Traditioner

Så har jag varit hos svärmor på "frisyrträning" för sista gången. Det blir en ganska klassisk stil med håret uppsatt framtill och lockar på sidorna. Inte min normala vardagsstil, men jag vill ju se liiite annorlunda ut på en speciell dag...

Förresten så läste jag en artikel idag om hur prinsessgemålerna Daniel och Jonas inte har förlovningsringar eftersom de följer den internationella traditionen. Lustigt. Tänker inte på det så ofta, men jag och Andy följer ju den engelska traditionen som i princip är raka motsatsen till den svenska - vid förlovningen fick jag en ring med en solitär diamant, och efter vigseln bär vi båda släta ringar. Det känns mer rätt än den svenska varianten, jag tycker det är kul att vi båda markerar att vi är gifta. Förlovningen är ju inte riktig lika märkvärdig som vigseln...

Och ifall ni undrar så kommer jag att ta hans efternamn. Traditionellt så det förslår för en så självständig person som jag, men det känns som att det är det rätta att göra. Ska man göra det, ska man göra det till 100%, typ. Hade ni frågat för ett par år sedan, hade jag nog svarat att det var osannolikt att jag nånsin skulle gifta mig överhuvudtaget! Så kan det gå.

Fast det känns lite konstigt att tappa mitt eget efternamn, som jag haft i så många år...

Det lokala djurlivet

Igår kväll satt jag uppe sent. Andy har börjat köra igen, och han har fått ett permanent jobb där han börjar typ klockan tre på morgonen och går därför och lägger sig runt sju/åtta på kvällen. Inte så kul för det sociala livet, men han tjänar väldigt bra för den typen av jobb så det kan vara värt att stå ut ett tag!

Anyway. Jag satt uppe själv fram till ettsnåret eftersom jag är ledig idag, och när jag gick för att låsa ytterdörren till inglasningen, snubblade jag nästan på nåt mörkt och runt på väg till köket. Förundrad tände jag belysningen och insåg att den mörka runda skepnaden var en liten hoprullad igelkott!

Efter flera trevande försök att övertyga den lille krabaten att trädgården var ett mycket trevligare alternativ, vaggade han muttrandes iväg och la sig bakom en stol. Då gav jag upp, släckte ner, lämnade ytterdörren öppen och satte mig vid datorn igen för att vänta ut honom. Det tog inte så lång tid innan han smet iväg. Snabbt förbi kattlådan, och sen som ett skott ut i trädgården och under staketgrinden...

Klcokan fyra på morgonen, långt efter att Andy hade åkt till jobbet, vaknade jag av några mysko ljud i sovrummet. Jag fattade att det var Carlos, men det var inte dom "vanliga" ljuden om ni förstår vad jag menar. Efter moget övervägande tände jag sänglampan för att kika.

En padda på golvet nedanför sängen. Stor och fet. Och vid det laget hade den bara tre ben kvar. Men den liksom satt i en vanlig ställning och såg levande ut. Försiktigt klev jag ur sängen och drog på mig ett par shorts, och steg väääldigt långsamt förbi paddan. Den rörde sig inte. Jag hämtade en lång remsa hushållspapper som jag vek ihop. Sedan svepte jag upp paddan, som ju uppenbarligen var död. Dumpade den obönhörligt i soptunnan, med inslag av sound effects i stil med "uuuuhh ääääääh bläbläblä ick ick ick blööööööh"

Normalt är jag inte så värst sjåpig, men den var nog den sena timmen som gjorde mig lite överkänslig!

Det tog ett par timmar innan jag somnade om. Och min käre blivande make hade föga eller ingen förståelse för mina problem när han ringde på morgonen, utan skrattade rått och hjärtligt åt mina nattliga mödor.

*SUCK*

Äntligen lite sol!!

Efter fyra veckors ihållande regn är det ljuvligt med en solglimt. Vi tillbringade en lat söndagseftermiddag i pittoreska lilla Instow bara några kilometer hemifrån.

Planer

6 arbetsdagar kvar till semestern. Till bröllopet. Från Miss till Mrs. Det låter väldigt vuxet... måste jag börja bete mig moget och sansat nu?

Jag har inte fått kalla fötter. Jag har inte fått panik. Att bli Andys fru känns helt rätt. Men lite läskigt och stort är det faktiskt. Det är ett enormt åtagande egentligen, eller hur?

Vi är hyfsat väl förberedda, med tanke på att jag inte direkt är nån bridezilla... Klänningen är klar, likaså skor, smycken, liten väska, frisyr, make up och alla kläder som Andy och Lewis ska ha på sig. Blommor fixar jag dagen före. Trerätters middag är bokad, tårta är beställd och vi har fått en vigselförättare också, vilket ju underlättar :-) Har pratat med honom på telefon och han ska köra ceremonin på både svenska och engelska, med en engelsk dikt som jag väljer som inledning och sedan en dikt av Ferlin på svenska som avslutning. Låter helt okay! Svägerskan är officiell fotograf, hon har fotat bröllop förut och gjort ett bra jobb. Min bästa vän Anna och Andys styvdotter Sadie är vittnen, och Lewis ska vara best man.

Vi har inte planerat så mycket för själva festen... den får ta den form den vill! Vi har en god middag, lite vin, en vacker lokal och 30 personer vi bryr oss om, en bar och lite bakgrundsmusik - resten får bli som det blir.

Svenskar på vift

Vädret var FANTASTISKT hela veckan.

Vi körde lite geocaching i ösregnet, när vi väl kom underfund med att vi t o m var ute och knallade på fel stig gick det ganska lätt att hitta cachen!

Vi tränade flitigt på att kasta macka.

En dag var det till och med lite sol, och då bar det av till stranden!

Veckans badpojkar

Andy gillade långgrunt...

Ilfracombe juli 2009

Purple

Nu vet jag säkert. Aldrig mer mörklila ögonmakeup. Aldrig.

Förra året fick jag illröda kliande ögonlock av en mörklila ögonskugga. Provade ett annat märke, och det var nästan lika illa.

I förrgår köpte jag en snygg mörklila eye liner och målade på lite innan vi gick ut för att äta. När jag kom hem sved det i ögonen som om jag badat i klorerat vatten ungefär, och jag sminkade av mig. Nån timme senare slog det till ordentligt - sveda, rinniga och röda ögon. Skrämde Anna och ungarna morgonen därpå med mina hiskliga illröda ögon som skulle ha platsat på vilket Halloweenparty som helst. Jag ser fortfarande bakfull ut, två dygn senare, trots antihistamintabletter. Aj aj aj.

Tydligen är det en av dom vanligaste sminkallergierna - lila ögonprodukter - på grund av färgpigmenten dom tillsätter.

Men att jag drabbas, jag som inte är känslig mot nånting annat i hela världen...?

Aj. Aldrig mer. Om jag försöker så däng till mig, nån.

Förresten har klänningen - den klänningen - anlänt. Bl**dy gorgeous. Ni andra kan sitta där med era marängklänningar och tiaror och slöjor...

Semester

Ytterligare en händelserik vecka! Jag har varit på chefsmöte med mitt nya företag, vilket innebar en middag med 30 personer jag aldrig träffat förut, en natt på hotell med en halvgalen men jättetrevlig slovakiska (som jag sparkade ut på parkeringen i bara nattpälsen tidigt på morgonen eftersom brandlarmet gick!) och ett endagsmöte med ca 80 butikschefer från hela landet.

Stackars Carlos kom in härom morgonen med blodig fläskläpp. Han har förmodligen trillat från någon hög höjd och slagit i fejset ordentligt, Ett par hörntänder slog han ut på kuppen, och han har knappt ätit på två dar. I sängen ligger han på mitt bröst och spinner stillsamt, samtidigt som han droppar dregel på täcket eftersom han inte kan stänga munnen helt, eller så sitter han och kikar ynkligt under lugg med en typiskt "mammaaaa tyck synd om mig!"-look. Mitt mattehjärta värker. Flickvännen (som numera går under namnet The Princess och som mer eller mindre har flyttat in) vet att hålla sig undan lite, hon kommer in då och då och nosar lite på Carlos men låter honom mest vara ifred och ynka.

Idag börjar vår veckolånga semester, och jag är ivrig som en unge på julafton eftersom bästa vännen Anna, hennes Jonas och deras två barn kommer idag för att bo i en av våra villavagnar hela veckan. Yippiee! Första gången utomlands för ungarna. Vi ser fram emot att få visa dom allt som Devon är och har, och hinna umgås lite extra. Lewis är här över helgen också, så han hinner träffa några Swedish innan augustiresan...

Bröllopet kommer närmare. Mamma har sin "mother of the bride" utstyrsel fixad. Med lite flyt kommer min klänning att anlända i början på nästa vecka, vilket är utmärkt tajming eftersom den är Annas present till mig. Vicken kompis, va? Jag kommer att hinna prova den och få lite tjejiga smakråd medan hon är här. Perfekt!

Fynd

Igår kväll hittade vi en halväten groda på sovrumsgolvet. Huvudet och ett av benen fattades.

Imorse var den en stendöd pytteliten mus som dök upp. I sängen. Ovanpå täcket. Mellan mig och Andy. Hög yuk-faktor på den, faktiskt...

Vår lille kisse har äntligen blivit vuxen. Mus-bane med flickvän, minsann.

R.I.P.

Vila i frid, Michael... Du var en av dom största!