Hur gick det här till??

Helt plötsligt blev det bloggpaus. En väldigt lång en! Och helt oplanerad. Livet gör så med en ibland. Det blev lite för mycket på en gång. Lite för krångligt att formulera kanske. Lite för mycket annat att tänka på.

Jag ber om ursäkt till alla er som klickat in på bloggen varje vecka, hoppandes på en uppdatering eller ett par nya inlägg. Jag vet hur det är! Men jag är tillbaka och jag tänker inte hålla mig undan så här länge igen. Lovar.

Nuläget är följande:

Jag lämnade mitt jobb i slutet på november eftersom jag vantrivdes nåt så bedrövligt. Tramsigt företag med dålig kommunikation och dåliga rutiner, i kombination med allt strul som pågick bakom ryggen på mig i min butik. Den mammalediga insnöade småstadschef som jag vickade för kände sig hotad av en erfaren "Londoner" chef som jag och därför snackade en massa obefogad skit och försökte sabba för mig. En medlem i personalen som ställde till en massa oreda och väsen. En regionschef som jag tyckte mycket om att arbeta för som emigrerade till Australien. Och det var för segt, för långsamt, för basic. Ingen utmaning. Jag blev uttråkad. Hade en känsla av att det här sättet att jobba och bete sig var väldigt annorlunda mot vad jag var van vid. Devon är inte London. Devonfolk är inte Londonfolk. Det tar tid att vänja sig. Och för att vara helt ärlig kändes det inte värt det att stanna när jag ändå bara hade några veckor eller ett par månader kvar på vicket. Så jag gav mig själv en ledig jul - ledig från handel och butiker för första gången på... tjugo år kanske?

Jag kan numera titulera mig hemmafru snedstreck entreprenör. Har satsat lite tid och pengar på mitt köpande och säljande på nätet för att se om det kan utvecklas till ett litet företag istället för en hobby. So far, so good. Julhandeln hjälper till, så eldprovet blir januari när ingen har pengar kvar. Just nu sitter jag och väntar på leverans av ett paket fullt med "godbitar" från en leverantör i USA. Sen gäller det att räkna ut prisnivåer, ta proffsiga foton på alla prylar, ladda upp och redigera fotona, författa beskrivningar, mäta och väga och läsa innehållsförteckningar osv osv. Det håller mig sysselsatt!

Andy stöttar mig i allt jag vill göra. En av anledningarna till att jag gav upp jobbet var ju också att han jobbar natt/tidig morgon. För det mesta sov han redan när jag kom hem efter jobbet. Ibland gick det 3 - 4 dar utan att vi såg varann... Inte så kul. Nu har vi iallafall några timmar på eftermiddan tillsammans! Vi mår bra ihop och älskar varandra. Vi vill inte vara åtskilda dagar i sträck.

Villavagnarna sålde vi snabbt - båda två till samma par (som ville fortsätta med uthyrning.) Pengarna kom väl till pass, och även om vi saknar våra "statics" så är det också skönt att slippa ansvaret för städning osv varje vecka.

Carlos flickvän Princess (eller ja, det är vad vi kallar henne iallafall) har bestämt sig för att flytta in. Hon bara stannade en dag. Vi avgudar henne förstås och har inget emot att ha två katter helt plötsligt, men vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Kan man bli åtalad för kattnappning? Vad händer om vi flyttar t ex? Ska vi ta med henne eller slänga ut henne i kylan? Vi vet ju att hon hade ett hem eftersom hon hade halsband i början när hon först började besöka oss, men hon vill ju uppenbarligen inte bo där... Vi har aldrig uppmuntrat henne, men vi kan ju inte stänga henne ute utan att stänga Carlos inne, och det känns inte schysst. De är så förtjusta i varann och busar och leker dagarna i ända.

Styvsonen Lewis är okay just nu men har lite jobbigt med morsan och skolan. Vi hämtar honom på annandagen, och han stannar hos oss ända till efter nyår. Jippiee! Andy har ledigt i mellandagarna också, så det blir lite rejäl familjetid för en gångs skull. På julafton firar jag och Andy lite svensk jul med Scan köttbullar, hemmagjord rödbetssallad och Kalle Ankas Jul (Klinkernocker som Andy kallar det) laddad på datorn. På juldagen blir det traditionell engelsk julmiddag hos "the in-laws" med svägerskan Tracey och barnen. Dvs sönderkokta grönsaker, torr trådig kalkon och färdigköpta efterrätter med minst tio E-nummer. Nädå, så farligt är det inte! I år blir det lammstek istället.