Förra året satt jag hemma - med teven och en entrecote - och tyckte lite synd om mig själv.
I år blev det take-away från kinakrogen, vi skålade i Baileys och mumsade hjärtformade doughnuts. Lite smörigt, men kul. Imorse hittade jag ett stort kort med nallar och hjärtan på köksbänken, och när jag kom hem låg det en långstjälkad mörkröd ros på min huvudkudde.
Vem behöver champagne, Parisresor, diamantringar och dyra middagar med levande ljus? Jag har min grabb. Och han är bäst i världen. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar