Tapas

Var ute med Maria från Colombia igår kväll. Hon jobbade förut som concession manager på Liz Claiborne (som tillhör samma företag som Mexx), men de la ner i slutet på januari. Vi försöker träffas då och då för en öl och lite skvaller.

Igår blev det spansk tapas-restaurant, mycket sangria och öl... Jämförde våra nya jobb och konstaterade att det ser ljust ut, och sen blev det en massa karl-prat om gamla kärlekar och nya dejter. Hon är gift med en tysk kille och har en son, så hon har sitt på det torra, ha ha! Men hon var nyfiken på alla turerna i mitt knövliga kärleksliv. Skräckblandad förtjusning, antar jag...

Ibland när jag tänker på mitt liv idag så blir jag fascinerad av situationerna som uppstår. Om någon sagt till mig för fyra, fem år sedan att jag skulle sitta på en spansk restaurant i engelska Croydon med min colombianska väninna, så skulle jag ha svarat att det lät tämligen otroligt och "hur mycket har du druckit egentligen?" Men här är jag ju iallafall...

Som svensk i England är jag nog ganska ovanlig eftersom jag faktiskt inte umgås med några andra svenskar alls! Inte något medvetet val, men jag saknar det inte så mycket heller. Istället träffar jag ju människor från hela världen, och får massor med intressanta upplevelser på det sättet. Jag har under åren här lärt känna (eller jobbat med) folk från Jamaica, Indien, Sydafrika, Mauritius, Colombia, Norge, Ghana, Tyskland, Spanien, Kroatien, Litauen, Cypern, Iran, Polen, Irland, Afghanistan... och det är bara dom jag kommer på på rak arm...