Anyway. Jag satt uppe själv fram till ettsnåret eftersom jag är ledig idag, och när jag gick för att låsa ytterdörren till inglasningen, snubblade jag nästan på nåt mörkt och runt på väg till köket. Förundrad tände jag belysningen och insåg att den mörka runda skepnaden var en liten hoprullad igelkott!
Efter flera trevande försök att övertyga den lille krabaten att trädgården var ett mycket trevligare alternativ, vaggade han muttrandes iväg och la sig bakom en stol. Då gav jag upp, släckte ner, lämnade ytterdörren öppen och satte mig vid datorn igen för att vänta ut honom. Det tog inte så lång tid innan han smet iväg. Snabbt förbi kattlådan, och sen som ett skott ut i trädgården och under staketgrinden...
Klcokan fyra på morgonen, långt efter att Andy hade åkt till jobbet, vaknade jag av några mysko ljud i sovrummet. Jag fattade att det var Carlos, men det var inte dom "vanliga" ljuden om ni förstår vad jag menar. Efter moget övervägande tände jag sänglampan för att kika.
En padda på golvet nedanför sängen. Stor och fet. Och vid det laget hade den bara tre ben kvar. Men den liksom satt i en vanlig ställning och såg levande ut. Försiktigt klev jag ur sängen och drog på mig ett par shorts, och steg väääldigt långsamt förbi paddan. Den rörde sig inte. Jag hämtade en lång remsa hushållspapper som jag vek ihop. Sedan svepte jag upp paddan, som ju uppenbarligen var död. Dumpade den obönhörligt i soptunnan, med inslag av sound effects i stil med "uuuuhh ääääääh bläbläblä ick ick ick blööööööh"
Normalt är jag inte så värst sjåpig, men den var nog den sena timmen som gjorde mig lite överkänslig!
Det tog ett par timmar innan jag somnade om. Och min käre blivande make hade föga eller ingen förståelse för mina problem när han ringde på morgonen, utan skrattade rått och hjärtligt åt mina nattliga mödor.
*SUCK*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar