Idag ska jag säga upp två jätterara tjejer eftersom vi har för mycket personal i en av våra butiker. Det känns inget vidare.

Jag vet att det är en del av mitt jobb, och jag kan göra mitt bästa för att se till att det blir så skonsamt som möjligt för dem. Men fy och usch vad hemsk jag känner mig! Visst har jag sparkat folk förut i mina tidigare jobb, men då har det var personer som misskött sig.

En av dem, t ex, försvann från butiksgolvet för att gå till McDonalds, ljög om sin sjukfrånvaro och förfalskade sitt eget sjukintyg. En annan hånglade med flickvännen på butiksgolvet, och smet sedan iväg på lunchen för att dricka ett par bärs. Detta gjorde han sittandes på en parkbänk alldeles utanför fönstret till butikens säkerhetsvaktskontor. Smart grabb. Som tur var hade inte jag personligen anställt dom klappträna... då skulle jag nog ha sparkat mig själv i ändan för dålig personkännedom!

Men idag är det en annan situation. Och jag tar ett par djupa andetag medan jag packar ner mina papper.