Flitiga fingrar

Har varit igång och tillverkat en ny bunt med armband i hampa i helgen. Det är ett jättetrevligt och inspirerande material att arbeta med, och det finns så många roliga varianter att göra. Namnarmbanden säljer jag redan på Etsy och eBay, fast tidigare endast med silverfärgade pärlor. Vita känns fräscht och somrigt. De är roliga att göra eftersom kunden är med och "designar" dem efter sina personliga önskemål om namn, storlek mm.



För övrigt lovade jag i ett obevakat ögonblick att bjuda hela släkten på söndagsmiddag igår. Det blev fyra olika varianter - LCHF åt mig, lågfett (äääk) åt svärmor, Flygande Jacob med ris till alla andra och hemlagad köttfärssås och spaghetti till ungarna. Kan konstatera att hemlagad mat bemöts med stor misstänksamhet av alla under 40 i England. Ungarna är vana vid skräpmat och helfabrikat med massa socker och otäcka tillatser och de känner inte igen "äkta" smaker. Flygande Jacob vågade de inte pröva (är inte det en barnfavorit i Sverige??), och köttfärssåsen gick ner men det petades och sneglades misstänksamt. Ibland undrar jag varför jag anstränger mig!

Geocaching i Bideford

Söndag eftermiddag släpade jag ut mina två karlar på lite geocaching. Det är oftast jag som vill ut i friska luften på helgen! Lewis skulle helst sitta och spela World of Warcraft 15 timmar i sträck, och Andy är ju ute hela veckan i sitt jobb och föredrar soffan på helgen om jag inte sparkar lite på honom...


Här är vi i lilla pittoreska byn Westleigh, där vi hittade två stycken geocachar. Vi var där förra året och letade upp en annan, och då råkade vi springa på killen som hade placerat ut den så sent som dagen innan!

Mina två grabbar med Bideford i bakgrunden!

Hyfsat bra utsikt där uppifrån, kan jag tänka mig...

The Tarka Trail, döpt efter en klassisk bok från 1927 om uttern Tarka. Tarka Trail är numera en cykel- och promenadväg som sträcker sig ca 5 mil i Devon längs gamla järnvägsspår som nu asfalterats.



Lewis har börjat haja hur geocaching fungerar, och han hittade faktiskt två av de tre cacharna som vi letade upp. Han gnäller alltid lite när vi tvingar ut honom, men när han väl är igång så springer han före och gräver under telefonstolpar, lyfter på stenar och kör in näven i varenda murspricka. Eftersom han har Asperger levet han helt i nuet och han har lite svårt med det där att föreställa sig i förväg hur saker kommer att bli och kännas, och är därför oftast negativ när vi ska hitta på något att göra. Så det är bara att stå på sig och vara trygg i vetskapen att han oftast tycker det är toppen när vi väl är igång.

En sessa

En sån här dag så känner man sig lite extra härligt svensk på ett nästan löjligt sentimentalt sätt. En ny liten kronprinsessa.

Att jag minns när hennes mamma föddes, och när hennes morföräldrar gifte sig, får mig att känna mig en liten gnutta gammal, kanske. Men oj vad roligt att vi har fått en ny tronarvinge.

Många gratulationer till prinsessan Victoria och hennes Daniel. Vilken lycka att ha en liten tjej. Visst är de kungligheter, visst har de storslagna privilegier och stundtals tunga skyldigheter som skiljer dem från oss andra... men i grund och botten är de ju också bara ett nygift par som just fått en liten dotter. Och det tycker jag är jättemysigt.

Nu var det ju meningen...

...att jag skulle använda det där ljustältet till mina produktbilder. Men jag kanske kan vänta nån timme. Eller fyra.

Solig lördag

Idag har det varit soligt och några fjuttiga plusgrader. Jag njuter i fulla drag! Vi hade en skön lat lördagsmorgon och "tittade ifatt" på Criminal Minds som vi fick spela in igår kväll eftersom Andy slocknade redan kvart i åtta på kvällen. Vi masade oss sedan över till svärisarna för en mugg te (det blev två till slut) och för att inspektera och beundra svärfars nya mobiltelefon, som han fick igår efter en uppgradering.

På eftermiddan åkte vi ner till Westward Ho! och tog en promenad på stranden tillsammans med alla andra som letat sig ut med vinterbleka ansikten. Jag plockade också några fina stenar, som jag ska använda i mina produktfotografier för att göra dem lite mer "konstnärliga". Efter denna enorma ansträngning var vi givetvis tvungna att ta en mugg te till... och lite cheesy chips åt Andy... och bacon och ägg åt mig förstås... på världens bästa sylta Sunshine Café.



Nu sitter vi hemma i soffan och myser en stund med - ja just det - en mugg te. Jag är nog mer engelsk än svensk nuförtiden... Fancy a cuppa?

Eftermiddagssol

Det blev en vårpromenad längs älven i eftermiddagssolen i onsdags.
Ser ni det lilla huset uppe på kullen? Där skulle jag vilja bo.

Bron över älven Torridge

Vår, tänkte ni? I februari? Jodå. Titta själva. Buskarna med massvis av
gula blommor kallas gorse. Ingen aning om vad de heter på svenska.

Fast igår hade vi hela sex minusgrader och engelsmännen
skriker i högan sky om bister arktisk kyla. Gulligt.

Flytande ägg

Nu skäms jag lite, för jag har varit dålig på att uppdatera bloggen igen. Det verkar som att veckorna bara rullar på och jag hinner inte riktigt med ibland. Inte för att jag är så himla upptagen och stressad, det är bara mycket att tänka på just nu.

Flytande ägg? Hmm. Andy jobbar ju för en firma som leverar produkter till bagerier mm, och ibland kommer han hem med de knepigaste grejer som han fått av nån kund. Oftast är det ju t ex ett par munkar eller en limpa (vilket gör svärisarna glada eftersom vi inte äter bröd), en stammis ger honom alltid ett par pajer varje måndag. Hans "flickor" i Chudleigh (de är allihop i pensionsåldern!) skämmer bort honom varje fredag med allehanda bakverk.

Men ibland kommer det nåt udda. Som flytande ägg i tetrapack. Tydligen använder bagerierna det för att t ex pensla bakverk eller att blanda i deg. En literförpackning motsvarar 20 medelstora ägg. Så igår kväll bakade jag lembas-bröd (LCHF) till Andys luncher, och imorse blev det scrambled eggs till frukost för mig. Inte så dumt, det smakade precis som vanligt även om det kändes lite udda att HÄLLA upp äggen...


Jag har fortsatt med min äggdeff, äter nu ägg och smör/majonnäs till frukost och kvällsmat, och en köttbit nån gång på eftermiddagen. Funkar bra. Har inte tappat så mycket mer i vikt, men det syns att kroppen stramat till sig lite. Kan se bl a i ansiktet att jag ser smalare ut. Och dessutom är det billigt att äta ägg! Just nu lever jag på ägg och Andy på vad han kan gräva fram ur frysen plus pajer som han fått på jobbet. Vi har besiktigat min bil den här veckan och det var INTE roligt. Nästan femtusen spänn gick det på. Bromsbelägg, nya däck, fåniga lampor till registreringsskylt mm och så nya track rod ends, vad det nu är... Ouch. Mamma var hygglig och hjälpte till, annars vete farao... femtusen fanns inte med i bilbudgeten för den här månaden! I eftermiddag ska vi iallafall hämta den på verkstan och sen ska det vara klart.

En god nyhet är att vår vän på sjukhus verkar ha klarat sig igenom det värsta! Han åkte på någon slags kombinerad streptokock och lunginflammation och hela hans kropp var full av infektioner. Men han har kämpat och nu tror de att han blir helt bra igen fast det kommer ju förstås att ta lång tid.

Nu ska jag ta och sätta lite fart och få de där paketen packade... det är för en gångs skull soligt och klarblå himmel, så jag tänker utnyttja det till max! Idag ligger temperaturen runt nollan och alla klagar på den arktiska kylan :) Själv funderar jag på om det är dags att ta på sig halsduken än.

Inspiration

Ägg-deff

Det har varit en lite tuff period, faktiskt. Så ni får ursäkta att jag inte bloggat så flitigt. Det började på nyårsnatten, när en släkting till mig sprang för att hinna med en buss, halkade och hamnade under bussen. Jag kände henne inte personligen, men blev ändå ganska tagen över att en fin ung tjej - bara 20 år och med hela livet framför sig - ska försvinna på ett sånt onödigt och tragiskt sätt.

Sen var det Mozart. Han var ju också mammas sista husdjur, hon säger nu att hon inte ska skaffa några fler och det måste kännas tomt och tråkigt för henne nu.

En olycka kommer ju sällan ensam. Strax efter nyår togs en väldigt nära vän till Andys familj in på sjukhus, han dök jättesnabbt och för några dagar sen trodde de inte han skulle överleva natten... Han hänger fortfarande med, men han är över 70 och det är lite skört just nu så vi vet inte hur det går.

Ägg-deffen då? Jo. Själv tyckte jag att jag var jätteduktig över jul matmässigt, jag syndade inte och det "värsta" jag åt var lite mörk choklad och jordnötter. Och några skedar hemmagjord rödbetssallad. Men fy när jag ställde mig på vågen den 27 dec, då blev det fakir direkt! Några vattenkilon släppte snabbt men jag vill tillbaka där jag var i somras, så jag bestämde mig för att köra en äggdeff för första gången.

För er oinvigda kan jag berätta att äggdeff är en slags "hardcore" LCHF-variant, när man bara äter ägg och fett. Inget för nybörjare, utan mera nåt man kan ta till för att kicka igång viktnedgången om man stått still ett tag. Så i en hel vecka körde jag 4 ägg och ca 30 gram smör, 3 gånger om dagen. Inget annat. Kändes konstigt i början och det blev lite halvtråkigt, men samtidigt var det lite skönt för det tog bort min fokus på maten och jag koncentrerade mig på annat. Behövde ju inte fundera på vad jag skulle ha till middag osv. Det blev hårdkokta ägg och krämig äggröra för det mesta. Snabbt och smidigt.

De första fyra dagarna gick jag ner 2,2 kilo, och stod sedan still resten av veckan så kroppen hann ifatt. Är jättenöjd med det. Magen mådde bra och jag var inte särskilt hungrig heller. Blev jag sugen på kvällen tog jag ett ägg till. Enkelt. Nu är jag på dag nio, och har bytt ut ett mål om dagen mot vanlig strikt LCHF. Igår blev det en stor fläskkotlett, idag blev lunchen en tonfiskburk med majonnäs. Mycket trevligare med lite variation! Så här kan jag nog köra ett tag.

Varför ägg, undrar ni? Jo, ägg är väldigt nyttiga, har en bra protein/fettbalans och innehåller precis allt din kropp behöver förutom C-vitamin. Det löser man lätt med en bit gul paprika.

Mozart

På hösten för drygt tio år sedan förlorade både jag och mamma våra katter inom loppet av ett par veckor. All kattmat vi hade kvar kunde vi ju inte ge till varandra, så vi åkte till djurhemmet i Karlstad för att skänka bort den. När vi var där pratade vi med en trevlig dam om alla våra katter genom åren, och hon frågade om inte jag kunde tänka mig att vara fosterhem nån gång eftersom de får in katter som måste hållas i "karantän" några veckor efter vaccinationer mm. Jag svarade att de ju alltid kunde höra av sig om de behövde hjälp.

Strax före jul det året ringde de från djurhemmet och undrade om jag kunde se efter en liten kattkille över jul och nyår. De skulle hämta honom igen i början på januari. Jag vet inte vad jag inbillade mig - att jag skulle kunna ha en katt i mitt liv några veckor och sedan lämna tillbaka honom? Gud så korkad. Men jag skulle ju inte ha nån katt just då...

Han dök upp hemma hos mig, tuff och modig men väldigt, väldigt snäll. Stor och långbent, med en liten "smutsfläck" på sidan om nosen och stora fladdermusöron. Den första natten hoppade han upp i min säng och rullade belåtet ihop sig mot mina ben. Sen var det kört. På julaftonen tog jag med honom hem till mamma, och vi hade en jättefin jul tillsammans alla tre. Han sprang som en tok upp och ner i hennes trappa och jagade foliebollar och piprensare och jag vet inte vad. Det visade sig att han var en hejare på att apportera.

De ringde från katthemmet i januari och sa käckt att
-"Nu kommer vi snart och hämtar honom så du får lite lugn och ro!"
-"Eeehh... ööööööhh...hmm...jo fast...
Damen suckade.
-"Ja ja. Vi förlorar många bra fosterhem på det viset"

Året därpå flyttade jag till England, och mamma var snabb att ta över vårdnaden. Hon och Mozart har haft många fina stunder sen dess. Vi tävlade alltid lite om hans kärlek. Jag minns den gången jag var och hälsade på, och låg i gästrummet och surade för att han inte kommit in till mig och sovit. Medan mamma låg uppe i sitt sovrum och surade över att han var så snabb att överge henne när jag var där. På morgonen upptäckte vi att kraken suttit instängd i tvättstugan hela natten... Så går det när man är nyfiken!

Han var väldigt modig, väldigt duktig, väldigt busig och väldigt väluppfostrad. Vanans makt gör att jag fortfarande, efter elva år, viker in täcket under fötterna när jag sover för han brukade bita mig i tårna när han ville busa. Han var också så skötsam att han till och med gick till sin kattlåda när han behövde hulka upp en hårboll, istället för att göra det på finaste mattan som de flesta katter. Han kunde sitta och stirra in i ens själ med sina stora vackra ögon utan att blinka.

Det senaste året har han varit sjuk och successivt blivit klenare, och inatt blev det för mycket för en liten tapper kille att kämpa emot. Jag är så tacksam för alla år han har hållt mamma sällskap. Det kommer att bli tomt. Men, som sagt, vi skulle ju bara ha honom över jul och nyår... Vi specificerade ju bara inte hur många.