onsdag, november 01, 2006

Jag mötte Lassie (WAG-versionen)

För några veckor sen hade vi en riktig stropp-kund i butiken. En ung tjej som skulle köpa en ring, men krånglade nåt alldeles oerhört. Hon ville ha den ändrad till en mindre storlek, och till och med ändra designen på ringen. Inget problem. Men hennes attityd var hopplös... hon var snorkig och nedlåtande mot G och visade tydligt att det nästan var under hennes värdighet att handla av sånt slödder som oss. Typ "ja DU kanske kan förstå vad jag menar eftersom HON uppenbarligen inte kan greppa vad jag vill få gjort!" och i den stilen. Dessutom ville hon inte betala i förväg eftersom hon tidigare hade köpt en ring åt sin syster och systern kanske inte ville behålla den och då blir hon sittandes med ett tillgodokvitto så kunde hon vänta och kanske byta ringen mot den gamla osv osv. *suck* Jag tog över kunden eftersom hon var så besvärlig, och gjorde tålmodigt klart för henne vilka regler vi följer, vad det skulle kosta osv. För att bli av med henne gjorde jag till slut ett undantag och lät henne betala i efterskott.

Jag sa till min personal att de inte skulle ta åt sig av hennes uppträdande, eftersom hon uppenbarligen var en liten prinsessa som var van att få allt hon pekade på. Så kodnamnet för kunden blev genast "lilla prinsessan". Ett par veckor senare (tyvärr på min lediga dag) kommer hon in för att hämta ringen, och då duger inte den storlek som hon SJÄLV har beställt. Nädå, den är för stoooor för hennes delikata lilla finger. Så kan vi genast ändra den till en halvstorlek mindre? Utan betalning, förstås... Jag instruerade alla mina tjejer att efter detta INTE fixa nåt mer åt henne utan att hon betalade fullt pris för alla åtgärder. Ytterligare nån vecka senare kommer hon in, och tycker fortfarande att den är för stor. Men M, min nya tjej, stod på sig och sa att det var den storlek hon beställt och kunde hon nu vara snäll och betala. Så till slut köpte hon ringen och lommade muttrandes iväg.

Imorse ringde P och berättade "du vet lilla prinsessan? När hon var inne för ett tag sen hade hon med sin pojkvän och han satt på vår pall och såg uttråkad ut medan hon tjafsade fram och tillbaka... Well, jag läste tidningen häromdan och såg en bild på honom... fattar inte att jag inte kände igen honom! (P är ett stort fotbollsfans) Han är ju VM-spelaren xxx!!"

Oops! :-) En av Englands mest kända fotbollsspelare... bruden är alltså en WAG! (Wife And Girlfriend) De bor i ett hus värt 40 mille och han drar in ungefär en miljon i veckan. (Konstigt att hon inte hade råd med 200 spänn för att få ringen ändrad, stackars liten) Hon är i tidningarna titt som tätt och är oftast med på tio-i-topplistan över de populäraste fotbollsfruarna. Hon måste ju ha blivit skitsur på att ingen av oss ens kände igen henne och bemötte henne med den andakt och respekt hon förmodligen själv tycker att hon förtjänar... (Ööh hoppas ni såg ironin som dröp av tangentbordet där) Sorry, men vi behandlar alla kunder lika, oavsett vem dom råkar vara. Är någon stroppig och otrevlig mot mig och min personal så tänker jag minsann inte stå där och fjäska för personen ifråga.

Och själv blir jag inte så otroligt imponerad av nån som blir känd för att de råkar pöka på nån som är kändis. En självständig tjej som tjänar sina egna pengar och bygger upp sitt eget liv har min fulla respekt. Men bortskämda morrhoppor som lever genom nån annans framgång - näe tack!

Men nu i efterhand så tycker jag att det var himla kul att vi inte visste vem hon var... gud så irriterande det måste ha varit för henne...

(Micke, jag vet att du håller på att dö av nyfikenhet nu - men jag får ju vara lite diskret och inte nämna namn här på bloggen :-) )

6 kommentarer:

Anonym sa...

Suck, vad är det med somliga människor? De verkar anse att personal i butiker och resturanger är slödder som man kan bossa runt hur mycket man vill!

Anonym sa...

6linusHej, till slut ska jag lämna en liten hälsning. Har läst din blogg sen i våras och gillar den skarpt. Idag har jag till slut startat min egen...hm! Känner dig inte, men ändå ganska så väl, du är ju väldigt personlig och privat. Gillar att läsa om dina eskapeder på det manliga området, nyfiken på hur det går med din toyboy....

Tack för all trevlig läsning!

Bantartant sa...

Ja, visst är det konstigt vad en del blir "tagna" när det inte blir dom de trodde.......eller när de inte blir tagna för den de vill vara...
well... kul att det "blev som det blev"

Helena sa...

Cindy: jotack, vissa har ingen känsla för hur man beter sig... läste om "juicemannen" i din blogg också... ett under att du inte lappade till honom! :-)

Anna-lena: tack för hälsningen! Kul att höra ifrån dig och att du tycker om bloggen. Den började ju egentligen som ett sätt at hålla släkt och vänner hemma i Sverige uppdaterade, men den har smugit sig utanför den kretsen nu... Lycka till med din egen blogg och hör gärna av dig med adressen så vi kan hänga med!

Bantartant: ja, det var verkligen kul... vi går fortfarande och småfnissar på jobbet! Skulle vara ändå roligare om hon dyker upp igen... då ska jag be henne stava sitt namn och vara allmänt dryg he he he

.... sa...

Hej igen, självklart så ska du få länken till mitt lilla blogg försök... Det som du ser i början av mitt meddelande är ett desperat försök att knäcka mitt password igår. Förklaring finns i bloggen, ha.

Anonym sa...

MEN VEM VAR DET DÅ???? :-) /M