Dan före dopparedan

Vi har precis kommit hem från gemensamt födelsedagsfirande med svärmor. Tårtan gick snabbt åt, och resten av maten med. Stojigt som vanligt, riktigt trevligt idag vilket inte alltid är fallet. Som ett någorlunda försynt ensambarn med liten familj är jag fortfarande inte riktigt van vid ljudvolymen i Andys familj, och ibland blir det lite överväldigande. Men idag var det kul.

Och Traceys flickvän Lora var där för en gångs skull. Vi träffar henne inte särskilt ofta men vi gillar henne verkligen så det är extra trevligt när hon är med!

Andy kroknade så fort vi kom innanför dörren, men då har han ju också varit vaken sedan 00.30 och inte fått sin vanliga fredagseftermiddagslur så det är ju förståeligt. Man vet att han är redo för sin skönhetssömn när han klagar på att han inte känner igen en enda skådis i Two and a Half Men... och det programmet slutade tio minuter tidigare. Nu har jag stoppat honom i säng. Jag ska göra mig en kopp te, sätta mig med katten i knät och mysa framför teven vars bildrör bestämt sig för att - jultevetittandet till ära - skippa ett par basfärger. Nåja. Gult är ju snyggt det också.

Nu är det nästan jul. Och den här sången ger mig gåshud nästan jämt.