Planering

Okay, vi har kommit fram till att vi vill gifta oss så fort som möjligt. Det var inte så svårt. Pengar har vi inte mycket av just nu, men mamma - som alltid har oanade resurser när det behövs - lovade att skjuta till nog mycket så att vi kan ha en vettig fest på ett trevligt ställe. Hurra!

Det luriga var att välja Sverige eller England! Det blir Sverige. Huvudanledningen är så att mamma och farmor (85 bast!) ska kunna vara med. Och Andy tycker att vi ska hedra min bakgrund och var jag kommer ifrån. Och sen tycker vi nog att det blir lite exotisk för våra engelska gäster... Dom verkar pigga nog på att ta en liten tur utomlands! Det blir inte så många personer, bara vår närmsta krets av familj och nära vänner. Resten får vi väl ha en fest för lite senare, här i krokarna.

Så nu vet vi när. Och var. Och någorlunda hur.

Men det här är inte, och kommer aldrig att vara, en bröllopsblogg. Och eftersom jag inte kan tänka mig något värre än att bli en av alla dessa bridezillas som tillbringar tre veckor med att planera vilket sätt servetterna ska vikas på, insisterar på att provsmaka tårtor från åtta olika cateringfirmor och specialbeställer inbjudningar på papper som är handgjort av munkar i ett italienskt kloster, så kommer jag nog inte att skriva om varenda liten detalj av förberedelserna. Lite blir det väl. Men ni kan andas lugnt. Jag tänker inte tråka ut er.

Jag vill bli Andys fru.
Jag vill ha en fest.
Jag vill att dom jag bryr mig om är där.
Jag vill ha nåt snyggt på mig den dagen.
That´s it.
Det låter väl inte så komplicerat?