Av drömprinsen E har jag inte hört nåt på ett tag. Såg att han var online en stund igår, men valde att inte visa mig. Med tanke på händelseutvecklingen (=noll och ingenting) så inser jag ju att han inte är nån drömprins alls. Inte ens i närheten. För om han var det så skulle han ju vara här varenda dag och bombardera mig med kärleksbrev, rosor och champagne. Eller??
Så nu är det dags att släppa taget. Att tråna i två år räcker. Så det så.
Mark har hört av sig några gånger. Han ringde häromdagen och var deppig... har blivit uppsagd från jobbet pga arbetsbrist. Kan man klandra dom - han har ju inte jobbat sen i juni? Jag håller mig neutral, peppar lite och är allmänt vänlig men nåt mer erbjuder jag inte. Jag valde rätt när jag backade ur, och det står jag fast vid.
En annan fick också stryka på foten - A från i somras. Vi har hållt kontakten men varje gång vi bestämt att vi skulle ses så har det kommit nåt emellan, 99% av gångerna är det han som blivit upptagen/ varit sjuk/ varit för full (jodå, det har hänt). Igår fick jag ett textmeddelande från honom som enbart var pinsamt. Han skickade en bild där han (poserandes) ligger med en cigarr i munnen och tom whiskyflaska i näven... texten sa ungefär att han supit skallen av sig i en vecka ("ser bra ut, ha ha ha") och så undrade han om inte han och jag kunde ha en liten "session" på måndag. Jamen guuuud så smickrad jag blev. Vilket erbjudande!!
Jag textade tillbaka att jag hoppades att han skämtade, att jag inte var imponerad och att han kunde återkomma om han nån gång fick respekt för mig och för sig själv. Som svar kom ett "oops ok xx sorry xx". Skulle inte tro att jag hör av honom igen... och jag hoppas han skäms.
I fortsättningen får dom jaga mig... nu är det slut med obegränsat tålamod och överseende attityd. Och det har dykt upp nån som jagar... han verkar ha bestämt sig - och mig. Vill inte pladdra för mycket innan jag vet vad som utvecklas... men det är nåt väldigt speciellt den här gången... och dom vanliga principerna funkar inte alls.
Jag vet, jag vet... jag och mina karlar... men nu blir det ett par stycken mindre att hålla reda på iallafall.
7 kommentarer:
Jag tar med mig miniräknaren och så går vi igenom gemensamma erfarenheter
Du har bara haft otur och träffat fel killar... samma för mig... Men det kommer fler tåg som man brukar säga! Lycka till med den här nye!
Pierre: ja, miniräknaren behövs nog för oss båda, he he he... men från och med nu tänker jag köra mer småskaligt... tror jag.
Isabell: tack, det värmer! Jo, det är inte lätt att hitta nån som man klickar sådär totalt med. Jag tycker inte att jag har nån särskild "typ" men lyckas nog satsa fel varenda gång ändå. fast i den här åldern är det väl inte så många vettiga grabbar lediga...
Maste bara saga att du har en sa skon och avspand stil! Det ar alltid lika roligt att lasa har, vare sig du skriver om samhallsfenomen eller handelser ur privatlivet. Smart och rolig och snygg, E maste vara blind! ;o)
Skont ocksa att hora att man inte ar ensam om att stota pa underliga exemplar fran det manliga slaktet...
Anonym: Tack för komplimangerna! :-) Jo, det är väl så att E inte vet sitt eget bästa, ha ha ha... Men han är en komplicerad människa, och konstant upptagen. (Musiker dessutom - de blir alltid intresserade av mig av nån outgrundlig anledning. Jag som inte stött i ett instrument sen blockflöjtslektionerna i årskurs två!) Han har nog inte plats för nåt heltidsförhållande i sitt liv... tyvärr. Och jag är girig nog att vilja ha någon som vill träffa mig oftare än en gång i månaden eller så!
Ge dom vad dom tål bara, visar de dig inte respekt så be dom dra åt..xxx. Ha det bra.
Det är ju som jag alltid brukar säga att en lydig kvinna är en lycklig kvinna, och fruntimmer skall stå vid spisen. Men det där vet du ju sen tidigare. :-) /M
Skicka en kommentar