Min fumlige...

...lille oemotståndlige klant till pojkvän lyckades överträffa sig själv igår. Tidigt på morgonen ringde det i min mobil. "Hej raring, det är jag! Nu har jag lånat en mobil och tänkte komma över till dig och hälsa på! Jag är på tågstationen i Reading nu, tåget går om en liten stund..."

Jag fick naturligtvis panik, kastade mig ur sängen och lyckades på rekordtid byta åt Snoddas, sopa hela lägenheten, diska undan, plocka ihop tidningar, bädda sängen, duscha, tvätta och föna håret, raka diverse ställen, sminka mig och sedan precis i tid drapera mig i soffan som om jag bara suttit där lugnt och väntat...

Vi hade en riktigt mysig dag och tillbringade större delen av eftermiddagen på en australiensisk pub i närheten, där de visade Man United - Chelsea på storbildsskärm medan vi immundigade större mängder snakebite, snackade, kollade fotboll (mest Mark), åt lite nachos (mest jag) och pussades då och då. Slappt och trevligt. Kom också i samspråk med några albaner, som var ganska trevliga om än något udda. Men fotboll enar över alla gränser, tydligen...

Det var bra att han kom, kul att han tog ett rejält initiativ för en gångs skull. Det bästa var att han inte hade kryckorna med sig - för första gången! Han kan gå som vanligt nu - om än lite vingligt. Det tar sig... nu är planen att han ska börja jobba efter jul, och han har en sjukgymnast som pushar honom hårt. Tur det, så slipper jag, ha ha ha!

Gam

Lokaltidningen rapporterar att en asgam har setts cirkla över centrala Croydon. På nåt sätt blir jag inte förvånad alls...

School run

Visst är det ljuvligt att tidigt på morgonen på en ledig dag väckas av ljudet av en slagborr ute på gatan? *suck* Dom har spärrat av halva gatan här utanför, och jag kan tänka mig vilket kaos det kommer att bli i eftermiddag när "the school run" drar igång...

Det ligger en skola alldeles runt hörnet, och eftersom alla föräldrar i England hämtar barnen på exakt samma tid med varsin bil kan det bli ganska kaotiskt. Jag har lärt mig att det inte är nån idé för mig att försöka få ut bilen - eller komma tillbaka och försöka parkera - mellan halv fyra och halv fem på vardagar, eftersom det då är ungefär 30 bilar som försöker klämma sig in på 6 parkeringsplatser, varav 5 redan är upptagna, typ... Tyvärr har vi som bor här inga egna parkeringar, utan för slåss om rutorna som finns tillgängliga på gatan. Normalt är det inget större problem, utom just när det är school run.

Det är svindyrt att parkera här, men kan man bevisa att man bor i området så får man köpa ett parkeringstillstånd från kommunen. Det gäller för ett helt år, och kostar bara några hundringar. Smidigt! Man får ett som gäller för den zon man bor i, så jag kan parkera var som helst inom ett visst antal kvarter. Sen kan man också köpa billiga dygnskort, som man kan ge till folk som kommer och hälsar på.

Uppdatering om utmaningen: han klarade faktiskt - mot alla odds - att klämma ner 30 pints! Efter 24 pints textade han att han var "very frmj". Jaha? Jag TROR att det betydde "very drunk". Med 10 minuter tillgodo kom det ett text "30..." och vid det laget var stavningen bortom vett och sans, så en kompis tog över och meddelade att de skulle hysta in honom i en taxi och skicka hem honom. Jag kan tänka mig vilket skick han var i... Hörde inget igår så jag antar att han... ömm... vilade...

30 pints

En vän har antagit en utmaning idag... han har slagit vad med sin kompis om £50 att han ska kunna dricka 30 pints - 16,8 liter - starköl under loppet av 12 timmar. Vid den senaste uppdateringen var han på sin 19de pint och det började ta emot så smått... Men han hade fortfarande nästan fem timmar på sig. Brittiska karlar gillar sin öl. *suck* Konstigt nog blir karlsloken aldrig dålig! Jag har sett honom efter 20 pints och det var nätt och jämt att han stod upp, men dålig? Nix!

Ska bli intressant att se hur många han lyckas klämma ner. Fast särskilt hälsosamt tror jag inte att det är...

Ifall ni undrar över hur det går med Mark - apropå karlar - så har det varit tyst sen förra fredagen. Hans telefon har varit avstängd när jag försökt ringa, och jag har inte orkat bry mig om att vara online mitt i natten. Så det blir liksom ingenting.

Annars var det en galen amerikan på nätet som friade till mig (!!) efter att vi hade chattat nån timme igår kväll. Han påstår att han har fem egna företag, massor med pengar och ska komma över till England med en 200,000-kronors förlovningsring. Han ska skämma bort mig och köpa hus och bil åt mig och ge mig så mycket pengar jag vill att shoppa för. Och så påstod han att han blev kär i mig vid första ögonkastet och var övertygad om att jag var kvinnan för honom. Dessutom skickade han bilder på sig själv där han såg ut som nån slags stilig Tarzan. Ja tjena. Den storyn gick vi ju på. Absolut. Fast underhållande var det!

Allt är inte guld som glimmar...

...Ibland är det silver!!

Det här ägnade jag större delen av gårdagen åt... G putsade silver så svetten stänkte, jag byggde upp en helt ny display. Visst blev det snyggt?? Vi fick skippa luncherna, men det var det värt.


Och så passande att A, en av ägarna, tittade in idag, precis när det var som allra mest glimmande och prydligt! "Stunning" och "fabulous" var några av orden hon använde :-D


Bärnsten säljer vi väldigt mycket av i vår butik, och särskilt nu till jul eftersom det är en populär present. Halsbanden i mitten ligger på mellan 2,000 och 7,000 spänn, men folk verkar ha hur mycket pengar som helst att bränna...


Här är min heltidare G (bakom disken) och min nya jultjej H (till höger). Ser inte ut som om de jobbar så vansinnigt hårt, men vi hade faktiskt en riktigt körig dag.

H sålde alldeles på egen hand ett 3,000-kronors halsband precis innan ägaren A kom in... snacka om perfekt timing! A blev mäkta imponerad över att hon fixat nåt sånt redan sin andra dag och teaterviskade till mig "se till att hon säger upp sig från lördagsjobbet hon har och kommer och jobbar hos oss även efter jul!" No problem! :-) Sen frågade hon var jag fått fatt i tjejen.

"Öööh well jag högg henne när hon var inne och handlade hos oss..."

"Jaha ja, ibland är det det bästa sättet!!"

En bra dag.

(klicka på bilderna för förstoring)

Julen är räddad!

Åkte till IKEA för att köpa en ny lampa istället för golvlampan jag pajade imorse... Och dom hade både julmust och färdigkokt, griljerad julskinka (fryst). Jippiiee!! Nu kan jag känna mig lugn... det mesta annat kan jag fixa från Sainsburys eller laga själv. *puh*

Och så blev det lampan Kroby och sidobordet Molger... ganska snyggt faktiskt!

Ett par extra

Nu tror jag att jag fått ordning på julpersonalen. Regionschefen tyckte det var lagom att anställa två extratjejer/killar. Jag har anställt fyra... Oh well! Jag skyller på att jag alltid kan låna ut nån till andra butiker om dom har för dåligt med folk. Vi har butiker både i Richmond och Twickenham, som ligger "runt hörnet" med Londonmått mätt, och jag vet att de har svårt att hitta folk just nu.

En tjej högg jag när hon var inne i butiken och handlade med sin mamma... hon kommenterade att hon skulle kunna tillbringa hela dagarna i vår butik eftersom vi har så mycket snygga smycken. Och jag svarade rappt "well, why don´t you??" Hon kom tillbaks på intervju ett par dagar senare och det visade sig att hon hade en hel del erfarenhet från butiksarbete. Jättetrevlig dessutom. H får bli heltidaren jag behöver, men tyvärr ska hon på semester två veckor så det blir bara ett par dagars introduktion nu och sen kommer hon in i december.

Därför blir det också en yngre förmåga som börjar nästa vecka och får göra ungefär fyra dar i veckan hos mig, och kan lånas ut en - två dar i veckan till andra butiker lite längre fram. CA är lite oerfaren men verkar ha rätt inställning.

Sen en lite äldre tjej, CH som kan göra tre dar... många års erfarenhet och superintresserad av stenar och smycken. Hon blir kanon, det vet jag redan. Hon kommer också i början av december.

Och till sist - thank God! - min lilla raring Sofia. Min före detta weekend supervisor från Mexx, en av mina favorittjejer. Hon pluggar i Spanien just nu, men kommer hem strax före jul och kan ge oss den där extra pushen sista veckan.

So far, so good... Kanske har jag tagit i lite för mycket, men jag vet hur det är att vara mitt i den hysteriska julförsäljningen och inte få tillräckligt med personaltimmar på grund av företagets missriktade snålhet (Läs: Mexx förra året t ex) Och eftersom jag har en chef som har svårt att säga nej så tänker jag utnyttja det till max den här gången. :-) Så länge jag kan backa upp det med bra försäljningssiffror så vet jag att de inte kommer att klaga...

Håll England rent

Varför är alla engelsmän så skräpiga? Eller är det bara jag som är petig? Det ligger drivor av skräp på gator och trottoarer och i vägkanten. Folk som t ex öppnar ett ciggpaket släpper bara omslagsplasten där de går och står. Drickburkar, tuggummin, papper, tidningar mm ligger överallt på tågstationen. (Det beror i och för sig på att det aldrig finns papperskorgar, eftersom de är rädda att terrorister ska gömma bomber i dom. Eller nåt sånt.)

Jag har sett barnvagnar, trädgårdsstolar, x antal paraplyer, bilbarnstolar, skor och allt möjligt annat liggandes på gatan. En dag låg det ett par purjolökar (jodå!) på tågperrongen. Idag gick jag strax bakom en kille som klev av trammen och genast hystade iväg en colaflaska rätt in på en gräsmatta - flaskan singlade i en båge över SOPKORGEN som stod uppställd på tramstoppet...

Varje vecka går jag och plockar saker som mina "grannar" slängt över staketet in i min trädgård. Hittills har skörden bestått av bland annat CD-skivor, bollar, papperstallrikar, skurtrasor, sugrör, äggskal, blomkrukor, plastpåsar och ett större antal McDonaldsmuggar.

Jag börjar förstå folk som blir lyriska över hur rent och fint Sverige är... kanske är det så att det är vi SVENSKAR som är rena? Själv är jag präktig nog att alltid bära med mig skräpet till närmsta papperskorg. Och så förfasar jag mig över och rynkar på näsan åt den slarviga "ungdomen av idag". Men det kanske bara beror på att jag börjar bli gammal... :-)

Christmas temps

Lite tröttsamt är det. Vi annonserar efter personal för julruschen - ordalydelsen är ungefär "du är en person med gedigen erfarenhet inom juvelerar- eller lyxvarubranschen, med passion för personlig kundservice och försäljning".

Lite tunnsått med såna är det.

EN bra deltidstjej har jag hittat hittills. De flesta som kommer in med sitt CV är bara sorgliga. Antingen så pratar de knappt engelska, eller så har de inte ens vett att göra ett gott första intryck. När nån kommer in och hasplar ur sig ett "hiya have you got a vacancy can I hand in my CV?" utan att ens le eller presentera sig så blir jag inte direkt sugen på att anställa dom på fläcken... De flesta har jobbat nån månad eller kanske ett år i nån butik. Jag går mer på personlighet än på tung erfarenhet - kunskaper kan man alltid lära ut, fel attityd är betydligt värre!

En indisk kille hade jobberfarenhet från "Willys Supermarket, Sweden" :-) Han tyckte tydligen inte att det var viktigt att specificera VAR i Sverige!

Två CVn - en kille och en tjej - har foton som får en att tro att de söker jobb som "pole dancers" på nån nattklubb av den oanständigare sorten.

Igår var det nog en tjej som tog priset iallafall. 16 år, med otvättat hår, tandställning och tuggummi. Jobberfarenheten bestod av två veckors prao på kontor, och så hade hon suttit barnvakt ganska mycket... Tja, vad säger man...? Pigg verkade hon ju iallafall, om ska försöka hitta nåt positivt.

Ja ja jag vet vad ni tycker

Fasen också. Han har skaffat en ny mobil. "Jag lovade ju att jag skulle fixa det, baby" Och han sa så många gulliga ord. Och det var så mysigt att krama på honom igen. Mamma tycker att jag är lättlurad. Jag är benägen att hålla med. Ska gå in och väcka honom nu så jag inte kommer försent till jobbet.

*SUCK*

Midnattsmarodören

Skulle träffa A för en kopp kaffe eller nåt på kvällen igår. Vi textar under dagen och han är görförkyld och är tvungen att backa ur. Han vill inte att jag ska se honom hostig och med snorig näsa. Suck. Massor av text på kvällen med alla möjliga antydningar, men också ett "jag är snart i form igen så vi kan ses, vi har gott om tid du och jag". Jag har gått händelserna i förväg lite och sagt till honom att det är slut med Mark... men det är ju bara en tidsfråga... eller?

Är ute på msn på kvällen som "visa som offline" eftersom jag inte orkar bry mig om att chatta med nån överhuvudtaget. Slocknar tidigt (mitt i CSI - neeej!! Hur kunde jag tabba mig så??). Vaknar till vid ettsnåret, kollar msn. Meddelande från Mark "hej var är du jag ville träffa dig imorrn när du är ledig och prata nu om när och var men eftersom du inte är här kan vi inte ses" Han är fortfarande online. Jag suckar och somnar om. Telefonen ringer. "Hello?" Klick. Jaha?? Somnar om. Telefonen ringer. "Hellooo?" Klick. Förstår att det är Mark men orkar fortfarande inte engagera mig. Somnar om. Telefonen ringer. "Yeees?" "Hi it´s me." Klick. Nähä grabben, det krävs mer än så! Somnar om. Telefonen ringer. "Hello..." "Hi it´s me come online!" Sömnigt: "howcomeyouhaveaphoneallofasudden..." Klick. Ger upp och loggar på.

Skäller ut honom för att han ringer mitt i natten utan att säga nåt. Skäller ut honom för att jag är trött. Skäller ut honom för att han är han. Skäller ut honom för lite av varje i bara farten. Han vill komma hit och träffa mig. Jag säger att visst, men jag tror inte det här kommer att funka. Vi är för olika. Jag behöver ett normalt förhållande, inte detta.

Så kommer en känslostorm från honom som jag inte var beredd på.
"Så det är slut mellan oss??"
"Jag vet inte baby, men jag fixar inte det här..."
"Men jag älskar dig så mycket och jag saknar dig och du betyder allt för mig! Känner inte du samma?"
"Umm... jag vet inte vad jag känner just nu..."
"Jag älskar dig och du har hjälpt mig igenom så mycket och jag måste få träffa dig imorrn så vi kan prata, snälla..."

Osv osv osv.

Fan också. Jag ger efter och bokar in "vanliga puben klockan två" Vet inte vad jag tror att det ska åstadkomma... det vore nog bättre att bara backa ur för gott. Jäkla velmaja. Skäms på mig.

Vad exakt är det han älskar? Han vet inte så mycket om mig när jag tänker efter. Ska fråga honom i eftermiddag. Kanske.

Bonfire Night

Aaaaaaaah ljuvliga värme!! Nya "boilern" går för fullt och äntligen är det varmt och skönt... har t o m kunnat diska! (Precis som om det skulle vara nåt att vara lycklig över!)

Just nu smäller och dundrar det för fullt utanför huset - det är Guy Fawkes Day igen, eller Bonfire Night som den också kallas. Redan i fredags kväll drog fyrverkerierna igång, och krutröken har legat tung över nejden hela helgen... Det har varit mycket på sistone, eftersom hinduerna har firat Diwali och sedan muslimerna sin Eid, och nu Guy Fawkes. Britterna gillar sina fyrverkerier...

Karlar på väg ut och in

Skulle egentligen träffat Mark idag - första gången på en månad. Men istället sitter jag här och huttrar, medan två rörmokarkarlar slamrar och står i ute i köket. Pinknödig är jag, och sugen på en kopp te... men vattnet är ju avstängt sen tre timmar tillbaka! Det kanske var lika bra att det inte blev nåt av med Mark idag, eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill. Jag vet ju att det inte kommer att funka, men det är ändå svårt att säga ifrån på skrapen. Jag kanske är feg, vad vet jag... Jag vill inte såra honom, men vet ju att vi är alldeles för olika som människor, med olika inställning till livet. Det kanske bara var dålig tajming att vi möttes just nu, när han är så nere. Men samtidigt kan man ju faktiskt hålla kontakt ordentligt även om man råkar ha en bruten fot!

Ni kanske kommer ihåg A, musikern jag dejtade ett tag i somras precis före Mark - han som sjabblade till det rätt ordentligt. Jag berättade inte hela historien här på bloggen, eftersom jag inte orkade just då... Iallafall så backade han ur helt oväntat och på ett ganska abrupt sätt, eftersom han plötsligt insåg att han inte rett ut sina känslor efter sin förra relation. Men nu påstår han att han är redo för nåt nytt. Han har i snart två månader jagat mig och vill att vi ska testa igen... Jag har varit stönig och sagt nej, och också berättat att jag dejtar nån annan. Men han har inte gett upp.

Vi har sagt att vi ska ses till veckan... Inte fan vet jag om det är nån bra idé, men jag tänker göra det iallafall. Har inte sett honom sen i början på augusti, och det vore intressant att se hur det känns att träffa honom igen. Alla förtjänar en andra chans. Det är ju inte som att han bedrog mig eller nåt, det var bara sättet han hanterade det hela på... Fumligt, som 95% av alla karlar jag träffat! Oh well. Den som lever får se, som dom säger.

Inte så hett inatt

Igår morse när jag vaknade kändes det lite kyligt och ruggigt. Ingen värme. Skruvade på varmvattenkranen. Inget varmvatten. Great! Trycket hade sjunkit i gasvarmvattenberedaren ganska så drastiskt, och jag visste inte hur jag skulle få upp det igen.

Jag ringde hyresagenturen, som ringde lägenhetsägarens syster, som i sin tur ringde rörmokaren (det är inte så smidigt system, faktiskt...). Han kom över på kvällen, tog en rejäl titt och konstaterade att varmvattenberedaren hade gått till de sälla jaktmarkerna.

Så nu har jag bara till att vänta tills imorrn, när han kommer och installerar en ny. Duschen imorse kunde jag glömma, jag fick springa meelan kök och badrum och fylla på vatten från vattenkokaren i badkaret men fick ändå bara upp det till rumstemperatur eftersom det svalnade så fort i kylan. Mysigt värre att stå på knä i tjugogradigt vatten och tvätta håret!

Fast natten gick bra, jag sov som en gris eftersom jag lindade in mig i täcket som en liten kokong på soffan, med värmefläkt på och flera lager med kläder. Tack och lov för Polarsockor!

Efter jobbet idag (gick kanon, kul dag och mycket pengar) sköt jag upp hemkomsten genom att åka till Sainsburys och dra ut på sallads- och kycklingleverinköpet så länge som möjligt. Lillgrisen satt hemma och huttrade, stackarn... men värmefläkten gjorde nytta för oss båda så fort jag fick på den. Tur att man är van vid det arktiska engelska klimatet, ha ha ha!

Jag mötte Lassie (WAG-versionen)

För några veckor sen hade vi en riktig stropp-kund i butiken. En ung tjej som skulle köpa en ring, men krånglade nåt alldeles oerhört. Hon ville ha den ändrad till en mindre storlek, och till och med ändra designen på ringen. Inget problem. Men hennes attityd var hopplös... hon var snorkig och nedlåtande mot G och visade tydligt att det nästan var under hennes värdighet att handla av sånt slödder som oss. Typ "ja DU kanske kan förstå vad jag menar eftersom HON uppenbarligen inte kan greppa vad jag vill få gjort!" och i den stilen. Dessutom ville hon inte betala i förväg eftersom hon tidigare hade köpt en ring åt sin syster och systern kanske inte ville behålla den och då blir hon sittandes med ett tillgodokvitto så kunde hon vänta och kanske byta ringen mot den gamla osv osv. *suck* Jag tog över kunden eftersom hon var så besvärlig, och gjorde tålmodigt klart för henne vilka regler vi följer, vad det skulle kosta osv. För att bli av med henne gjorde jag till slut ett undantag och lät henne betala i efterskott.

Jag sa till min personal att de inte skulle ta åt sig av hennes uppträdande, eftersom hon uppenbarligen var en liten prinsessa som var van att få allt hon pekade på. Så kodnamnet för kunden blev genast "lilla prinsessan". Ett par veckor senare (tyvärr på min lediga dag) kommer hon in för att hämta ringen, och då duger inte den storlek som hon SJÄLV har beställt. Nädå, den är för stoooor för hennes delikata lilla finger. Så kan vi genast ändra den till en halvstorlek mindre? Utan betalning, förstås... Jag instruerade alla mina tjejer att efter detta INTE fixa nåt mer åt henne utan att hon betalade fullt pris för alla åtgärder. Ytterligare nån vecka senare kommer hon in, och tycker fortfarande att den är för stor. Men M, min nya tjej, stod på sig och sa att det var den storlek hon beställt och kunde hon nu vara snäll och betala. Så till slut köpte hon ringen och lommade muttrandes iväg.

Imorse ringde P och berättade "du vet lilla prinsessan? När hon var inne för ett tag sen hade hon med sin pojkvän och han satt på vår pall och såg uttråkad ut medan hon tjafsade fram och tillbaka... Well, jag läste tidningen häromdan och såg en bild på honom... fattar inte att jag inte kände igen honom! (P är ett stort fotbollsfans) Han är ju VM-spelaren xxx!!"

Oops! :-) En av Englands mest kända fotbollsspelare... bruden är alltså en WAG! (Wife And Girlfriend) De bor i ett hus värt 40 mille och han drar in ungefär en miljon i veckan. (Konstigt att hon inte hade råd med 200 spänn för att få ringen ändrad, stackars liten) Hon är i tidningarna titt som tätt och är oftast med på tio-i-topplistan över de populäraste fotbollsfruarna. Hon måste ju ha blivit skitsur på att ingen av oss ens kände igen henne och bemötte henne med den andakt och respekt hon förmodligen själv tycker att hon förtjänar... (Ööh hoppas ni såg ironin som dröp av tangentbordet där) Sorry, men vi behandlar alla kunder lika, oavsett vem dom råkar vara. Är någon stroppig och otrevlig mot mig och min personal så tänker jag minsann inte stå där och fjäska för personen ifråga.

Och själv blir jag inte så otroligt imponerad av nån som blir känd för att de råkar pöka på nån som är kändis. En självständig tjej som tjänar sina egna pengar och bygger upp sitt eget liv har min fulla respekt. Men bortskämda morrhoppor som lever genom nån annans framgång - näe tack!

Men nu i efterhand så tycker jag att det var himla kul att vi inte visste vem hon var... gud så irriterande det måste ha varit för henne...

(Micke, jag vet att du håller på att dö av nyfikenhet nu - men jag får ju vara lite diskret och inte nämna namn här på bloggen :-) )