Morgonpromenad

Ibland känner jag mig väldigt priviligierad som får bo i en sån vacker del av världen...

Just nu sitter jag på en av de här bänkarna och njuter av en sällsynt solig dag. Kunderna och paketen kan vänta några minuter till. 

Midsommarafton

Här i England är det en dag som alla andra. Regnig och trist, med jobb och lekis och mataffär och möten och lakanstvätt.

Men i mitt svenska hjärta skiner solen och jag sitter i backen nere vid flaggstången och väntar på att farmor och farfar ska komma med jordgubbstårtan och punschen. Sen hissar vi flaggan, äter tårta, gungar i hammocken och njuter av sommaren hela dagen innan farmor och farfar tar med mig till Stenudden för att leka små grodorna, dansa runt midsommarstången, lyssna på folkmusiken och äta grillkorv och kanske till och med få en sockerdricka eller päronfestis, medan mamma och pappa tar båten ut på sjön med grillad kyckling och potatissallad i picknickkorgen.

Pappa och farfar är borta sedan länge, men barndomsminnena består. Någon dag ska min lilla dotter får uppleva en äkta svensk midsommar hon med. Men idag har vi istället vårt sista möte med hennes socialarbetare. Sedan är allt klart och vi kan gå vidare som vilken familj som helst. Lustigt nog är det nästan på dagen ett år sedan hon kom för att träffa oss för första gången, för att se om vi var lämpliga som ny mamma och pappa till Skitungen. Tänk så fort det har gått.

                            GLAD MIDSOMMAR på er alla!

 

Älskar min nya hembygd...

Längs kajen i Bideford

Lekt med lite foto-software här...

Ebb i Bideford

Taget på min morgonpromenad!

Stranden i Instow

GLAD PÅSK önskar vi alla från Devon!

En space jam som heter duga

Nu är jag ju ett Barenaked Ladies-fan av stora mått, så jag kanske inte är så objektiv... men jag måste nog säga att det här är en av de coolaste låtinspelningar jag hört talas om!

Ed Robertson i duett med Commander Chris Hadfield, astronaut för närvarande uppe på I.S.S. - International Space Station. Ed i en studio i Toronto med tjejkör och resten av bandet, Chris via videolänk från sin rymdstation. Vem hade kunnat ana såna samarbeten för några decennier sedan?

Jag tycker att låten växer för varje gång jag hör den, och den gör mig riktigt känslosam. Kanske är jag lite nördig. Men ni får lyssna och avgöra själva.

I.S.S. (Is Somebody Singing)

Det lackar mot jul

Vi hämtar oss sakta men säkert från luftvägsinfektioner, hosta, vinterkräksjuka och muskelsträckningar och börjar se fram emot en lång ledig julhelg. Jag har jobbat som en idiot och varit tvungen att stänga eBay-shopen av och till ett par dagar eftersom jag inte kunde hinna med alla ordrar som kom in. Nu har det lugnat sig lite, alla julklappar är inhandlade och korten skickade.

Skitungen var hela 18 månader när hon omhändertogs. Sedan tillbringade hon ca 20 månader i fosterhem, visserligen bara ett enda ställe men det har satt sina spår eftersom fostermamman hade lite underliga ideer om hur man sköter om ett traumatiserat barn... Bl a la hon Skitungen varje kväll runt 7-snåret och sa godnatt och stängde barngrind och sovrumsdörr om henne. Så hon fick ligga i mörkret själv tills hon somnade, även om hon skrek och grät. Fostermamman hade också satt en grind in till köket så Skitungen fick inte komma in där. Vilket innebar att vi fick en treåring som inte visste vad ett kylskåp var för något och vad man har det till, eller att en spis kan bli varm och brännas, eller hur en mikro eller brödrost används...

Hon har ofta våldsamma gråt- och raseriutbrott eftersom hon sörjer alla människor hon mist, och hon är förvirrad och osäker fortfarande över vad som händer och om hon får stanna osv. Det är ganska tufft att se henne så upprörd! Men nu är det kanske ett i veckan jämfört med ett varannan dag i början, typ. Så det blir sakta men säkert bättre. Hon är envis och krävande och ska ha allt på SITT sätt. Så vi måste vara ganska principfasta och se till att hon inte "skenar iväg" och blir alldeles omöjlig. Hon kan INTE leka på egen hand alls, inte ens i fem minuter, och får panik av stängda dörrar t ex om vi vill duscha ifred. Så jag har inte en sekund mellan 7am och 9pm för mig själv, och att försöka jobba heltid under tiden pga finanserna har tagit på krafterna! Men hon är också generös, energisk, kelig, tuff och stark, otroligt smart, rolig och bedårande söt. Och jag är väldigt stolt över henne. Inatt smög hon in i vårt sovrum klockan halv två, kröp upp i sängen bredvid mig och lindade sina små mjuka barnarmar om min hals och somnade om med näsan mot min kind. Då känns det som att vi är på rätt väg! Trots allt är det ju bara två och en halv månad vi har känt henne, och hon har kommit väldigt långt på den tiden.

Jul, ja... det är ett annat kapitel. Förutom tre juldagar (svensk julafton, engelsk juldag och jul igen Boxing Day när vi hämtat Lewis!) så har vi också svärmors födelsedag idag 23 dec, min födelsedag på julafton, systersonen Oscars tjej på annandagen och sen Andy den 28 dec... Fy vad tröttsamt det blir ibland! Idag firar vi svärmor och mig ihop, och Andy och Skitungen har åkt dit redan. Jag "hade mycket att göra idag" så de fick åka i förväg. Planen är nämligen att vi ska testa att Andy lämnar henne med farmor och farfar för första gången. Bara en halvtimme medan han hämtar mig, så får vi se hur det går. Hon har ganska rejäl separationsångest så det är ett test för att se om det funkar!

Skitungen blir ganska uppjagad när hela familjen är samlad med farmor och farfar, auntie och två kusiner och flickvän till en av kusinerna. Därför blir julfirandet lite "low key" i år. Normalt firar vi svensk jul med bl a skinka, rödbetssallad, köttbullar och lite annat på julafton, bara jag och Andy, och sedan engelsk jul på juldagen. I år har jag skippat julmaten helt. Vi käkar lite festmåltid imorgon, sen avstår vi familje-jullunchen på juldagen och äter hemma istället, och åker sen till farmor och farfar på eftermiddagen. Sedan sprider vi ut paketen lite så det blir något 24, det mesta 25 och något 26 när Lewis öppnar sina. På det viset blir det lite mindre hysteriskt, hoppas vi...

Tyvärr har släkten lite svårt för att vara lågmälda när det behövs, och blir lite... errm... överentusiastiska och högljudda kan man väl säga! Kaoset leder till att Skitungen får utbrott och härdsmältor på alla sätt och vis när vi kommer hem, men dom ser de ju aldrig och vi får höra "men hon är ju så pigg och glad, hon har väl inga problem av att ha flyttat in nyligen, det går ju så bra för henne!" och så vidare. *suck* De har heller ingen större förståelse för när vi säger "inget godis idag" utan försöker truga och "bara litegrann går väl bra!". Men det funkar inte med hennes kontrollbehov, så ibland måste vi stoppa det helt och hållet i några dagar annars blir hon helt obsessive. Själv skulle jag nog gärna se en mer svensk approach att godis och chips och annat är SPECIELLT och inget man får de flesta dagar. Man tänker tillbaka på när man själv var lyrisk över att få en HEL 33cl sockerdricka på helgen...

Vi har haft tur med blöjor, faktiskt. Hon var torr dagtid när hon flyttade in, hade bara en blöja på natten. Men för ett par veckor sen testade vi utan eftersom den var torr de flesta morgnar, och det gick alldeles galant! Så hon har varit helt utan sedan dess.

Hon började nursery (lekskola) väldigt snabbt. Jag var övertygad att jag ville ha henne hemma mycket längre och funderade t o m på att hålla henne tillbaka ett år från skolan, men eftersom hon redan gått på nursery i fosterhemmet ville hon så gärna börja igen. Och vi tyckte det vore bra för henne att så snabbt som möjligt ersätta de saker och människor hon haft tidigare. Hon är enormt social och behöver folk ikring sig, och det har faktiskt gått över förväntan bra! Och det ger mig ett par timmar på morgonen att jobba, istället för att byta blöjor på babydockor... (vilket faktiskt är riktigt tråkigt.) VI har haft otrolig tur eftersom en av våra vänner driver en pre-school och erbjöd oss en plats för Skitungen där. Och personalen är toppen, ungarna goa och det ligger alldeles nära stranden...

Svenska pratar hon inte än, hon vet att jag är från ett annat land men förstår ju inte riktigt vad det är. Eftersom hon pratade så bra när hon kom, är det lite lurigare för mig att prata svenska eftersom det faller sig naturligare att svara på engelska för att inte förvirra henne. Hon kan "mamma" och "Molly hittar på" (efter en barnbok!) och det är allt hittills :) Hon vill gärna läsa Pippi men jag översätter det mesta åt henne. Det kommer så småningom, jag har inte så bråttom med det. Min mamma sjunger barnvisor på svenska för henne på telefon och Skitungen sjunger samma på engelska tillbaka. Sött!

Nu ska jag spraya håret och göra mig redo för födelsedagsfirande. Önskar er alla en riktigt god och fin jul på alla sätt och vis.

Nya tider

Jag vet att ni är nyfikna! Och jag vet att jag borde uppdaterat bloggen för flera veckor sedan. Men det har varit en virvelvind starkare än orkanen Sandy här i huset. Och det har varit otroligt svårt att ens komma åt att skicka ett sms till någon... Att få in en traumatiserad treåring i huset är lättare sagt än gjort. Men det visste vi ju innan!

Hon är envis som synden och extremt viljestark. Hon har oanade röstresurser när något inte går som hon vill. Hon är överenergisk och far runt som en tornado i huset. Hon är supersjälvisk (som en helt normal treåring!) och vill ha allt NU. Hon har vingliga dagar när minsta lilla sätter fart på tårarna och utbrotten, som t ex att vi ger henne "fel" färg på tallriken eller att vi säger ifrån att det räcker när hon stått och slabbat med vattenkranen i badrummet i tio minuter. Hon ratar och avvisar mig skoningslöst varje dag till förmån för pappa som är hjälte och inte kan göra något fel. Hon är känslomässigt utmattad och överkänslig och svänger från tårar till fnitter på 30 sekunder.

Hon är läskigt stark för en sån liten knatte och hon KAN SJÄLV. Nästan allt. Och efter ett par minuters kämpande kommer det "YOU do it." med en trumpen min. Hon är inte van vid att någon sätter gränser överhuvudtaget, och framkallar därför ett konstant balanserande mellan att låta henne få utlopp för det hon behöver och att samtidigt kunna säga ifrån när det är något som inte är okay att göra. Hon hade aldrig upplevt isbitar, har aldrig fått sova i någons säng och visste inte vad ett kylskåp är för något och vad man har det till. Hon kan inte leka på egen hand mer än några sekunder, frustrerar och sliter ut mig totalt och kräver total uppmärksamhet från det hon vaknar tills hon har slocknat i sin säng med Peppa Pig-täcke.

MEN...

Hon är också det näpnaste och sötaste lilla väsen du kan tänka dig. Hon är oerhört liten och nätt och kläder för 3-åringar hänger som en säck på henne. Hon har mörkt lockigt hår som inte följer några lagar. Hon har ett djup i sin blick som du aldrig glömmer. Folk ute på stan går förbi med ett sånt där fånigt flin som man får när man ser en lekande hundvalp, och ibland kommer det ett "ååååååhh" från en främling med huvudet på sned. Hon har ett leende som charmar det hårdaste hjärta.

Hon tar sig an varenda ny dag och varenda ny situation med en beundransvärd aptit på livet och en vilja av stål. Hon är klyftigare än de flesta och kläcker ur sig saker som får oss att kikna av skratt. Hon är oerhört stark och tuff och modig trots sina år, men också så oerhört sårbar. Hennes kiknande skratt ekar i huset när vi kittlar henne på magen eller när pappa lyfter upp henne så hon kan snudda taket.

Hon äter grillade kycklingben, kalla köttbullar och ölkorvar som en liten Neanderthalare. En perfekt liten mini-LCHFare. Hon snurrar runt benen på oss inne på Tesco och slänger varenda färgglad yoghurt hon ser i kundvagnen. Om jag försvinner runt hörnet hör jag snart ett "MUUUUUUM where are youuuuu" och så kommer hon galopperande och stångar mig i lårhöjd medan kunderna runtomkring ler överseende.

Och när jag förklarade hur mamma och pappa är gifta för vi älskar varandra och vi är en familj, tittade hon stint på mig med sina mörka djupa brunnar till ögon och sa "But mummy, you are married to ME now too!"

Just nu sover hon djupt efter ett avgrundsutbrott av bibliska proportioner. Jag ska smyga in i hennes rum och titta på henne igen. Min komplicerade lilla dotter.

Nu är det dags!

Om mindre än 5 timmar ska vi träffa henne, vår lilla skrutta...

Igår lekte hon i parken nästan hela dagen, och under tiden tog fostermamman en massa bilder som hon skickade över till oss en i taget. Sen lånade lillan hennes iPhone, bestämde sig för att det var rätt tidpunkt att trilla omkull och mosade telefonen! Oops.

Vi är nyduschade och iordning, och ska nu strax ner till hotellrestaurangen för en rejäl full English breakfast innan det hela drar igång. Bara ett par timmar idag för att inte överväldiga henne. Och oss. Men ack så spännande. Håll tummarna hörni.

Nästan där

Den här förmiddagen är mina sista timmar ensam i huset på en lång lång tid... Eller ja - det är en snubbe nere i köket som inspekterar varmvattenberedaren just nu!

Andy kommer hem runt lunch, och sen är det full speed ahead. Vi förbereder de sista smågrejerna innan det stora äventyret. Ikväll sover mamma över här och inatt åker vi upp mot Stansted. Mamma har ett ganska tidigt flyg hem till Sverige. Sedan åker vi och hälsar på Lewis över helgen, sover på hotell i närheten och åker sedan upp till grynets hemstad på söndag.

Måndag morgon har vi ett planeringsmöte med socialarbetarna och sedan klockan 13 är det meningen att vi ska träffa vår dotter för första gången. Wow.

Hon vet vilka vi är nu, hon tittar varje dag på den fåniga videon vi spelat in och sitter i tevesoffan och vinkar åt oss på teven :) Hon har talat om för sin fostermamma att hon "tycker om sin nya mamma och pappa" och hon har berättat för alla hon känner att hon ska åka och bo vid havet... Fostermamman skickar foton och uppdaterar oss nästan dagligen om hur förberedelserna går på hennes sida, och vi uppdaterar om vår sida. Många diskussioner om trappgrindar, vinterkläder, frukostmat och sängdagsrutiner...

Visst är det en helt bisarr situation egentligen, men ack så spännande det är nu! Jag vet att några av er som läser har gått igenom samma sak, bl a Sophie och Inger, och ni vet ju precis hur jag känner det just nu... överlycklig och lätt panikslagen på samma gång!

Veckans utflykter

Svärmor Cath ger mamma en lektion i hur man spelar bingo "at the seaside"

Själva spelade jag, Andy och svärfar Grum airhockey. Jag kom sist. Förstås.

Besök i urgulliga pittoreska lilla kustbyn Clovelly i lördags. Bilförbud och 

kullerstensgator gör att man fortfarande fraktar dit vissa varor med åsnor...

Mamma och Andy beundrar utsikten halvvägs ner till hamnen.

Det är ganska brant så man får stanna och vila då och då, men 

det är värt det när man har såna vidunderligt vackra vyer!

Skrikhalsar!

Fiskehamnen i Clovelly vid ebb. 

Vi käkade fish and chips i en pub nere vid hamnen och det var nog den godaste 

jag nånsin ätit. Pinfärsk fisk med öl i paneringssmeten och tjocka pommes frites, 

mums! (Hmmm jo jag vet att chips inte är speciellt LCHF... men jag har lagt av

 den strikta livsstilen ett tag eftersom jag inte vill ge grynet några matnojjor när 

hon flyttar in. Och givetvis gick jag upp i vikt direkt!)

Ilfracombe strax före lunch på söndagen. 

Andy har massor med respekt för sin svärmor. Massor. Jag lovar.

Man blir aldrig för gammal för att leka flygplan. 

I Ilfracombe finns det gott om plats att göra det!

(Fast han rullade inte nerför kullen den här gången, Anna)

Söndag eftermiddag. Världens vackraste och mest stämningsfulla kyrkogård. 

Strax utanför byn Mortehoe med dimma, svagt solsken, utsikt över hav och 

karga klippor. Hänförande. Efteråt blev det cream tea i byn.