Sådärja, då var bröllopet avklarat då! Pampigt och tjusigt precis som det ska vara, och visst var bruden jättevacker i sin spetsklänning... Alla var jättenöjda med hur fint det avlöpte. Inga terroristattacker eller bråk, bara vackra scener, glada människor som gått man ur huse för att fira och en "commoner" som i sann askungestil blev en "royal".
Tyvärr såg jag aldrig till Vickan och Daniel i vimlet, men jag såg iallafall på bilderna efteråt att hon såg lika snygg ut som vanligt.
Vi skrattade gott åt prinsessorna Beatrice och Eugenie och deras knepiga hattar. SamCam (David Camerons fru Samantha) kunde ha burit en hatt eller en elegantare klänning. Och Victoria Beckham såg absolut vråltråkig ut... med alla hennes resurser kunde hon väl fått till nåt roligare! Camilla och Kates mamma Carole var eleganta och svala, och drottning Elizabeth kan man ju inte klaga på som ser så fräsch ut trots sina 85 år. Var roligt att se att hon faktiskt log en hel del och verkade riktigt nöjd för en gångs skull!
Londons gator var fulla och jag blev lite rörd och väldigt stolt av alla brittiska flaggor och all patriotism. Visst känner jag mig iallafall till hälften engelsk efter de här åren. Andy påstår att jag är "mer engelsk än svensk" numera, och Magnus påpekade häromdagen med ett garv att jag hävde ur mig diverse svengelska uttryck som inte lät riktigt rätt. Hmm. Visst blir man påverkad av att bo i ett annat land så här länge! Men jag skulle inte vilja ändra på det, och jag skulle inte vilja gå tillbaka till att vara 100% svensk igen.
På eftermiddan blev vi uttvingade till grannarnas "street party" med barbeque och Buck's Fizz och hundar och ungar (det är tradition att ha gatufest vid såna här tillfällen) och vi stannade en stund för att visa vår goda vilja. En av dem är ett riktigt klappträ och vi har haft ett par duster med honom, så han är inte direkt vår favoritperson. Men hans fru är okay så vi höll god min, skålade för brudparet och småpratade i lämpligt antal minuter innan vi smet tillbaka in till oss och pustade ut.
(Senare på kvällen fick vi smita förbi dem för att rädda en liten babykanin som katterna släpat in i trädgården, men det är en annan historia)
Fast ändå... visst önskade jag att det här bröllopet hade varit lite mer känslosamt, att de hade kyssts ordentligt och inte bara lite hastigt, och att Kate hade vågat le lite mer precis som Victoria som stod där och sken som en sol under hela vigseln... och visst var Victoria snäppet vackrare än Kate. Och visst bölade jag som en tok förra året när min gamla idol Björn Skifs sjöng i kyrkan... men det har väl inget att göra med att jag är svensk... eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar