Idag vaknade jag upp till ösregn och stormbyar. Helt plötsligt känns inte femtonminuterspromenaden till tågstationen som nån jättekul grej...
Hittills har det gått väldigt bra, även om det är slitigt att släpa på pärmar, kalendrar, rullväska med varor och kontorsmaterial och lite annat smått och gott som jag belamras med med jämna mellanrum. Men regn och blåst är inte kul. Alls. Kanske ringer efter en taxi.
För att minska släpandet på arbetspapper och kalender har jag införskaffat en sprillans ny liten mini-laptop. 11,1 inches för att vara exakt. Den är hur söt som helst. Så nu är jag i full fart med att flytta över alla arbetsdokument, lägga in min kalender osv. Kollar upp mobilt bredband, man kan få ett hyfsat abbonnemang för ett par hundringar i månaden om man inte laddar hem för mycket. Men jag ska ju bara kolla lite e-mail och sånt. Inte spela datorspel på tåget eller chatta på msn eller nåt sånt. Eller...?
Har äntligen fått ut arvet efter pappa, och laptopen var den lilla lyx jag unnade mig för tillfället. Det mesta fick jag ut i aktier och fonder, och dom ska jag försöka hålla på litegrann. Huset är borta för alltid, men jag fick iallafall ut både laglott och arvslott till slut, eftersom jag stod på mig. Ingen förmögenhet, men en liten buffert som kan komma väl till pass framöver. Ett par saker som betyder mycket för mig kommer jag också att få - en snidad häst och en vapensamling som mina föräldrar byggde upp tillsammans när jag var liten. Men den här gången orkade jag inte åka ut till huset och hämta dom.
Summan av ett liv. Det kändes konstigt. Nu hoppas jag att pappas fru får tummen ur och ser till att han får en gravsten. Det har faktiskt gått ett och ett halvt år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar