Fylla moppe

Sådärja, livet börjar återgår till den vanliga lunken igen. Blir fortfarande vansinnigt arg när jag ser sluskiga tonåringar på teve som skryter om hur många laptops de lyckades stjäla i kravallerna "för att det är ju typ regerings fel typ... de där konservativa eller vilka det nu är..." De vet inte ens vem som sitter vid makten!

Andy är på väg för att hämta Lewis. Först jobbar han ett helt natt/morgonskift, sen sätter han sig i bilen för att köra i ytterligare 6 - 8 timmar beroende på trafiken. Jag vet faktiskt inte hur han bär sig åt för att fixa det! Karln har en uthållighet av sällan skådat slag när det gäller bilkörning... Just nu är alla turister på väg åt det här hållet för sina semestrar vid kusten, så hemresan kan bli lite lång och seg bland alla husvagnar och ovana bilförare.

Lewis fyllde 15 år i förrgår. Vart tar tiden vägen?? Han var ju bara 10 häromdagen när jag och Andy träffades... Vi har köpt en sprillans ny mobil åt honom eftersom hans gamla är nåt billigt skräp från LG som hans mamma köpte och som han avskyr. Så nu ska han få en vettig modell så han kan köra Facebook och annat på. Styvmormor - min mamma - bidrar med ett läckert dödskalle-skal och några grejer som han kan ladda hem. Andy är så förväntansfull så han är som ett litet barn själv! Det är alltid så härligt att se hur han älskar att skämma bort ungarna. Om han nånsin vann en miljon på lotteri skulle vi nog inte ha ens en hundralapp kvar själva! :)

Svärmor har bestämt att vi måste ha tårta och födelsedagskalas för Lewis och har därför bjudit in sig själv och resten av familjen på söndag. Hmm. Det får bli en budgetvariant den här gången!

Reeves Corner

Jag är så ledsen och så arg att det är svårt att formulera sig ordentligt. Igår slog de verkligen till mot Croydon med full kraft. Reeves Corner är borta. Husen på London Road har brunnit ner. Många blev hemlösa och fick fly i panik. Butikerna i närheten är trasiga och tömda.

Där brandbilen står på bilden, det är ju "min" egen lilla gata... Ca femtio meter längre ner står mitt gamla hus... om det nu står kvar efter nattens övningar, vill säga. Vid det vita huset i övre högra hörnet brukade jag stå och vänta på min tram, min spårvagn som tog mig till jobbet i Kingston.

Reeves Corner brinnande med skrämmande höga lågor visades hela kvällen och natten på Sky och BBC. En slags symbol för meningslösheten med dessa kravaller. House of Reeves, en möbelaffär, femte generationens familjeföretag sedan 1867 med många anställda som tjänar sitt levebröd där. Det motstod Blitzen under andra världskriget. Nu borta på ett par minuter för att nån idiot tyckte det var coolt att tända på. För några år sedan köpte jag vår dubbelsäng där, och tyckte det var komiskt när de envisades med att köra ut den med lastbil trots att jag pekade ut mitt hus inifrån affären...

Bilden lånade jag från Daily Mail

Idag slår de sönder Manchester.

Eländet fortsätter

Nu har dom gett sig på Croydon också. Huliganerna slår systematiskt sönder en stadsdel i taget. Stölder, bränder, misshandel och våld. Fullkomligt meningslöst. Detta har inget med rättvisa att göra, det handlar bara om själviskhet, besinningslöst och idiotiskt beteende.

Ni som hängt med här ett tag vet att jag bodde i Croydon från våren 2005 tills jag och Andy flyttade till Staines sensommaren 2007. Väldigt centralt bodde jag dessutom, alldeles runt hörnet från den stora affärsgatan. Hade jag varit kvar där nu hade jag känt mig väldigt, väldigt liten och väldigt, väldigt rädd.

Istället sitter jag ute på landsbygden i Devon och funderar på hur det går för mina före detta grannar, kollegor och för mina vänner där i krokarna. Jag känner mig ganska så trygg härute. Men väldigt, väldigt ledsen i ögat... Vart är det här landet på väg egentligen?

Puckon

Återigen dåliga nyheter från England. Tottenham brinner. En liten idiotgangster springer runt och viftar med ett vapen och skjuter en polis. Poliserna skjuter tillbaka. Då tycker folk att det är polisens fel att han dör, så då ska man starta ett upplopp?? Hur funkar man när man resonerar så?

Hela natten samlades idioter i Tottenham, satte eld på byggnader, bilar och bussar, plundrade lokala affärer, slogs och skadade 26 poliser på kuppen. Massor med oskyldiga människor har förlorat hem och levebröd bara för att ett gäng puckon låtsas att de "protesterar"

I dagens England finns det tyvärr alltför många våldsamma och egoistiska människor, som tycker att det är helt okay att ta chansen att plundra en sportaffär och få gratis gympadojor för att någon blivit skjuten. Jag har svårt att hitta logiken i det hela!

Svenska kunder

Jag älskar mitt jobb. Tröttnar aldrig på det. Men ibland blir jag väldigt trött på kunder, det måste jag erkänna. Klockan är bara 11 på förmiddan, och jag har redan haft 3 stycken som har fått mig att slita mitt hår...

Är det för mycket begärt att man kanske använder hjärnan en liten tiny bit när man shoppar online? Att man t ex avvaktar ett mail som talar om hur mycket frakten blir på de varor man köpt, och inte bestämmer sig för att "gissa" ett belopp och betala in det? Eller att man kanske inte svarar på betalninginfomailet för att fråga efter betalningsinfon? Eller att kunden som får ett mail där det står att vi har betalat ut ett belopp och att de ska logga in på kontot för att godkänna mottagandet, kanske själv fixar att göra detta utan att vi måste påminna dem och sedan hålla handen för att de inte klarar av att klicka på en länk?

Och hur kommer det sig att alla dessa kunder är svenskar? Engelsmän och andra nationaliteter har givetvis sina problem också, men ingen annanstans har jag så mycket strul och krångel och konstiga frågor som från just svenskarna.

Andra nationaliteter köper en vara, loggar sedan in på PayPal och betalar varan inom fem minuter. Jag packar, postar, lämnar feedback, mailar att varan är på g. Och sen väntar de tills den dyker upp. Och då lämnar de feedback. Affär avklarad.

Svenskarna mailar innan för att fråga om vi samfraktar. Ja, det står i annonsen. De frågar sen om det tar extra tid från England. Ja, det står i annonsen. Sen frågar de om den finns i grönt istället. Nej, det gör den inte. Sen köper de varan. Vi skickar betalningsinfo. Tre dar senare köper de en annan vara. Vi summerar och skickar ny betalningsinfo, betalning inom fem dagar tack. Åtta dagar senare skickar vi ut en påminnelse. Fyra dagar senare skickar vi ut en ny påminnelse.

Då betalar de. Sen mailar de för att tala om att de har betalat och att de tyvärr inte kunde tidigare för de har
A. varit bortresta (really?? 10 minuter efter att du köpte varan åkte du bort i tre veckor?)
B. haft åsknedslag och datorn pajade
C. fått kontot hackat och datorn pajade
D. en faster har varit väldigt sjuk
E. de själva har varit väldigt sjuka (lustigt nog har de varit pigga nog att handla från minst 10 andra säljare på nätet under tiden)
F. internetbanken strular (detta problem varar tydligen normalt i minst två veckor)
G. de har tappat bort originalmailet med betalningsinfon (errm du har fått FYRA vid det här laget, darling) eller
H. all of the above.

Vid detta tillfälle brukar de också meddela att de vill ha varan skickad till sin pojkväns/mammas/kompis adress så kan jag vara så snäll och ändra? Visst, jag skriver ut nya etiketter, no problem.

Dessutom brukar de också passa på att informera mig om att jag ska packa väl och att jag ska lämna feedback när affären är klar. Nähä?? Tänk, registrerat företag och 3600 positiva feedback hittills, och de små bitarna hade jag väl aldrig kommit på själv. Vilken tur att de "utbildar" mig...

Jag mailar tillbaka och tackar för betalningen. Då mailar de för att tacka för mailet och så önskar de en trevlig helg. Jag önskar också trevlig helg. Packar varan, postar den och mailar att den postats, i mailet står också "räkna med ca en veckas leveranstid". Då mailar de och frågar hur länge det kan ta på ett ungefär.

Fyra dagar senare får jag ett mail där de talar om att de fått varan och att de nu ska lämna feedback. Och sen lämnar de feedback. Och så får jag maila och tacka för feedbacken. Och då mailar de för att tacka för mailet och önska trevlig helg igen.

Och vid det laget känns det nästan som jag har förtjänat mina 23 kronor i vinst eller vad det nu blev...

Suuuuuuck.

Låter jag lite cynisk? Nädå. Jag älskar er, svenskar. Egentligen. Men ibland är ni lite jobbiga :)

Ett inlägg i könsdebatten

I bilen på väg till postkontoret en eftermiddag i Devon.

Maken: Oooh, look at her, she looks a bit rough!

Jag: It's a he.

Maken: Ah. That explains it.

Ovant

Hmmm det är någon konstig jättestor gul skinande cirkel på himlen idag... känner inte riktigt igen fenomenet men jag har för mig att vi brukade kalla det för "Solen"...

Så annorlunda det ser ut!

En svart dag

Vad kan man säga om gårdagens händelser i Norge... Hur kan någon vara så totalt känslokall att man går ut och skjuter ihjäl 80 tonåringar på sommarläger? Ofattbart för oss andra.

Jag ryser i hela kroppen idag. Världen är en ond plats ibland.

De senaste dagarna, enligt Carlos och Princess...

Tog det lite lugnt.

Tog det lite lugnt.

Ute på spännande äventyr... nästan.

Tog det lite lugnt.

Tog det lite lugnt.

Livet är tufft när man är katt i familjens H:s hushåll.

72

Tillägnad min pappa, som skulle ha fyllt 72 år idag.
Grattis på födelsedagen, pappa. Hoppas jasminen blommar.