Nu måste det vara vår. Mamma säger alltid att på första riktiga vårdagen hör alla karlar av sig, inspirerade som dom verkar bli... Jodå. 4 stycken på ett dygn...
Förra helgens dejt dök upp igen på lördagkvällen. Han - C - är riktigt trevlig faktiskt, har humor och är lååååång (bara det gör ju att man faller, i det här landet av minikarlar...)
Sen ringde Mark igår kväll av ingen särskild anledning alls, och svamlade om att han kanske skulle titta förbi i veckan. Hmmm nåja. Han har fått tag i en bil, börjat få träffa sin dotter igen osv, så livet verkar lite ljusare för honom nu.
Sen idag fick jag ett text från A, som skickade dom larviga suparbilderna för ett tag sen... han bad om ursäkt för sitt uppträdande och hoppades att jag hade det bra, puss puss puss raring etc etc.
Och nu på kvällen hörde L av sig... har bara nämnt honom som hastigast förut... han som dök upp när jag bestämde mig för att nu fick karlarna börja jaga mig istället för tvärtom. Han finns i bakgrunden hela tiden, men har en ganska komplicerad privat situation just nu... så det tar nog lite tid innan han är redo för nåt.
Övriga vårtecken - små pigga lila krokusar och illgrön gräsmatta i kyrkparken utanför jobbet. Näpet. Fast nån idiot på kommunen har bestämt att de ska skjuta av alla duvor som huserar där, och som den stora djurvän jag är blir jag ganska upprörd. Ge fan i duvstackarna! Om ni inte tycker om dom behöver ni ju inte sitta i parken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar