han och sonen har det bra iallafall! Jag ringde igår kväll och de hade varit på Universal Studios allihop. L hade varit modig och åkt läskiga turer, och alla ungarna var helt lyriska och uppjagade. Villan dom har hyrt är stor och flott, har swimming pool och allt möjligt.

*suck* bara 13 dagar kvar...

Glamour och kissar

Efter en sexdagars arbetsvecka är det skönt att få en ynklig dags vila... Imorse vaknade jag upp i en knökfull säng. Fyra på bredden - styvsonen L, pojkvännen, jag och så katten. Mysigt men aningen trångt!

Vi har varit ute och shoppat - lite nya jobbkläder åt mig, grejer för Floridaresan åt Andy och son, kattmat och käk. Och så flängde vi runt för att hitta en affär som fortfarande hade ett ex av The Sunday Mail. Det var nämligen så att en stylist kom in till en av våra Toko-butiker och lånade smycken för några veckor sedan. De användes till en photo shoot med Katie Price ("glamourmodellen" Jordan). Kanonreklam för oss! Very exciting. Stylisten älskade våra grejer och frågade om hon fick låna mer framöver. Ja tack! Vill ni kolla in reportaget så finns det på den här sidan. De blingiga ringarna på de två översta bilderna är från oss. Hmmm kanske vi skulle sälja dom på eBay? :-)

Jag har fått tillbaka den retliga bröstinfektionen som jag hade förra året, och hostar och hackar som en galning igen. Har varit till läkare och sedan knaprat antibiotika i en vecka, men hostan sitter i. *suck* Hjälper väl knappast att jobba 50-timmarsveckor, men vad gör man?

Katten Carlos blir tuffare och tuffare för varje dag. Vi fick honom av en tjej som hade haft honom i ett par veckor. Hon hade huset fullt med boxerhundar, valpar och skrikande ungar. Han var mager som en sticka och livrädd för allting. Första dan gömde han sig i ett köksskåp i åtta timmar innan jag lyckades lura ut honom. Vi fick stänga in oss i arbetsrummet med honom så att han var tvungen att "umgås" med oss och vänja sig vid att inget var farligt här.

Efter ett par dar uppgraderade vi till sovrummet, så han kunde vara med oss hela kvällarna och nätterna. Vi fick smyga runt... minsta ljud eller rörelse fick honom att hoppa högt. Men nu far han runt i hela huset som ett yrväder och leker så det står härliga till! Äter som en häst, och sover tryggt i sängen mellan oss. Underbart. Inte förrän han kom hit insåg jag hur mycket jag har saknat att ha en katt under de senaste fem åren. Livet är helt enkelt inte fullkomligt utan kisse.

Ny i familjen...

Född på ett gärde för fyra månader sedan... Hur näpen får man vara?

Arbetsnarkoman

Känns som att jag försummar allt och alla just nu. I flera veckor har jag varit så fruktansvärt trött och stressad och upptagen.

Har inte ringt nån hemma i Sverige. Har inte svarat på mail som jag fått från vänner och bekanta. Har inte gjort iordning i nya huset som planerat. Det har bara varit jobb, jobb, jobb. Jag tycker jobbet i sig är jättekul och motiverande, men ägarna tror fortfarande att jag och Sally kan fixa regionschefandet ett par dar i veckan och vara butikschefer resten. I själva verket gör vi massor med övertid varenda vecka, bara för att försöka hinna med allt. Så fort vi har koll på läget, skickar de på oss nåt nytt att ordna upp.

Vi är båda lika envisa och samvetsgranna, och därför sliter vi ont för att göra allt på rätt sätt. Urk. När vi kommenterar att vi gör en massa extra timmar, svarar de att det ska vi absolut inte behöva göra och att vi måste försöka ta igen det i ledig tid. Men när då??

Men det är ändå positivt att de är väldigt nöjda med oss båda och tycker att vi gör ett bra jobb. Och de har sagt att deras jobb är lättare nu, eftersom vi tar stöten att se till att butikerna fungerar som de ska.

Både jag och Andy kommer hem runt halv åtta, åtta varje kväll. Slänger in nåt i mikron och slevar i oss, och sen somnar minst en av oss prompt i soffan... Klockan fem är Andy uppe igen. Jag går upp halv sju (zombie). Andy jobbar just nu så mycket han nånsin kan för att dra in lite extrapengar, eftersom han ska åka med sonen, syrran med söner samt deras föräldrar till Florida i två veckor. De bokade resan i samma veva som vi träffades, och alla försökte få mig att boka i efterhand och hänga på.

Visst vore det toppen! Men 1. vi har inte råd att kosta på tre stycken flygbiljetter och åkpass och all annat. Andy betalar ju redan för sig och sonen. 2. jag kan inte få semester mitt i november och 3. jag har bara en veckas semester kvar i vilket fall. Så den veckan tar jag nu. I princip. Jag jobbar hemifrån, snarare. Men jag kan tänka mig hur tjurig jag kommer att vara när Andy och de andra åker läskiga bergochdalbanor i DisneyWorld och njuter av solen, medan jag stretar hem från tågstationen i det blöta novembermörkret med min rullväska i släptåg...

I helgen flydde vi till Devon, och det var riktigt skönt att få ett break. Slappade hemma hos Andys syrra. Gick ner till the Sunshine Cafe, som lämnar en del övrigt att önska vad gäller dekor och interiör, men som gör de mest fantastiska cheesy chips man kan tänka sig (tjocka hemmagjorda pommes frites, salt, maltvinäger och drivor av smält ost ovanpå. Mmmmmm). Åkte och shoppade. Satt och hängde i soffan och kollade dåliga teveprogram. Underbart. Mer sånt, tack!

Chokladtårta

Konversation med elvaårig styvson på fish & chips-ställe söndag eftermiddag:
- Ni har inte likadana näsor.
- Öhm neej det har vi inte, för vi är ju inte släkt med varann...
- Inte likadana ögon heller. Eller munnar.
- Nej... vi är ju inte släkt med varann... då skulle vi ju inte kunna vara pojkvän och flickvän...
*kort paus*
- Men ni är ju gifta ju?
- Nej L, vi är inte gifta!
- Men... jag var ju på ert bröllop häromdagen!
- ???
- Eller... jag kanske drömde det...
- Ja det måste du nog ha gjort, för vi har inte gift oss!
- Hmm... för jag åt chokladtårta på ert bröllop... alldeles för mycket... sen mådde jag illa och spydde. Jag drömde nog det.
*kort paus*
- Om ni gifter er, kommer det att finnas chokladtårta på bröllopet då?
- Självklart! Vi kan ha den största chokladtårta du nånsin sett.
- Bra.

Stormy weather

Idag vaknade jag upp till ösregn och stormbyar. Helt plötsligt känns inte femtonminuterspromenaden till tågstationen som nån jättekul grej...

Hittills har det gått väldigt bra, även om det är slitigt att släpa på pärmar, kalendrar, rullväska med varor och kontorsmaterial och lite annat smått och gott som jag belamras med med jämna mellanrum. Men regn och blåst är inte kul. Alls. Kanske ringer efter en taxi.

För att minska släpandet på arbetspapper och kalender har jag införskaffat en sprillans ny liten mini-laptop. 11,1 inches för att vara exakt. Den är hur söt som helst. Så nu är jag i full fart med att flytta över alla arbetsdokument, lägga in min kalender osv. Kollar upp mobilt bredband, man kan få ett hyfsat abbonnemang för ett par hundringar i månaden om man inte laddar hem för mycket. Men jag ska ju bara kolla lite e-mail och sånt. Inte spela datorspel på tåget eller chatta på msn eller nåt sånt. Eller...?

Har äntligen fått ut arvet efter pappa, och laptopen var den lilla lyx jag unnade mig för tillfället. Det mesta fick jag ut i aktier och fonder, och dom ska jag försöka hålla på litegrann. Huset är borta för alltid, men jag fick iallafall ut både laglott och arvslott till slut, eftersom jag stod på mig. Ingen förmögenhet, men en liten buffert som kan komma väl till pass framöver. Ett par saker som betyder mycket för mig kommer jag också att få - en snidad häst och en vapensamling som mina föräldrar byggde upp tillsammans när jag var liten. Men den här gången orkade jag inte åka ut till huset och hämta dom.

Summan av ett liv. Det kändes konstigt. Nu hoppas jag att pappas fru får tummen ur och ser till att han får en gravsten. Det har faktiskt gått ett och ett halvt år.

Ljuvliga sommar-Sverige

Andy hjälper mamma trimma gräsmattan

Hemma hos min farbror Affen och hans Mari. Svensk öl och smörgåstårta i trädgården!

Andy testar nävgröt med fläsk och lingonsylt uppe på Tossebergsklätten nära Torsby.

Utsikt från Tossebergsklätten

Mamma på Mårbacka

Underbara, ljuvliga Arnäs - ett av mina absoluta favoritställen i världen

Andy tar ett svensk dopp i Vänern

Magnus njuter av sommarsolen på Arnäs

Surströmmingsdags!! Andy konstaterar att lukten inte är så illa som alla svenskar har påstått.

Dags att hugga in. Andys omdöme: lite pilligt att rensa, men surströmmingen smakar bra, och tunnbröd med mesost är mumma.

Pias dotter lär Andy vad de olika färgerna heter på svenska

Bredband är himmelriket!

Bättre sent än aldrig - jag är tillbaka!

Jag vet att ni är många som har muttrat om hur lång tid det tagit för mig att uppdatera, men det är först nu som jag har fått bredband igen efter flytten... Och allt har varit såååå körigt! Jag lovar att jag ska berätta allt om den senaste månaden, men vi får ta det i etapper.

Men... Sverigeresan är avklarad och gick galant. Trevligt var det. Vi har flyttat till nya huset och trivs jättebra. Har kastat mig tillbaks in i jobbet efter semestern och det blev en riktig rivstart, eftersom 3 tjejer i "mina" butiker hade sagt upp sig under tiden jag var borta. En för att plugga, två för nya och mer välbetalda jobb. Jäklar. Rekrytera, rekrytera, rekrytera.

Vi har haft svärföräldrarna här för att hjälpa till med flytten. Vi har Andys son L och hans styvdotter S här den här helgen, och håller dom sysselsatta med datorer, pubmiddagar och teve. Vi har installerat telefoner, satellitteve, bredband och allt annat som behövs. Vi har släpat möbler och kartonger upp och ner och ut och in. Vi har irriterat oss på hyresagenturer, telefonbolag, sopgubbar, inventeringsbolag, fd hyresgäster och lite annat smått och gott.

Det är nu ganska exakt fem år sen jag flyttade till England, och äntligen känns det som att alla bitar börjar falla på plats.

Nu kan livet börja. Bring it on.