Min fumlige...

...lille oemotståndlige klant till pojkvän lyckades överträffa sig själv igår. Tidigt på morgonen ringde det i min mobil. "Hej raring, det är jag! Nu har jag lånat en mobil och tänkte komma över till dig och hälsa på! Jag är på tågstationen i Reading nu, tåget går om en liten stund..."

Jag fick naturligtvis panik, kastade mig ur sängen och lyckades på rekordtid byta åt Snoddas, sopa hela lägenheten, diska undan, plocka ihop tidningar, bädda sängen, duscha, tvätta och föna håret, raka diverse ställen, sminka mig och sedan precis i tid drapera mig i soffan som om jag bara suttit där lugnt och väntat...

Vi hade en riktigt mysig dag och tillbringade större delen av eftermiddagen på en australiensisk pub i närheten, där de visade Man United - Chelsea på storbildsskärm medan vi immundigade större mängder snakebite, snackade, kollade fotboll (mest Mark), åt lite nachos (mest jag) och pussades då och då. Slappt och trevligt. Kom också i samspråk med några albaner, som var ganska trevliga om än något udda. Men fotboll enar över alla gränser, tydligen...

Det var bra att han kom, kul att han tog ett rejält initiativ för en gångs skull. Det bästa var att han inte hade kryckorna med sig - för första gången! Han kan gå som vanligt nu - om än lite vingligt. Det tar sig... nu är planen att han ska börja jobba efter jul, och han har en sjukgymnast som pushar honom hårt. Tur det, så slipper jag, ha ha ha!