Midnattsmarodören

Skulle träffa A för en kopp kaffe eller nåt på kvällen igår. Vi textar under dagen och han är görförkyld och är tvungen att backa ur. Han vill inte att jag ska se honom hostig och med snorig näsa. Suck. Massor av text på kvällen med alla möjliga antydningar, men också ett "jag är snart i form igen så vi kan ses, vi har gott om tid du och jag". Jag har gått händelserna i förväg lite och sagt till honom att det är slut med Mark... men det är ju bara en tidsfråga... eller?

Är ute på msn på kvällen som "visa som offline" eftersom jag inte orkar bry mig om att chatta med nån överhuvudtaget. Slocknar tidigt (mitt i CSI - neeej!! Hur kunde jag tabba mig så??). Vaknar till vid ettsnåret, kollar msn. Meddelande från Mark "hej var är du jag ville träffa dig imorrn när du är ledig och prata nu om när och var men eftersom du inte är här kan vi inte ses" Han är fortfarande online. Jag suckar och somnar om. Telefonen ringer. "Hello?" Klick. Jaha?? Somnar om. Telefonen ringer. "Hellooo?" Klick. Förstår att det är Mark men orkar fortfarande inte engagera mig. Somnar om. Telefonen ringer. "Yeees?" "Hi it´s me." Klick. Nähä grabben, det krävs mer än så! Somnar om. Telefonen ringer. "Hello..." "Hi it´s me come online!" Sömnigt: "howcomeyouhaveaphoneallofasudden..." Klick. Ger upp och loggar på.

Skäller ut honom för att han ringer mitt i natten utan att säga nåt. Skäller ut honom för att jag är trött. Skäller ut honom för att han är han. Skäller ut honom för lite av varje i bara farten. Han vill komma hit och träffa mig. Jag säger att visst, men jag tror inte det här kommer att funka. Vi är för olika. Jag behöver ett normalt förhållande, inte detta.

Så kommer en känslostorm från honom som jag inte var beredd på.
"Så det är slut mellan oss??"
"Jag vet inte baby, men jag fixar inte det här..."
"Men jag älskar dig så mycket och jag saknar dig och du betyder allt för mig! Känner inte du samma?"
"Umm... jag vet inte vad jag känner just nu..."
"Jag älskar dig och du har hjälpt mig igenom så mycket och jag måste få träffa dig imorrn så vi kan prata, snälla..."

Osv osv osv.

Fan också. Jag ger efter och bokar in "vanliga puben klockan två" Vet inte vad jag tror att det ska åstadkomma... det vore nog bättre att bara backa ur för gott. Jäkla velmaja. Skäms på mig.

Vad exakt är det han älskar? Han vet inte så mycket om mig när jag tänker efter. Ska fråga honom i eftermiddag. Kanske.