Nu har det gått 18 dygn sen jag slutade. Igår kväll när jag rotade genom frysen på jakt efter nåt ätbart hittade jag två gamla stockar långt under all maten. Jag kastade dom raskt i famnen på Andy och vrålade "slääääng dom!! NUUU!!"
Det går bra. Det gör det. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag är en före detta snusare. Men det känns lite tomt. Jag har förlorat min "quirk", min lilla egenhet, en del av min personlighet. Och jag saknar min kompis Dosan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar