Jaha, det var det det. En styck jul, en styck nyår och en styck ålderskris avklarad. Det var kanon att fira en svensk jul igen, men utöver mamma var farmor den enda vi hann med att träffa. Både jag och Andy flöt igenom julen i ett dimmigt förkylningstöcken. Men Kalle Anka var där, och skinka fick vi, och risgrynsgröt, och fina presenter... Mysigt. Och en liten antydan till snö på söndagskvällen när vi landade.
Nyår firade vi i Devon med Andys familj. Fortfarande förkylda. Och dimmiga. Lugnt och fridfullt tolvslag skålandes med Andys syrra, och söndagsstek med föräldrarna på nyårsdagen.
Vi har hittat en jätteduktig "pet sitter" (djurvakt) som kommer hit när vi behöver och tar hand om både katten och marsvinet. Det underlättar väldigt att veta att nån tittar till dom, kelar och pysslar och matar. Vi anlitade henne båda helgerna, och det gick galant. Fast Carlos var väldigt desperat efter lek och kel när vi väl kom hem!
Annars är det tillbaka i selen igen. Min kollega Sally är ledig den här veckan, och båda ägarna är halvlediga. Så gissa vem så får göra grovjobbet? Kontorsdamen ringde häromdan och bad mig hitta lite mer personal till en av våra julbutiker. "Jaha, vilka skift behöver du nån till?" "Öhhm ja vi har ju bara en person just nu för hela veckan..." Great. Lyckades tråckla ihop det till slut, men fick en del sura miner när jag var tvungen att norpa personal från andra butiker för att täcka upp. Oh well. Rean är i full gång, och vissa butiker börjar få dåligt med reavaror och då måste det omfördelas. Halva personalstyrkan är utslagen av förkylningar, virus och magsjukor. Resten är igång med pluggandet igen, och har inte tid att jobba extra. En dam snackar skit om allt och alla, ljuger och lägger sig i. Två av butikscheferna är i luven på varann på grund av ett borttappat vitguldscertifikat. Allt är precis som vanligt, med andra ord.
